Det bär trots allt.

Även här har jag tagit mig tid att sätta på kedjorna på framhjulen och serva traktor och skogsvagn. En service som mest bestod av oljebyten och smörjning samt iståndsättande av belysning. Ingen mörkerbelysning dock som i Nisses fall utan mest att få den för trafiken nödvändiga belysningen i skick. Jag hugger nu lite längre hemifrån och har ungefär 16km landsväg enkel väg att tillryggalägga. Det är annars prima vinterföre med packad snö på de vägar jag kör längs och det är ju tacksamt med tanke på slitaget av kedjorna. Hade det varit bart som det var förra veckan hade jag nog fått ta av kedjorna vid skogskanten. Det var därför jag intresserade mig för dubbarna som Micke tidigare skrev om i kommentarsfältet.

Hur som, så bär det nog att köra i dikena i skogen trots att det ännu finns lite flödvatten efter förra veckans regn. Lite spännande var det nog ändå för ger isen efter sjunker man djupt så man satt nog med handen på ratten och var beredd att styra in till skogs ifall om. Nu igår och idag har det varit fint solskensväder och några minusgrader, riktigt fina vinterförhållanden, snön i träden satt fastfrusen så man fick inte allt i nacken heller. Kanske fryser det till lite i spåren ännu i vinter om det fortsätter så här. Långtidsprognosen lovar dock temperaturer kring nollsträcket under resten av veckan men lite kallare igen under följande, vi får se hur det blir men hoppas kan man ju alltid.

Den gamla isen under flödvattnet håller trots allt och utkörningen kan göras som planerat.
Den gamla isen under flödvattnet håller trots allt och utkörningen kan göras som planerat.
Skogskipaget och ett lass flisved.
Skogskipaget och ett lass flisved.

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

23 reaktioner till “Det bär trots allt.”

  1. Det där med bärigheten är nog lite varierande! Var idag och körde ut det sista ur ett försumpat skifte, och
    hej vad det går när det är slätt som på sjön. Tövädret tidigare hade gjort sitt och isvallat hela skiftet. Näst sista lasset när jag skulle över diket small det till och bakhjulet gick genom isen. Traktorn upp på andra
    sidan på det torra, men vagnen var kvar på andra sidan. Tog en rövare och tryckte på spärren och tog sats
    så mycket jag vågade. Pang, och där var ena sidan av vagnen genom isen en halvmeter ner! Snacka om slagsida! Mörkt som i påsan och alla gubbar med eventuell draghjälp på andra uppdrag. Tryckte bort det mesta av slagsidan med stödfoten och plockade av lasset till den högre sidan. Tog sista gripen så full den
    gick, drog upp stödfötterna, lade ut den tunga virkesgripen till sidan lite i taget tills vagnen balanserade på
    ena sidans hjul och körde fram. Upp kom den och bra gick det. Annars har de två sista dagarna inte varit
    speciellt lyckade. I går när jag skulle lyfta sista gripen på lasset, small det till och så sprutade det. Slangen
    till stängningen av gripen exploderade. Fick fara till servicen i Nykarleby med fullt lass och fixa slangen. Efter det var fixat och lasset lossat tänkte jag förkorta hjulbasen på vagnen med griplastaren, vilket brukar
    vara en ca 5 minuters operation. Boggiedjä—n satt av ngn outgrundlig anledning som fastsvetsad! Efter
    mycket bändande och dragande lossnade den och jag fick den flyttad. For till skogs och när jag kom dit
    noterade jag att plötsligt var alla hydraulslangar för korta!? Lastartornet lutade ca 50 cm bakåt. Allt bändande hade blivit för mycket för balken till övre fastsättningen som hade formen av ett u. Fick tid
    till samma verkstad i morse kl 7 där vi fixade till det. Och så idag fastkörning! Vad har du för lastare
    Christer? Ser lång ut på bilden. Fast egentligen har längden ingen betydelse. Oberoende av hur lång räckvidd man har så är den ändå allt som oftast 30 cm för kort!

