Så är man då kompetent

I tisdags klarade jag av den nya tenten för den sk sprutförarexamen. Examen – nåja. Tent – nåja. Det var nu en halv dag på skolbänken och ett papper som skulle fyllas i, men så överdrivet knepigt var det nu inte.

Som vi ju redan har klagat över här på Bloggen så förnyas ju stora delar av regelverket inför kommande säsong. Och enklare blir det inte. Jag läste just i Landsbygdens Folk att den praktiska delen av regelverket inte är hela världen, det är däremot den byråkratiska. Vem som sen drar nytta av det kan man ju bara spekulera i, det är knappast miljön och det är verkligen inte lantbrukarna, utan det är det självgående maskineriet där byråkraterna skall hållas vid liv genom byråkrati som mest förses med ny energi genom dessa åthävor.

Nu råkar det förhålla sig så att jag till skillnad från många kolleger inte har någonting alls emot att sitta av en kurs nu och då, under den förutsättning att man verkligen lär sig något nytt också under dagen. Med nytt menar jag inte hur man skall fylla i ett papper bara för ifyllandets skull, utan mera om hur man praktiskt kan sköta arbetet på gården bättre. Tyvärr har sprutförarkursen gått åt helt fel håll i detta avseende. Den förra kursen var ju en heldag och innehöll mycket matnyttigt om nya rön om olika preparat, nya växtskyddssprutor och hur man skall tänka då man väljer preparat..

Så var inte riktigt fallet med tisdagens kurs. Den innehöll så gott som uteslutande information om nya byråkratin och nya bestämmelser, och vackert så, det är en nödvändighet att känna till dessa också, men det ger ju inte precis nåt klirr i kassan genom ökad yrkesskicklighet, utan mera tvärtom. Istället för ökad kunskap får man en dos “Lille vän – om du inte sköter din byråkrati går det illa för dig” och det känns inte överdrivet bra.

Sedan måste man ju kanske förstå att man som lekman inte riktigt är kapabel att avgöra vilka av dessa åtgärder som verkligen skonar miljön. OM det verkligen är så att fiskar och grodor och fåglar mår bättre av luftassisterade munstycken så skulle jag gladeligen införskaffa dessa och använda dom, men tyvärr känns det inte som om det skulle vara så alla gånger. Läste bland annat om kravet på en femårig odlingsplan som tydligen skall uppgöras så småningom. Jovisst, det är nu bara det att den odlingsplanen är bara ett önsketänkande, det är ekonomin, vädret och produktpriserna som avgör vad man lägger i såmaskinen på våren. Varför skall jag då göra upp en plan där jag antar att jag 2016 kommer att så ärter och lupiner, när verkligheten kanske blir nässlor och timotej. Däremot är byråkratimaskineriet nöjt så länge planen finns till påseende  Sånt kan jag stanna upp och fundera över.

Tillbaks till kursen. Tyvärr blir det så att genast det nämns ordet tent eller prov så reser sig håret på alla närvarande, och man förmår inte ta till sig kunskapen som erbjuds, utan allt man är intresserad av är “kommer detta i tenten – kan detta vara en fråga tro” Precis så var det även denna gång. Jag tror inte en av oss som var närvarande tog till oss någonting annat är det som eventuellt kunde komma i provet.

Själva provfrågorna var faktiskt svårare än jag hade väntat mig, resultatet 19/20 som jag då fick hade nog varit högst 10/20 (gränsen för godkänd var 16/20) om jag inte suttit av kursen före. Det är ju numera inte obligatoriskt med själva kursen, utan det räcker med att skriva provet – men det skulle jag nog inte rekommendera någon att göra. Det finns visserligen studiematerial på nätet, men med det kommer man nog bara en bit på väg.

http://www.tukes.fi/vaxtskydd/story.html

Där finns studiematerialet.

