4 mars, 2018 av Nisse

Bonde: lönlöst men roligt

Efter deklarationen så har man inte lust att fira (annat än att den är förbi). Jordbruket ger bara minusresultat och hålen måste täppas till med pensionen. Bankkontot är tomt så det ekar efter att jag måste betala momsen för fjolårets virkesförsäljning. Visst skall jag få tillbaka moms på skördetröskan vi köpte men återbäringen har inte kommit än. Hoppas den kommer snart för jag har inte haft råd att skaffa konstgödsel för vårbruket.

Men jag klagar inte. Vi var  i skogen första gången efter deklarationen och det var verkligen uppfriskande. En slang sprack på gripen men jag hade reserv hemma så det gick snabbt att byta den. Solen sken och det var lämpligt kallt (omkring -7 grader). Dessutom hade jag ny ked på motorsågen så den skar bra.

Folk är ju olika. Då jag jobbade som professor vid Tekniska högskolan (ibland hemifrån) så hade jag både status och inkomster men jag satt i mitt arbetsrum vid landsvägen och var alldeles grön av avund då de andra körde förbi med traktorerna på väg till skogen. De förstod säkert inte hur gärna jag hade kastat pappersarbetet och åkt till skogs för att såga och dra ihop virke.

Jag bryr mej inte alls om pengar och ”status” ifall man bara får mat för dagen och lyckas hålla värmen i huset på vintern. Så jag tycker lönsamhetsberäkningar är helt värdelösa eftersom de bara beaktar pengar. Dessutom är de per definition alltid felaktiga. Varje gård är olika och varje bonde har olika förutsättningar så då man beräknar lönsamheten för en ”medelbonde” så är det ju alltid fel för varje riktig bonde. Och vad gör man med lönsamhetsberäkningarna ? Var och en har vissa förutsättningar och dem ändrar beräkningarna inte på. Har man inte pengar att köpa mera jord för (om det alls finns till salu) så hjälper det inte med hur mycket beräkningar som helst.

Förstås kan man få stora inkomster om man jobbar med annat än jordbruk. Men vad gör man med pengarna ? Betalar en grym hyra i storstaden och har stora utgifter vad man än gör där. Eller använder pengarna för att åka på dyra resor till naturen. Tja, det har jag alldeles gratis då jag far till skogs med traktor och motorsåg. Men det syns ju inte i lönsamhetsberäkningen. Man kan kanske köpa ett stort hus för nån miljon men jag sysslar hellre med att bygga huset själv (dvs. reparera ett gammalt hus). Det är mycket roligare. Det mest värdefulla är det man gjort själv.

Enligt det nuvarande tänkesättet är jag säkert litet underlig. Men skratta gärna – jag trivs med det liv jag lever fastän kontot är ganska så tomt. Jag skulle inte resa till Kanarieöarna fastän nån skulle betala mej en massa pengar för det (hmm, nåja, för en miljon euro kunde jag tänka mej att vara en vecka där – man kan ju sätta pengarna på något nyttigt i byn). Nu är jag dessutom så lyckligt lottad att jag bor i en by där Lokaaln (ungdomsföreningens stora hus) nyligen fått nytt tak genom samfälld insats av byborna och gamla folkskolan hör till oss och snart är renoverad bara jag får golvet i lärarens gamla arbetsrum färdigt.  Det optiska fibernätet fungerar bra och vi har flera livaktiga föreningar med riktigt roliga årsmöten.

Det har varit +14 grader på morgonen i stugan under de kalla veckorna men man vänjer sej. Det går bra med filttossor och ludimysså (pälsmössa) på morgonen tills man eldat litet i vedspisen. Och far man till skogs så får man nästan för varmt. Så vad behöver jag mera pengar till (bara jag får konstgödseln betald) ?

Lönsamhet är för mej närmast ett fult ord om man nu litet överdriver. Men jag är uppväxt med frågan ”Är du lönsam lille vän ?” som ju är hård kritik av det lönsamhetsbegrepp som innebär fanatisk pengadyrkan där allt annat är värdelöst. Däremot är jag som gammal bonde absolut övertygad om att man inte skall göra av med mera pengar än det kommer in. Har man inte pengar så får man dra ned på utgifterna eller skaffa mera inkomster.

Att vara heltidsbonde i dagens läge är nästan omöjligt. Man måste ha andra inkomster också. Vi är nu redan på andra generationen som arbetar för lön utanför jordbruket medan den gamla gubben (pensionerad) sköter jordbruket till stor del. Eftersom man inte behövt arbeta ryggen av sej och de nu finns maskiner så kan en gammal gubbe ställa till med mycket (elände ?) ännu vid hög ålder. Det blir så att man arbetar med annat i 30-40 år förrän man på heltid tar över jordbruket (skogsbruket inte att förglömma) och följande generation börjar studera och jobba innan de i sin tur tar över.

Det är en bra sak att skaffa sej utbildning och arbetserfarenhet utanför jordbruket. Egentligen borde man som bonde vara mekaniker, elektriker, kemist och dataexpert nuförtiden. Det skadar inte och spara mycket pengar om man kan göra allt själv. Litet erfarenhet som lagvrängare kan också vara nyttig :-). Så jag ser arbete utanför jordbruket enbart som positivt. Kalle till exempel är bra på brandsäkerhet och det är mycket värdefullt på en gård med en massa hus och el och värmesystem. Jag förstod att Christer jobbat som timmerman i tiderna och det är också bra erfarenhet.

