Bondbloggens miniträff i snöyra

Bondbloggs-Christer var i Lindkoski (grannby till Hindersby) idag med SLC:s trädgårdsutskott för att bekanta sej med Robbes “lilla” trädgård. Jag har installerat fibernät där och åkte dit för att fixa en grej. Jag blev litet försenad då jag hade svårt att komma ut ur skogen med traktorn men då jag ringde Christer så hade deras bil stannat i snöyran som gått över i rena ovädret. Vi hann prata en liten stund så det var en verklig miniträff men funderade på att vi borde ha en ordentlig träff på sommaren då det hoppeligen inte är lika dant illväder …

Christer hade frågat mej i går om han borde ta med ludiskoffon men i går var det fint väder så jag skrev att våren började komma till våra trakter. Och ännu i morse såg jag solen – sedan slog vädret om och det blev ett eländigt snöoväder. Stackars Christer som hade bytt ludiskuffon till Bondbloggens skärmmössa …

Det var i alla fall kul att prata en stund med Christer även om vi inte han med så mycket. Visst läser vi vad de andra skriver i bloggen men det är i alla fall en annan sak att träffas och prata. Det blir inte så mycket monolog då vilket lätt är fallet då man skriver bloggen. Men bättre väder skall vi beställa till den riktiga träffen.

 

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

8 reaktioner till “Bondbloggens miniträff i snöyra”

  1. Jo tack det var trevligt att råkas om än kort och i ett ogästvänligt väder. Det trevliga bemötandet och hjälpen i nöden uppvägde bilbesvären med råge. Men ett riktigt busväder var det på den Lappträska slätten. Vi tog oss så småningom med hjälp av olika sorters färdmedel tillbaks till storstan. Hoppas föraren får bilen fixad så att han kan ta sig hem imorgon. Kanske får jag anledning till att skriva lite om den imponerande anläggningen som växer till sig där i kanten av skogsbygden. Väldigt intressant besök.

  2. Att nu Christer ser på odlingar eller Nisse sysslar med bredband är för mången redan känt ! Men som ansvarig för körningar, bilar och säkerhet så uppstår det frågor. Varför stanna bilen ? Brist på service och underhåll ? Soppatorsk ? Elfel ? Inte var det väl bara en diesel ?

  3. Det var ett förskräckligt snöväder med drivor. Men jag har inte hört exakt vad som var felet. Det var troligen en alldeles för ny bil :-). De gamla går fastän man kör genom flödvatten …

  4. Det visade sig att nån form av ventil på avgascirkulationsåterföringen fastnat så det lär ha räckt med ett välriktat hammarslag för att få igång bilen igen. Men det är svårt att hitta såna fel ute på slätten i Lindkosk utan motorfelsdiagnoseringsapparat. Kan tillägga att det inte var min bil så det är svårt att veta exakt vad felet var.

  5. Den Lappträska slätten är inget att leka med i snöstorm. Var för ett antal år sedan på ett affärsbesök till
    en större grisfarm i Lappträsk. Vi skulle efter byvägen över åkrarna som var totalt återdrivad med en Peugeuot och en fransman som förare och en ryska som “kartläsarfe”. Jag tror aldrig jag varit så skr äckslagen i trafiken förr i hela mitt liv!! I och för sig hade nog föraren rätt taktik i att drivorna skulle tas med fart, men skräckmomentet bestod i att halka var ngt okänt fenomen för honom! Räddningen var nog att Peugeoten var hyrd i Finland och hade rejäla vinterdäck. Jag tror att orsaken till att det kan komma så fruktansvärt med snö just där är att det är så nära till finska viken och mera öppet vatten än i kvarken.
    Samma fenomen var det när man gjorde lumpen i Draka som ju också är nära vatten.

  6. Jag tippar att ni körde över “Pokar raakån” som är ökänd. Det är en slätt som nästan kan tävla med Österbotten och som börja just där vi bor i Hindersby och sedan blir allt bredare och bredare mot nordväst. Riksväg 6 mot Kouvola går tvärsöver den. Vinden får god fart på vintern och på sommaren när det regnar så rinner vattnet inte bort och man kan se nedsjunkna traktorer och tröskor bredvid vägen …

  7. Alldeles rätt, det var till Pokkar vi var. Riksvägen var väl någorlunda i farbart skick men ack och ve byvägen över åkrarna!

Kommentarer är stängda.