Skrotlinjen går vidare

För ett par dagar sedan så såg det dystert ut och jag började redan läsa annonser om bättre begagnade tröskor. Men i går kom Henrik hem och så skruvade vi en dag på det gamla skrället som fick en ordentlig förstärkning i form av ett L-järn. Med fjolårets reparationer i minnet då Henrik låg på de vassa halmtaggarna så började vi med att bygga ett ordentligt underlag inne i tröskan. Två tunna lister skruvades ihop och sattes på taggarna och däremellan satte vi remsor av spånskivor. Speciellt bekvämt var det inte att ligga där med huvudet nedåt men det var rena lyxen jämfört med i fjol.

Det hade varit svårt att klara det ensam för en måste vara inne i tröskan och skruva och den andre utanför. Nu gick det ovanligt snabbt och på en dag hade vi skruvat fast L-järnet 50x50x7 mm ovanför lagerfästet (i lagerhållarens skruvar). Dessutom skruvade vi fast järnet både i sidoplåten och i takplåten. Den hade redan börjat få sprickor men nu spricker det inte där mera. Motorfästet som ligger ovanför skruvade vi också fast i L-järnet.

DSCN4164

Här syns hur tröskan spruckit upp en centimeter trots gängstången som går genom hela tröskan. Inte alls bra. Det nedre flatjärnaet satte vi in i fjol men det räckte inte utan det behövs ett järn ovanför axelns lager också. Jag trodde det skulle vara mycket krångligt och ta massor med tid men det gick sist och slutligen ganska fort.

DSCN4171

Här är vinkeljärnet på plats (det övre) och sidoplåt, lager och takplåt ordentligt fastskruvade i det. Nu borde det hålla en tid (peppar, peppar, ta i trä och så vidare …). Dessutom är nu kedjan som drar halmvindan ganska rak så den borde hålla bättre än förut.

Nu vet man inte vad annat som går sönder då vi börjar köra men tills vidare har vi sparat 40 000 euro (för en Rosenlew från  1998). Kostnaderna för L-järnet och skruvarna är försumbara i jämförelse med det. Så skrotlinjen tycks klara sej ännu en tid. Nåja, elhydrauliken är dålig och litet smådelar borde bytas men det är också småpengar jämfört med en bättre begagnad.

Tillsvidare har vi inte ens förlorat så mycket i trösktid eftersom det regnat nästan varje dag. Nästa vecka lär bli torrare så då blir det att testa reparationerna. Torkarna är nästan tomma så det går snart att sätta igång här också.

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.