Vi kan inte ändra på dagens system så lätt utan måste anpassa oss. Det är inget nytt. Bönder har i alla tider fått skaffa sej extraknäck. Dalabönderna vandrade i tiderna till Stockholm för att arbeta under vintern (det var före skogsbruket utvecklades). Och så har bönderna fått tampas med fogdar av alla de slag. Ibland fick de nog och som Engelbrekt Engelbrektsson drev ut fogdarna men en bonde måste vara hemma till vårbruket så fogdarna fick behålla makten även om de blev ganska försiktiga efter det. Vi har det inte mycket bättre med nuvarande fogdar (byråkrater och tjänstemän) som ställer till lika mycket elände fastän vi har ”demokrati”.

Allt glömmer man i alla fall bort då man far till skogs eller ut på åkrarna. Det är skönt att röra på kroppen och arbeta sej trött och hungrig. Då smakar maten bättre än om man är övermätt och bara äter godsaker. Likaså somnar man utmärkt efter en dag i skogen och sover gott tills man i gryningen stiger upp och sätter de bara fötterna i filttossorna, på med fårskinnspälsen och ludimyssån och ut för att sätta motorvärme på traktorn.

Även om det inte är lönsamt så är det roligt att vara bonde. Jag bodde många decennier i södra Helsingfors men blev aldrig stadsbo. På fredagarna lastades familjen och en massa saker i bilen och så for man hem till byn. Det tråkiga var att återvända till staden på måndagarna. Det var en enorm lättnad då jag slutade i Otnäs och inte behövde åka fram och tillbaka mera. Då kände man att man verkligen blivit det man ville då man återvände till bondelivet. Jag har nästan glömt det liv jag levde däremellan (i 35 år). Säkert ganska aktiv glömska. Visst gillade jag forskningen men inte just stadslivet.

Nu sysslar jag bara med det som är roligt (och nödvändigt) – hugger, odlar, bygger och skruvar med gamla maskiner. En utmärkt ”pensionärstillvaro”. Det gäller bara att hålla ut tills ungdomarna blir pensionerade och kan ta över :-). Personligen struntar jag i ojandet och vojandet över de gamla bönderna. Jag klarar mej bra men jag inser förstås att alla inte orkar så länge utan behöver få en lugnare pensionärstillvaro.

Så där som slutkläm så kan ni höra på Helen Sjöholm och Tommy Körberg med Benny Anderssons orkester i ett potpurri från 20-30-talet – speciellt ”Ett glatt humör” …

https://www.youtube.com/watch?v=3LxTpcZgavQ

Etiketter: ,

40 svar till “Bonde: lönlöst men roligt“

  1. Kalle skriver:

    Du nämnde en intressant sak, det finns flera saker som en bonde får gratis som andra betalar för. Det har jag också funderat på många gånger och det är definitivt en löneförmån så god som någon

  2. Nisse skriver:

    Det beror förstås på vad man uppskattar. Om man till exempel struntar i naturen så är den förmånen inte värd nånting. Men jag misstänker litet att vi ibland är ”gårdsblinda” dvs. ser inte vad vi har gratis trots att vi uppskattar det. Jag lärde mej en hel del då jag jobbade och bodde i Helsingfors om vad vi hade men som vi tog för givet och alltså inte uppskattade.

    Det är samma sak med gratis skolgång och hälsovård. Vi klagar men tänker inte på att i England och USA och andra länder så måste folk betala stora pengar för att få gå i skola eller få sjukvård. Jag läser Guardian och såg nyss att en kurs vid universitetet i England kan kosta tusentals pund … De konservativa återinförde avgifterna vid universiteten och det börjar vara omöjligt för vanligt folk att studera numera. Efter Brexit blir det väl ännu värre.

    Litet eftertanke ibland vore bra också för bönder.

  3. per skriver:

    Fogdar i sin ära men I Ö-B har nog trycket från öster varit påfrestande. Lilla ofreden, stora ofreden och krigsskadestånden mm. Skulle inte jägarna funnits skulle österbottningarna slutat sina dar i fångläger som det gick för estlandssvenskarna som inte han fly. Vår rättsstat har trotts allt bygds upp med lag och ordning västerifrån.

    Hoppas bara du var ett bra föredöme för dina forna studenter.

    Nog är det något fel i strukturen om man skall måsta vara pensionär för att ha råd att odla.

    Lönsamhet är nog grunden för all slags företagande.

    Hann aldrig få in pensionär i min kalkyl över stödprocent men det skulle blivit samma som löntagare.
    Min procent skulle blivit samma som kalles. Annars är det sällsynt någon förslagsställare försämrar något för sig själv.

    Köp en timerklocka till traktormotorvärmaren så behöver du inte gå ut så tidigt.

  4. Nisse skriver:

    Jag hade klocka men det var så sorgligt att inte kunna ta en promenad tidigt på morgonen så jag lämnade bort den.

