Ännu mera namn

Läste Mats inlägg om konamn, här kommer lite mera info ännu angående tjurnamn.
Det är ju så att största delen av mjölkproducenterna, inklusive vi, säljer bort sina tjurkalvar så fort som möjligt. Detta p.g.a. utrymmes brist i ladugården och helt enkelt därför att man har specialiserat sig på enbart mjölkproduktion. Tjurkalvarna åker då vidare till en sådan gård som föder upp dem.

Då man namnger sina tjurkalvar gäller samma “regler” som då man döper kokalvarna. En del struntar dock helt i att döpa sina tjurkalvar och kallar dem bara enligt eu-signumet. Vi brukar nog döpa dem enligt gällande bokstav, i år har vi t.ex. haft Heisala Hilding och Heisala Hodem. “Heisala” är ett såkallat uppfödarnamn som en gård kan registrera åt sig och på så sätt göra det lättare att koppla samman djur och gård. Kokalvarna döps med samma princip, alltså t.ex. Heisala Helga.

Då en tjurkalv blir vald till en avelstjur gäller sedan andra regler. Då skall kalven döpas med ett namn som börjar med samma bokstav som hans fars namn börjar på. Dessutom skall fars namn synnas i kalvens namn.
Till exempel har vi nu en tjurkalv vars far heter Lagace Ristourn. Kalven är inte godkänd som semintjur ännu, men han skall testas så vi får reda på om han godkänns till det. Men, i varje fall så heter kalven nu Heisala Ristourn Robert. Blir han godkänd kommer där dessutom att stå VR framför namnet. Nej, VR kommer inte från ett visst tågbolag utan från VikingRed. 😉 V kommer från avelsbolaget Viking Genetics och R från red, alltså röd ras, dit ayrshiren hör.

Konamn

Sitter och lyssnar på Lördax på Arena och måste bara skriva en kommentar till funderingarna om kornas namn. På Arlas hemsida har Stan läst att korna ofta har samma namn (Astas döttrar heter Asta och Ullas döttrar heter Ulla o.s.v.). Det här är rätt vanligt i Sverige, och tanken är att man med enhetliga namn enkelt  får en överblick över olika kosläkters karaktärsdrag (t.ex. märker att alla Astorna verkar ha problem med klövarna). Felet  med det här systemet är att det blir lite opersonligt. Man särskiljer ofta korna via öronnummern, så man vet om man pratar om Asta 106 eller Asta 281.

I Finland är det normala att alla kor har ett individuellt namn. Däremot rekommenderas att alla kor som är födda samma år har namn som börjar på samma bokstav och bokstäverna roterar enligt ett bestämt system. I år är bokstaven H, i nästa år blir det I o.s.v. På det sättet får man redan av namnen en indikation av kons ålder. Hilma är äldre än Imma och Mildred är yngre.

Majros och Rosa är klassiska konamn, Rosita och Rosalind är också ganska vanliga. Sen försöker man ibland hitta på namn som hör ihop med kon. Jag har haft kor med namn som Tveksam (var lite tvehågsen till det mesta), Rimfrost (helvit), Vakna (född kl 6 på morgonen samtidigt som jag tände lamporna i ladugården), Yllätys (född två veckor för tidigt) o.s.v.

De kor jag har idag har inte jag inte gett namn åt eftersom de köpts in som vuxna. De lystrar till namn som Fager, Daphne, Cassandra och Juliana. Två kalvar har jag hunnit ge namn åt; Lizzy och Lena Ludd. Lena var väldigt lurvig som kalv så sonen tyckte att hon borde heta Lena Ludd.

Lyssna: Stan Saanila och Pia Hellsten diskuterar konamn – Lördax 27.02.2010 på YLE Arenan

Lantavaara Ski Center


På fredagen skrapade jag ut gödsel ur ladugården. Termometern börjar krypa
mot nollstrecket, så nu lossnar varan bra från golvet.

Kölden i vinter har gjort att gödselhögen håller för traktorns vikt och det
går nu att “lagra på höjden”. Högen börjar bli lite på 3 m hög så får vi nu
bara 10 cm snö så blir det perfekt att åka pulka och snowboard där.

Nå nej, det där sista var ett skämt. Sånt sysslar vi nog inte med. 🙂

Grrr – deklaration …

Tyvärr är jag inte lika klok som Kalle (Puuh) att jag gör skattedeklarationen i god tid utan det blir alltid till sista stund. Så idag sitter jag här framför datamaskinen och är SUR – mycket hellre skulle jag vara i skogen i snön och vätan (det är +2 grader här).

Underligt att det skall vara så motbjudande. Egentligen är det inte så stor sak eftersom gumman skrivit in bokföringen. Men ändå får man svettas med hur det skall deklareras och alltid är det något som går fel och så blir det att börja ändra igen.

Givetvis gör jag allt själv enligt mottot: “Djär e sjölv”. Jag har svårt att tänka mej att nån annan skulle bokföra och deklarera för mej. Även om jag inte är någon ekonom så vill jag veta precis hur ekonomin ser ut. För många år sedan gjorde jag upp ett eget bokföringssystem (vi bönder behöver inte ha dubbel bokföring utan bara “anteckningar”). Det har gått igenom flera olika operativsystem ända från CP/M (=urgammal för 8-bits maskiner) till dagens Debian Linux och OpenOffice. Vill nån ha systemet så är det bara att meddela mej så skickar jag kalkylbottnen.

Det är “dubbel” bokföring i den meningen att jag har egna projektkonton för att bättre hålla reda på vart pengarna går. Deklarationen är numera faktiskt ganska enkel med bara ett litet antal konton.

Det sorgliga är förstås att se resultatet av jordbruket som återigen går på minus. Vi överlever på potatislandet och litet skogsinkomster och besparingar. Skillnaden är stor till den lön jag hade som professor men jag har bott i 20 år i Helsingfors och vet att det går åt mycket pengar där också.

Inte vill jag byta tillbaka …

Kossorna på “bete”

Härom dagen hade vi korna ut och springa en stund. Vi brukar ha ut dom några gånger i veckan, beroende på vädret. Den här vintern har varit ypperlig med tanke på rastning av korna; kallt/svalt väder men ingen halka!
Korna mår bra av att vara ute också på vintern,fastän det är kallt. Förutom att de får lite motion så förstärks både klöv- och juverhälsan. Vi får i gentjänst lite mindre att putsa upp i ladugården..! 😉

Tyvärr kan vi inte ha ut korna längre än en liten stund. Orsaken är att vi har så mycket snö att trådarna, som vi har runt hagen, är nästan i jämnhöjd med snön. Några kossor har märkt detta och bara stigit över tråden. Så vi måste själva vara med och kolla att ingen rymmer. Men roligt är det att se hur de mår sig av att få springa lite! 🙂