Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

Verkstadstider

Hösten är verkstadens tid. Då reparerar man de maskiner som man bara provisoriskt hållit igång med tuggummi och ståltråd under de bråda tiderna och då skall vinterns maskiner sättas i skick. Ute regnar det och är verkligt gråväder. Mitt på dagen är det mörkt som i skymningen. Då passar det bra att pyssla i en torr verkstad.

Just nu har jag installerat kamera på den nya traktorn. Det blev helt enkelt nödvändigt för jag kunde inte se skopans framkant från hytten och traktorn är så tung att jag redan knäckt en planka utan att märka det. Den gamla 65:an med den lilla Jameslastaren studsade ju tillbaka från en brädvägg men det här nya monstret kan riva ett hus utan att det märks särskilt mycket.

Bilden är dålig på grund av kontrasten – i verkligheten ser det betydligt bättre ut. Kameran klarar också av totalt mörker för den har infraröda lysdioder även om bilden då blir svartvit. Det behövs för jag skall hela vintern köra flis och snö med traktorn. Speciellt då man skall köra in flisen i mellanlagret är det viktigt att se precis var skopan finns för det är inte många centimeters marginal. Och riva mellanlagret mitt i vintern vill jag inte.

Det här är en “backkamera” som jag köpt från Trollhättan. Det finns en hel del likadana kameror till salu men priserna varierar ganska mycket. Här kostade hela systemet 2000 kronor (litet på 200 euro) med en 7 tums skärm. Det finns också billigare (med mindre skärm) men lätt går priset långt över det dubbla så man skall jämföra flera olika säljare. Den här hittade jag på Blocket.se.

Tanken är att flytta systemet till andra fordon – speciellt tröskan och paketbilen – och därför köpte jag en extra kabel. Kamera och skärm kan man flytta relativt lätt men kablarna är besvärligare. Sedan gäller det också att hitta bra plats för kameran. Jag byggde en riktigt SVAG ställning så att ställningen ger efter om (då…) man kör emot nånting.

Hjul under hjulet III

Det blir en verklig följetong av dubbelhjulen. Nu har vi hämtat dem från Sverige och lastade av dem i går. Hjulvagnen fungerade ganska bra för pålastning med en elektrisk vinsch driven av en ackumulator. Litet bekymmer var det med domkraften som inte lyfte hjulet tillräckligt mycket men det var lätt att fixa.

Avlastningen var enkel. Jag satte banorna på skopan så att det gick att skuffa ut hjulet rakt och så sänkte jag skopan. Med hjul under var det lätt att skuffa hjulet och ett snöre om stången på sidan höll lätt hjulet i balans. Så länge det står rakt upp är det ingen belastning alls på snöret. Sedan var det bara att sätta en lyftslinga runt hjulet och flytta det till vinterförvaringen.

Då jag skulle flytta hjulen en aning efter förflyttningen märkte jag att de nog är tunga. Diametern är 175 cm och man vill absolut inte bli under ett hjul som stjälper. Vid monteringen kommer jag nog att flytta hjulen till verkstaden med lyftslinga och frontlastare och placera dem på hjulvagnen. Sedan kan man lyfta upp ena bakhjulet på traktorn så man kan vrida hjulet och få fästena att passa. Då behöver jag inga rullar på hjulvagnen.

Gårdagen kom med ordentlig kyla här i Hindersby och ett tag var temperaturen nere under -10 grader. Det passade mej fint för då slapp man leran som fastnar på allting. Plöjningen är klar och fastän det alltid finns saker som man borde ha gjort före vintern så är det inga katastrofer direkt. Litet byggarbeten har jag ännu kvar men det skall väl gå så länge det inte kommer mycket snö. Och så lovar prognosen snart varmare väder igen.

Vilken sorts vinter det blir vet ingen men jag har en hel del verkstadsarbeten som passar bra förrän det fryser på så ordentligt att man kan köra i skogen. Som vanligt så önskar jag mej ordentlig kyla förrän snön kommer så att skogsvägarna fryser och håller traktorn.

Hjul under hjulet II

En idé är ännu inte till någon nytta – den måste också förverkligas. I Hjul under hjulet funderade jag på en hjulmonteringsvagn och här ser ni resultatet efter litet borrande och svetsande.

I motsats till de dyra tjööpisvagnarna (köpta vagnar) som väger 120 kg så kan en man lätt bära den här också med domkraften fastsatt. Genom att ta bort tre bultar kan vagnen dessutom vikas ihop (vilket tjööpisvagnarna inte kan) så den tar minimalt med utrymme då den inte används. Om man så vill kan dessutom domkraften skruvas bort (två bultar) och hela vagnen tas i fyra delar genom att man tar bort tre bultar till.

