Sömmerskearbete

En bonde  – åtminstone en gammaldags som jag – får göra allt möjligt. I dag blev det sömmerskearbete för byxorna sprack. De sprack i går också i bakändan men i dag framme på benet. Tyget är ganska slitet så det var inte så förvånansvärt. På sommaren ids jag inte lappa byxorna för det är bara bra med luftning då det är varmt men nu började det dra kallt.

Egentligen har jag sytt en hel del – men mest tygrör och trattar av tyg ute i torken. Tyg är ett ganska trevligt material. Det är starkt om man ser till att det inte rivs och ändå böjligt. Så symaskinen är inte så obekant för mej. Det är säkert i generna för min mamma berättade att min morfar var duktigt att sy och lappa sina arbetskläder. Jag hann aldrig bli bekant med honom eftersom han dog då jag bara var tre år gammal men jag har hört att han dessutom var bra på att koka gröt. Han steg upp klockan fyra och kokade morgongröt innan han for till skogen. Hans valspråk var att bra karl reder sej själv. Förstås var det nödvändigt för min mormor hade fullt upp med 12 barn.

Någon finsömmerska är jag inte men huvudsaken är att arbetsbyxorna håller ihop och är någorlunda täta nu på vintern. Ett par byxor som började vara hopplöst fall fick ge tyg till lapparna.

Det var knepigt men det blev inte alltför mycket veck och snyrpår på bakändan. Man ser på den sneda sömmen hur sprickan har gått. Dagens spricka hade blivit ganska lång innan jag började lappa den – jag ville inte sluta med arbetet så länge det var dagsljus.

Inte är det vackert men kanske byxorna håller ihop en säsong till. Fast de är så tunnslitna att jag ser att andra benet håller på att spricka snart det också. Det var inte så dyra byxor för de är köpta från svenska arméns överskottslager mycket billigt. Jag gillar dem för de har så stora fickor att jag får med mej halva verkstaden. Eftersom jag dessutom använder grön arméskjorta och stickasjoortå (tröja) så säjer lillflickan att “Faafa e gröön” och hon tycker det är alldeles fel om jag har på mej andra kläder.

Nästa reparation gäller skjortorna där armbågarna kommit igenom tyget.  Men varför är det bara vänster armbåge som slits ? Jag är högerhänt även om jag kan spika bra med vänster också så kanske det beror på att jag lutar mej mest på vänster armbåge då jag skruvar med höger ?

Jag får väl knappast jobb inom den här branschen så det blir väl bara egna reparationer i framtiden också …

 

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

3 reaktioner till “Sömmerskearbete”

  1. Arbetsbyxorna är bästa arbetskompisen man blir riktigt vän med de. Slita, nöta – det lever ett hårt liv. Jag har guljacka och byxor som är trevliga på vintern. Har en varm farmaroverall också där jag bara har t-tröja och långkalsonger under. Lätt att jobba i och snygg. Använder du dina gröna byxor på vintern också så har du väl något under.

  2. Jag har hela mitt liv haft nånting emot overaller så jag håller mej till kläder som brister på mitten :-). Det är förstås mera komplicerat med underkläder, kläder, yllekläder och utanpå allting skogskläder men man har då möjlighet att kombinera på många olika sätt. Eller så är det bara gammal vana … Det är den gamla sibiriska stilen med tio lager kläder. Och den fungerar även om den är litet arbetsam ibland.

    Nu är det för varmt men vanligen har jag på vintern ylleunderkläder – äkta ylle. De är oslagbara då man blir svettig och våt i skogen. De gröna M/59-byxorna gillar jag skarpt – mest för att de har så bra fickor. Jag får halva verkstaden med mej … De är inte varma men det är bara bra på sommaren. Om man lappar dem då och då så håller de länge. Och som du skriver så är de bra arbetskompisar speciellt då man gått in dem ordentligt.

  3. Ordentliga skogskläder är svåra att få tag i, dom som finns att köpa duger oftast till ingenting. T.ex. Skogsjackan som ska vara vindtät och andas tillika är helt värdelös, först svettas man så att det bara rinner och sen börjar man förstås frysa och allt ska bytas. Flera lager med olika köäder är bäst då är det enkelt att ställa värmen anefter vad det behövs. Fleece tröjor är ganska bra och allt som andas förstås, alla vindtäta kläder fungerar inte i skogsarbete, och fast man ska ha skyddsstövlar så har jag helst filtstövlar och stora så att det ryms tillräckligt med sockor i. Skogsbyxorna som man köper är oftast utan stoppning på baksidan varför man måste ha andra byxor under annars svettas man fram och fryser bak. Det finns faktist såna som har stoppning runtom men dom är svåra att hitta.
    Och sen har skogskläderna inte ordentliga fickor. Så jag använder helst andra kläder än riktiga skogskläder, det fungerar bättre

Kommentarer är stängda.