Yuppienallen far till skogs

Då mobiltelefonerna kom så kallades de “yuppienallar” på grund av priset. Yuppies var den tidens jetsettar. Men i skogsarbetet är den helt enkelt livsviktig.

Min första mobiltelefon var en släpbar Ericsson NMT – stor som en mindre kappsäck. Jag köpte den begagnad i början på 90-talet. Den hade en skild lur och själva telefonen vägde fyra kg. Jag byggde en hållare och kopplade den till traktorn eftersom ackumulatorn inte höll så många timmar.  Det var minsann ingen ficktelefon och kallades egentligen “biltelefon” eller “radiotelefon”.

Jag hade nytta av den nästan genast. Då jag fick en fläktvinge genom kylaren långt inne i skogen många kilometer hemifrån så kunde jag ringa hem och farsan kom med vatten så jag fick hem traktorn medan den var varm. Annars hade jag varit tvungen att först gå hem.

Numera har jag en hel låda med gamla mobiltelefoner som hållit kortare eller längre tid. Citytelefoner är inget inom jordbruket. Under årens lopp har mobilerna blivit mindre och behöver inte laddas så ofta. De små knapparna är bara till elände och jag köper helst en stor telefon men att laddningen håller flera dagar är mycket viktigt.

De nya systemen med GSM och 3G är i många fall sämre än gamla NMT. Speciellt räckvidden blev usel då man började använda högre frekvenser. Och vi har en av södra Finlands största skogar just här så alla master är på långt avstånd. Men så kom jag på den lysande iden att skaffa abonnemang från Ålands Mobil. Det är nämligen så att de andra operatörerna har sina egna master med Åland använder flera olika operatörer på fastlandet. Därför har jag tillgång till flera master än med någon annan operatör och alltid bra fältstyrka. Det kostar nån cent mera per minut men det är det värt i skogen.

Problemet  är att man inte hör om nån ringer då traktorn eller motorsågen för oljud. Men nu har jag köpt Blåtandöronproppar som jag placerat under hörselskydden och som har trådlös kontakt till mobiltelefonen. Det fungerar riktigt bra – och så kan jag lyssna på musik tillika …

Skogsblusen har en skild mobilficka högt uppe och det behövs – händer det nånting så kan mobilen avgöra i fråga om liv eller död.

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

7 reaktioner till “Yuppienallen far till skogs”

  1. Har funderat på det där men handskar och mobilen i skogen. Det finns ju alternativ så som trådlös handsfree som ju iofs. har problemet att batteriet inte är nåt vidare och så är de ju lite utmanande att ringa med den. Sen slog det mig att ett alternativ kunde vara att använda en riktigt enkel och stryktålig telefon så som en Sonim XP3-Black. Nu vet jag ju inte ifall man kan få tag i en Sonim i Finland men de verkar riktigt hållbara.

  2. Jag har en Sonim XP1, ingen kamera och lite gammaldags i menyn men verkar tåla slag och väta. Tror det var 3 års garanti.
    Har haft Siemens gamla stötsäkra när de fanns, de hade 2 års garanti och de behövde aldrig service heller, de blev mekaniskt utslitna tillsist dock!
    Jag köpte min Sonim vid en elaffär i Österbotten.

  3. Sonim är ganska dyr. Min Z710i har varit alldeles tillräckligt tålig. Men jag tror att hemligheten är att den har en parallellmodell som är “sportig”. Troligen har bägge lika bra tätningar. Så titta efter “sportmodeller” då ni köper arbetstelefon. De som kallas “arbetstelefoner” är troligen inte mycket bättre men däremot dyrare (man räknar med att företaget betalar).
    Jag köper mina telefoner från Sverige. Numera går det väldigt bra men man bör komma ihåg att ge momsnumret så att de drar av momsen (25 %). Vill man spara ännu litet mera så kan man köpa från Tyskland som vanligen är billigare.

    Då man betalar bör man ange att det är en EURO-betalning för att den inte skall kosta nånting (de växlar nog till kronor i Sverige).

  4. jag har en sonim XP3 med allt lulul alltså kamera o GPS, själva telefon är lite större än medeltalet idag men den tål vatten och rädiga smällar. Sonimen kostar förstos en aning men jmfrt med all annan elektronisk skräp håller den bättre.

  5. Egentligen så skulle jag vilja skaffa en Nokia N900 som har äkta Linux – jag kan ha samma system som hemma i den stora datamaskinen. Nu gäller det bara att komma på en bra orsak till att betala en grym massa pengar för den …

    Man jag lägger den nog INTE i blusfickan ! Så då måste jag skaffa två abonnemang …

    Vad skall jag hitta på för våldsamt behov ?

  6. För alla prylsamlare: Motorola visade på CTIA-mässan i Las Vegas i dagarna sin nya telefon i1 som kör Android och är väderbeständig. Den klarar militärspecsen Military 810F (det låter ju bra …) och är avsedd för byggarbetare.

    Kanske nånting att ha i skogen och på åkern ?

Kommentarer är stängda.