Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

I väntans tider.

I går såg det väldigt lovande ut. Med upptorkningen av åkrarna inför vårbruket alltså. Man fick sån energi av vårens landvinningar och av att åkrarna bytte färg från svart till grått att man kunde ha gjort nästan vad som helst. Men idag blev det så åter ett steg bakåt till ruta ett eftersom det kom regn och det var betydligt svårare att få fart på benen redan från morgonen. Jobb finns det nog trots regnet men det kändes inte lika roligt idag. Åtgärd nummer ett var att täcka in gödselhögen för blir gödseln våt är den mer eller mindre värdelös i och med att den inte går att sprida med de maskiner som används. Har gammal växthusplast som jag återanvänder till detta ändamål. Växthusplasten är otroligt seg och stark så den är nästan bättre att använda än presenningar.

: Täckning av gödselhögen inför regnet.

Under tiden det regnade som mest började jag fundera över om det inte skulle vara möjligt att använda löklossaren till att köra upp palsternackorna. Blev att ta en runda till skrothopen för att se om det fanns lämpligt material att använda. Hittade inget användbart och eftersom jag fortfarande saknar det mesta av min verkstadsutrustning drog jag ihop en liten skiss som jag sände till den lokala verkstaden för att låta dom se vad dom kunde åstadkomma med kort varsel.

Bett till löklossare — Snabb skiss på ett akut behov kan man fortfarande göra med papper och penna.

Skannade in skissen och e-postade den till verkstaden, fint att kunna sända skisser så här från kontoret. En timme senare ringde dom upp och meddelade att de nog kunde fixa saken i morgon men att exakt det material jag tänkt mig inte fanns på lager. Och joo, skissen dög som sådan, allt behöver inte göras med dataprogram för att duga 🙂

Under tiden jag väntade på svar från verkstaden satt jag och surfade runt för att kolla in begagnatmarknaden på såmaskiner. Jag har ännu inte skaffat ny såmaskin men blivit erbjuden en begagnad lättbogserad maskin här i grannskapet. Den har jag kollat in och den var i hyffsat skick men bara med 2,5 meters arbetsbredd. Skulle gärna ha en maskin med 3 eller ännu hellre 4 meters arbetsbredd för att få lite bättre kapacitet och för att få det att passa bättre med arbetsbredden på växtskyddssprutan. De maskiner jag skulle kunnat tänka mig hade nog tyvärr ett sådant pris att drömmen högst troligt förblir en dröm. Kanske blir det så att jag får lov att leja sådden också i år?

När regnet avtog passade jag på att sladda eller i vissa fall “spackla” åker- och gårdsvägarna då det med min primitiva utrustning går bäst innan vägytan torkar för mycket och blir hård. Åkervägen som tog mera stryk än vanligt under den våta höstens skördetransporter har jag nu fixat till så får den bara torka upp i lugn och ro så borde den bli jämn och fin.

WP_000327 — Lervällingen "spacklas" ut och vägkroppen formas så att vattnet rinner av men det betyder också att vägen inte kan användas innan den torkat upp.

När den sen väl torkat blir leran hård som betong, men visst vore det fint med ett ordentligt lager grus 🙂

På de vägar som har ett ordentligt gruslager är det en annan teknik som gäller, här måste man bearbeta lika djupt som den djupaste gropen i vägen för att få ett enhetligt material. Att fylla groparna med löst material duger inte för efter att några fordon passerat har allt det lösa materialet strittat bort och hålet är lika stort igen.

WP_000331 — Här är det djupare bearbetning som gäller.

WP_000334 — Resultatet blev kanske inte så pjåkigt i alla fall 🙂

Har man bara tid och tålamod går det att få till hyffsat resultat också med enkel teknik. Den 22 år gamla traktorn har trots åldern en väldigt exakt hydraulreglering med vars hjälp det är lätt att kontrollera arbetsdjupet.

