Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

Närmat…..

tangerade jag i gårdagens inlägg och det lönade sig tydligen för idag blev jag bjuden på lunch av närmatsprojektet 🙂 Projektet Närmat och kvalitet hade arrangerat en föreläsning för grönsaksodlare och potatisproducenter till kvällen men där hade jag tyvärr inte möjlighet att delta. Men lunchen på YA i Närpes hann jag med i alla fall då den råkade sammanfalla med våra leveranser till sydösterbotten. Det är inte alla dagar man blir bjuden på lunch tillsammans med folk som har ett så stort intresse för genuina råvaror 🙂

Närmatslunch i trevligt sällskap 🙂

 

På hemvägen passade jag på att besöka en av mina tidigare arbetsplatser för att i väntan på vårbruket insupa lite inspiration …….. vilket kan behövas, det har ju utlovats nya snöfall till i morgon.

Några penséer 🙂

 

Dagen har nog bestått av arbete också ifall någon undrar och den gångna helgen blev också arbetsfylld. De vill ju bli så att det man inte får gjort under veckan får lov att utföras under veckoslutet. Traktorn har trilskat vid start en längre tid och jag visste att det var dags för en ny startmotor så en dylik hade jag redan skaffat hem, till all lycka. På lördag kväll ville den nämligen inte längre så det blev en akut reparation långt in på sena kvällen. Trångt och smutsigt var det men jag var i alla fall glad att den sade upp kontraktet i hallen och inte ute i skogen.

Livet är inte bara luncher och penséer, ibland ska det skruvas lite traktorer också :-/

 

 

Ursprung.

Nej, nej, detta inlägg har inget att göra med armbindlar eller den senaste tidens debatt!! Här är det frågan om helt lagenlig märkning som jag nu under vintern förfinat något inspirerad av dagens GPS-teknik.

När det gäller vår dagliga mat är det nog helt berättigat att få veta varifrån det vi stoppar i oss härstammar. Och då är det inte fråga om någon form av diskriminering utan helt rättmätig information.

Efter att vi gick in i EG (senare EU) blev det ett tag lite “fult” att skylta med inhemskt och finländskt, allt skulle värderas lika i den fria marknadens anda. Strikta sorterings- och paketeringsregler infördes och vi odlare skolades för att t.ex. alla europas morötter skulle se exakt lika ut. Ett system för “EGenkontroll” infördes och förpackarens kvalitetsansvariga skulle innan leverans granska en viss procent av försändelsen. Hela proceduren blev så pass komisk att jag har förträngt detaljerna men i det lilla familjeföretaget där man ofta själv eller tillsammans med familjen förpackat produkter under dagen så skulle innan leverans den kvalitetsansvarige öppna förpackningarna och granska sorteringen samt föra protokoll över arbetet. Ett arbete som ofta samma person  just utfört eller kanske makan/maken vilket gjorde saken ännu känsligare 🙂 Protokollen skulle sparas och jag har väl ännu någon mapp liggandes i förrådet. Visst är kvalitetskontroll viktigt men dylika system är nog mera lämpade för storföretagen och industrin än inom familjejordbruket, här får nog var och en svara för att kvaliteten är den rätta. Efter hand luckrades regelverket upp något och  kravet på produkternas rakhet och storlek har lindrats något.

I takt med att miljöfrågorna och det horribla med att frakta maten runt hela jorden blivit omdiskuterat så har närmat och lokalproducerat blivit allt populärare. På lokalplanet har det väl alltid varit så och nere i europa har det lokala värderats högre än det importerade. Här höll det ett tag på att helt styras över till “standardprodukterna” vilket mest gynnat handeln som på så vis fritt kunnat köpa upp billiga partier världen över. Visst är närmatsboomen också en trend som allt annat men jag tror nog att den kan bestå ganska länge, ökade transportkostnader och miljöproblem i de mer tättbefolkade områdena bidrar säkert till det.