Författare: Kalle

Har varit spannmålsodlare sedan 20 årsåldern. Jobbar som brandförman i Närpes, det betyder att jag inte är heltidsjordbrukare annat än i hjärtat. Jag har familj, sambo och tre döttrar födda -04, -09 och -16 Jag odlar spannmål och oljeväxter på 38 ha, och gör detta på största allvar. Den skrala lönsamheten har inte knäckt mig, bara gjort att jag inte kan vara heltidsbonde. Dessutom har jag ett intresse för närhistorien, och jobbar gärna med att restaurera nyare veteranbilar. (70-talet) Har tre dylika + en mc i garaget. Samlar gärna material och skriver ner mycket nutidshistorier för framtiden. Jag är öppen för det mesta bara det inte har med sport eller idrott att göra. Jag betraktar all sport och idrott som flykt och försvarbeteenden, det man inte kan göra med traktorn kan gott lämnas ogjort!

7 reaktioner till “Så är man då kompetent”

  1. Hej Kalle!

    Tror du att andra yrkesgrupper sku gå med på dessa eviga tester, knappast. Förstår inte att samma “sprutare” måste med jämna mellanrum gå i “skola” och lära sej det dom redan kan. Förstår ännu det att själva ogräs-sprutan ska testas nångång, om den är gammal o sliten då är det ännu viktigare att allt funkar. Undrar om det är våra “egna” som vill ha egna regler. Visst är all information bra men nånstans borde gränsen gå. Detta är igen ett bra skriveri, som kanske väcker tankar hos nån ovetande, bra “juttu”. Hälsar en testad och otestad.

  2. Nä, nä, du har varit kompetent redan länge men nu är du BEHÖRIG ! Det är så det kallas då man har ett papper som byråkraterna kräver. Det har inget med verklig kompetens att göra :-).

  3. I ärlighetens namn måste jag nog erkänna att det finns åtminstone några andra yrkesgrupper som vandrar i samma byråkratilera som jordbrukarna. Trafikanterna och yrkesförarna har det nog inte lätt idag heller

  4. Tyvärr har byråkratismen spridit sej överallt. Det har blivit ett politiskt mode att genast då det är något litet problem så skall det utarbetas en massa detaljerade regler och tillsättas en massa inspektörer.

    Detaljerade regler passar givetvis inte för vartenda fall så det blir nya problem och mera invecklade regler och till sist kan ingen göra nånting alls. Sunt förnuft är satt på undantag

    Nån skrev ganska bra att huvudproblemet är att all tillit försvinner. I byarna fanns det förut nästan inge regler alls men alla kände alla och det uppstod småningom oskrivna regler. Men dessa kunde anpassas till nya situationer. Med de skrivna reglerna finns det ingen flexibilitet alls och varje liten ändring kräver ett våldsamt maskineri av utredningar och beslut.

    Jag anser att vi är inne på helt fel väg.

  5. Jo alla i samhället faller nog under byråkraternas ok,sjuk/närvårdare tex skall gå olika fortbildningar,kursdagar,hygienpass mm.I Sverige måste man tom gå motorsågsexamen…ooh var skall detta sluta?

  6. Det var väl ett tiotal år sedan som det skrevs en del om “Krångel-Sverige” men jag misstänker att Finland inte är långt efter nu mera :-).

  7. Du har nog rätt Kalle om dedär med yrkesförare och trafikanter. Jag förnyade min behörighet före 11 september och den gick på dryga tusen € inklusive nytt plastkort etc. Nu gråter man ifrån lastbilsförbundet att det finns för lite behöriga yrkeschaufförer det borde anmäla sej 36000 till fortbildning vilka till största delen består av pensionärer och deltidschaffisar, men det gör dom ju inte, att satsa över 1000€ för att få vara hoppin bisi är inte så många intresserade av. Det finns förstås TONTAR liksom jag och några andra som gör det men att hitta 36000 till lär nog inte bli av. Nämnas bör att Finland är enda landet där detta är ikraft dom andra EU länderna kommer först i slutet av 2016.

Kommentarer är stängda.