26 november, 2017 av Nisse

Den heliga katten

Som veteodlare så gillar man katter i högsta grad. Vi har dessutom säd i torken hela vintern och gnagarna blir ett problem om man inte har katt. Men nu är det inget problem mera – vi har fyra ungkatter … Att det är fyra beror på att vi har fyra barnbarn och de måste ju ha var sin katt. Då vår Murre försvann så måste vi ta en ny kattunge Lill-Grålle och den är en riktig busaktig charmör. Vi behöver ingen TV för den sköter tillsammans med vår andra lillekatt om underhållningen dygnet runt :-). Litet problem är det då den envisas med att gå på tangentbordet och stänger man dörren så jamar den så man får ingen frid alls. Enda möjligheten till lugn och ro är att den får ligga i skrivbordslådan och sova.

Här nedan är den tillsammans med Lill-Skuttan (officiellt Julia) som är litet äldre. Bägge är riktigt vänliga katter men Lill-Grålle klöser och biter inte lika mycket som Lill-Skuttan (som gör det är ren vänlighet men det känns  i alla fall). Svansarna syns inte riktigt för de svängde fram och tillbaka då jag tog bilden.

Jag försökte också ta bilder då de lekte med varandra men det blev bara suddiga fläckar för det gick undan …

Våra två äldre katter håller sej utomhus utom då de vill ha mat – och det är ju bra. Jag har inte sett och hört en enda gnagare nu på lång tid. Tidigare var det ganska livligt på hösten och början på vintern då gnagarna försökte komma in i husen. Men nu håller katterna dem borta mycket effektivt. Fällor och gift är bara skräp jämfört med bondkatter.

Jag läste att man hittat en kattgrav på Cypern som var omkring 9500 år gammal. Katten är ett av våra äldsta husdjur. Den var helig i Egypten på grund av grymma råttproblem i sädlagren och länge var det förbjudet att föra katter ut ur landet. Tamkatten anse vara en annan art än vildkatten och det har länge varit problem med klassifieringen och först år 2003 kom ett beslut om att vildkatten är Felis silvestris   Tamkatten lär komma från den afrikanska underarten Felis silvestris lybica. Det finns också europeiska vildkatter men de är mycket svåra att tämja. De är alltså inte förvildade tamkatter.

Vildkatten jagar bort vuxna ungar och syskon från sitt revir så vi undrar om inte Skuttan (mamma till Lill-Skuttan) har litet vildkatt i sej. Hon tål inte alls småkatterna utan skall ut genast efter det hon ätit litet. Utomhus är Skuttan i alla fall riktigt människovänlig och håller oss sällskap. Pricken (vår kastrerade kåbb) är vän med alla men hundarna skall inte bråka med den för då kan de få klorna i nosen.

Pricken ser litet dolsk ut men är mycket vänlig till naturen.

Skuttan och Lill-Skuttan i juli förrän Skuttan beslöt sej att avvänja Lill-Skuttan. Bägge skuttorna är grymma klättrare och ibland då jag jobbar i uthuset så sitter de på övre kanten på en dörr eller lucka. Eller så klättrar de up på bjälkarna i uthuset. En tid hade vi problem med att de klättrade upp på växthuset och då gör ju klorna hål i plasten. Men efter en dusch med vattenslangen så insåg de att det var en dålig idé …

Det går åt en hel del kattmat men våra katter är värda varenda munsbit för de har hållit alla husen rena från gnagare. Och så är de så roliga. Jag är absolut en kattmänniska. Våra katter är vänliga men ändå självständiga och klarar sej själva utan dess värre skötsel bara de får litet mat – mössen har ju tagit slut här hos oss.

4 juli, 2017 av Nisse

Ökning av djurantalet

Fastän vi odlar vete så finns det en del djur också – viktiga djur. Och antalet ökar. Skuttan fick en unge som barnbarnen döpte till Julia men som ofta får heta Lillskuttan.