Men tillbaka till min egen märkning som detta egentligen skulle handla om. Jag har som sagt under vinterns lopp efterhand kompletterat förpackningarnas produktinformation med GPS-koordinaterna för den plats där produkten är odlad. De kunder som köper våra produkter kan om dom så vill knacka in koordinaterna i lämpligt kartprogram och på så vis lokalisera produktens ursprung. Jag tycker att detta berättar mera än enbart odlarens / förpackarens adressuppgifter som är den normala informationen.

Så här ser det till exempel ut på de morötter som vi packat idag.

Produkt ID med koordinaterna inom parentes.

 

Vad tycker Ni? Kom gärna med synpunkter och förslag till ytterligare förbättringar av produktinformation.

 

Uppdatering 19.4

Bongade följande produktinformation häromdagen:

Finländsk purjo?

Tillåter mig betvivla att denna purjo är finländsk, skulle ha varit roligt med koordinaterna över ursprunget 🙂

Om någon känner på sig att information är riktig så rätta mig i så fall.

Koskit…..

…..sprider jag inte för tillfället men jag var med på den tiden när man bredde dynga “by hand” på åkern. Dyngan kördes oftast ut under vintern i små högar som stampades till snygga “paket” för att underlätta nedbrytandet av cellulosan i halmen och för att undvika att de värdefulla näringsämnena gick till spillo. I samband med vårharvningen delades sedan högarna ut i mindre högar som sen i sin tur fördelades jämnt över åkern för hand och harvades in i marken. Jobbet var tungt och ibland fick mina barnahänder en och annan blåsa men det minns man inte längre 🙂 Det som man däremot minns är den underbart mustiga doft av välbrunnen kodynga som spred sig över nejden då när det begav sig. Anledningen till detta något nostalgiska inlägg är följande “Koskits-låt” med taktfast 2-cylindrigt komp.

Åt skogen….

…. med skogsföret. Är glad åt det fina vintervädret vi nu fått tillbaka, rent och torrt i träden så skogsarbetet löper bra. Tyvärr är det sämre ställt med möjligheterna att få ut det avverkade virket ur skogen. Förra veckans värme, blåst och regn förstörde den ynka bärighet som vintern lyckats bilda. Att det i morse var -12,5°C hjälpte just ingenting i skogen men skogsbilvägen var i alla fall frusen och fin.

Snön som föll på så gott som ofrusen mark efter nyåret har effektivt hindrat tjälen från att bildas och trots att jag trampat och kört upp spår vid ett par tillfällen har det inte frusit tillräckligt och som sagt det lilla som fanns smalt förra veckan. Har tidigare i vinter huggit några dagar och började längst bort på skiftet där skogen var som tätast då det fanns mindre snö på marken där. Tänkte att jag hugger upp vägen dit sen när det fryser till efter något blidväder. Blidvädret kom sent och det har inte varit tillräckligt kallt sen dess så bärigheten är dålig. Till all lycka är det inte frågan om någon bottenlös mosse där jag avverkar och gallringsvirket är ganska klent med endast någon enstaka småstock så lassen blir inte så tunga. Men spåren har tendens att bli lite djupare för varje lass. Där det är tätare skog får jag en risbädd på marken som bär några lass riktigt bra men på transportsträckorna till och från avverkningsplatsen är det problematiskt. Värst är det där jag skall upp på skogsbilvägen, vägen är uppfylld så den är betydligt högre än skogsmarken och den är fortfarande isig efter vintern så greppet är så gott som obefintligt. Dessutom är det flera stora hål att parera, förstår inte varför vägbyggarna placerat vägtrumman där det är som sämst. I går blev jag tvungen att lasta av i vägdiket, köra upp på vägen och lasta på igen. Idag hade jag lite lättare lass och lyckades parera hålen lite bättre så det gick att köra upp utan att lasta av. Satte dock dagens virke i vägdiket vid rån till grannen så i morgon kommer jag nog att köra ut över den provisoriska bro som på så vis bildats, man vill ju inte köra sönder skogsmarken om det går att undvika.

 

“Efter påsk…..

…… är det slut med skogsföret oberoende om påsken är tidig eller sen”. Så säger ett gammalt talesätt här i byn och så gick det i år också. I tisdags fick jag ut sista lasset av det som jag högg senaste höst och det gick jämnt ut med bärigheten i skogen.