  5. Micke skriver:

    Nu finns det ju också de som är heltidsbönder och måste betala in sin pension med vad lantbruket ger också fastän kontot är tomt och mössen sitter och gråter bredvid kylskåpet. Då börjar det handla om prioritering och i många fall drar man ner på pensionsinbetalningen till vad man nätt och jämnt har råd med för att t.ex kunna finansiera de nödvändigaste produktionsmedlen vilket ju givetvis straffar sig när (om ) man kommer så långt som till pension. Tror säkert att man får rätt mycket konstgödsel för en professorspension i jämförelse med vad vanliga heltidsbönder har haft råd med. Precis som Per är jag av den fasta åsikten att företagandet i vad form den nu vara vill måste vara lönsamt. Att börja mata in löne-
    eller ännu värre pensionsinkomster i driften. Precis som om inte själva odlandet/djurhållningen är lönsam utan stöd utan man måste mata in stödet i produktionen ska varningsklockorna börja ringa. Detta med pension är ju den dag jag skulle stå på tur ett minne blott om man ser hur böndernas pensionsvillkor
    förändras till det sämre årligen. Har för mig att pensionsbolagen hann placera en hel del i Nokia aktier då gick undan som bäst. Idag är deras värde under 1/10 del! (4,70€) Där har Nisse iaf rätt att det finns lite
    som uppväger att komma till skogen i gryningstimmarna. Dessutom har vi den naturaförmånen numera här i Österbotten att vi har sällskap av björn och varg som förgyller tillvaron. t.om Skatteverket har bommat denna bonus!!!

  6. Nisse skriver:

    Det är en sak hur det borde vara och en helt annan hur det är inom jordbruket (tyvärr). I dagens läge har man att välja mellan att sluta eller skaffa sej andra inkomster. Man kan ju inte välja utifrån hur det borde vara. Jag valde att fortsätta med ett olönsamt jordbruk och hoppas att framtida generationer får bättre lönsamhet. Enligt vissa förutsägelser är det matbrist år 2050. Och då man vet att maten inte har något pristak så lutar det åt att jordbruket igen blir lönsamt. Oljan var också mycket billig omkring 1960. Framtiden får utvisa om jag har rätt men jag tänkte i alla fall hålla kvar jord- och skogsbruket för efterkommande.

    Björn har vi här och en massa vildsvin men man ser inte något av dem. Bara nån nyfiken älg eller vitsvanshjort. Fåglarna börjar också höras så det säkert vår igen.

  7. Jordbrukare 35 år skriver:

    Nå nog går det att leva av jordbruket och djuren. Det gör jag och har tänkt göra det i 30 år till. Har dock rätt omfattande verksamhet och säsongsanställd arbetskraft

  8. Nisse skriver:

    Kanske det går bättre med djur. Vi hade en hel del mjölkande kossor ända till jag var 30 år gammal och våra lerjordar mådde mycket bättre av vallen som sedan blev ganska ovanlig. Här är det numera bara ett par gårdar som har djur. Kossorna såldes 1975 då min mamma inte orkade sköta dem längre och det hade varit nödvändigt med stora investeringar. Förr hade varenda gård i byn kossor.

  9. per skriver:

    Livet brukar nog lär de flesta att bli ödmjuk. Olyckor, sjukdomar död , skilsmässor, betalningsstörningar restskatt. Det finns tusen saker som kan ta omkull en, fast det går bra just idag.

    Det finns tusentals bönder som det inte går så bra för just idag och de är värd lite medkänsla.

  10. Jordbrukare 35 år skriver:

    Jo, inte påstår jag att det är ”guld och gröna skogar” att vara bonde men ibland tycker jag att gnällandet spårar ur bland bönder.
    Och visst, det finns massor med gårdar som det inte går så bra för.

  11. Nisse skriver:

    Det är en mångtusenårig tradition att klaga. Om man inte klagade så tyckte fogdarna att de kunde ta ut mera skatter så det är ren självbevarelsedrift :-). Då när en bonde slutar klaga så är det verkligt illa och då borde man kvickt kolla upp honom och se hur han mår.

  12. Ole skriver:

    Men nog är det väl så att jordbrukarna klagar minimalt eller hur jordbrukare 35 år ! ?

  13. Jan-Ole skriver:

    Bra med perspektiv! Som bondson har jag som liten bl.a. lärt mig att arbeta – snart börjar arbete=mat bli obegripligt!!! H.

  14. per skriver:

    Talade med en fd farmare en gång på en julfest. Han var med när den första större farmkrisen i början på åttiotalet var ett faktum. Det händer ännu 30-35 år senare att han vaknar upp mitt i natten pga mardrömmar att han inte har mat att ge till djuren. Hade inte råd att köpa foder. Samma syndrom som de flesta frontveteraner fick dras med.

    Känner åtskilliga växthusodlare, farmare och andra jordbrukare som kört bla buss och långtradare till och över pensionen för att betala av de sista skulderna.

    Först tog de ”slarvarna” sedan normala och till sist börjar det också knipa för proffsen. Sedan när det blir över 1ha växthus, 100 kor tiotusen hönor eller minkar. Då är det inte riktigt för en vanlig bonde(människa) mera. Då skall det nog vara riktiga stålmän. Bra kontakt till finansiering skall det också vara.

    På glada åttiotalet återvände åtskilliga par från Sverige och byggde växthus eller farm. Följande år byggde de boningshus och i det flesta fall gick det bra.

  15. Nisse skriver:

    Jo, det är obegripligt. Dessutom är det farligt på längre sikt att folk börjar tro att allting kommer utan arbete. Allting har ett slut och inte ens romarriket var evigt. Det kan bli ett hårt uppvaknande för många den dag då maten inte mera kommer nästan gratis.

