……det kommer fram till sist.
Ja ibland när man börjat inse att det nog är försvunnet för evigt så hittas det mer eller mindre av misstag. Till och med efter 2 års letande. Den minnesgode kanske minns att jag hade förlagt mina iskedjor åt skogstraktorn. Jag hade en minnesbild av att jag tog av dem innan jag åkte hem från skogen för 2 vårar sen då det hade blivit bart på vägen och jag tyckte att det var onödigt att ytterligare nöta kedjorna. Sommaren gick och till hösten började jag söka efter dem men kunde inte hitta dem nånstans. I somras var min släkting till och med dit med metalldetektorn för att se om dom vuxit in i gräset men inte heller han kunde lokalisera dem. Så jag började faktiskt tro att nån klåfingrig plockat dem med sig.
Nu i veckan skulle jag börja köra ut lite virke från mossen men det fanns så mycket snö på den tilltänkta upplagsplatsen så jag beslöt skotta undan lite med frontlastaren. Mest för att det var jobbigt att ta sig fram i finsockersnön men också för att minska risken för att högen skulle stjälpa ut på landsvägen ifall snön smalt fortare under högen på den sidan. Jag hann ta några tag med skopan innan det plötsligt stötte till och tog emot nånting. Döm om min förvåning då jag backade tillbaka och upptäckte att där låg dom ju nedväxta i förnan av två års gräsväxt.
Sist och slutligen så var det mindre snö än väntat på platsen för upplaget så det hade nog gått bra utan skottning men kanske var det meningen att jag skulle hitta kedjorna i alla fall. Trots att jag nu hunnit fixa till nya av dem som jag tog tillvara ur brandresterna.
Våren på G.
Precis som Nisse skriver så är nog ett avslut på skogsarbetet nära förestående. De senaste dagarnas värme har inte bara ökat svettandet för skogshuggaren det har också satt fart på snösmältningen. Kunde konstatera igår att snön var för torr när spåren kördes upp det hade inte blivit stenskarpa isspår utan snön sög i sig av fukten och blev så mjuk att det inte längre bar traktor och vagn. Marken under är ändå bra frusen så problem med bärigheten är det inte men det blev åter knöligare att köra då “fyllningen” mellan stubb och sten mjuknade upp. Under veckoslutet är det enligt prognosen fortsatt varmt men i kommande vecka lär åtminstone nätterna åter bli kallare. Så jag tror nog att skogsföret håller ännu ett par veckor. Grusvägarna kan dock bli mjuka och risk för att man smutsar ner virket föreligger så kanske sparar man hemtransporten av flisveden tills det torkat upp lite. Nå vi får se kanske blir det nån kallare dag emellanåt så att vägytan fryser till.
Som åtminstone Per och Micke noterat så har mitt återkommande “missionerande” lett till att skogsarbetet försummats lite så inte tackar jag nej till några veckors skogsväder heller även om vi också borde sköta sådd och plantdrivning för att inte lämna på efterkälken med grönsaksodlingen. På tal om mediaengagemang så förorenade jag åter etern idag med lite diskussion om jordbrukets framtid under dagens fredagsklubb. Om inslaget läggs upp på arenan så kanske vi kan fundera lite vidare på möjligheterna att utveckla näringen efter att ha tagit del av diskussionen. I väntan på det så kan Ni fundera lite över det här med tjälens beteende. Jag försökte hålla uttalandena enkla för att gemene man lättare skulle förstå men kanske blev mina funderingar så pass enkla att det satte fysikens lagar på undantag. Kolla kommentarerna! 🙂
Over and out för idag………
Tur det inte var termosen eller motorsågen som glömts.
Kort resume av elevförbundsmöte på skolorna på korsholm.
Rundvandring med Lasse typ i tjänst 82-19. Yngve 72-98 deltog också . Lantbruket kommer att ha ca 10 elever på ettan och skogsbruket ca 20st. När det nya fähuset inte gick att renovera enligt vissa och det ansöktes om ett nytt och stort blev det stopp i fem till sex år, tills det förkastades av samkommunerna. Det håll på att gå så att nötens saga skulle varit all på korsholm och då skulle vallodlingen och stallgödslingen också havererat. Till sist betalade syskonparet Hinds testamente från Tjöck ett dikostall som inte 17 kommuner ansåg sig ha råd med. Nu åker de från korsholm till lanneslund för mjölkkopraktik och lanneslundare till korsholm för dikopraktik. Nära var det, mycket nära slutet för ett flera hundraåriga anor tagit slut.