Ännu helt OK på stora delar av transportsträckorna 🙂

 

Men ställvis börjar det bli blött 🙁

 

Det skulle fortsättningsvis ha funnits mycket jobb i skogen och årets flisvedsbehov är långt ifrån fyllt men nu blir det nog paus med skogsarbetet en tid. Jag har en par hektars ruta med björkskog som också är i behov av gallring så det blir väl till att “syrfälla” björkarna där i juli månad och låta lövverket dra fukten ur virket. Har prövat det en gång tidigare och fick väldigt torr och fin flisved. Tyvärr vill det vara så bråttom med grönsaksskördandet i juli att tid till skogsarbete är svårt att finna.

Skogskiftet där jag nu hållit till var det skifte Erik köpte då han gick i skogskolan och tanken var att han skulle gallra det då under hösten -09. Det var lite lugnare på skogsfronten och maskinentrepenören som Erik jobbade åt kunde avvara skördaren för en tid. Gallringen blev ogjord men jag kan ännu höra Erik’s ord då han i telefon berättade åt maskinägaren att skiftet har så god bärighet att bälten inte är nödvändiga. Det skulle säkert ha blivit en fint utförd gallring precis som de andra gallringarna Erik gjorde, han var nogrann i sitt arbete. Visst hade vi ibland lite olika syn på hur stort uttag som skulle göras men jag som mest jobbat med motorsåg hade väl lite annan syn på saken än Erik som mest avverkade maskinellt. Hur som helst faller det nu på min lott att ensam sköta skogen även om jag fortfarande “diskuterar” med Erik i all tysthet. På annandagen då jag högg det sista blev det plötsligt så lugnt och stilla, det var som om också skogen skulle ha tackat för att jag nu påbörjat det som Erik inte hann göra. Och visst ska jag försöka få till det så att också Erik skulle ha varit nöjd, men som sagt det får bli till en ny vinter. Samtidigt hoppas jag att efterfrågan och priset på småstock skulle förbättras tills dess för det finns en hel del som är av lite för bra kvalitet att mala till flis.

Tyst och stilla…..

……lär det bli i huset några veckor framöver. Jag förde nämligen nyss den yngsta dottern till bussen som ska ta henne ner till Åbo och färjan till Åland för praktikperioden som avslutar hennes yrkesstudier. Nå, nu för nu inte Linnéa så mycket väsen av sig annars heller men det är klart att med ännu ett tomt rum i stugan så känns det onekligen lite just det…….. tomt. Men hon kommer ju tillbaka, vi har ju ännu några körlektioner att uppleva tillsammans och några veckor går ju fort. Speciellt som det också kommer att finnas en hel del att göra under tiden.

Min “lite tidigare än vanligt väckning” gör att jag nu inleder dagen med ett inlägg istället för att avsluta. Ska nu passa på att utnyttja lugnet med att utföra lite kontorsjobb samt försöka få kontakt med internetbanken som behagade ta paus lite före midnatt mitt i det att jag satt och betalade räkningar. Saknar nog gamla trygga “privatlinjen” där man i godan ro kunde mata in räkningarna och fast ta en kaffepaus mitt i knackande på tangentbordet för att sedan ringa upp och sända “paketet” när man var klar. När det gäller internetbanken blir man ju titt som tätt utkastad om man inte är aktiv hela tiden, ringer telefon så gäller det att komma ihåg att nu som då “röra om med musen” om du vill hålla dig inloggad. Jag har funderat på att placera musen på en roterande platta så att den hålls “levande” ifall det blir avbrott i inmatningen. I går kväll var det dock inte min inaktivitet som förorsakade avbrottet utan problemet fanns nog att söka hos banken. Verifikatet verkade också ha försvunnit så det blir väl att författa meddelandet på nytt………..i lugn och ro.

Lugn och ro var det däremot inte i staden dit jag skjutsade dottern…… overallklädda ungdomar fyllde gatorna men kanske dom ändå inte var på väg till ett tidigt morgonarbete 🙂