Bloggare: Nisse Husberg

5G på landsbygden

Det skrivs en del om hur snabbt och bra 5G kommer att vara men så lämnas helt och hållet bort fortsättningen som börjar med MEN … Jag satte mej in litet i 5G eftersom det skall lämnas utlåtande om regeringens strategi för digital infrastruktur 2025. Det var inte någon strategi utan en samling önskedrömmar s.k. ”visioner”. Mest gick allt ut på att vi skall få 5G som löser alla problem. Vi skall få hastigheter upp till 10 Gbit/s.

MEN i verkligheten kommer det att bli så att 5G på 700 MHz-bandet är detsamma som LTE, dvs. gamla 4G. Sedan öppnas det ett nytt frekvensband omkring 3,5 GHz som ger litet mera kapacitet för de gamla frekvensbanden är snart helt tillproppade då trafiken ökar exponentiellt. MEN högre frekvens ger obönhörligen kortare räckvidd så landsbygden får inget 5G. Utom ifall nån operatör plötsligt börjar bygga massor med basstationer – vilket de knappast gör annat än i städerna.

För att få 10 Gbit/s (delad mellan ett antal abonnenter) måste man emellertid gå upp till 26 GHz (millimeterband). Och där har vi samma problem som med satellit dvs. löv stoppar signalen, väggar stoppar signalen och du själv stoppar signalen. Det måste vara helt fri sikt till basstationens antenn. Så i praktiken blir det aldrig nån 5G på millimeterbanden i mobiltelefonen utan bara mellan fasta antenner. Gammaldags radiolänk alltså.

Men hur matar man en basstation för 5G som klarar av 10 Gbit/s ? Jo, med fiber för det är det enda som ger tillräcklig kapacitet. Så man måste ha fiber för att få 5G. 5G-bastationens räckvid är ett par hundra meter och den måste kopplas till en kopplingspunkt på fibern. Man kan inte koppla upp sej till en fiberkabel som till en vattenledning med ett enkelt T-stycke. Det hjälper alltså inte fastän det går en fiberkabel invid farstuknuten – att sätta in en ny kopplingspunkt kan kosta tiotals tusen euro. Men har du fiberanslutning så går det att koppla till en 5G-bastation.

Inom jordbruket är i alla fall 5G:s räckvidd för kort. Vi behöver åtminstone ett par kilometers räckvidd. Det kan vi få med LTE (4G) om det finns rum för trafiken på de lägre frekvensbanden. Vi borde alltså flytta bort den tunga trafiken från det trådlösa nätet till fibernätet som inte hickar för nån trafikmängd.

ALLTSÅ: För att få 5G så måste fibernätet byggas ut till nästan varje hus. Det berättar ingen. Och en strategi som går ut på att förverkliga alla dessa önskedrömmar som finns i förslaget måste naturligtvis koncentrera sej på hur man bygger ut fibernätet. Det gör förslaget inte. Det är så verklighetsfrämmande att jag inte ens ids lämna in ett utlåtande. Det skulle i alla fall hamna rakt i papperskorgen för ministern tycker inte om att man kritiserar hennes påhitt.

Det är i alla fall bra för varje bonde att veta vad det är frågan om och att inte tro på rosenröda ”visioner”. Ingen idé att vänta på 5G. Satsa hellre på fiber och 4G. 5G kommer att fungera för ett litet antal företag och hushåll som har fiberanslutning i närheten. Det är redan bra om en del av den tunga trafiken fås bort från 4G som vi bönder kan använda i traktorn.

Trådlösa förbindelser håller på att bli dyrare och snart är vi på samma nivå som i Sverige där 100 Mbit/s kostar 800 kr. (80 euro) per månad trådlöst och kring 250 kr. (25 euro) med fiber. Trådlösa förbindelser behöver vi i fordonen men allt som kan skickas via fiber bör flyttas dit. Tyvärr kan vi inte än använda egna trådlösa basstationer för 4G på samma sätt som WLAN på olicenserade frekvenser men det vore bästa lösningen för ett jordbruk. Då har man egen 4G-basstation som är kopplad till den egna fiberanslutningen. Eller 5G om ett antal år.