Det hade kanske gått snabbare att svetsa ihop vagnen i stället för att bulta ihop men jag vill ha maximal flexibilitet. Nu kan man lätt byta delar eller göra den större eller mindre mycket enkelt. Fyrkantrören hade jag hemma och jag behövde inte ens kapa dem. Hjulen kostade 56 euro. Domkraften är från en trasig verkstadsdomkraft (20 euro för en ny). Sedan gick det åt litet bultar (6 euro/kg) och svetspinnar förstås. Och en dags arbete. Om den fungerar som tänkt ser jag först nästa vår då dubbelhjulen skall monteras. Om man vill ha den lyxigare så kan man sätta in rullar mot hjulen ännu.

Väldigt vacker är den inte – men stark …

Mörkermänniska

Jag måste erkänna att jag är en verklig mörkermänniska. I går kväll satt jag i traktorn och plöjde utan lampor. Det var helt fantastiskt med det mjuka höstmörkret som småningom gjorde allting grått. Himlen var ganska ljus fastän det var mulet, det plöjda helt svart och vetehalmen gulaktigt ljus. För att inte förstöra det fina stämningen så körde jag utan ljus så länge jag såg bottnen på tomfåret blänka.

Kanske jag har det i generna att trivas bättre i mörker än i ljus. Skarpt ljus är närmast en plåga för mej. Rent vetenskapligt har jag troligen mycket känsliga stavar och tappar i ögat. Det gör att jag ser bra i mörker men lider av starkt ljus. Stavarna klarar svagt ljus men har svårt med färger så allting blir grått.

Som bonde och ingenjör är man rätt så prosaisk (vardaglig) men i går kväll kände man ett behov av poesi för att beskriva höstskymningen och skogens silhuett mot natthimlen. Det är sådana stunder som man känner att man får en belöning för sitt arbete som bonde som inte kan mätas i pengar. Förstås vaknar man till verkligheten följande dag då räkningarna dimper ned i postlådan …

Pengar är förresten inte värda nånting alls utan det är det man får för pengar som har någon betydelse. Men om man har ett fint höstmörker redan så behöver man inte köpa dyra resor och upplevelser. Andra må resa till sol och värme (usch) men jag stannar nog här för jag trivs med hösten.

Då man sitter och plöjer i timmar och det börjar gå alldeles automatiskt så funderar man på både ett och annat. Jag satt i nästan 35 år i Otnäs och jobbade i ljuset av lysrör som är ovanligt eländigt. Men det kompenserades av ett intressant jobb. Det var spännande att utforska teorins värld och småningom börja förstå teorem och matematiska system. Så annorlunda än bondelivet – men ändå likadant. Det var inget åtta-till-fyra-jobb utan ett dygnet-runt jobb. Man funderade på teorierna och modellerna dag och natt. Om inte medvetet så undermedvetet. Att vara forskare är ett speciellt liv precis som bondelivet.

Faran är att teorierna börja snurra i skallen också på natten som en söndrig grammofonskiva i samma spår hela tiden. Jag hade en period som 30-åring då forskarjobbet till två på natten varje dag skapade sömnlöshet. Då var det bra att bryta tankebanorna med hårt kroppsarbete hemma på bondlandet.

Ja, allt möjligt hinner man tänka på en varm och lugn höstkväll då skymningen går över i mörker. Då jag inte mera ser att vända så kör jag hem för att äta ärtsoppa och Edits (99 år) surbröd. Plöjandet kan vänta till nästa dag för det är så litet kvar och väderprognosen lovar ännu bara varmt väder. Jag vill hålla kvar stämningen i mörkret så länge som möjligt.

Hjul under hjulet

Vi var en vecka i Sverige och då köpte jag dubbelhjul till den nya Zetorn. Priset var 2000 kronor och det var ändå dubbelt mer än ett annat par dubbelhjul som jag kollade in – men de var sålda. Nya dubbelhjul här skulle väl kosta det tiodubbla. En liten tripp till Mariestad vid Vänern var rätt så lönsam.

Men sedan gäller det att transportera hem hjulen och då var den nya paketbilen för liten. Dessutom är det rent livsfarligt att försöka rulla in tunga hjul som är lika höga som man själv. Då måste man ta till dagens universalmedel: Titta på Internet. Där hittade jag direkt hjulvagnar – alltså man satte hjul under hjulet. En enkel ram med fyra små hjul skuffas med sidoramarna på var sin sida om det stora hjulet och så lyfter man upp det med en hydraulpump. En båge ovanför hjulet håller det upprätt. Sedan är det bara att flytta alltihop till traktorn och skruva fast det.

Nåja, priset på hjulvagnen var sju gånger högre än dubbelhjulens pris så det blir att plocka fram svetsen. Jag köpte fyra 16 cm vridbara hjul för 14 euro styck och en ram av fyrkantrör skall man väl kunna svetsa ihop. Hjulvagnen tänker jag använda vid monteringen av dubbelhjulen på våren varje år. Då slipper man hoppeligen att bli platt under ett stort hjul.