  16. per skriver:

    Gubben

    Ringer och har kört fast motorsågen i en vindfällegran.(Som orsakats av att grannen huggit en kalyta) Normalt brukar han få bort sågen genom att bryta med ett brytjärn men granen råkade vara rutten så nu svara den inte som brukligt är. Hemkommen från storstan så tänkte man göra lite pappersarbete och lite pusta ut men hamnar nu att åka till skogen i värsta snöfallet. Han borde installera bergvärme men han fyller 85 år i höst så lönsamhetskalkylen ger inte stöd i det fallet. Han har själv satt på iskedjor på lilltraktorn d-b 996 men vi tar nog valtran så vi inte går och fastnar till på köpet. I sommrast var jag på samma ställe men då hade jag traktorgrävaren och den var mycket starkare än skogskran att dra ut vindfällen med. Det börjar bli glest i skogskanten för skogen blev gallra för ca fem år sedan.

  17. Micke skriver:

    Ruttna granar är ett h-e även när de står upp och fällmånen ger efter. Vad slags grävare är det du har per?
    Du var ju på G att skaffa ngt för ca ett år sedan…

  18. per skriver:

    https://www.nettikone.com/case/695/1624804

    Inte just den men samma typ.

    Skulle blivit tiotusen till för en lavett om jag köpt en riktig grävare.
    Den har funkat bra hittills och inte varit fast, men nog djupt.

  19. Micke skriver:

    Praktisk maskin ser det ut att vara. Dessutom med redskap i båda ändor. En viktig Point är ju rörligheten. Brukar själv hyra en liten bältmaskin, bara ca 1,7 ton, men allt man ska förflytta sig mer än 100 meter så tar otroligt länge för att den larvar så sakta. Enkel i och för sig at köra på bilsläpet men det är ju ett extra moment. Trots sin litenhet har den varit ypperlig att rensa nackdiken, täckdika och dikeshöglägga i skogen med. Tillverkade profilskopan för dikeshögläggningen själv och vässte skopkanterna så de är som knivar för man ska ju inte inbilla sig att man lyfter stubbar i tag men armsgrova rötter skärs galant av. Perfekt vid täckdikning för man sitter så nära och ser så bra att det blir inget att tillägga. Borde få rensat några skogsdiken, men där tror jag nog att den blir lite klen eftersom det är stenigt. Har på lut en 5 tonnare som skulle vara möjligt att hyra.

  20. Johnny skriver:

    Intressanta skrivelser! Jag tycker inte att lönsamhetsberäkningar är värdelösa. Tvärtom så skulle jag vilja ha mer. Visst är gårdar olika. Men å andra sidan sätt så har vi mycket gemensamt. Vi betalar ungefär samma för förnödenheter, får samma för spannmål och vi har alla Traktor, en del maskiner och en del byggnader. Men visst blir det stora skillnader i af. Men beräkningarna borde ju inte vara så jobbiga att laga då så mycket är lika. Jag uppskattar själv många fördelar med Lantbruk men jag skulle inte vilja avstå från t.ex. 10000€ / år för dem. De löntagare som har bra lön har ofta möjlighet att jobba lite mindre (t,ex. 80%) de har 5 veckors betalt semester så nog har de goda möjligheter att vistas i naturen också eller göra nåt annat roligt eller intressant.
    Det jag menar är att vi tappar lätt bort oss. Enligt senaste LF så är lönsamheten koefficienten för spannmål nu 0,02. 2016 var den 0,05. Betyder väl i stort sätt 2% av lönekrav och ränta på insatt kapital. Med andra ord istället för en timlön på 15€ så är den 30 cent. Det blir ca 50€ / mån och ca 600€ per år. Det knepiga är att detta är bokföringsgårdar som ofta har bättre lönsamhet.

  21. Nisse skriver:

    Men vad säjer siffrorna ? Att det är olönsamt förstås. Det som lämnas bort är precis allt som inte går att mäta i pengar och det är inte alls bara att vistas i naturen. Det är helt beroende på vad man uppskattar men till exempel att inte behöva jobba mellan åtta och fyra varje dag utom semestern. Hur mäter man friheten ? Känslan av att se hur allt omkring är byggt upp av en själv eller ens förfäder och förmödrar ? Det är bara ett fåtal exempel på allt som inte går att sätta in i en lönsamhetskalkyl. Det är givetvis fritt fram att titta på lönsamhetskalkyler men jag personligen är inte alls intresserad av pengar om man bara klarar sej. Pengar finns inte. Det som finns är det man just nu kan få för pengar (och snart är begreppet ”pengar” försvunnet med alla e-valutor och fan och hans moster). Vad jag försöker få fram är att det viktigaste inte alls är mätbart i pengar och lönsamhet (som mäts i pengar). Hur mäter man en god hälsa ? Tar medeltalet på sjukvårdkostnaderna ?

    Vad värre: Man kan inte göra så mycket åt det jag uppfattar som mest värdefullt (som hälsan) och de förutsättningar som man föds till. Visst är jag snål och kollar noga in inkomster och utgifter men det är i min ”kalkyl” småsaker som är viktiga men inte avgörande. Märk väl att det bara är fråga om min högst personliga ”kalkyl”. Det är som vid optimering. Folk sätter massor med tid och pengar på att optimera småsaker såsom dataprogram (vilket jag sett mycket ofta). Sedan kommer det snabbare processorer och massor med billigt minne och all optimering är fullständigt bortkastad. Vid de flesta besluten räcker det utmärkt med en snabb uppskattning av vad som är förnuftigt och vad som ”lönar sej” (inte bara mätt med pengar). Hur vet man vad framtiden bär med sej ? Om jordbruket plötsligt blir lönsamt igen ? Kom ihåh oljan som var nästan gratis på 60-talet.

