Halvekologisk odlingsplan

Det har varit mycket diskussion om eko eller inte eko. Först och främst kan man undra vad “eko” betyder ? Det kan vara “ekologisk” lika väl som “ekonomisk”. Och som vanligt så finns “fan i detaljerna”. Principerna kan synas enkla men översatta till byråkratregler  blir de alldeles otroligt invecklade.

Personligen så tänker jag absolut inte binda mej till en mängd mer eller mindre stolliga regler. En del stöd går förlorade och jag kan inte sälja vetet som “ekologiskt” men det uppvägs av att jag har frihet att använda de metoder jag anser vara förnuftigast – både ekologiska och mindre ekologiska. Huvudsakligen går jag in för att välja odlingsmetoder enligt fakta och sunt förnuft. Och fakta skall granskas kritiskt. Helt otänkbart är att odla på nån sorts religiösa eller filosofiska grunder. Jag bryr mej inte ett skvatt om månens ställning eller något liknande dravel.

Efter att ha sagt så mycket så måste jag påpeka att det finns mycket att beakta i den ekologiska odlingen liksom i den gamla Bondepraktikan (som ju ser på månen :-). Jag är mycket ekonomisk av mej (läs “snål”) men jag vill se odlingen ur ett längre perspektiv och är inte alls intresserad av nutidens “kvartalsekonomi”. Extremt intensiv odling där man maximerar skörden intill sista korvöret strider helt emot mitt tänkande. Så jag bryr mej inte om optimala kvävegivor och att spruta mot allt som rör sej. Jag sätter inte ut 100 euro för att få 101 euro tillbaka. Det betyder att firman får 100 euro och jag får 1 euro. Skall jag satsa så bör det vara så att jag satsar 1 euro och får 100 euro tillbaka.

Som gammal matematiker så anser jag att man skall se på derivatan till kurvorna – inte maximum. Det här skrev jag om redan för ett antal år sedan (se Optimal gödsling – för vem ?). Där derivatan pekar mest uppåt får man mest tillbaka på varje satsad euro – på kurvans maximum är derivatan noll, dvs. man får tillbaka bara det man satsat men vinner inget. Det gäller både gödsling och andra satsningar.

Fast så enkelt är det inte. Det finns en mängd andra faktorer som bör beaktas. Bland de viktigaste är att förbättra jordstrukturen och hindra urlakning. Det är ju dumt att ge pengar åt firmorna och låta en del av gödseln rinna ut i havet. Ordet “miljö” börjar jag vara allergisk mot – även om jag kan omfatta målsättningen. Det är byråkratin och de dumma reglerna som jag inte kan tåla. Ordet “eko” kommer snart att gå samma väg om inte alla dumheter som kallas “eko” börjar minska.

Men om man ser på verkligheten utanför struntpratet så finns det mycket som jag gillar med ekologisk odling. Jag håller med Mats som i en kommentar skrev att två-årig vall är bra för jordstrukturen. Jag har gått över till just en sådan komponent i odlingen. I år har jag gröngödslingsvall på 2 hektar som skall plöjas upp i höst och nu tänker jag så in litet på 6 hektar som fortsättning. Om klöverväxten blir en hälften så fin som i fjol så är jag nöjd. Det är nämligen en åker med ganska så tilltrampat ytskikt där det står vatten så fort det har regnat – medan det är torrt ett spadtag djupare.

Här borde klöverns rötter bryta igenom det tillpackade lagret.

Problemet är förstås att det är ekonomisk förlust i två år med vallen. Men med de nuvarande vetepriserna så blir förlusten i pengar inte så stor och jag hoppas få en förbättring av markstrukturen vilket i längden ger bättre ekonomiskt utfall. I fjol gav den tillpackade strukturen på just den här åkern en ordentlig skördeförlust på grund av regnandet (se Brodden gulnar). Med en bättre markstruktur hade det inte varit problem.. Så nu måste det göras nånting åt saken. Ifall det fungerar med vall i två år så får man bättre struktur och kväve från klövern. Vallen kan dessutom hålla tillbaka både kvickrot och flyghavre om man slår den i rätt tid.  En hel del fördelar trots ekonomisk förlust.

Sedan är det ett problem att vi inte mera har kossor. Det gamla jord- och kobruket fungerade egentligen ganska bra. Men med alla regler är det nu så dyrt att ha kossor att det är uteslutet. Man måste då ha hundratals kor och det finns ingen realistisk möjlighet att satsa på det. Jag ger gärna vallskörden åt dem som ännu har kor i byn men det är inte samma sak.