Den är nu i värsta busåldern och far omkring som en skottspole. Bilden ovan var enda tillfället då jag fick ett någorlunda skarpt foto. Då man sitter och dricker kaffe så klättrar den snabbt upp längs byxbenet eller biter en i tårna ifall man inte har skor på sej. Vi har nu fyra katter men Murre har som vanligt flyttat till grannen över sommaren. De är mycket viktiga för antalet gnagare har minskat radikalt sedan vi fick ungkatterna. De patrullerar hela tiden överallt och mössfällorna står tomma.

Och så fick vi en tillfällig inneboende.

Kotte hade blivit skadad på vägen och fick komma hem till oss för att bli omskött. Det såg illa ut men efter ett par dagar så verkade den bli bättre och äter nu gärna äggröra ur handen.

Den skall bli återbördad till naturen och har redan gömt se så grundligt i trädgården att vi inte sett den på ett dygn.

(Och så har en nykomling flyttat in i Ribackhuset alldeles nyligen: En liten hundvalp men den har jag ingen bild på)

 

14 april, 2017 av Nisse

Kuddse, kuddse, kuddseee …

Vid städandet så hittade jag följande ovanliga bild. Trots att vi tog in kossorna för mjölkning varje dag så är det här den enda bild som finns av den dagliga promenaden. Man måste vara i tid till åkern (klockan fem) för annars bröt de sej ut och började gå hemåt på egen hand. Och då kunde de riva sej på taggtråden.. Vanligen stod alla vid porten då man kom men annars var det bara att ropa: ”Kuddse, kuddse, kuddseee …” så kom de galopperande. Vanligen lunkade de ganska fredligt längs vägen men ibland kunde det bli litet stångande ifall nån ungko vågat gå före de gamla. Vi hade vidjor som vi smällde på kossorna då de tog fel väg men de brydde sej inte mycket om dem.

(Klicka på bilden för att se en större version)

Bilden är tagen för ganska exakt 50 år sedan. Då fanns det ännu taggtråd och telefonstolpar. Ribackhuset (bakom första kossan) byggdes först 10 år senare. Lägg märke till hur snyggt radade propsarna är (för hand) på andra sidan vägen. Årets rad som jag radat med griplastaren är inte alls lika snygg.

Då kossorna skulle hem så var det man ur huse. Man skulle stå och vakta så de inte tog fel väg eller fortsatte ned till byn. De var för det mesta bara intresserade av att komma in i ladugården och bli mjölkade men alltid var det någon ungkossa som kunde få i skallen att ställa till med krångel och så måste den jagas tillbaka. Bäst att ha cykeln tillhands för det blev tungt att springa efter dem. Och så behövde man en spraddjå (lång och tunn björk) för att styra dem.

Men nu skall jag till skogs för vi har haft -5 grader hela natten och man vågar sej kanske över åkern igen.

 

4 april, 2017 av Charlotta

Jaha, hur ska jag göra nu då?

Får ska ha en lapp i vart öra!!! Ropar regelverket. Så… Hur ska jag göra nu då?

 

Dehär lammet har, typ ett och ett halvt öra… Ett öra är riktigt normalt, men det andra är bara som en liten tunn papperslapp i jämförelse. Där kommer det inte att gå att sätta fast någon öronlapp. Men, blir hon över ett år MÅSTE hon ha det… Vidare är hon också lite sned i huvudet, vid munnen, men hon klarar sej bra, äter och växer normalt. Hon har ett syskon också, och den är helt komplett och mår riktigt bra. Men, den här gumman kommer det att bli synd om, ifall man knipsar öronlapp i hennes båda öron som regelverket säger.