Strategin pratar en hel del om självkörande bilar men vi skulle förstås gärna ha fjärrstyrda traktorer. Det kanske vi får men det blir nån gång i framtiden …

 

21 juni, 2018 av

Te stoor ledun

Den här sommarens stora byggarbete är ombyggnaden av den stora ladans golv. Dels har det sjunkit i jorden och ruttnat, dels måste golvet sänkas för att den nya (begagnade) tröskan skall rymmas in. Den är nämligen 30 cm högre än den gamla som rymts in med nöd och näppe. Nu står den nya i den varma verkstaden och det är onödigt dyrt utrymme som behövs till annat. Ladan är dessutom ett utmärkt utrymme för maskiner eftersom den har trägolv med en massa luft under. Ingenting rostar i ladan.

Ladan är byggd omkring 1929 av ”Moofa” – min farmors far Anders Johan Gustavsson Bosas (1857-1936). Det var en liten gubbe som mest hela tiden hade sin kära snugga (krokiga pipa) i munnen. En gång körde han omkull med kärran så att hela lasset och han själv flög huller om buller – men pipan hade han kvar i munnen.

Då Moofa byggde ladan så fick han utstå spott och spe av byns gubbar: ”Kva ska tu me ein slikan täär stoorär ledu til ? Hadd tu tenkt fåå så mytji höö ?” (Vad skall du ha en så stor lada till ? Har du tänkt få så mycket hö ?) . På den tiden var hömängden mycket mindre och gubbarna tyckte det var rent storhetsvansinne med en så stor lada. Men Moofa var stolt över sin fina lada och försummade inte ett tillfälle att säja ”Set he i te stoor ledun” (Sätt det i den stora ladan).

Ovan en bild från 1930 då ladan var alldeles ny – inte ens målad röd. Boningshuset som då ännu hade bara en våning var mycket mindre än ladan.

Här ser man ladan (bakom min farmor) några år senare. Den är nu rödmyllad. Ladugården (bakom minfarfar) var då ganska liten och låg. Den finns ännu kvar men med en våning till ovanför. Bodan till höger är riven.

Redan efter kriget behövdes hela den stora ladan och på 60-talet var den smockfull med hö samtidigt som de andra ladorna också var fulla. Före kriget hade vi omkring nio kor men 1945 byggdes den stora tegelladugården och antalet mjölkande ökade till 25. Morsan som var mejerska skötte om dem noggrant och vi hade oftast 1:a klass mjölk. Även efter 1975 då kossorna såldes var ladan i flitigt bruk som förvaringsplats för maskiner. Nu hittar jag ännu saker som fördes ut ”ti te stoor ledun” för 40 år sedan.

Ladan är ungefär 8×22 meter och nästan 8 meter hög. Det var stort på den tiden. Inuti har den bindningar (tvärstockar) 3,3 meter över golvet vilket har räckt till för alla maskiner vi haft i 90 år. Bara den nya tröskan SR2055 är för hög. Det var inte illa planerat av Moofa i slutet på 1920-talet.

Fönsterändan är upplyft och har en cementbalk under mitten redan så nu är det den andra ändans tur. Det gamla golvet från 1930 består av två lager bräder med ena brädan under springan mellan de övre så det är alldeles tätt. Utanpå det golvet satte vi på 70-talet ett lager med två tums blankor så golvet är nu 10 cm tjockt. Det är annars bra men på ett ställe innanför dörren har det ruttnat och satt sej omkring 15 cm. Nu tar jag bort golvet nästan helt och skall gjuta tre cementbalkar längs husets väggar och i mitten.

Om man ser efter noga i kanten på det upptagna golvet så syns de tre lagren med golvvirke. Väggarna är mycket glesa som de skall vara i en hölada men nu kommer det en hel del drivsnö in på vintern. Jag skall täta väggarna men då måste jag också sätta in fönster så ladan inte blir helt mörk. Golvet tänkte jag få upp de närmaste dagarna och sedan skall det grävas diken för cementbalkarna. Jag tänkte beställa färdig betong om jag hittar nån bil som kan lasta av den 10 meter in i huset.

Det är arbete inomhus i skuggan men idag var det ändå för hett. Men till Johanni skall det bli kallt och regnigt (förstås) så man behöver bara härda ut ett par dagar till …

 

16 juni, 2018 av

Det hemska majvädret 2018

Som motvikt till allt prat om ”vackert” majväder så vill jag skriva om det hemska majvädret år 2018. Det har varit hett och torrt. Både brodden och jag lider. Det har nu varit litet svalare ett par dagar men torkan fortsätter. Tiodygnsprognosen lovar ibland litet regn men sedan blir det allt mindre och mindre och till sist bara en millimeter regn . Det betyder att vi i praktiken inte fått något regn alls efter vårsådden. Broddarna är glesa och ojämna. Även om det kommer regn nu så blir det mycket grönt i säden i höst.