Torkens inre var utbytt från 120 hl till 300 hl. Kyllagret var nu småförråd för skogslinjen. En tvättplatta var nygbyggd bakom fd kyllagret. Nuförtiden heter det studerande både sig man är ungdom eller vuxen. För min del var det 35 års minnesfest. Den äldsta gick för 71 år sedan.
https://www.youtube.com/watch?v=lo0DPpZ0huw&list=RDlo0DPpZ0huw
Landsvägarna är nu helt bara och åkrarna börjar bli snöfria. Den 15 cm snö som kom försvann mycket fort då det regnade. Men inne i skogen håller vägarna ännu bra och jag hoppas att köldnätterna håller dem i skick ännu ett par veckor. Vi har södra laggarna huggna men skulle behöva nord- och östanvind för att få bort de stora granarna mot landsvägen. De är så stora att bara med rätt vind så får vi dem att falla inåt.
Första hopen med flisved är utkörd (så vi måste flisa förrän jag kan köra mer) men det finns ännu en hel del massaved att köra ut. Sedan skall virket sorteras på lagringsplatsen för i vintras såg man inte vad man körde ut på grund av snö och is. Så det blir en hel del plockande …
För ett år sedan när jag gallrade björkar i det som var vår kohage för länge sedan så hittade jag mitt i allt en propskrok (heter det så? “Porilkrok” säger vi) fastvuxen i en björk. Jag minns att kroken förr alltid hade sin givna plats i en av våra traktorer men att den försvann för kanske 20 år sedan. Vid närmare eftertanke så högg vi lite ved på samma plats för ca 20 år sedan, så det finns en naturlig förklaring….
Jaa, du motorsågen hade jag faktiskt i skogen under sommaren som hallen brann och tur var det annars hade också den strukit med. En höstdag gick jag tillsammans med min amerikanska släkting till skogen för att hämta den. En bra bit in i skogen plockade jag fram den under skyddet och jag minns att han förundrade sig över hur jag så väl visste under vilket träd den fanns, för honom såg allt likadant ut.
Jag har inte besökt elevförbundsmötet på många decennier, jag har lite svårt med hur utvecklingen (läs avvecklingen) farit fram med landsbygdsnäringarna (skogen undantaget) på platsen ifråga. Nästan allt av det jag var med och byggde upp har rivits bort. Ett typexempel på hur det går när små sektorer slås ihop med större enheter. Därför har jag svårt med större strukturer och det går nog likadant med landsbygden i Korsholms kommun om vi slås ihop med Vasa. Men vad spelar det för roll mat finns ju i butiken……… Visst vet jag att antalet studeranden minskar i takt med att företagen blir färre men nog borde det i Finland finnas underlag för grundutbildning på svenska inom trädgård.
I år är det 40 år sen jag utdimmiterades från Överby och vi försöker också komma oss samman till en träff, dit åker jag nog om vi får gänget samlat.
Med anledning av youtubevideon så kom jag att dra mig till minnes att jag uppträtt med min trumpet under elevförbundsfesten nån gång i början av 80-talet.
Kanske får jag försöka mig på att delta nästa år då det då är 40 år sen jag började och 30 år sen jag slutade som arbetslärare på Korsholm skolor som jag fortfarande helst kallar stället trots att det haft många namn sen dess.
Här blev det några dagars paus med skogsarbetet då jag blev tvungen att köra igång växthuset och plantdrivningen och de reparationer som det föranledde. i morgon måndag går dagen åt till kurs i produkthantering och frilandsodlarnas årsmöte. Men från tisdag hoppas jag få tillbringa en tid i skogen igen…….