  2. Går det inte att komma loss med lasset på så får man försöka utan och lasta på igen. Lyckligtvis händer det inte så ofta.
    Lastaren är en ~30 år gammal Hakki Souvari 2510 som enligt typbeteckningen torde ha 5,1 meters räckvidd vilket nog är i kortare laget. Skulle nog föredra en kran med lite kortare bom och en sticka med förlängning eftersom det kan bli lite bökigt där det är trångt. Och räckvidden kunde nog vara närmare 7 meter, men som du skrev så blir den aldrig tillräckligt lång.
    Uppdaterade inlägget med en bild av skogsekipaget.

  3. Det var ju ett ordentligt lass! Kan inte vara några större problem med bärigheten om du kommer dig ut ur skogen med så fulla vagnar.

  4. Snyggt ekipage! Har själv en gammal Patruuna från tiden strax efter dom uppfann järnet, -84:ans modell.
    Räckvidden kanske ett tiotal centimeter längre fördelat på en ganska kort huvudbom och mellanbom + ca
    1,30 utskjut. Det här gör det möjligt att “knyckla ihop den” ganska bra så den är otroligt vig i gallringsskog. Gammaldags ventilbord med 8 vippor som inte riktigt tål att jag kör på båda hydraulpumparna. Tål väl cirka 40 lier /min innan det börjar “svettas”. Därför använder jag bara en
    pump så jag kan hålla ca 1400 varv/minut.
    Den korta huvudbommen gör att den är grymt stark på nära håll. Lyfter en bra bit över 3 ton bredvid vagnen. Försvinner nog ganska fort längre ut.
    Stödfötterna är av teleskoptyp vilket gör att allt hålls inom spårvidden. Lyfter upp traktorn i baken med fullt lass om så fodras vilket är en tillgång när man hänger på en stubbe eller sten. Tyvärr är cylindrarna utanpåliggande och därmed rätt så oskyddade. Investerade i ny grip, en lite större, samt ny rotator i fjol när dom gamla började ge efter i något slags anfall av sinnessvaghet. Trevligt med ordentlig presskraft i gripen när virket är fastfruset. Vagnen är en 8 tons Jusmara med ställbar längd och lastbilsdäck med naven inåt vilket gör att det kan lite skava uppefter träden utan att det uppkommer skador på barken. Boggin är så tät att man knappt får handen mellan däcken. Det gör att stubben kommer bara en gång, den ryms helt enkelt inte emellan hjulen. Ramen består av ett grovt fyrkantrör vilket gör vagnen lätt vilket inte nödvändigt är till fördel alla gånger. Med tom vagn, som är lätt i rumpan, och tung kran med övervikt ska
    man passa sig så att inte hela härligheten stjälper. Fullt lass är no problem.
    Ett tips Christer: Dubba upp Italianon med tre dubb i varje ribba i alla hjul runt om och häng iskjedjorna på en ställning i framändan som frontvikt så är dom med i fall att. Blir det riktigt kinkigt går det ju att slänga dom under hjulen eller dra på dem. I ngt sammanhang ville du veta vilken typ av dubb
    jag har. Tror jag har lådan kvar. Ska kolla.

  5. Det bär nog bra tillsvidare, det var ju inget problem med gårdagens lass så i dag skarvade jag i bankarna lite till så dagens lass är nog en halv meter högre. Det gick bra det med men lite slirandet blev det nog i en av backarna i skogen. Får försöka fälla nån gran så att jag får backen risad för bättre fäste. Jag vill ju gärna lägga fulla lass när det är så pass långt att köra.