Många gånger undrar man om det alltid är så bra med dessa nya rackerier som fordonen utrustas med nuförtiden. En undran som bekräftades igår när långtradaren med gödsel anlände. Infarten till vägen bakom hallen var lite mjuk efter tjällosssningen så släpvagnen sjönk ner en liten aning eller så pass att dragbilen började slira litet. Den moderna dragbilen var utrustad med antislirsystem (traction contol) som gjorde att när dragkraften hade behövts som bäst så sänkte automatiken effekten för att förhindra att draghjulen slirade vilket resulterade i att den blev stående på stället. Pojken som körde menade att det var inget att göra åt saken men jag undrar ändå om det inte fanns möjlighet till att stänga av systemet. Nå hur som helst efter att ha backat och tagit ny fart några gånger kom han så till sist vidare.

Nu ikväll har vi avrundat dagen med sådd av lite mera grönsaker till plantdrivningen, så visst går det att få en dag i väntan på bättre tider (=väder) att gå åt också 🙂

Näring.

Näring för åker kropp och själ har det blivit i dag med leverans av konstgödsel, tvätt och paketering av morot och som avslutning på dagen vårens sista vattenjumpa.

WP_000320 — En värdefull dynghög som inte doftar lika gott som den naturliga varianten, men vad hjälper det, näring för växterna behövs om det skall bli någon skörd.

WP_000323 — Ett stort tack till vår duktiga vattenjumpaledare som trimmat oss bönder i bassängen så att vi orkar med den kommande säsongen 🙂

WP_000325 — Plask i bassängen trimmar kroppen och samvaron i bastun gör gott för själen. Vi träffas till hösten igen 🙂

Rödbetor.

Som tack för palsternacksrecepten, som jag får försöka få “kocken” att pröva, fortsätter här produktserien med rödbetor. Kanske strömmar det in tillredningsförslag på dem med 🙂

De rödbetor som vi skördade i höstas då Mischa och Roy dokumenterade de besvärliga skördeförhållandena håller nu på att ta slut. Och lika bra det för lagerhållbarheten sjunger på sista versen och jag försöker vara noggrann med kvaliteten så svinnet är stort. Rödbetans släkting gulbetan odlar vi också men dom tog slut redan efter nyår. Rödbetor är för oss ingen stor artikel men vi håller dem för att komplettera sortimentet och alltid är det någon som vill ha färska rödbetor utan ättiksmak som hos de inlagda rödbetorna. Liksom för palsternackornas del har ugnsrostningen medfört en något större efterfrågan än tidigare. Ugnsrostade rödbetor är gott tycker jag men sommarens första små rödbetor, kokta och serverade med smör är nog min favorit 🙂

Rödbetorna är relativt lättodlade och växer förhållandevis snabbt så egentligen borde de sås i flera omgångar för att få lämplig storlek och för att hållas fräscha och fina. Jag föredrar dock att så dem ganska sent då det i våra trakter oftast är stora problem med stinkflyn på våren så skörden startar vi först i augusti och vi brukar försöka få in dem som lagras i slutet av september innan frosten skadar blasten. Problem med lagerhållbarheten gör sen att vi försöker bli av med dem till påsk.

WP_000315 — Granskning av rödbetskvaliteten görs på rullbordet innan paketering.

På tal om kvalitet så var nog premieringen av årets kvalitetsodlare en av de få ljuspunkter som dagens producentmöte innehöll. Föreningen Inhemska trädgårdsprodukter r.f premierar årligen kvalitetsodlare med det gyllene groddbladsmärket. Vill på inget sätt ta åt mig av äran med dagens premiering men visst är det extra roligt när någon av mina forna elever skördar framgångar i kvalitetsarbetet, det torde nu vara den fjärde eleven från min tid på trädgårdsskolan som erhåller märket.

Groddbladsmärket är ett kvalitetsmärke som garanterar att det är fråga om en till 100 procent inhemsk produkt. Föreningens hemsida innehåller mycken information (det mesta tyvärr enbart på finska) om grönsaker och dess användning.

I övrigt var det nog mest dystra prognoser som presenterades på dagens möte eller som en deltagare tidigare verksam i byggnadsbranchen sade efter mötet “då jag deltog i byggfackets möten diskuterades hur stora löneförhöjningarna skulle bli men här diskuteras mest hur sänkningen av inkomsterna ska kunna begränsas”.