    Det gäller inte bara jordbruk utan all möjlig verksamhet. Inte bara pengar utan allt som folk försöker mäta. Vi har nyss sålt svärmors hus och det sprang en massa ”inspektörer” och skrev för dyra pengar ut en massa papper som alla är mer eller mindre värdelösa (men som osäkra köpare kräver). Sedan var det en timmermansdotter från Sibbo som såg förbi alla pappren och kollade in de väsentliga sakerna med huset som köpte det. Poängen är att veta vad som är viktigt och sålla bort allt oviktigt. Lönsamhetkalkylerna gör tvärtom. De lyfter fram saker som är oviktiga bara för att de går att mäta i pengar. Det ser man på annat håll också hela tiden. Det mätbara lyfts fram medan det väsentliga lämnas bort. Och det är enligt min mening fel. Därför är jag emot lönsamhetskalkyler även om de inte är HELT värdelösa – men de fäster uppmärksamheten vid en mängd oviktiga saker.

  22. Micke skriver:

    Vackert skrivet Nisse men nu ramla e väl nog iaf!? Om det inte finns ngt grundkapital i botten eller professorspension så inte f-n lever någon på känslor, friskluft och grannvädri!! Förskottsskattesedeln kommer t.om innan vi har ngn FÖRVÄNTAD inkomst på lantbrukssidan oberoende om av pengar att betala med, men på pensioner och löneinkomster först när betalning kommer på kontot. Har man vid sidan om lantbruket ett extraknäck i form av t.ex entreprenad, eller ännu värre säljer tjänster så börjar vi med 24%moms på nettot och fortsätter med inkomstskatt. Ingen större match att komma över 50%. Det är bara nämligen när man har tillräckligt med ”knappar” som man kan tycka att de inte betyder ngt och räkningar för dagligt leverne och drift hittar nog fram oberoende av grannväder och friskluft eller inte. Försök 2 mån
    att inte röra övriga inkomster och leva på vad gårdsbruket ger så ska Du se att det blir ganska djupa andetag friskluft å kanske int solglasögonen behövs ens. Med detta inte sagt att det inte finns en sanning i att det är en bonus att få leva på landet i naturen men ”människan lever inte av bröd allenast”! He fodras tyvärr ngn € nu och då också!

  23. Nisse skriver:

    Jamenvisst behövs det inkomster. Jag säjer bara att lönsamhetsberäkningar inte är till stor nytta utan överslagsberäkningar är lika bra eller bättre. Det är klart (utan lönsamhetsberäkning) att man inte kan leva på luft. Därför jobbade jag också 35 år utanför jordbruket.

    Poängen är att man använder sunt bondförnuft och beaktar att inkomsterna måste vara lika stora eller större än utgifterna. Jag kan inte se att en detaljerad lönsamhetsberäkning tillför nånting av värde – speciellt som den antar en massa saker som sällan gäller på ens egen gård. Att sköta sin egen bokföring ger däremot en bra bild av vart pengarna går och vad man kan spara på.

    Du missförstod nog helt vad jag skrev. Visst måste man ha pengar så man klarar sej men det har inget att göra med de lönsamhetsberäkningar som diverse rådgivare gör upp. En analys av den egna bokföringen är mycket mer värdefull.

  24. Johnny skriver:

    Bra kommenter! Jag förstår precis vad du menar Nisse! Förstås så betyder ditt tankesätt att det finns övriga inkomster som Micke skriver. Många gårdar måste ha andra inkomster än Lantbruk. Det som jag vill komma till är att så många som möjligt kunde öka lantbrukets andel av årsinkomsten. Ingen lätt sak men via sänkta arrenden, sänkta jordköp, förnuftigare maskinanvänding, höjd skogsinkomst, bättre planerad odling (mer netto av insatser), bättre planering av försäljning av spannmål och bättre skatteplanering. För att komma dit så behövs enligt min mening bättre analys av lönsamhetsbokföringen och att den lades fram offentligt på ett sånt sätt att vanliga bönder förstår det. Jag tror också att det behövs ett paralell system. Det här är samma tanke som att en jordbrukare har 5,5 ton i medelskörd och en annan bonde har 3,5 ton med samma utgångsläge från början. Det har att göra med många saker som i slutet blir betydande för att inte tala om ett helt bondelivstid.
    Då det gäller lönsamheten i framtiden så vet vi ingenting. Folkmängden ökar men vi vet inte vilken teknologi som finns och vad folk äter. Vi vet inte heller om sjukdomar etc håller folkmängden på samma nivå som nu. Många länder kommer att öka sin produktion och desto mer om priserna stiger. Vi kan inte heller basera dagens åtgärder pga vad som händer och inte händer 2050. Om lönsamheten har varit väldigt dålig sen 2012 så konstaterar jag att medeltalet på lönsamheten kommer att vara dålig 5 år framåt också. Tendens sen år 2007 är också Konstantant sjunkande lönsamhet.