  6. Här är nog lyftkraften en hel del mindre på grund av den långa bommen som ändå är bra när man som idag skarvar i bankarna en knapp meter för att få lite större lass. Högre går nog inte att lägga om man skall lyckas få fram virket till grinden.
    Vagnen har bomstyrning som ger kran en knapp meter längre räckvidd men då gäller det att komma ihåg att använda stödfötterna. Bomstyrningen är också bra att ha när man backar och vid kraftiga sidolut så stjälper inte kärran i första hand trots höga lass. Det gäller bara att komma ihåg vilken väg hydraulspaken skall föras så att man för den åt rätt håll 🙂 Bomstyrningen kan också vara till hjälp i motlut när greppet inte räcker till man kan Zik-Zacka sig fram med att svänga dragbommen från sida till sida. Så bomstyrningen skulle jag inte vilja vara utan.
    Några större reparationer har ekipaget inte tarvat. Några axlar i gripen har jag bytt, tror det är stenplockningen som är orsaken det blir gärna lite snedbelastning då där skulle en risgrip vara att föredra tror jag. Axeln till huvudcylinder för bommen brast i fjol och lite förstärkning av kranens fäste på vagnen är väl i stort det som gjorts. Ventilbordet är av tvåspaks modell så det går bra att köra med rejäla handskar på.
    Boggien är lång som du ser och det ger kanske bättre bärighet men det har nog hänt att man blivit stående med någon sten eller stubbe mellan hjulen och inte kommit varken framåt eller bakåt, ibland har det gått att trixa sig förbi med hjälp av bomstyrningen men ibland har jag fått göra som du eller ta en full grip som man fört ut till motsatta sidan så långt det går och föra över bomstyrningen för att på så vis avlasta sidan med stubben. Det gäller bara att inte hålla gripen för högt så att hela ekipaget stjälper.
    Som du ser kör jag med breddäcken av bältradialtyp i skogen, dom bär bra är hållbara och de höga sidorna gör att stubbarna inte kommer åt att skada fälgen. Gummit börjar bli gammalt så dom glider lätt i sidled så det vore kanske inte så dumt med någon dubb här och där. Utrymme finns för dom har breda och långa ribbor.
    Sen har jag faktiskt funderat på en hydraulisk vinsch i nosen på traktorn (tror dom elektriska är lite för klena och långsamma). Den skulle kunna komma väl till pass när man inte når virket med kran samt som draghjälp då man kör ner sig.

  7. Dubbarna är Best Grip BG1911 11×22,8/5,3 mm. 120 st / förpackning. Säljs av IKH. En vinch skulle nog vara manna många ggr.

  8. Vinsch är bra. Jag tänker köpa en till ! Och den skall ha dubbel fjärrstyrning (drag-stopp-släpp). Utan fjärrstyrning är den mycket mindre användbar (om man inte är två i skogen). Vinschen sätter jag nog på bommen till lastaren för då kan man snabbt få den att dra åt olika håll bara genom att svänga lastaren.

    Ifråga om fastkörning så hamnade bommen på vagnen på en stubb tillika som bakhjulen for ned i en grop. Men det var snabbt fixat. Jag lyfte upp ena bakhjulet med stödfoten och stoppade en props under hjulet och så körde jag bort. Lastaren skall vara fäst i ramen på traktorn. Det arbete jag satte på att svetsa ihop fästen för båda traktorerna har lönat sej många gånger. Då jag sätter på kättingarna på bakhjulen så lyfter jag också upp bakhjulet med stödfoten och tvinnar på kättingarna.

  9. Vi har griplastaren på traktorn numera, tidigare på vagnen. Har alltså erfarenhet av bådadera. Ska man köra ut stora mängder virke ur skogen så ska den absolut vara på vagnen. Att ha den på traktorn är dock praktiskt om man ska ha ut något vindfall där det är trångt så kan man koppla ur vagnen. Den är också praktisk att ha till allt möjligt annat men också oerhört opraktisk när den hänger på traktorn en stor del av året och är i vägen i många andra arbeten.

  10. Joo, jag tycker också att det är behändigare att ha kran på vagnen. Bara att lyfta av ventilbordet, koppla loss slangar och dragkrok för att köra iväg till andra uppdrag. Man får ju förstås mindre vikt på den dragande traktorn men min kran är nog lite i kortare laget för att lasta längre virke på vagnen med kran på traktorn. Nu når jag t.o.m. virke bakom vagnen om den är tom.

