Snörik vinter

Den snörika vintern förorsakar en del intressanta situationer och då menar
jag inte bara för VR. Idag skulle jag hämta balar från ett skifte en bit
hemifrån. Skiftet ligger alldeles bredvid landsvägen, så det är plogad väg
ända till åkerkanten. När jag kom fram upptäckte jag dock att landsvägsdiket
var helt igendrivat och snön hårdpackad av all snöplogning. Det var helt
omöjligt att hitta vägtrumman där man skall svänga in på åkern trots att jag
plumsade runt ett bra tag. Jag vet att diket är rejält djupt, så att chansa
på att svänga in i blindo var inte att tänka på. Hade jag kört ner med
traktor och vagn och missat trumman hade jag garanterat inte kommit upp för
egen maskin.

Det var bara att ta skeden i vacker hand och ändra planerna. Jag fick hämta
foder ett annat skifte i närheten. Detta kändes lite dumt eftersom jag var
inom 20 meter från balarna, men ibland är man tvungen att anpassa sig efter
de förutsättningar naturen bjuder.

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.