  25. Tänkaren skriver:

    Man blir lite fundersam när man läser inläggen här. Har själv en någorlunda stor gård som gör att jag kan försörja mig själv och min familj , dessutom så kan jag göra nödvändigaste investeringarna utan att gå till banken. Men varje år stiger levnadskostnaderna och det innebär att man borde få inkomsten per hektar att stiga eller så borde man få flera hektar. Problemet med detta är att när pensionärer och många andra med sidoinkomster uppehåller olönsamma jordbruk så finns helt enkelt inget utbud av åkermark och finns det så blir det för dyrt. Vem ska då vara jordbrukare i framtiden? Den som tar ut lön från jordbruket eller den som lägger in en lön i det?

  26. Micke skriver:

    Angående kalkyler håller jag helt med men de har ju en sysselsättande effekt på bl.a Lantbrukssällskapen men inte är de värda pappret de är skrivna på en gång. 1990 när jag stod i beråd att utvidga grishuset fodrades en LIKVI-kalkyl för 20 år framåt!! Bl.a ett EU-inträde kom emellan vilket inte kalkylen alls beaktade. Dessutom är dessa gossar som uppgör kalkylerna teoretiker som aldrig haft skrivbordslådan full med förfallna räkningar när konstgödsel och foder ska betalas eller varit med när kontot varit i skick ej heller mjölkat en ko eller förlöst en sugga! Hur gick det då efter kalkylen… Jo, svinfarmarna blev garanterade ett grundpris på 1,50€/kg efter inträdet i EU vilket ännu i denna dag aldrig uppnåtts trots att nog alla förnödenheter och icke att förglömma alla djuromsorgskrav (made in Perkele) som aldrig syns på
    likviden. Man garanterade även att lantbrukets stödpaket som man kommit överens om inte skulle röras.
    Över en natt rök 700.000.000 gamla Fmk bara för att en viss Pörtombo skulle ha en ministerportfölj!!!
    Behöver knappast tilläggas att jag efter det sket i kalkyler tillika som medlemskap i ngt politiskt parti.
    Snabbaste bokföringen är momsen (ifall månatlig) + el – x 4!!

  27. Christer skriver:

    Rådgivarnas kalkyler bör definitivt baseras på gården siffror annars blir det som min LIKVI-kalkyl som av tvång gjordes då när vi köpte gården. Det tog inte många år innan ingen av siffrorna längre höll sträck (men det är en trevlig läsning att plocka fram nu som då). Bra att bokföra själv för då ser du bäst vart pengarna far.

  28. Nisse skriver:

    Jag måste ännu understryka att det är allmänna lönsamhetskalkyler som jag misstror. Däremot är det mycket bra att kolla up den egna lönsamheten och göra en analys av den egna bokföringen. Därför bokför jag också själv så jag ser precis vart pengarna går.

    Jag sitter här med vår styva lera och är bunden vid torvan (eller leran) nästan lika hårt som de livegna i gamla Ryssland. Inte finns det mycket utrymme att byta ut de egna åkrarna i praktiken. Men man måste försöka göra det bästa av det man har och just nu är det vall för att förbättra strukturen som vi försöker med – ett försök som just nu inte kostar så mycket på grund av usla priser på spannmål.

    Du har helt rätt i att man måste fundera på sin egen lönsamhet och inte bara köra vidare som förut. Därför har jag också gått över till direktsådd som inte ökar inkomsterna men nog sänker utgifterna. Och det är skillnaden som är det viktiga.

  29. Nisse skriver:

    Det är en svår fråga därför att vi inte vet hur framtiden ser ut. Men jag är ganska säker på att den inte är någon linjär fortsättning på hur det nu är – varken till det sämre eller det bättre. Personligen går jag in för den strategin att nästa generation jobbar utanför jordbruket nu då lönsamheten är så usel men vi håller kvar gården i någorlunda skick för att de skall kunna ta över då det blir bättre. Jag är ganska säker på att bristen på mat som kommer nån gång år 2050 +- 30 år leder till bättre lönsamhet men även om man ser vad som kommer så vet man aldrig NÄR det kommer. Så jag jobbar så länge jag orkar med jord- och skogsbruk och hoppas nästa generation får det bättre. Jordbruk är en syssla som man bör sköta på 20-40 års perspektiv. Inte precis nån kvartalsekonomi. Och ännu en gång vill jag understryka att prognosmakarna inte alls vet vad som kommer i framtiden så man bör vara beredd på olika alternativ. Flexibilitet är ett måste. Och en plan B (och C och D och …)

  30. Nisse skriver:

    Just precis. Det är mer regel än undantag att det kommer en hel del överraskningar som stjälper kalkylerna. Som enkel bonde kan man inte göra mycket annat än vara försiktig och försöka bygga buffertar och försöka få extra inkomster. Momsen är annars en bra besparing (ifråga om utgifter). Det är trevligt att få tillbaka den på våren då det annars är dåligt med inkomster. Bästa inkomsten är att inte köpa nånting utan lappa ihop det gamla så länge det går. Men nån gång så måste man köpa nytt (begagnat). Vi köpte begagnad tröska i fjol då den gamla fungerade bara på ena sidan (efter åratal av lappande). Nu har jag inte haft pengar att köpa konstgödsel men hoppas få tillbaka momsen på tröskan så jag kan beställa …

