Författare: Maria

Nu har det varit uppehåll i sådden några dagar p.g.a regn. Regnet var ju visserligen mycket välkommet. Totalt har det till dagens datum regnat ca 25 mm. Skulle det nu bara ha förstånd att sluta några dagar framöver så att vi skulle få sådden avslutad.

Så var det bevisat igen! Bonden klagar över väderläken och aldrig är man nöjd 😉 Men då man skulle villa ha vissa arbetsmoment avslutade och gjorda för att kunna flytta över till något annat. Traktorerna har sina dubbelmontage på så de är lite för breda att åka iväg ut på riksväg 25 för att köra bort skrotlass eller göra något annat arbete.

Under dessa regniga dagar har det ju förståss funnits arbete i det gamla svinhuset. Vi ligger lite försenad i tidtabellen vad gäller gjutningen av det nya golvet i den ena avdelningen men det är väl så på alla byggen att det hör till att tidtabellen inte riktigt håller. Allt sedan de stora betongnäten kom med lastbilen och sattes ner på marken utanför de stora dörrarna har jag tvivlat på att vi skall få in dem allena. Jag har gått och lyft och ryckt i det ena hörnet och banna över den grymma vikten på dem och varit fundersam över hu det kommer att gå. Slängt lite lösa förslag till Kenneth – borde vi inte fråga hjälp av någon? Men NEJ – nu klarar vi det. Måste väl lite grann medge att min man är en gnutta envis. Vikten på näten vet jag inte, men de som har någongång burit på dessa 8 mm, 5 x 2,30 m nät vet vad det är fråganom 😮  Näten är så gott som alla inne med hjälp av följande hemgjorda hjälpreda.

Bättre gick det än vad jag trodde. Lite blåmärken här och där men det hör väl till.

Om det var min första upplevelse att bära in betongnät så var också följande arbetsmoment. Näten skulle “Najas” samman (binda ihop)

Det var en konst att få det och löpa, men det gick och ibland gick det inte alls. Drog man ett varv för mycket så sa det “nax” och järntråden gick av 🙁

Kan bara konstatera igen att bondeyrket är ett mångsidigt yrke, massor med kreativitet och pröva på!

Man vet aldrig när olyckan är framme och därför gäller det att vara försiktig. Speciellt under högsäsongsarbeten då man jobbar på långa dagar, hinner inte riktigt äta och inte heller sova tillräckligt.

Allt löper väldigt bra de första dagarna eller den första veckan men sedan spelar den mänskliga faktorn in. Inte årkar man hålla på hur länge som helst effektivt och med ett högt tempo. Man blir slarvig, koncentrationen nedsätts skraftigt och så märker man att man kan somna så gott som var som helst eller att ta en liten powernapp någonstans utan några problem. Det är då det blir farligt. På polikliniken i Ekenäs är de inte mera förvånade då vi kommer in under högsäsongstiderna. Om inte länknyckeln har slinttat och landat rakt i pannan då det har satts på dubbelmontage så har harven stått opassligt ivägen och det har sprungits rakt in i den så att ett vasst järn åkade in i smalbenet. Det finns många liknande händelser men jag skall nu inte blotta hela epikrisen. Vi brukar bara säga till varandera som man säger på finska ” ota silmät käteen ja katso” 🙂 Nåja, lättare sagt än gjort. Håsar man på så får man ta konsekvenserna.

Här kommer några exempel på några arbetsmoment som kräver konsentration.

Vår högkippande vagn som ställs igång alla vårar är en manick som man skall vara vaktsam med. Den kräver totalt plant under och försiktighet om det blåser hårt. På vissa jordbruksforum kan man läsa årligen om dessa vagnar hur de har stjälpt av olika orsaker.

Andra farliga faktorer som gödselhanteringen (som Nisse har redan skrivit om i bloggen) har vi också. Vi lyfter säckarna med en Volvo LM 641 4 hjulsdriven hjullastare av äldre årsmodell. Allt är bra med den, men om du skall lyfta något som t.ex. gödselsäckarna där du måste komma ut från hytten för att tömma dem, så går det inte. Dörren öppnas inte om du har lyftarmarna uppe. Jo, visst skulle det väl gå om man skulle fixa en tömningskniv på vagnen dit gödseln skall, men en sådan har vi inte. Om man är ensam och lastar så enda möjligheten att komma ut från hjullastaren är genom takluckan, ner på motorplåten via bakhjulet ner på backen och därifrån upp på gödselvagnen för att tömma säcken 😮 – det går totalt 6 säckar a 650 kg i vagnen, så det blir en hel del skuttas.

Oj vad skönt att konstatera att fröet blev sått rätt i år igen. Tänk om det skulle ha såtts upp och ner 😮 Nej, skäm och sido. Så fungerar det inte. Det är bara ett gammalt skämt som man måste damma av varje vår – Kom du ihåg att svänga kärnårna åt rätt håll?

Exakt för en vecka sedan blörjade vi och så och i dag var det första gången jag hade tid att köra till den åkern och kolla hur det ser ut. Alltid lika glatt överraskad då de små piggarna tittar upp.