Som vanligt då man bygger något själv så förenklar man genast konstruktionen betydligt. I stället för de invecklade hydraulsystemen på de fabrikstillverkade hjulvagnarna så tänker jag helt enkelt slakta en vanlig verkstadsdomkraft – ta bort hjulen och lyftplattan. Hjulbulten använder jag till att fästa domkraften vid ramen och i stället för lyftplattan sätter jag in en större plattan som kommer mot hjulet. En sådan domkraft får man för 20 euro i var och varannan butik.

Hydraulik är bra för en monteringsvagn för det är lätt att ställa in höjden på hjulet mycket noggrant. Tidigare har jag använt stumpar och blankor för att få hjulet i rätt läge så man kan skruva i bultarna. Det går också men det bildas en hel del svavelos som förstör det vackra vårvädret.

Det blir en ny tripp till Sverige men visst är det billigt att åka färja från Åbo. För 65 euro får man bil, hytt och resa till Stockholm. Det finns en massa billiga saker för jordbruket på Blocket.se. Jag hade med mej hem två 11 kW fläktar för den nya kalluftstorken. För 2000 kronor fick jag tre stora fläktar med startanordningar och allt vilket är grisbilligt (en fläkt är ännu kvar i Sverige).

Visst har jag dieselmotor till den nya torken men i somras torkade jag flisen och det blev ganska dyrt. Den gamla sexcylindriga Daimler-Benz-motorn sörplar i sej massor av dyr motorbrännolja som numera är över euron per liter. Fördelen är att den ger en massa värme också som jag släpper in i fläkten. Men för flistorkning behövs det knappast extravärme.

De nya fläktarna blir kopplade parallelt med dieselfläkten och kan användas bara då jag inte torkar nånting i den gamla kalluftstorken. Där finns nämligen tre stora fläktar och huvudsäkringarna tål inte mer än det. Att skaffa större huvudsäkringar blir väldigt dyrt – de fasta månadskostnaderna är mycket höga. Men jag märkte att jag ofta kan köra de bägge torkarna växelvis. I somras behövde jag knappast köra den gamla torken alls. Vetet var under 14 % vid tröskningen på en del skiften.

Blocket.se börjar snart bli min huvudleverantör. Man kan få de mest lustiga prylar där för en billig penning. Återanvändning är bra för miljön – och så passar den utmärkt för en snål gammal bonde …

Att sluta är inte lätt

I många sammanhang är det inte svårt att börja men nog att sluta. Ifråga om plöjandet (nu snackar vi tegplog) så kan all vår början vara svår också om man har styv lerjord och det är vått och slipprigt. I år gick det i alla fall ganska bra och jämfört med västra Finland så har vi ju stadigt under hjulen här på våra torra lerjordar. Höstregnen har bara inverkat litet på ytan ännu – på plöjdjup är det torrt.

Att sluta med en tegplog är i alla fall svårare. Man måste i god tid se till att det oplöjda området har samma bredd hela vägen och att plogfåren är raka. Det är inte bara för utseendets skull som de måste vara raka utan för att man skall kunna plöja slutfåran utan problem.

Då det är tjugo meter kvar så börjar jag mäta bredden ordentligt. På fotografiet i inlägget Att vända tilta syns “famntjeppn” (famnkäppen) som jag använder utanpå plogen. Det är helt enkelt två slanor som är ihopspikade med ett stöd till en triangel så att spetsarnas avstånd är precis två meter. Förr var det en famn som är tre alnar som är lika med sex fot (1,78 meter). Ena slanan är litet längre så man får ett bra handtag. Det går väldigt snabbt att mäta med famnkäppen – man mäter lika fort som man går.Men det blir bättre precision än om man bara stegar upp avståndet.

Det går ganska bra att reglera bredden på den oplöjda biten. Man kan köra omkring tio centimeter längre in i tomfåret och på tio varv så blir det en hel meter. Senast då det är ett varv kvar måste man ha samma bredd överallt.

Sedan är det bara att köra nästsista draget med plogen så grunt som möjligt för att slutfåran inte skall bli för djup. Och då man kör sista draget så är det inte mycket man kan göra mera. Då visar det sej om man förberett slutandet ordentligt.

Det gick ganska bra den här gången. Den lilla kroken beror på att där fanns en gammal råsten för en väg – och den får man inte flytta. Den andra råstenen tog plogen upp (till vänster) för den syntes inte alls. Det är samma åkerlapp som jag täckdikade i juni (se Täckdikning – för torrt). En del är nyodling från skogsdikandet då jag rätade ut utfallet och vägen. Den gamla vägen är upplöjd för första gången och det var ganska tungt att få plogen genom den ihopklämda leran men resultatet blev ändå rätt hyfsat.

Nu väntar åkern bara på våren och såmaskinen.