Ifråga om jordbearbetning som ogräsbekämpning så blir det problem med direktsådden. Som det nu är så sparar jag massor med arbete och pengar på att inte bearbeta åkrarna. Det förlorar jag om jag börjar köra omkring med harvarna hela tiden. Inte är det speciellt ekologiskt heller att göra av med en massa brännolja. Jag kan inte se något bra i att jag lämnar bort en (rätt så liten) kemisk bekämpning av ogräs och i stället bränner olja … Hellre skär jag då ned på den kemiska bekämpningen så mycket som möjligt. Det är enligt min personliga mening mera eko och eko (ekologiskt och ekonomiskt).

Så det blir halvekologisk odling. Gödsling och kemisk bekämpning lämnas inte bort helt även om en del fungerande ekologiska metoder tas med. Det varierar dessutom från år till år. Däremot använder jag inte maximal bigödselmängd (jag använder det gamla uttrycket “bigödsel” för att särskilja från kogödsel) och sprutar enbart där det håller på att bli katastrof med ogräsen. Jag vill inte binda mej till att lämna bort någon metod så det går inte att få ekostöd. Alla metoder skall kunna användas men användas med förnuft.

Vi får se hur det går i längden. Vädret är så olika varje år och förbättring av markstruktur syns bara på lång sikt. Sedan vet man aldrig hur politiken svänger. Om det börjar bli matbrist (i den meningen att priserna stiger) så kan det hända att politikerna förbjuder oss att använda ekologiska metoder och tvingar oss att maximera hektarskördarna med alla medel. Om priserna stiger för mycket så glöms allt prat om ekologiska produkter bort helt och all energi riktas in på att öka tillgången så den driver ned priserna. Tro inte att allt fortsätter som förut. Historien har tvärtom visat oss att inget någonsin fortsätter som förut.

Just nu gäller det i alla fall att få utsädet i jorden inom de närmaste veckorna …

 

 

 

 

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

6 reaktioner till “Halvekologisk odlingsplan”

  1. Kurvan är bekant från förra gången den var upp och synnerligen intressant. Men jag tycker det är nånting som är felformulerat eller om jag helt enkelt inte greppar det hela. Alltså vid X=2,5 får man derivata=1 vilket då skulle innebära att man får tillbaka den satsade insatsen men utan vinst? Men tidigare i texten skriver du “…vid x=5 dvs. om jag lägger ut 500 euro så får jag in 500 euro” – Vilket också torde betyda samma sak?

  2. Vänta nu, derivatan är den blå linjen och den visar på vinsten som alltså är 1 i punkten 2,5. Kurvorna är bara för att visa ungefär hur lönsamheten ändras och “1” kan betyda till exempel 234 euro. I verkligheten är aldrig lönsamhetskurvan en upp-och-nedvänd parabol utan en så kallad “klockkurva” och jag använde parabolen bara för att den är lätt att derivera. En experimentell kurva kan knappast deriveras så lätt och man kanske måste deriveras “för hand” dvs. man ritar in en tangent så noggrant man kan och då är tangentens branthet just derivatan. I maximum är tangentens branthet (stigning) lika med noll och alltså vinsten lika med noll. På vänstra sidan om maximum är stigningen positiv och man förtjänar medan den är negativ (pekar nedåt) på högra sidan om maximum och då förlorar man bara pengar.

    Allt beror på skalorna på de olika axlarna men jag ville bara visa på principen. Sedan är ju verkligheten enormt mycket mer invecklad och det är knappast möjligt att alls beräkna lönsamheten matematiskt. Man försöker göra lönsamhetskalkyler men de är alltid felaktiga eftersom antagandena aldrig gäller för varje gård – alla gårdar har olika situation. Det enda kurvan visar är att det inte lönar sej att försöka nå maximum – bästa lönsamheten (mest inkommande euro för varje satsad euro) finns någonstans före (till vänster om) maximum. I verkligheten måste varje bonde själv fundera ut var den bästa lönsamheten finns och beakta en mängd olika faktorer av vilka många inte ens kan mätas. Hur mäter man inverkan på trivseln ?

    Det enda som fungerar är att se på utgifterna och jämföra med inkomsterna men det är också vanskligt. Hur räknar man med fasta utgifter ? Då borde man se in i framtiden för att kunna beräkna en maskins årskostnader, dvs. hur länge kan man använda den. Och det vet man aldrig. Vissa maskiner klarar bara fem år medan andra kan fungera utan reparationer i 30 år !