Det låter visst rätt så enkelt. Man sår och så var det där med det. Men nej, så gick det inte. Allltid finns det orosmoment efter sådden. Speciellt regnet, när kommer det och hur hårt kommer det. Det optimala är ju att det skulle få regna sakta och passligt mycket och så lite sol på. Men med en sådan väderlek som vi har haft den senaste veckan, mycket het sol, över 20 grader i skuggan så torkar allt som varit vått och det går fort. För tillfället ändrar väderleken och det väntas regn några dagar framöver. Av sådden kvarstår ungefär 1,5 dag så för vår del skulle det väldigt gärna få hålla några dagar till och sedan skulle det få komma passligt med regn 🙂

Som hos många andra bönder har vårbruket även dragit igång här hos oss. Vi började och så senaste fredag den 6.5 och till dagens datum så har vi ca halva arealen sådd. En hel del planeras har det varit för att få dagarna att gå ihop. Som småbarnsförälder som man är så finns det en hel del som kretsar runt vardagen och helgen. Min mamma Clara som har varit en allt i allo och skött alltid barnen då det har varit vår- och höstbruk, hon har kunnat hämta och fört barnen från dagis respektive hobbyn. Passligt före vårbruket fick hon ryggskott och är helt utanför för tillfället. Därför har det medfört en hel del omorganisering och planering. Vad är då roligare då man har vänner som ställer upp 🙂

På fredagen meddelade några väninnor att de hämtar lunch på lördagen, så som de också gjorde året före. Det börjar bli en exotisk tradition för barnen från stan att få uppleva en gnutta vårbruk. Att provsitta en traktor gå och sparka på de stora dubbelmontagen och lite pröva på att åka med i traktorn. Ett litet trevligt avbrott i arbetet känns bara bra.

Om det inte finns vänner på åkern så finns det djur. Tofsvipor finns det massor av och förstås så har de redan byggt bon. Vi försöker spara så många bon som vi bara ser och kan, men det kräven en hel del snurras på ratten. I år har det inte varit något problem för Kenneth att se var bona finns, för där är det inte harvat. I fjoll var det värre, då blev vårbruket försenat på grund av regn vilket ledde till att äggen var kläckta och en massa små dunbollar sprang omkring på åkern. Ett bo med ägg förflyttar sig inte men det gör fågelungar. Eftersom det är jag som harvar och Kenneth sår så var det evigt rapporteras var fågelungarna fanns och mot vilket håll de var påväg för att de inte skulle köras över. Allt var bra om hela kullen höll samman men alltid var det någon envis som sprang mot andra hållet.

Det mest intressantaste som vi sett under de senaste åren har varit orrspel som varje år försigår under vårbruket på samma åker och vid solnedgång.  På nedanstående bild ser man inte orrspelet men de finns mitt ute på åkern. De är så mitt uppe i sitt spel att de inte bryr sig fast man kör med traktorn runt dem.

Tidigare om åren då vi har ställt till med vårbruk har vi  haft ett extra inslag mot vad andra gårdar här runt omkring har haft, nämligen “skitrally”. Jobbet i sig själv är inte så betungande, det har bara varit att sitta i traktorn och köra och räkna lassen och då man vet, då man börjar att det ligger runt 60 lass som skall ut och beroende på avstånd så kör du ca 2 lass i timmen och i bästa fall 3 men i värsta fall bara 1 lass. 60 lass låter kanske inte så mycket, men det tar sin tid och tiden på våren är dyrbar, gödselkörningen och sådd borde ske innon 1-2 veckor.

För några år sedan fick vi börja och tänka om hur vi skulle i fortsättningen omorganisera våra arbetsuppgifter för att tiden skulle räcka till.

Problemet är att vi har en dålig arrondering, vilket betyder att åkrarna ligger på långt avstånd från gårdscentra. Den längsta vägen är 8 km var vi odlar 35 ha.

2008 hyrde vi in första gången en slambil som skulle transportera gödseln till åkern. Det fungerade nog bra men  konstaterade rätt så fort att en bil inte räcker.

Följande år 2009 beställde vi två bilar och då började det hela och fungera. Visst kostade det, men tid är också pengar. Det som tidigare tog ca en vecka gjorde vi nu på två dagar. 420m3 svämgödsel körde vi per dag. På detta sätt kunde traktorn med spridarvagnen helat iden vara på åkern och sprida och slambilarna skötte om transporten från gödselbassängen till åkern.

Ibland blir det kvällar som barnen måste vara med då vi har något jobb på hälft. Idag var det inget gnäll om när vi skall gå in.

På kvällen efter allt annat arbete började jag och Kenneth täcka det gamla golvet i svinhuset med material som skall bli under den nya betongplattan. Vi satte ut styrox över det gamla spaltgolven och imorgon blir det papper och betongnät.

Barnen hade minsann roligt, då de hittade på att släpa sin radiostyrda bil med till svinhuset. Stackars bilen fick nog köra hårt, full fart 35 m åt det ena hållet och sedan tillbaka och över lite “hyppyrin” och annat skrot.