  11. Nåjo, jag brukar ha skogsvagnen fäst vid traktorn (Zetor 8011) hela vintern eftersom den är så krånglig att koppla till. Sedan tar jag bort både vagn och lastare tillika på våren. Det tar inte så lång tid. Egentligen behöver jag inte skogstraktorerna till annat. Jag har ju fem (skrot)traktorer så två kan lugnt vara avdelade för skogsbruket. Att koppla till lastaren tar ungefär ett par timmar så det kan man bra göra en gång om året. Skogsvagnen vill jag också använda utan lastare för den har en så bra boggie och bomstyrning. Jag har funderat på att bygga en flake till den – eller så en växelflake.

  12. Vet inte om det syns på bilden men jag har gjort en flake med trevägstipp åt min vagn. Jag lyfter dit rören som bär flaken och tipp med vagga (väger som f-n) backar under flaken som står på fötter kör upp tippen som säkras med fyra bultar runt kulan sänker sen ner en ända åt gången på rören. Händigt med kran men ekipaget lite i tyngre laget för underredet, blir nämligen lite baktungt med 4,8m lave.

  13. Jag ska försöka komma ihåg att ta nån bild då jag kör förbi ladan där flaken är parkerad.

  14. På tal om bilder. Det skulle vara intressant om ni tog bilder av stubbarnas årsringar t.ex. Bra gallrad skog och skog som har varit för tät. Samma gäller också med träd som har stått längs diken. Fastän vi känner till hur skogen ska skötas så låter vi den ofta stå för tät i alla fall. Jag tror många bönder gör skogsåtgärderna för sent och man tar bort för litet. Om man gör de rätta åtgärderna i tid och utför åtgärderna som man ska så kan det skilja rätt mycket på skogens värde efter X antal år. Från och med den tidiga röjningen bör man fixera sig på att få en stockskog, varje åtgärd man gör bör vara så att den förnabbar omloppstiden samt höjer stockarnas andel.

  15. Antar att du sett de bilder jag lagt ut på årets projekt 🙂
    Det ser ut som ett “hampland” men det är ändå inte såå tätt i det förhärskande trädskiktet. Mycket smågran undertill skvallrar om att mossen i fråga inte är så mager som mossar brukar kunna vara. Får jag bara bort vattnet så borde tillväxten skjuta fart.
    Jag ska se om jag får till några bilder under dagens jobb, men först ska det vallas lite skidor åt barnbarnen 🙂

  16. Christers däck ser bekanta ut.

    Har sjlälv en Hakki Souvari 29. Ser ut som din med nyare tejp. Hakki var väl först med dubbelled.
    Osvetsad men ventilbordet är uppnött. Fick ej tag i resevdelar från tillverkaren fast jag uppgav nummerserien från typskylten. HI hydra ilma eller något sånt. Sämsta ventilbordet på marknaden enligt experter.
    På Kronos sade man att man har reservdelar till alla modeller man tillverkat. Typ 40år.
    Har nu ett nytt men ej ännu hunnit montera dit det. Nu blev det ett annat märke.

  17. Byt ventilbord ! Det är billigare. Jag har också en Nokka (som Klantbruk kallar Hakki) och byte av två ventiler är lika dyrt som att byta hela ventilbordet. Ett bord med 8 ventiler kostar omkring 1600 euro. Tyvärr måste jag ha 9 sektioner eftersom jag har processor också.

  18. Jaha, så du har sett däcken förut? 🙂 Dom är ju av bältradialtyp så dom har starkare sidor än vanliga radialdäck. Jag har svetsat om fälgarna så dom ligger nu 5cm från stänkskärmens innersida vilket gör att dom inte är så breda i gången som dom var då när jag köpte dem. Bär bra på mossen men är det väldigt mycket snö blir det lite tuggande för att komma framåt 🙂
    Ventilbordet har jag inte haft nåt större problem med, ena spindeln (till stickan) kan kärva lite ibland så att den inte självmant centrerar sig och det är ju irriterande men inträffar inte så ofta. Lite oljeläckage när det blir riktigt varmkört och man lastar tunga stockar men inte så farligt att det behöver åtgärdas…..ännu i alla fall. Jag har inte kollat märket på bordet, kran är lite nyare än din 29:a tror jag.

Kommentarer är stängda.