  31. Johnny skriver:

    Bra kommentarer och speciellt tänkarens! Även om jag själv har ökat på inkomster utanför gården så vill jag alltid att lantbruket ska ge så mycket av årsinkomsten som möjligt. Då blir man tvungen att fundera mer på lönsamheten både på nuläget o på sikt. Inte börjar man heller skaffa mer åker med dagens priser o arrenden för de sänker lönsamheten.
    Håller med om kalkylerna. Men ändå är de bl.a. De som ska höja lönsamheten. Därför får vi fundera hurdana alternativ det kunde finnas. Teori o praktik hör ihop, det gäller bara att hitta den rätta sammankopplingen. Jag lade själv fram en ide om lönsamhetskoden för några år sen där många nyckeltal kommer fram. Jag hoppas verkligen att någon kommer på något effektivt och smidigt system där ännu som fler än de som är med i lönsamhetsbokföringen kunde dra nytta av.

  32. Micke skriver:

    Om Du Nisse räknar återbetald moms som inkomst så är det värre ställt än jag trodde! Ta återburen summa gånger ca 4 så vet Du hur mycket det gick på minus i fjol!! Att byta in en momsfri gammal maskin
    mot en momspliktig ger mycket riktigt en momsåterbäring för man får igen hela skatten på den ”nya” maskinen och inte bara på mellanpengen men det är i en klass som värmer lika länge som att p—a i byxorna för det är ju Dina egna pengar Du får tillbaka!

  33. Nisse skriver:

    Nä-nä, inte räknar jag det som inkomst utan det är fråga om likviditet. Vanligen har jag inte problem men en tröska som betalades ”kontant” ledde till tillfälligt lågvatten på kontot. Jag har inte så mycket emot att jag måste betala moms för då ”sparar” jag pengarna i stället för att slösa bort dem :-). Visst gick det ordentligt på minus i fjol men under de senaste åren har jag faktiskt investerat en hel del – mest i begagnade maskiner. Jag har ju gamla maskiner men vill inte låta allt gå riktigt i botten så att Henrik inte måste börja alldeles från noll då han hoppeligen tar över (i en framtid då lönsamheten är bättre). Jag klagar inte – det var inte illa att kunna köpa en tröska (billig begagnad men ändå) utan lån för då sparar jag räntan.

  34. per skriver:

    Måste nog säga att tänkaren fick till det, betydligt tydligare en någon kalkyl. Vem skall bedriva jordbruk i framtiden. Min åsikt är nog att det i huvudsak skall bygga på heltidsbönder. Nu är de inte fel på alla andra som bedriver kombijordbruk(lön+jordbruk) utan det är fel på systemet som ger fördelar till alla andra fifflare(jag själv inräknat) Det borde inte gå att sälja jordbruksprodukter till underpris. Löntagarnas minimilön bestäms i kollektivavtalen. En femtonårig sommarjobbare har bättre timlön en sjuttio procent av bönderna som i tio generationer byggt upp sitt jordbruk, är det så vi vill ha det ?

  35. Ole skriver:

    Per du har så rätt instämmer helt !

  36. per skriver:

    https://www.sijoittaja.fi/83913/analyysissa-altian-listautuminen/

    Då var dagen kommen att så ett frö som skall gro och börja växa och ge avkastning de närmaste hundra åren.
    Några knapptryck bara, betydligt enklare en direktsådd. Tillväxt och dividend kommer att skördas.
    Men jag tror inte så mycket på den, men köpte(teckna) bara för att friheten gavs. Som kornproducent kanske man besöker någon bolagsstämma. Lite som att sitta på två stolar, men inhemskt ägande är viktigt.

    För att alla nu inte skall tro det är så enkelt så kan jag säga att fd talvivaara gick i graven för någon vecka sedan. Hade samma antal som grannen Sauli, Sipilä hade sex gånger fler och fd miljöministerns familj hade ännu flera. Ingen av de andra stod på barrikaderna utan det kändes som de blev tagna med handen i syltburken. Själva miljöarbetet blev en katastrof en jäkla stor grop blev kvar, själv återvänder jag till åkern och gör några små gropar, för att kolla åkerns kvalitetsstruktur så det inte belastar miljön onödigt mycket(ridå)

  37. Christer skriver:

    Kommer knappast att satsa nåt i Altia då jag annars inte heller sysslar med aktiehandel. Men jag hoppas ändå att många gör som du så att aktiemajoriteten om möjligt finns hos finländska bönder. På så vis kanske också korninköpen görs runt fabriken även i fortsättningen.

  38. Nisse skriver:

    Aktiehandel är arbetsamt och riskfyllt så jag föredrar lågriskräntefonder. Eller aktiefonder såsom Avanza Zero med noll skötselavgift – annars blir bara banken rik … Fast aktier kan vara ett alternativ till livsfarliga sporter om man absolut måste ha spänning i tillvaron.

  39. roff skriver:

    CITAT:”
    Talade med en fd farmare en gång på en julfest. Han var med när den första större farmkrisen i början på åttiotalet var ett faktum. Det händer ännu 30-35 år senare att han vaknar upp mitt i natten pga mardrömmar att han inte har mat att ge till djuren. Hade inte råd att köpa foder. Samma syndrom som de flesta frontveteraner fick dras med.

    Känner åtskilliga växthusodlare, farmare och andra jordbrukare som kört bla buss och långtradare till och över pensionen för att betala av de sista skulderna.

