Bondbloggen

Klockan är 22.30 måndag kväll och jag sitter och inväntar den sista kvällsvandrarens återkomst. Han är gul och heter Rufus och han gillar att vara ute sent. Det är nämligen så att våra fyra frassar (Simba, Igor, Ture och Rufus) disponerar sina dagar själva och går ut och in som dom vill. Den enda regeln dom måste följa är att man tillbringar nätterna inomhus. Det rör sig endel oknytt främst i form av lodjur här omkring. Vi har inte förlorat någon katt som viltföda, men förvisso sett tydliga lodjurstassar som vandrat rakt över gräsmattan i snön om natten. I och för sig gillar jag att ha naturen nära inpå och någon rovdjursfrossa dras jag inte med, men dom kan gärna äta något annat än Rufus.

Helgen gick för bonderiets del åt till att sakta börja väcka gården ur vintersömnen. Det betydde närmast en inventering av vad som kan börja göras nu då dagarna börjar bli lite längre. Eftersom jag inte har något egentligt varmt garage att vara i på vinterkvällarna så ligger all verksamhet totalt nere under kamostiden. Både andratraktorn och grävmaskinen har stått sedan i november så dom startade jag upp så dom fick gå en stund. Några batterier hamnade  på laddning och gödsel- och bekämpningsmedelslagren blev inventerade. Dessutom gjorde jag en lista på vad som behöver repareras innan vårbruket. I år är det bara ett elfel på frontlastaren samt några gödselbillar på såmaskinen som behöver ses över. Det lustiga är sen att man börjar fundera i februari, men själva reparationen utföres förmodligen då grannen redan kör runt på åkern i maj.

PS: Rufus dök upp kl 23.10. En acceptabel tid.

En bild på min vintersovande blivande veteåker. Såhär kommer man att minnas vintern 2010. Snö, köld, vind, elände, men också rätt vackra vyer

Så är då sista handen lagd vid årets stora möda, deklarationsblanketterna. Det är något magiskt över deklarationen. Egentligen är det en bagatell i dagens datavärld, men det känns ändå som en sten från bröstet varje gång den är klar. Jag minns när man tog sina första babysteg som nybliven bonde och skulle bokföra och deklarera med blyertspenna och papper och miniräknare. Då kunde man vara en smula stolt när det var klart. Nuförtiden bokför jag i Wakka (lantbruksbokföringsprogram) fortlöpande under hela året och borde egentligen bara kunna ta en utskrift och skicka in deklarationen.

Borde alltså!

Vid kontroll i söndags upptäckte jag att något inte stämde med ingående balansen på avskrivningarna. Det fanns ett kast på nästan 2000 euro. Detta föranledde en intensiv felsökning i två kvällar som tog ungefär samma tid som blyertsbokföringen 1991.

Det lyckades och nu är deklarationen klar att lämnas in EN HEL DAG I FÖRTID. Stoltheten känner inga gränser!

Såhär ligger det till; Jag har ett förflutet som datorreparatör och dito försäljare. Det var på 90 talet som jag utbildade mig till datormontör och sedan började serva och sälja datorer. Det gick några år, sedan blev laptoparna så vanliga att dom konkurrerade ut mina hemmabyggen.
Nu kan man bara konstatera att tiden rusar så snabbt så att idag kan man inte reparera eller anpassa en dator själv fast man har kunskapen till det. Skifttangenten lossnade på en av husets datorer (En av frassarna drog löst den) och nu skulle jag behöva en liten reservdel för att få tillbaks den. En sådan säljes ingenstans, enda möjligheten är att skicka datorn på service till HP och det kostar väl som en ny.
Är detta verkligen den ”utveckling” vi vill ha? Inte jag i varje fall!

En gammal bekant som jag inte vill träffa igen dök upp här hos oss i kväll. Det var Kölden som hälsade på igen. -20 återigen och Husbonden morrar.
Det blev alltså innejobb i kväll. Det innebar att de obligatoriska odlingsplanerna för inkommande säsong nu är klara. Det innebär alltså att man skriver ner vad man har för planer inför säsongen, vad man skall så var, hur man tänker gödsla etc etc. Detta är ett krav från myndigheterna men också en viktig hjälp i egna lönsamhetskalkyler. Jag är lite av en räknenisse, sköter tex bokföring och deklaration helt själv och vill ha stenkoll på lönsamheten, dvs vad som lönar sig bäst, hur mycket det lönar sig att bearbeta jorden och hur mycket gödsel man skall använda och så vidare bortåt. Säsongen i år blir 10 ha ryps (Eos), 15 ha vete (Zebra) 5 ha landskapsträda och 5 ha havre (Belinda). Havren lönar sig inte men den funkar bra för att bryta sjukdomar som lurar på vetet. Om det bara skulle gå så skulle jag odla ryps på hela arealen, men det går inte att odla ryps mer än vart fjärde år på samma skifte. Även detta pga växtsjukdomar.
Det är jätteroligt att experimentera sig fram med olika tekniker och spela med metoder. Man kan plöja eller direktså, man kan gödsla maximalt eller bara litet, man kan så grunt eller djupt, man kan så tidigt eller sent, osv osv och kontentan av detta är att dom ca 45 odlingssäsonger man förhoppningsvis håller på med detta är alldeles för lite för att man skall hinna lära sig detta yrke!

Veckans första dag och en något mera produktiv sådan. Morgonen var kall, så kall att det återigen gick mig på nerverna, men eftermiddagen var jättefin. Jag fick äntligen inlämnat blanketterna för ”ansökan” om uppkoppling mot kommunala avloppet som grävs här som bäst. Det är första gången jag har ansökt om att få betala 4400 euro för något jag inte vill ha. Det kändes lite mystiskt! Dom får gärna bygga ett avlopp och ansluta mig dit, men 4400 tycker jag är direkt skamlöst och närmast ett hån mot de som kanske inte skall bo kvar så länge till i sitt hus.
Irritationen mot avloppet använde jag sedan till något positivt. Jag stod ett par timmar vid vedmaskinen och försökte fylla igen luckan som årets köld gjort i vedlidret. Även om jag bara eldar med ved i en Tulikivikamin har det gått långt över 10 kubikmeter i vinter, mot kanske 4 en vanlig vinter.
Det luktar bränt ur min dataskärm, jag tror den börjar ge upp. Jag har väntat ett tag på det faktiskt, jag håller mig med en bildrörsskärm som är ca 10 år gammal. Av princip har jag svårt att kasta bort saker som fungerar, så att denna nu ger upp är ingen sorglig historia utan bara ett legitimt skäl att köpa en ny hipp flat-screen. Hej utveckling, här kommer jag….