Visst grodde direktsådden ganska bra men nu hjälper inte mera halmtäcket utan allt är för torrt. Glyfosatsprutningen tre dagar före sådd tog i alla fall bort kvickrotstuvorna. Någorlunda jämnt har det grott men brodden vill inte orka upp över halmen och så är den ganska blek.

Jag var mest orolig för hur det skulle gro på den plöjda åkern (tidigare gröngödslingsvallen) men det blev inte den katastrof jag befarade. Ojämnare är det och det finns tomma fläckar men någorlunda hyfsat med tanke på torkan. Bäst blev det i Blöta Hörnet där man vissa år inte kan så alls. Men vartenda tomfår syns tydligt – där har det inte grott alls.

Vallarna är jämna men inte är de frodiga i år inte. De lider också av torkan. Där skulle ett regn ännu göra nytta för de har ganska djupa rötter.

Nu håller det hemska majvädret på att gå över i ett hemskt juniväder. Tisdagens regnprognos som ett tag var uppe i 15 mm är nu 0,3 mm. Den 18 juni lovar SMHI ännu 13 mm regn men få se om det också går ned mot noll …

I det här läget är det inte bra att komma och prata om det ”vackra vädret” med mej. Vackert väder är nu regn och ännu mera regn – minst 50 mm stilla fallande under ett par dagars tid. Men man får bara ta emot det väder som kommer.

 

 

 

10 juni, 2018 av

Siesta

I den här hettan måste man gå över till den spanska traditionen med en siesta mitt på dagen. Det gäller att göra utearbetet på morgonen så fort det blir ljust eller på kvällen då hettan börjar avta. Fast nu börjar myggorna komma då det äntligen blir litet drägligare temperatur.

Här läser man långtidprognoserna flera gånger per dag men inget regn utlovas – tvärtom blir det bara hetare till lördag-söndag. Sedan blir det nästan kallt nästa vecka. Men inget regn. Broddarna är ganska ojämna och fläckvis glesa. Den här långa torkan gör att risken för gröninblandning i säden ökar hela tiden då det blir så stor skillnad mellan det som redan grott och det som gror då det äntligen kommer regn.

Efter vårsådden måste man ta itu med allt som skjutits upp. Flismataren gick sönder mitt i vårsådden men jag hade inte tid att reparera den då. Nu plockade jag bort den spräckta lagerskålen. Flisen hade matats in i pannan med stor kraft (grym utväxling) tills lagerskålen sprack och kedjans kugghjul flyttades bakåt så att kedjan kom av. Det är inte så länge sedan jag bytte lager så det gick ganska bra att dra av kugghjul och lager från axeln och byta till nytt lager. Man har ju lärt sej att ha extra lager hemma. Och får vara glad att det inte hände mitt i vintern. Men lustigt nog är det oftare problem då behovet av värme är litet – alltså på sommaren. Det är svårt att ställa in mataren på lågt värmebehov.

Nu gick det ännu att gräva diken men det är bråttom innan leran torkar och blir stenhård. Jag har förberett ladans golvlagande genom att gräva bort vattnet i vägdiket. Dessutom grävde jag ner täckdikningsrör i växthuset där det stått vatten på golvet vår och höst. Där var det svårare att gräva men det gick ännu. Det värsta var att få bort så mycket växter att jag kunde gräva. Växthuset är smockfullt – mest äppelträd – men det varma vädret gjorde att man kunde flytta ut en hel del.

Och så har vi satt potatisen i jorden. Vi sätter i bolag med en granne (Ingmar) och använder den heimlaga sättare som han och brorsan konstruerade för omkring 50 år sedan. Den har fungerat bra även om hjulet med koskälla som skulle plinga då det var dags att sätta en potatis i röret inte är kvar. Men vi funderade på att installera det på nytt :-).

Ovan är sättningen i full gång på Västergårds (Ingmars) åker. Ingmar kör sin gamla fina MF35 som vi använder för sättningen. Själva sättaren består av en balk med tre plogbillar och två rör för potatisen. Sitsarna är från två gamla slåttermaskiner tror jag.