Krokarna har jag i bältet så dom hänger oftast med, tappade den ena (jag föredrar 2 krokar framom massavedssax) då den fastnade i riset på körstråket men lånade en metalldetektor för att finna den, jag ville ju inte köra in den i traktordäcken. Fälljärnet har jag också tappat bort och det har jag inte återfunnit…än… Tror ändå att det blev lagt på ett massavedsknippe som sonen hann köra ut utan att se det, så kanske det åkte med till pappersfabriken. Om det nu inte går som för förra ägaren av denna fastighet. Han hade också förlagt fälljärnet men följande höst när han återupptog skogsarbetet så satte hann motorsågskedjan i fälljärnet vid försök till att fälla första trädet. Fälljärnet stod lutat mot trädet ifråga så tydligen visste han var han slutade skogsarbetet våren innan.
Det är ju just alla dessa borttappade saker som skapar arbete åt kommande arkeologer
Haf förtröstan Christer! Han som int ha slarva bort na ha helder int gjort na!! Tycker Du har gjort e bra i mediakarusellen den sista tiden. Sakligt och bra! Kan själv slarv bort fast 3 handskpar om e e runt noll på en dag. Ett tips vad gäller metalldetektor är att vid såna spolrör som är nergrävda mitt i åkern så har jag slängt ner ett gammalt tåjärn eller ngt annat stadigt metallföremål. När det sedan är dags för spolning så går man bara med detektorn tills den ger utslag och behöver inte gräva sönder halva åkern.
Joo, metallföremål kan kanske anses mer beständiga än de digitala spåren……… 🙂
Kan så vara, men har faktiskt börjat fundera på nån form av LEAN kurs (eller vad det nu kallas då man sätter ordning på torpet) 🙂
De e väl lite som Per skrev här tidigare att lovar man ett så är man fort fast överallt men 3 etermediaframträdande under en vecka (eller längs med veckan som dom numera säger i radion?) börjar kanske vara i mera laget. Men den som inte vill lyssna får väl vrida av apparaten en stund. Bra ändå om det gick att lyssna till det är ju mest bara gräsrotsfunderingar av en bondlurk.
Bra tips med lite skrot i backen för sökaren, det där ska jag lägga på minnet. Hur djupt vågar man sätta för att det ska pipa till i sökaren?
Ca 30-50 cm så att inte plogen lyfter upp dem och dessutom om det är mycket djupare så börjar det bli skillnad på detektorer om de reagerar eller ej. Vad media beträffar, så är det precis exact vad etern behöver, en bondlurk med vanligt bondförstånd!
Det är litet problematiskt med medierna. Jag har låtit bli att visa mej för man får en massa jobb och jag har faktiskt inte tid att åka till H:fors hela tiden. Å andra sidan har jag förståelse för redaktörerna som ju behöver nån att intervjua. Och man vill ju hjälpa till så gott man kan. Ifråga om fibernät försöker jag hålla mej i bakgrunden – det är på tiden att yngre blir intervjuade.Få nu se om jag kan hålla mej för det pratas en massa smörja om 5G som inte är mycket bättre än 4G och alls inte kan tävla med fiber. Det retar mej att folk dras vid näsan.
Oftast får nog redaktörerna ta sig ut hit till gården eller var jag nu råkar jobba, det är bara för fredagsklubben jag åker in till radiohuset i stan. Jag bor ju inte så långt från YLE-nästet (~24km) så därför är det väl bekvämt att ta sig hit och blir så pass ofta. De som kommer hit får ta det som jag har det, är inte den som stylar upp mig med nya halare bara för lite filmande. Minns en gång när närbild skulle filma rödbetsupptagning i våta förhållanden. Jag hade nästan glömt bort det hela och låg under traktorn och skruvade då den gode Mischa hittade mig efter en stunds letande 🙂
Tyckte det passade under den här rubriken.
Bonde i storstan. Fredagen den trettonde (13)
Efter att ha fått en dygnspunktering(tom på 24h) i en gammal lappning på mitt bildäck mitt i brådaste
däckbytartider så lyckas man parkera på en gata som var reserverad för gatu underhållning just i dag.
Vilket betyder min bil blev tvångsförflyttad av en bärgningsbil. När man äntligen hittade bilen så var en lapp med hälsningen, vi kan eventuellt fakturera det. Allt det här med lång erfarenhet som yrkeschaufför.
Allt som inte är stulet, bra rubrik