Bloggare: Sonja Ek-Johansson

Jaktdag

Utan att ha tillgång till någon statistik så vågar jag påstå att vi idag höll på med ett av böndernas vanligaste hobbyn, nämligen jakt.
Det lokala jaktlaget, förstärkt med några andra bekanta jägare, ställde idag upp med en familjejaktdag. I praktiken betydde det en dryg timmes jakt, tillsammans med oss som vanligtvis brukar stanna hemma, samt korvgrillning och trevligt sällskap.

Trots att jag i tiderna har skaffat ett jaktkort åt mig, så har jag inte kommit igång med jagande. Men idag var även jag med på pass med Antte. Det var rådjur som gällde. Vi behövde inte vänta länge, förrän drevkarlarna hade lyckas skrämma fram en ensam get. Efter infernaliskt viftande (och x-antal ”sir du nu int den”???? -frågor) från mig, så fick Antte syn på den och sköt den då den kom ner på isen.

Då även alla andra skyttar fick syn på rådjur, samt harar, så var det en väldigt lyckad dag. Tack för det! :)

6 januari, 2011 av

Påfyllning

Kvävebehållaren där våra tjurdoser förvaras i måste fyllas på nu och då. Hur ofta, beror på det hur ofta och hur länge den har varit öppen. För vår del betyder det att vi åker med behållaren till St.Karins, dit en ”kvävebil” kommer.
Förutom kväve får man också köpa olika attiraljer som behövs vid semineringen, som t.ex. handskar. Dessutom levereras det doser som man beställt på förväg. Idag fick jag med mig doser av Nora Prästgård, Oblique och en ungtjur (Genvik-tjur) DaCapo.

Man kan också få kvävet levererat ända hem, men hittills har det varit behändigare att vi själv åkt iväg för att få påfyllning i behållaren. Nu har det dock blivit ändringar i tidtabellen för kvävebilen. I stället för att åka på morgonen till St.Karins är vi nu tvungna att åka på kvällen. Den här tiden kolliderar med kvällsmjölkningen. Trots det hade jag idag god tid att åka iväg, för vi har avbytare. Anttes föräldrar brukar nog också hjälpa till med att åka till St.Karins, men i framtiden börjar vi kanske ändå att utnyttja hemtransporten.

5 januari, 2011 av

Nytt år, nya fasoner

Första kalven för det nya året och det blev en kokalv!! :) Vilma hade kalvat då vi gick ner till ladugården i morse. Kalven var då ännu ganska våt, så förmodligen hade hon kalvat någon gång under morgonnatten.
Vilma var inte seminerad ”normalt”, utan hon var dräktig med ett embryo från Kanada. Därför är kalven ayrshire.

Eftersom det nu är nytt år, har också bokstaven för vad namnen ska börja med bytt. I år är det bokstaven I som gäller.
Vilmas kalv får ändå ett lite annorlunda namn. Vanligtvis brukar vi döpa kalvar efter ”mina” kor till Heisala … af Kabböle. Men då det föds en kalv m.h.a. embryotransplantation, brukar vi döpa kalven som så att embryots hemställe blir ”förnamnet”. Jag ville ändå att kalvens namn på något sätt skulle ”dra heimåt”, så kalven fick heta Lagacé Irmeli. (hälsningar åt mamma) :)

2 januari, 2011 av

Traditionen fortsätter

Unda såg till att traditionen med nyårskalvar fortsätter. Det var nu för tredje nyårsaftonen i rad som vi fick en kalv. Hon hade faktiskt beräknad tid först i slutet av januari, men tydligen hade hon blivit dräktig med en tidigare seminering. Vi är nog egentligen helt säkra på den saken, för hon blev till sist seminerad med en frisisk tjur, kalven hon fick idag är helt brun. Då kalvningsdatumet dessutom stämmer precis med den föregående semineringen så är det nog definitivt.

Vad blev det för ”sort”? Jo, en TJUR. Den trettonde på raken..! Men å andra sidan, så ökade sannolikheten lite för att Vilma ska få en kokalv. Hon blev dräktig med ett embryo, så vi får hoppas att det nu äntligen skulle komma en ko.

Allt är med andra ord dom det ska, då återstår bara att önska Er alla läsare ett gott nytt år 2011! :)

31 december, 2010 av

Israpport

I takt med att vintern håller sitt grepp om oss, växer också nervositeten. Tills vidare har förbindelsebåten klarat av isen, men vi måste vara förberedda på att den kan sluta trafikera i princip när som helst. En del saker kan vi själv åtgärda, det gäller t.ex. att se till att vi har tillräckligt med foder tillhanda och att all utrustning som behövs för ev. mjölktransport över isen är i skick.

Men isen är igen det största problemet. I fjol kortade förbindelsebåten av rutten, men trafikerade till Heisala hela vintern. Det var vår räddning, för då var isen så ojämn och tunn att vi inte hade fått mjölken transporterad på något sätt.
I år är läget lite bättre. Visserligen finns det ett isolerande snötäcke på isen i år också, men vattnet var i år mera nedkylt än i fjol då isen lade sig. Detta har medfört det, att trots att isen är tunnare där som drivorna ligger så är den ändå överlag jämnare än ifjol.

Igår var vi (Antte mätte och jag körde ”mönkijän”) ute och mätte tjockleken och resultatet varierade från 12 cm – 20 cm. I praktiken bär denna is inte tyngre fordon än snöskoter och ”mönkijä”.

Nu har det utlovats ganska kallt väder för de kommande dagarna. Därför var en familjebekant från grannholmen och plogade upp en inofficiell ”väg” på isen. Idén med detta är att om det blir så kallt som de har lovat, så skulle isen på ”vägen” växa då där inte ligger något isolerande snötäcke på den. På så sätt blir isen kanske tillräckligt tjock för att klara av en traktor med mjölklass, om det skulle behövas.

”Vägen” är alltså ingen bilväg som fritt kan användas, utan den är till för att försäkra våra mjölktransporter vid ett ev. uppehåll av förbindelsebåtstrafiken. Nu är det bara att hoppas att isen växer och framför allt att vi inte kommer att behöva använda oss av ”vägen”.

30 december, 2010 av

Vardags igen

Det var den julen, riktigt skönt att den kommer endast en gång om året. Hos oss uppstod det inga större tekniska problem. Det enda som krånglade till sig var kylningen i mjölktanken (givaren hade ”hakat upp sig”) och en fläkt i gödsel kanalen som frös fast lite grann. Problemet med kylningen kom till all tur fram då vi var i ladugården, så det löste sig utan att mjölken hann bli varm.

Igår flyttade vi igen några djur. 6 kor flyttade ut till ”sin-avdelningen” och 4 kom in för tillvänjning. Vi hade nog tänkt flytta dem före julen, men då det var så kallt (-23) så ville vi inte flytta ut några kor från den varma ladugården.
Däremot har de kor som varit en längre tid ute inga bekymmer över det kalla vädret. Som Mats har skrivit, så är korna rätt kyltåliga. Så länge de har vind/regn/snöskydd, mat och dricka klarar de nog galant av en vinter på våra breddgrader. Dessutom är det viktigt att se till att de har ett torrt liggunderlag att sova på.

28 december, 2010 av