Jordbearbetningen före sättandet är viktig. Jag körde vårt potatisland med fräsen på stora Zetorn och det blev bra men jorden var redan ganska hård så det var nödvändigt med en massa hästkrafter på traktorn. Man kan inte köra två gånger med fräsen utan måste ta till avsett djup genast. Andra gången vill nämligen den lösa jorden samlas framför fräsen och man måste lyfta den för att kunna köra.

Visserligen är det hett just nu men snart kommer järnnätterna i början på juni. Det kan hända att potatisen inte växer så bra i den här torkan så vi får se hur det går i år.

Nu börjar byggsäsongen och ladans golv är det viktigaste. Men först måste jag få ut allt som finns ovanpå golvet och det är inte litet … Det är en stor lada så allt ryms inte inomhus i andra utrymmen. Jag får väl placera det på åkern med presenning över vilket går bra om det torra vädret fortsätter. Men man vet aldrig med vädret. Det kan slå om och bli kallt och regnigt. Sommaren har inte ens börjat än fastän det är så hett.

 

31 maj, 2018 av

Hasi våren 2018

Så är då vårsådden klar. Ovanligt nog gick allt som på räls. Inte en enda gång fastnade såmaskinen full av halm (som i fjol) och jag kom igenom alla svackorna utan större problem. Men fruktansvärt hett var det och året 2018 kommer att gå till historien som året då det var julihetta i maj – en stor del av maj. Som motvikt till allt prat om hur underbart det är med värme vill jag klaga våldsamt över den hemska hettan som nästan tog kål på mej. Och den eländiga torkan som kommer att leda till problem om den fortsätter.

Det blir intressant att se hur den plöjda åkern (fjolårets gröngödslingsvall) klarar sej i jämförelse med de orörda åkrarna som direktsåddes direkt i halmen – delvis otröskade åkrar. Vi sådde en vecka senare än alla andra men det fanns ännu fukt kvar i jorden. Halmen borde hålla kvar fukten bättre än plöjda och harvade åkrar under en torr försommar. Sådana har vi inte haft på några år nu men förr hade vi riktigt problem med torra försomrar och det var en orsak till att jag gick in för direktsådd. I år får vi troligen testa huruvida direktsådden är bättre mot torka för tiodygnsprognosen visar fortfarande på hetta och torka.

Vintern var fin i år. Den var tillräckligt kall för skogsarbetet men vallarna klarade sej också utmärkt och de är gröna och jämna. Åkrarna var möra och fina utan kokor eller skorpor. Nedan kan man se den plöjda och oplöjda åkern efter sådden utom biten nederst til höger som ännu inte är sådd. Jämnt och fint alltihop.

Vallen ser också bra ut. Det gröna nedan är grönträda (i motsats till gröngödslingsvall och skyddszon som förresten ser precis likadana ut).

Det var inga större problem med maskinerna. En ny kedja behövdes för drivhjulet och en S-pinne för körspårsmarkören brast och i dag märkte jag att ena ringen ytterst till vänster på såmaskinen var sönder. Den hade ett hål tvärs igenom ytterringen så den hade tagit emot en vass sten eller liknande.

Vi använde GPS för att följa med körspåren. Det gick inte att köra enbart efter GPS för noggrannheten är omkring en meter och det är för dåligt men man ser om man är helt på villovägar. I år syntes det i alla fall tydligt var man hade sått. Jag är inte riktigt nöjd med eFarmer eftersom den inte lagrar spåren lokalt utan envisas med att ladda upp dem till en server. Jag har alltid varit mera för lokal lagring och tänker försöka hitta ett program som sparar spåren direkt i mobilen. Man vet aldrig hur uppladdad data missbrukas och om firman går i konkurs så är allt försvunnet.

Jag lärde mej också att strömförsörjningen är den svaga punkten. Mobilens mikro-USB kontakt är för dålig och opålitlig och GPS-antennen behöver ström från traktorns ackumulator. Det är också problem med avbrott i sådden. Om man vill fortsätta på samma skifte följande dag så borde apparaterna vara på hela natten. Och vad gör man ifall det regnar en vecka mitt i sådden ? GPS-antennen har jag i en eldosa fastskruvad på taket men den borde vara i en dosa som fäster vid taket med magnet i stället så den är lättare att flytta.

Vi har vanligen kört runt åkern och lämnat mellanrum vart fjärde varv så man ser att spruta. Men på den mest oregelbundna åkern med en mängd åkerholmar har det varit svårt att spruta i alla fall så här lämnade vi bort sprutspåren helt. Det går att spruta bättre med GPS genom att köra fram och tillbaka. Det testade jag nu före sådden vid glyfosatsprutandet.