En höjning av producentpriserna måste nog till för att vi skall kunna garantera tillgången på inhemska livsmedel i framtiden. Lite bättre humör fick man i alla fall när man kom ut från mötet och möttes av solsken och den första vårvärmen. Vi bönder ser nog optimistiskt på framtiden trots allt, kanske blir den annalkande säsongen vändpunkten i lönsamhetsutvecklingen 🙂

Palsternackor……

……går inte av för hackor, eller vad är det man brukar säga? Och visst gör dom fog för uttrycket dom hör åtminstone till dom tåligare rotfrukterna som vi har i sortimentet. Dessutom påstås dom ha motsvarande effekt som vissa blå piller 😀

Fortsätter här grönsakspresentationen med palsternackorna av den anledningen att dom är aktuella på så vis att jag nu idag påbörjade skörden av de palsternackor som övervintrat ute på åkern. Det börjar bli hög tid att ta upp dem för nu har dom redan börjat växa lite och växer dom för mycket förbrukar dom den i rötterna lagrade energin och blir hårda och träiga. Egentligen hade jag tänkt påbörja skörden lite tidigare men de upprepade snöfallen den senaste tiden har förhindrat arbetet. Ännu i dag var det för blött för att skörda i någon större omfattning, det var det fakto nästan 10 cm snö här på åkern i går morse. Alla våra kyllagrade palsternackor har dock gått åt så för att klara morgondagens leveranser var jag tvungen att skörda lite oberoende om det var blött eller inte. Morgonen var varm och solig men på eftermiddagen då jag hämtade palsternackorna började det duggregna lite igen 🙁 Det ser onekligen ut som om “väderspågumman” Charlotta kommer att få rätt i att det blir en våt och utdragen vår i år. Charlotta undrade om någon påbörjat åkerarbetena och det har jag ju på sätt och vis nu gjort även om jag inte tror att det var skördearbete hon i första hand tänkte på. Palsternackorna fordrar en lång växttid så de hör faktiskt till de rotfrukter som jag brukar så tidigt, oftast i början av maj.

Palsternackorna hör liksom morötterna till de produkter som vi i princip har möjlighet till att leverera året runt. Oftast brukar vi skörda alla palsternackor redan på hösten för trots att dom i regel klarar vintrarna ute på åkern så är det ofta ont om tid för skörd så här på våren. Och sen finns det också en risk att sorkar och andra gnagare äter upp dem under vintern. De blöta skördeförhållandena senaste höst gjorde dock att jag lämnade en del att övervintra på åkern, och det ser ut att vara ett lyckat beslut, vintern blev mild och några gnagare har jag inte hittills råkat på. Tyvärr har jag inte några lämpliga maskiner för vårskörd så det blir väl att ta till grepen även om det är en bit till andra ändan av raderna. Sen vill jag ogärna med tunga maskiner packa till den våta jorden när nu vintern luckrat upp den så fint. Det positiva med vårskörd är att dagarna nu är betydligt längre än på senhösten och lärkor och andra våryra fåglar håller en sällskap 🙂

Palsternackornas popularitet har ökat och det är man som odlare naturligtvis glad för. Nya populära användningssätt som att ugnsrosta rotsakerna har säkert inverkat och visst är dom en fin rotfrukt som kan och bör användas i mycket större utsträckning. Själv tycker jag dock inte om sättet dom saluförs i butikerna, sönderskurna till oigenkänlighet och brunfärgade av alltför lång omloppstid från tvättning till butiksdisken.

Palsternackorna som skördades på eftermiddagen har vi nu i kväll tvättat och imorgon vid 6-tiden lastas dom för transport till storkökskunderna. Tror nog att dom kommer att uppskattas av köksorna, färska och närproducerade som dom är 🙂

Som ugnsrostade och i soppor är palsternackornas användning kanske vanligast men visst finns det andra fina användningsmöjligheter. Kanske har någon av bloggläsarna egna tips om användning av palsternackor?

Ett år på bloggen.

