16 april, 2012 av Charlotta

Välkommen i gänget

En ny arbetskamrat, INTE alla dagar det inte!

Vi möttes, sådär på riktigt och bekantade oss med varann lite efter att beslutet fallit… Det kom lite hastigt på, men när man äntligen hittar någon man gillar skarpt, efter att ha småletat i två år så var det ganska självklart när allt gick omkring. Vi kände inte varann. Setts lite sådär på håll nån gång, men då inte alls haft en susning om att vi skulle börja jobba tillsammans. Däremot kände Mats honom, och har många både bra, roliga och ledsna historier om hans tidigare arbetsliv. Han har jobbat med jordbruk förut, så han borde känna sej varm i kläderna här på gården, även om den är mycket mycket mindre än det han varit van med.

Att hitta jobbarkompisar är inte alltid så lätt. Man vill ju ha någon man kan lita på. De han jobbat hos förut har, vad jag förstått, inte haft någonting större att klaga på hos honom. Några små incidenter händer ju vem som helst, det kommer man ju aldrig ifrån. Han har bara jobbat hos två tidigare. Men de han jobbat med har nog sett till att han fått veckans timmar fyllda. Och när jag hör på Mats historier om hans tidigare arbetsplatser har han också fått ta i. Han har inte bara stått och slöat vid något dike, utan troget arbetat ”på riktigt”!

Det känns bra att man känner till honom lite. Jag vet lite hur han har haft det och vet att framtiden kommer att bli helt annorlunda. Visserligen har han jobbat på kogård förut, så djur känner han till, men det är ändå helt annat det jag håller på med. Främst kommer han att få sköta slåtterkrossen när ensilaget skall slås, och så kanske gödselspridandet, både konstgödseln och stallgödseln. Han är inte något större muskelknippe, men jag tror nog han kommer att visa att liten är stark. Eller, så kanske man inte kan säga, liten och liten… Det är väl som att kalla honom ung eller gammal, inte vet jag, det beror helt på hur man jämför. 1996 var i alla fall årtalet då han såg dagens ljus för första gången. Ung eller gammal.. Hmm… Det får var och en bestämma.

I alla fall kommer arbetstimmarna bara att bli en bråkdel av vad det har varit. Men jag tror inte det blir så högljudda protester. Vi kommer nog att trivas bra tillsammans, bara han kommer hit till lands. Han e från ”finska fastlandet” sådär ursprungligen, men har hela livet varit på Åland. Han kom hit tillika med mej och Mats i söndags. Han hade med sej en egen balgrip och konstgödselspridare också. Nu väntar han snällt på Kirjais att jobben skall börja, och det är snart det. Snart får vi börja se hur bra vi börjar trivas med varann, min ”lilla” Valmet 465 och jag :)

 

2 svar till “Välkommen i gänget“

  1. Mats skriver:

    Betyder det att den trogna Forden sitter löst? :)

    Annars måste 465:an vara finemang som liten lastartraktor.

  2. Charlotta skriver:

    Hej Mats!
    Njä, ingen sitter riktigt löst i nuläget :)
    Jo, den är så liten och smidig, och passar mej riktigt bra. Eftersom jag inte är direkt lång och reslig så brukar endel traktorer vara hopplösa att köra. Redan Forden är lite knepig på sitt sätt, sätter jag mej med ryggen dikt mot ryggstödet når jag inte fotgasen ordentligt, sitsen är inte riktigt vad den borde. Jonte räcks jag bra i tack vare alla justeringsfinesser. 465an är den första traktorn jag satt mej i som jag inte vill ha sitsen 100% framdragen i. Däremot är den ingen höjdare för en längre person, som tex. Matte, att sätta sej i. Fast han drar sitsen längst bak, får han ändå knäna vid öronen (snudd på i alla fall ;) )
    Lastare har den inte, änn… En hemmabygd fronthydraul finns, så man får lite tools med sej om man behöver. Om ekonomin tillåter någon gång finns nog önskemål om frontlastare, men det får bli en senare historia… :)