I går gick jag runt åkrarna och putsade täckdikningsbrunnarna. Det underliga var att det var alldeles tyst och vanligen hör man en massa tofsvipor. Men sorgligt nog försvann de efter vårsådden.
Vid vårsådden fanns det en mängd tofsvipor som plockade insekter i det sådda området. Med direktsådd och en massa halm så såg man inte alls deras bon så antagligen körde jag över dem. Vanligen bygger de nya bon för det har alltid hänt att man kört över dem eftersom de är så svåra att hitta också vid vanlig sådd. Jag sökte också i år efter deras bon för att märka ut och köra runt dem men hittade inga.
Nu undrar jag om de alls byggde bon. De vill ha öppen sikt och då det finns en hel del halmstubb så är sikten begränsad och rovdjur kan smyga sej nära dem. Det är i så fall en negativ sak med direktsådden för jag gillar viporna. I höst skall vi tröska med kort stubb så kanske det blir bättre nästa vår.
Jag hoppas det var tillfälliga svårigheter med väder och halm som hindrade tofsviporna från att bygga bon i år.
(P.S. Åtminstone ett par finns kvar ännu.)
Författare: Nisse
Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden.
Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.
Visa alla inlägg av Nisse
Den folkkära vipan kom sin vana trogen även i år för femte året i rad. Undras hur gamla de blir? Ankomstritualen var den vanliga med anmälan på gräsmattan nära huset och mycket “prat”. Ovanligt
frö i vår var att det räckte otroligt länge innan de lag ägg. Den halvtama kommer alltid flera gånger per dag på en ca 3-5 m:s avstånd och håller låda och visar ända tills hon börjar ruva. Då är hon plötsligt borta.
I fjol kom den på tilltaget att komma och försöka visa ungarna vilket föranledde krisnivå röd! Vi har ju tre
katter och kvällsbitarna var på väg in på tomten! Barnbarnet och jag plockade dem med oss och gick ända ner till bäcken 500 meter bort med dem med en vilt flaxande och “svärjande” moder i släptåg. Tydligen var
markeringen riktig, för hon prövade inte flera gånger.
Jag tror Nisse har rätt i att halmtopporna kan vara besvärliga när man ska bevaka sitt revir. Försvaret av boet går ju ut på att upptäcka en farlig, misstänkt inkräktare i god tid och avleda uppmärksamheten med all slags luftakrobatik. Dessutom är tofsvipan en otroligt skicklig flygare även om det ser ut som att kasta
en handduk genom luften när det bär iväg.
Dessutom är ju halmen bra isolering så marken under den är säkert kallare än brun matjord. Det var säkert temperaturen som gjorde att de väntade så länge med att lägga ägg i år här också. Bon eller “gropar” hade
de nog klara inom utsatt tid men det hände inget.
Då jag sådde så fanns där en mås som hade stora problem med tofsviporna. Den såg ut som en tung pråm som viporna flög i cirklar kring och jag tror den fick sej ett och annat tjuvnyp. Tofsviporna är fantastiska flygare och kan byta riktning i luften mycket tvärt. Om man går för nära deras bo så hör man arga skrik och det susar kring öronen då de flyger riktigt nära. De är mycket stationära och man vet ganska bra var de brukar ha sina bon. Det verkar som om de gärna bygger bo så fritt som möjligt på en liten upphöjning så de har bra uppsikt runtomkring. Speciellt fint är inte ett tofsvipebo utan mest bara några strån i en grop. Men det tycks fungera.
Du kanske har haft tranor där som rensat rent?
Vi hade tranor här men det var ganska länge sedan (i april).
Viporna har också mycket bra lokalsinne. Varje år bygger en på ett utskifte så exact på mitten att inte ens den bästa gps klarar det. Också intressant att se vilka som är första resans gäng och vilka som är gamla i gamet. Nybörjarna flyger upp redan när traktorn närmar sig på en 20-30 meters håll och går till “attack”
medans den gamla erfarna sitter lugnt och envist kvar i boet fast man harvar så nära att jorden yr på den.
Trots att vi varje vår försökt akta vipornas bon och ungar så är det sist och slutligen inte så många som klarar sig hela vägen. Finns många fiender som räv, måsar, kråkor etc. Vissa kan också bli påkörda av rent misstag för om det är något dunbollarna saknar så är det trafikvett! Sällan far man undan alllesammans åt
ett håll utan det är mera “utspilda tändsticksaskens” taktik som gäller och då får man vänta. Kostar på
nerverna när man kommer tionde varvet med välten och får sitta och vänta på trafiken. Ibland har det lyckats att gräva en grop som ungarna lagts i tills jobbet är klart, men det är inte 100% fört de är ganska
bra på att kliva också.
Här har det varit rikligt med vipor och reden men lite ägg. Och dom började ruva sent, kanske var det den kalla jorden med tjäle som bromsade upp äggläggandet. Vilket gör att jag drar mig till minnes en historia som en estnisk kund berättade en gång -de va stadsbon som frågade bonden hur han vet när det är dags att inleda vårbruket. Varpå bonden svarade att han brukar gå ut på åkern , dra ner byxorna och sätta sig på marken och känns det bra efter att ha suttit en stund så är det dags att börja bruka jorden – ?
Här har minsann jorden varmnat efter flera dagar med +20 grader (en dag med +27). I går kväll hörde jag flera tofsvipor så inte har de övergett oss fullständigt än.
Att sätta sej på jorden utan byxor skulle lätt flytta sådden till juli i de här trakterna :-).
Rätt tänkt Christer! Bara att he utsäde som är i byxona ska int i kall jord!! He fodrar vått och varmt för ti gro!!