    Först tog de ”slarvarna” sedan normala och till sist börjar det också knipa för proffsen. Sedan när det blir över 1ha växthus, 100 kor tiotusen hönor eller minkar. Då är det inte riktigt för en vanlig bonde(människa) mera. Då skall det nog vara riktiga stålmän. Bra kontakt till finansiering skall det också vara.

    På glada åttiotalet återvände åtskilliga par från Sverige och byggde växthus eller farm. Följande år byggde de boningshus och i det flesta fall gick det bra.
    ”:SLUTCITAT

    Vi yngre skulle behöva fler historier från då. Då satt far min på 16% ränta och lägre värderad rörelse. Nu sitter motsvarande bönder med 1% ränta men mångmångmångdubbelt värderade tillgångar. Har man det bättre eller sämre? Är det som så att räntan sänkts för att rädda icke lönsamma verksamheter? Man man producerar som aldrig förr, men eftersom ALLA gör likadant kan råvaruspekulanterna hålla nere priserna. Utbudet överstiger efterfrågan, medan myllhalten försämras på jordarna. Kanske behövs totalt sett lägre produktion och högre avsalupriser. Jag skriver om mat – inte skog.

    – hur kan jordbruk vara olönsamt när den är basen för allt liv?

    energi in -> ((jordbrukets svarta låda)+sol+vatten+näringsämnen) -> energi ut

    Detta lever alla jordens 9 miljarder människor av. Vid övergång från fossilbränslen flyttas enheter från energi ut till energi in för att driva jordbrukets svarta låda. Miljönissarna med många akademiska poäng låtsas tro på vad de själva säger om det gröna EU. Inte många av dem tar konsekvenserna och börjar odla själv för att se vad de fantiserar om i sina promemorior och akademiska avhandlingar, istället spekulerar de upp tvårummare i innerstäderna till fantasibelopp. Förhoppningen är nog att de livegna bönderna skall ta smällen, medan de själva kan fortsätta åka på utlandssemestrar och miljökonferenser med A380 specialinredda för statsdignitärer. Vissa djur är mer värda än andra. Är man skattefinansierad kan man alltid höja skatten.

  40. Micke skriver:

    Väl talat Roff! På 80-talet var allt begränsat åtminstone vad jordbruk/husdjurshållning gällde vilket betydde att man ifall det gick åt skogen kunde reda upp situationen med ett lönearbete. När jag ville utvidga grishuset 1990 fick jag tillstånd för max 300 djurenheter. När vi gick in i EU fick jag besked att det var för litet för att vara utvecklingsbart. Samma karls underteckning, Kalevi Hemilä, på båda besluten! Jag levde länge i den tron att det är bonden som skiter sist och släcker lyset, men tyvärr tror jag att jag haft fel. Vad miljönissarna beträffar så är de sk ”sakkunniga” som lyfter arvoden på att predika om koldioxidutsläpp samma killar som kommer att börja prata om en ny istid bara vi får ett par vargavintrar men till högre arvode! Dessa ”Köpenhamnsconferenser” om utsläppsrätter är ju löjligt. Hur i vida friden kan det förbättra miljön om man kan köpa och sälja utsläppsrätter? Utsläppen minskar ingalunda med det! Dessutom så har det ingen betydelse vad människan har för verksamhet och utsläpp. X-10000 antal år sedan hade vi istid
    och nu går våra damer i bikini, så visst har det blivit varmare, men ingalunda något som står i mänsklig makt vad uppvärmning beträffar. En tröst i allt elände att det ju trots allt finns klokare folk t.ex i Saudi-Arabien och Norge där man badar i oljepengar men förstår att i en krissituation så går inte oljan att äta och satsar enorma belopp på att utveckla självförsörjande jordbruk. Lika gick det i Ryssland när EU införde sanktioner på livsmedelsexport. Putin inkallade experter från Holland och Danmark och i dag är Ryssland så gott som självförsörjande på det mesta i livsmedelsväg och EU-s bönder fick bita i gräset pga några dumhuvuden till politiker. Exporterade smågrisar, gödsvin och avelsdjur till Ryssland innan Putin gick in i Ukraina och finska producenter fick kännbart högre pris, men det kan jag nog glömma idag även fast sanktionerna skulle upphävas. Dessutom devalverades rubelns rätt kraftigt ett par år innan Ukraina för att trygga rysk produktion. Inom EU däremot ska bonden pinas med vattenlinjen mellan näsan och mun men den dagen kommer när han ledsnar och slår grepen i backen och han tar banne mig inte upp den igen.
    Däremot finns nog pengar till allsköns rådgivare och experter som far mellan gårdarna och sticker in Usb-stickan i produktionsdatorn för hålla koll på vad som kan förväntas produktionsmässigt (om man ytterligare kan sänka lite) samt till dessa veterinärpatruller och EU-granskare med omvänd juridik. Klappar jag till någon, så är jag oskyldig tills annat bevisats, men hittas ett arealfel eller ett kryss på fel ställe i stödansökan är bonden skyldig tills han bevisat annat! Rättsstat? Knappast!

    Se dagens grisproduktion t.ex, går att läsa i LF, när andra produkter haft faktiskt lite marginella prisökningar så aviserar Atria sänkning av grisköttet trots att spannmålen är svagt på stigande! Men det är ju klart att kvartalsrapporten ska friseras!