Svångremmen.

Svångremmen är i det här fallet ett hederligt bälte av äkta läder som jag använt årligen sen  medlet av 70-talet. Användningen och åldern ger en bra bild av hur hållbara äkta naturmaterial är. Jag har nog under åren haft andra bälten som oftast använts vid “bättre” tillfällen men trots sparsam användning så har de inte hållit lika bra då de mer eller mindre bestått av konstmaterial.

Det här bältet har till en början använts både till vardags och fest sen tjänstgjorde det som huggarbälte något decennium för att under senare tid ha använts till mina arbetsbyxor. När man har rörligt arbete går det inte att ha byxorna hängandes vid knäna då det ska tas både kortare och längre steg, klättras, krypas och hukas om vart annat. Så att byxorna hålls på rätt höjd är a och o.

Förutom att hålla byxorna på plats har bältet också haft alternativ användning som att sätta den sista “touchen” vid vässande av knivar. När jag studerade på Överby höll trädgårdsmästare Berglund  kurs i knivslipning  och jag vill minnas att en och annan av flickorna drog efter andan då han började dra bältet ur byxorna för att få okuleringskniven tillräckligt vass. Jacken i mitt bälte har dock inte uppstått under dylik användning även om också jag praktiserat knivvässning av den högre skolan utan det är nog skogsarbetet som satt sina spår.

Andra spår som kan noteras är vilka hål som använts och visst får man tillstå att det verkar som om omkretsen på användaren ökat lite med åren. Det var ändå det som fick mig att notera dessa rader för under några års tid har det yttersta hålet använts fram till nu en morgon för några veckor sen då jag plötsligt märkte att jag backat ett hål. Det i sin tur fick mig att ställa mig på vågen och visst hade en 5-6 kg försvunnit sen jag senast noterade vikten för några månader sen. Någon speciell diet har jag inte haft men kanske är det långa arbetsdagar ute på åkern som satt sina spår. Borde man sända in ett tips till någon damtidning, om nu sådana fortfarande existerar? 🙂

(Ni kan bortse från datumnoteringen, glömde visst ställa om efter batteribytet)

 

 

På tal om bälten så råkade jag ut för ett bälthaveri som satte stopp för höstplöjningen som jag annars med god tur kunde ha avslutat idag.

Under gårdagens plöjning märkte jag att laddningen blev lite ojämn efter att jag satte på belysningen vid mörkrets inbrott men jag plöjde ändå fältet där jag körde jordvallen här senast färdigt. På väg hem började laddningslampan lysa och motortemperaturen stiga men jag hann hem innan den nådde alarmerande nivåer det var ändå bara nåt hundratal meter att köra. Kunde sen vid hemkomsten notera att remskivan på generatorn lossnat och delar av remmen försvunnit.

En lossnad remskiva på generatorn ledde till avbrott i plöjningen.

Rätt märklig konstruktion tycker jag då varken axeln är konisk eller spårkil används för att säkra långvarig drift. Någon reservrem hade jag inte hemma och saknade också ringnyckel för att skruva tillbaks muttern som låg kvar på främre motorfästet. Så nu står traktorn stilla några dagar i väntan på ny rem. Det hade annars kännts bra att ha åkern plöjd eftersom det nu blir 2 dagar med möten i huvudstaden. Men väderprognosen verkar tillåta plöjning också i slutet av veckan så vi får se om inte det går bra ändå.

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

14 reaktioner till “Svångremmen.”

  1. Jag söker med ljus och lykta efter RIKTIGA läderbälten just för skogsbyxorna. Det som nu kallas “läder” är ju bara skräp (liksom nästan allt annat nuförtiden). Även om man använt äkta läder så verkar det vara något fel på garvningen för de håller inget alls i jämförelse med de gamla läderbältena. Man måste väl börja söka i begagnade kläder butikerna för att hitta bra läderbälten. De bästa läderbältena är sådana jag ärvt från 30- och 40-talet.

  2. På tal om läderbälten så köper jag helst begagnade eftersom de gamla har mycket bättre kvalitet. Tyvärr så börjar de nyare armébältena vara dåliga de också men man kan ibland hitta äkta gammalt läder.

    Köp INTE ihopsydda bälten ! De är nästan alltid av dålig kvalitet. Man skall köpa bälte som är skuret ur tjockt läder utan nånting annat än sölja och hål ! Och söljan bör vara LITEN och ha RUNDA hörn. Stora idiotsöljor är bara för fjantar som aldrig arbetar. En stor sölja skär nämligen in i magen då man kröker sej (till exempel i skogsarbete).

  3. Understödes 🙂 Jag har samma erfarenheter. Bältet på bild har en sölja som börjar vara på gränsen till för stor men den är väl rundad.

  4. Fast om man vill briljera på festivaler och liknande så är det en annan sak. Jag är i alla fall för gammal för sådant :-).

  5. När jag nu började fundera på saken så är faktiskt bältet som håller mina arbetsbyxor uppe närmare trettio år. Jag har alltid använt det till arbetskläderna, och byxor har det nog gått åt närmare ett par i året. Alla kläder kunde hålla lika länge som ett läderbälte! Det enda slitaget som märks på bältet är att hålen börjar bli rätt så avlånga.

  6. Bälten och bra skodon blir bara bekvämare ju äldre dom blir. Men man måste håll dom lite i skymundan annars kanske gumman bär dom i roskis

  7. Joo, känner igen det där. Här har det t.o.m. planterats blommor i mina skor 🙂

  8. Skall man köpa läder skall det stå kokkola och inte kinx. Köpte handskar för 26€ istället för 11. Bra inhemsk betalar sig tillbaka senast andra andvändningsveckan ! Måste ännu kolla upp bälten.

