Ogräsbekämpning.

All diskussion om Nisses ogräsåkrar fick mig att, i stället för aviserad grillning i myggrik berså med frugan, sätta mig i traktorn för att fräsa om bäddarna på midsommarafton. Marken var nu lämpligt fuktig för att fräsen skulle göra en lagom struktur, det vill säga inte för våt så att jorden degar sig till klumpar som när de torkar blir hårda som betong men inte heller så torr att jorden finfördelas för mycket. Ogräsen var inte heller ännu för stora så en hastig fräsning var tillräcklig för att få dem att vissna. Trots att jag kunde hålla bra fart (6-7km/h) så tog det närapå 2 timmar att fräsa igenom alla tillsvidare oplanterade bäddar.
En extra bearbetning så här emellan minskar ju på ogrästrycket senare i sommar vilket är viktigt då jag inte använder herbicider (ogräsgift) i kinakåls- & sallatsodlingen. Bäddarna kommer alltså att fräsas ännu en gång innan planteringen.
Noterade också att kålrötterna grott och att jordlopporna gillade det så efter fräsningen var det bara att koppla i sprutan och ge dem en omgång.
Så mycket midsommarfirande blev det alltså inte i år heller. Och lika bra det. När jag vid soluppgången gick till sängs kunde jag göra det med vetskap om att ogräsen och lopporna fått sitt. Och då sover jag gott 🙂

Odlingsbäddar före (mitt i bild) och efter (till höger och vänster) bäddfräsning.

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.