För lite över ett år sen skrev jag mitt allra första blogginlägg. En rätt förutsättningslös start faktiskt. Jag hade egentligen inte läst andras bloggar innan dess förutom något enstaka inlägg av föregående års bondbloggare samt enstaka inlägg av bekanta och halvbekanta som skriver blogg. Så jag visste väl inte riktigt vad jag gav mig in på, och kanske lika bra så 🙂 Tänkte väl att det ungefär skulle vara som att skriva dagbok, vilket jag gjort från och till sen tidig lågstadieålder, men konstaterade genast att dagbok har jag skrivit mera för mig själv som ett stöd och för ventilerande av mina tankar. När det gällde bloggen så skulle jag ju skriva för andra och det ställde ju lite andra krav och sen fanns ju alltid frågan “hur pass personligt” kan man skriva på en dylik “allmän” plats. Man vill ju gärna sätta en egen prägel på inläggen men ändå få dem att passa in i andemeningen med bondbloggen som ju främst är att ge en bild av bondens vardag.

Skönlitteratur har man ju inte läst sen ungdomsåren och grammatiken i facklitteraturen är ju inte alla gånger den vad man lärde sig i skolan så mina tidigare modersmålslärare får ursäkta att mina texter formats mera utgående från dagligt tal än från skolboken. Meningarna vill ibland bli långa, tyvärr. Men att börja sitta och bena ut texten skulle ändå ta för mycket tid så hellre något fel än att det inte skulle bli något inlägg alls.

Målsättningen var väl att nå ett 150-tal inlägg under året men riktigt dit nådde jag inte. Brist på ämnen har det inte varit men ibland har man undrat om de kanske skulle uppfattas som lite banala och ointresssanta, ett 120-tal inlägg torde det i alla fall ha blivit. Kvaliteten på inläggen låter jag bli att uttala mig om :-D.

Inledningsvis gällde vårt kontrakt för ett år men på bloggarträffen i februari beslöts att vi fortsätter skriva till framåt hösten i alla fall. Jag har för egen del tänkt att jag nu i sommar ska försöka skriva lite mera om själva grönsaksodlandet. I fjol kom odlandet kanske lite i skymundan i all yra kring återuppbyggandet av produktionshallen. Bättre möjligheter till bild och videomaterial har jag numera så kanske den sidan kan förbättras lite också.

Hur som helst så har ni kära läsare nu alla tiders chans att ge synpunkter på bondbloggen och samtidigt delta i utlottningen genom att fylla i den enkät som finns framlagd!

Börshaj…….

……är jag inte men att kunna säkra priset på produkterna lät dock intressant så jag “slog mig loss” några timmar i kväll för att ta del av informationen om prissäkring av spannmål.

Ett tack till föreläsarna som gjorde sitt bästa med att förklara hur det går till i praktiken.

Nu odlar jag ju inte kvarnvete eller raps som är de produkter som i praktiken lättast kan prissäkras via handel med futurer så det är inte aktuellt i mitt fall. Knappast inte heller för andra små producenter, därtill fordras allt för mycket kapital att binda i pantsättnings- och betalningsrörelsekonton samt omkostnader för “mäklarna”. Lätt blir det nog så att en stor del av den eventuella nyttan smulas bort på vägen och att välja rätt tidpunkt för bindandet av priset kräver ju också att man har koll på marknaden. Men är man en stor spannmålsproducent kan det säkert vara på sin plats eller också kan flera mindre odlare gå ihop om ett gemensamt avtal för att dela på kostnaderna.

Frågan är nog angelägen för idag är nog de flesta sektorer inom jordbruket i ett svårt läge vad gäller att få ekonomi i rörelsen. Produktpriserna stampar på stället eller går ner medan förnödenheternas pris och övriga kostnader stiger. Den aviserade momsförhöjningen kommer nog också i praktiken att till stor del belasta producenterna, tyvärr 🙁

Spannmål är annars en produkt som är relativt lättlagrad, om man har lagerutrymmen, så genom att välja “rätt” försäljningstidpunkt kan man ju också på sätt och vis “prissäkra” produkten men det binder ju också en hel del kapital förstås. Vad gäller grönsakerna är det oftast mer eller mindre omöjligt att spekulera i försäljningstidpunkt då produkternas hållbarhet är så pass kort, man är helt enkelt tvungen att acceptera “marknadens” pris den dag då skörden är mogen.