På tal om det ”hemska” glyfosatet så är det mest hjärnspöken. Schweiz har undersökt glyfosatet och konstaterat att det är ofarligt – utom om man dricker mer än 1600 liter vin per dag … I Schweiz liksom i Finland är det förbjudet att spruta glyfosat före skörd (för att få mognaden snabbare).

Det som fortfarande inte fungerar på Rapiden är hektarmätaren. Det verkar som om den hade ett mekaniskt fel för den stannar på 00009. Man ser å andra sidan ganska bra hektarerna på GPS.

Sådden hade blivit klar redan i går men jag orkade helt enkelt inte köra i hettan utan lämnade ett par hektar till i dag på morgonen. Dessutom tar det extra tid att tömma maskinen. Man måste fylla på ganska litet för det sista skiftet och behöver vanligen köra en extra tur bara för att fylla på det sista. I dag blev det dessutom plötsligt bråttom för det kom åska och jag hann med nöd och näppe köra maskinen tom och in i tröskhuset innan det kom regn. Tyvärr blev det inga millimetrar så någon sprickanveetå kan man inte tala om. Åskan var ingen överraskning så hett som det har varit.

Nu är det bara att blåsa ren såmaskinen och olja in den. Bäst att reparera den också för annars står den oreparerad ännu nästa vår … Sedan får vi se hur sommarvädret blir. Tyvärr misstänker jag att det heta maj följs av kyla och regn vilket jag personligen trivs med men det är inte bra för brodden.

 

24 maj, 2018 av

Direktsådd i otröskat vete

Den våta och sena hösten ställer ännu till med problem. En del av vetet blev otröskat och nu sådde jag direkt i det otröskade vetet. Det gick förvånansvärt bra. Tallrikarna på Rapiden skar hur lätt som helst genom halmen.

Resultatet är inte mycket sämre än på de tröskade åkrarna. Det har i allmänhet varit mycket lätt att så i år. Inga hårda skorpor och fukten tycks finnas kvar under halmen trots de heta dagarna. Inte en enda gång har halmen fastnat i såmaskinen. Om det sedan beror på torkan eller den nya tröskans hack vet jag inte.

Den plöjda gröngödslingsåkern är ännu osådd. Den var också förvånansvärt fuktig och måste får torka upp litet till. Där fanns det hårda tiltor men efter två harvningar ser det ganska bra ut i alla fall. I två hörn finns det ännu vatten mellan tiltorna men det mesta gick bra att harva.

Så här ser en direktsådd (tröskad) åker ut. Den svarta fåran är från såmaskinens markör. Den måste synas bra för annars vet man inte hur man skall köra. Jag köpte i fjol riktigt grova S-harvtinnar för markören men i år brast redan en. Det är hård press på dem.

Såmaskinens kabel kapade jag av för den hade betydande skador och vissa funktioner har krånglat på grund av det. Jag lödde också in nya Amphenol-kontakter av god kvalitet. Dessutom visade det sej att drivhjulets kedja var för sliten. Det värsta var att få bort den för skyddet var alldeles tydligt konstruerat så att det inte gick att ta bort. Nå, bort kom det med hammare och rörtänger – men tillbaka kommer det inte.

Allt sedan 1940-talet har vi plockat bort felkonstruerade skydd – många gånger innan maskinen alls tagits i bruk. Inte stor nytta av ett skydd som måste tas bort för att maskinen skall kunna användas.

Mycket glädjande är att vallarna ser fina ut efter vintern: jämna och gröna. Den nya gröngödslingsvallen  har massor med frodig klöver så insådden lyckades utmärkt.

Det har inte varit roligt att så i den hemska hettan. Våra gamla traktorer har ingen luftkonditionering – åtminstone inte fungerande. Till all tur har det inte dammat alls vid direktsådden så man har kunnat ha alla dörrar och fönster öppna. Men då grannarna harvade så var hela trakten så full av damm att man inte såg mycket framför sej. Åter en poäng för direktsådden.

Men hettan gör mej orolig för hurudan sommaren skall bli. Det brukar oftast slå tillbaka så kanske vi får en kall och regnig sommar … Hur som helst så har våren och vårsådden börjat bra. Vi har 2/3 sått och i morgon får vi troligen allt. Om nu inget går sönder.

21 maj, 2018 av