    Jag brukar bara kolla de rörliga kostnaderna och inkomsterna och så får de fasta kostnaderna gå på “allmänna gårdsfonden”. Det fungerar bra så länge man inte gör större satsningar på nya metoder i odlingen. Och vid dessa så gäller det att ha bra tumkänsla … Min “halvekologiska” odling kräver inte nya maskiner så det är mest de rörliga posterna som man bör beakta. Men inte vet jag hur det blir. Om tio år kan jag se bakåt och sucka och konstatera att det och det hade man kunnat göra på annat sätt.

    Och det är bondens lott här i livet.

  3. Jo, det är teori helt klart. Men nånting konstigt är det… Tror kanske “Derivatan är den blå linjen.” är felet? Tangenten var väl derivatan? Jag minns nog inget av mina derivatalektioner…. Men vad är den blå linjen i så fall, bara en markering för tangentens träffpunkt? Men varför korsar den (5,0)?

    Sedan krånglar det till det hela då man kan läsa ut (åtminstone?)två olika saker ur grafskissen med tanke på Nisses förklaring. Dels vad man totalt kan satsa för att t ex landa på nollresultat(x=5, Y=5). Dels vad meravkastningen blir i ett jämförelseläge mellan två punkter på kurvan. T ex x=4 kontra x=5, meravkastningen för 1 satsad enhet(x) är typ 0,25(y). Om man alltså ökar insatsen med (ytterligare) 1 enhet förlorar man alltså 3/4 enhet från utgångsläget(x=4). Men man går totalt fortfarande på plus. Men avkastningsprocenten sjunker.

    Tror kanske ordet “ytterligare” hade passat bra i Nisses förklaring. ->
    “Om vi går bakåt i kurvan (x blir mindre) så börjar derivatan stiga och i punkten x=2.5 så är derivatan 1 vilket betyder att vi för varje (YTTERLIGARE) euro vi lägger ut får en euro tillbaka.”

    Hoppas jag inte yrar allt för mycket här nu… En så lodrät derivata som möjligt är det man sålunda borde eftersträva, om maximal lönsamhet är det man främst eftersträvar. Ungefär som våra stora livsmedelskedjor. 🙂

    (Skulle vara trevligt att få epostavisering vid svar i kommenterade trådar…)

  4. Det är nog bäst att skriva upp alla utgifterna under året på skifte exp. a och sedan se vad fick jag i skördoch huru mycet blev det vinst eller förlust och vad fick jag för arbetet. Vi vet att det kastar från år till år både pris och väderlek. Bäst är att pröva försiktigt på nya metoder man inte känner.

  5. Derivatan (blå) är alltså detsamma som lutningen på tangenten. I x=4 (den axel som pekar åt höger) är derivatan då 0,4 (ekvationen för derivatan är -0,4(x-5)). Om vi antar att x=4 motsvarar 400 kg gödsling så skulle en ökning till 401 kg ge 0,004 euro mer (helt beroende på priserna på gödsel och vete). Men om vi använder 200 kg gödsel (X=2) så skulle 201 kg gödsel ge 0,012 euro mer – alltså tre gånger mer per gödselkilo. Och om vi inte gödslar alls (x=0) skulle 1 kg gödsel mer ge 0,020 euro mer (fem gånger mer). Ju mer tangenten lutar desto lönsammare är ökning av gödselgivan och nära maximum är det ganska olönsamt att öka givan.

    Jag kan inte nog understryka att det här är INTE ett exempel från verkligheten utan bara en demonstration av hur lönsamheten för ökning av gödselgivan (eller någon annan satsning) beror på var på kurvan man rör sej. De som är nära maximum skall fundera två gånger om det lönar sej att öka.

    Bond77 har alldeles rätt i sin kommentar utom att det är frågan om att TANGENTEN skall vara så brant som möjligt (derivatan är ju den blå linjen). Derivatan åter anger hur god lönsamheten i en viss punkt (2 i x=0 och 0,4 i x=4). Derivatan är ju detsamma som tangentens lutning.

    Men om vi ser på lönsamheten ur gödselförsäljarens synvinkel så minskar den inte alls då x=5 eller större. Fastän vi då börjar förlora pengar så förtjänar de bara mera. Här har vi en tydlig intressekonflikt och vi bör alltså vara försiktiga med att tro på gödselsäljarnas kurvor. De ser gärna till att maximum är så långt till höger som de bara vågar påstå.

    (Tyvärr har jag inte rättighet att gå in i Bondbloggen administrativa system och ge epostavisering vid svar)

Kommentarer är stängda.