    Ännu en gång import! Skall vi nu vänta oss att de svenska bönderna står och demonstrerar i Sundsvall när sydösterbottningarna skeppar dit sitt överloppsvirke och dumpar priserna.

    https://www.sca.com/sv/massa/mer-om-pulp/ostrands-massafabrik/

    Nu är det väl nog så att svenskarna tar emot billigt virke och gör det till pengs. I Österbotten har rådstitlar delats ut till höger och vänster medan skogsägarna står med förvåningens finger i häpnadens munn när massafbriken och plantskolan slarvades “lurades” bort.

    I kaskö lärde sig björn o co koka eukalyptus sedan till Uruguay och byggde Fray Bentos .
    http://www.upmpulp.com/about-upm-pulp/pulp-mills/fray-bentos-mill/Pages/default.aspx
    När fabriken stod klar då vaknade Metsäliitto. Då hade man byggt upp en sampokvarn åt den rejäla(den som anmälde kartellen) konkurenten.

    SCA aktien är för dyr så det får bli holmen eller billerudkornäs som är förmånligare.

  9. Tack Kjelle!
    Dristar mig till att å Finlands bönders vägnar tacka och önska detsamma.

    Svångremmen i en annan betydelse har nog under de gångna 100 åren från och till fått dras till både ett och annat hål men tänker främst med tacksamhet på dem som med livet som insats försvarade vår självständighet under krigen.

  10. Så var landet 100 år då. Som millennieskiftet en siffra i sig men bra så.

    Då skogen nu kommit igen efter Nokia parentesen, sätter in några länkar på exempel vad skogen gett:

    http://www.merikarvia.fi/?p=/info/historiaa/kauppaneuvos_antti_ahlstrom

    http://www.blf.fi/artikel.php?id=1559

    http://www.maaseuduntulevaisuus.fi/10-000-hehtaarin-mies-vaihtoi-puoluetta-1.89374

    Lite om svanen märket.
    Köpte blandade grönsaker för soppa så var tre inhemska och tre tydligen utländska, märkta med svanen märket. Som jag nämnde tidigare så är skivad skinka paket riktigt luriska. Stort finskklingande namn utan svanen märket och liten liten text gjorda i Finland. Man skall ha alla mumintroll hemma för att inte bli lurade. K har i maaseudun flera gånger annonserat bara inhemska produkter men sedan sökandet i affären fodrar spetskompetens i orientering. Är svanenmärket dyrt?(för dyrt)(eller svårt) per år.

  11. Hej per fd,
    allt hinner du nu ta del av också 🙂

    När det gäller märkningen av grönsaker så ska man nog gärna ha förstoringsglas i fickan för att ta del av innehållet i påsarna om nu sen ens det hjälper. Såg att Italien aviserar hårdare tag mot maffian som förfalskar ursprungsdokument och ekocertifikat till den grad att dom gör mera pengar på matfusket än drogaffärerna numera, vad hårdare tag sen innebär.
    Groddbladet och svanen är väl de mest tillförlitliga märkningarna om man vill äta inhemskt. Mågen köpte färdig broilersallad häromdagen och förpackningen var märkt med nyckelflaggan för inhemskt arbete, men han blev besviken då han började läsa det finstilta och noterade att broilern kom från Thailand trots att företaget på hemsidan meddelade att de använder inhemskt kött. Varifrån de övriga ingredienserna kom framgick inte men antagligen är det bara ihopplockandet och förpackandet som gjorts i Finland. Så finskklingande produktnamn och nyckelflagga till trots så är innehållet högst antagligen av utländskt ursprung. Det blev nog sista gången ifrågavarande företags produkter köptes menade mågen. När kunden känner sig lurad är det nog svårt att återvinna förtroendet.

  12. Dessutom förekommer att man importerar fruset griskött (sugg-) från Tyskland och tinar upp det i Finland,
    marinerar på det och säljer det som färskt! Råvaran är väldigt billig för i Tyskland är det förbjudet att tina upp kött och sälja det som färskt. Dessutom för att kompensera vätskeförlusten vid upptining är köttet behandlat så att det ska hålla vatten (=bra m3 pris på vatten) och när man sen sätter det på grillen avdunstar vattnet och den stora, fina biffen blir som ett frimärke. Att detta är tillåtet i Finland men inte i Tyskland är ju ngt skrupelfria köttföretag drar nytta av. Hur det sedan är möjligt inom samma EU ska någon med högre skolning svara på. Jag anser att det är ren och skär bedrägeriverksamhet och inget annat vilket borde bestraffas!

  13. Ja säg int annat…. det finns mycket att göra för att höja kvaliteten.

    Jag tillbringar just ingen tid vid spisen så jag har inte så mycket egna erfarenheter men har förstått att det är skillnad på bitarna, ibland är det som du skriver “vatustarkt” och ibland så fettfritt att det fordras smör i pannan när fläsket steks.
    Däremot har jag sett ett och annat i de bakre rummen på butikerna när jag levererat varor så att säga köksvägen. Men jag tycker faktiskt att det blivit bättre där med åren om det sen är på grund av ökad kontroll eller beroende på att allt mer kommer färdigt förpackat låter jag vara osagt.
    En person här i byn som ville visa sig på styvare linan brukade peka på den bästa biten i köttdisken och be butikspersonalen mala den till malet kött. Kanske var det bästa sättet att få bra och färsk vara?

Kommentarer är stängda.