Nu är det ju så att hon ju naturligtvis inte ska var till avel. Det går ju inte. Men, egentligen skulle det vara intressant att spara henne tills hon blir äldre bara för att få höra och se hur regelverken fungerar… Måste man knipsa öronlapp i hennes båda öron, eller är det djurplågeri? Jag tycker ju själv att det skulle vara djurplågeri att sätta lapp i det lilla örat, men, jag vet också att till slakteriet får jag inte föra henne utan lappar… Och får jag granskning på gården och ett djur över ålder är utan lappar i båda öronen så får jag grälor och gudarna ska veta vad det får för följder… Så, hur ska man göra i såna här fall?

Regelverken fungerar hyggligt så länge inget oförutsett händer. Men när de gör det, då kastas allt omkull och man vet inte hur man ska göra. Enklast vore att slakta henne fortast möjligt, och visst kan det komma att gå så till, men, hon är frisk pigg och på alerten, så då tycker jag hon kan få leva. Iallafall ett tag, och helt utan lappar så länge hon är inne, man blandar ju inte ihop henne med någon annan, inte ens i misstag…

 

28 februari, 2017 av Charlotta

Varmaste sovplatsen

Varmare sovplats får man nog leta efter…

Nu är det full rulle i fårhuset. Skaran är blandad. Det finns pytteknyttisar som vill ha flaska några gånger om dagen. Två som får för lite av sin mamma, de får flaska morgon och kväll. Några trillisar som får lite understödande flaska morgon och kväll så dom karpar upp sej lite bättre. Det finns tackor som inte lammat ännu. Det finns månadsgamla lamm som skenar på som yrbollar. Det finns alldeles nyfödda som på vingliga ben söker mat hos tackan. Det finns ett lamm som jag parade ihop med fel tacka, men vars riktiga mamma inte protesterade alls att ta tillbaka sitt eget lilla lamm fast lammet blev felplacerad i ca två timmar och omputsad av fel tacka, men återföreningen gick riktigt bra. Det finns ett lamm som bara har ett skapligt öra, och det finns ett lamm med lite konstigt tungt huvud… Det finns inget 100% flasklamm ännu, alla tackor har hittills tagit sina lamm, så sådär kort sammanfattat är läget riktigt lagomrörigt, precis som det skall vara såhär halvvägs i tack-antalet.

7 februari, 2017 av Nisse

Digitalt väder

Vädret har också digitaliserats. Det är bara +1 grader eller så -20 grader och hoppar fram och tillbaka mellan dessa temperaturer. Förra veckan var det nollväder och den här veckan tycks det bli -20 grader. Vi hade -21 i natt och det är ganska kallt i mitt arbetsrum eftersom det blåser från norr. Man behöver inte gå ut för att veta varifrån det blåser utan man kollar bara vilka rum som är kallast :-). Men vi har fin ventilation och det är så frisk luft här hos oss …

Visst kunde man gå ut och hämta ved – eller så kläder man på sej litet mera. Ju latare man blir desto mera börjar man tycka att det enklaste är att klä på sej mera – och det är också billigast. Så jag sitter med filttossor och ytterkläder och sysslar med deklarationsarbete medan jag väntar på att traktorn skall bli uppvärmd och solen skall knäcka ryggen på den värsta kylan. Solen är redan riktigt effektiv. Då jag lastade av ett stocklass i går så blev det +20 grader inne i hytten och svetten började rinna så jag fick ta av mej mössan.

Jag hade bråttom att köra upp vägarna så de skulle frysa under de tre kalla nätter som var lovade. Och med -20 så fryser de bra till. Det behövs också för de stora tallstockarna väger en hel del. En del av lommarna måste jag lyfta på lasset en ända i taget. Tallen är en hel del tyngre än granen. Det var inte små tallar som blivit ”sparade”. I går fick jag fyra stockar på fem meter (4,9 meter) från en av tallarna nedan. Rak och fin utan kvistar ända upp till toppen. Men så växte den inte heller alldeles i skogslaggen då tallarna är kvistiga ”buskar”. Vissa kvistar börjar närma sej 15 cm i grovlek …

De långa raka tallarna med liten krona är bra att fälla. Jag fällde tallarna ovan rakt ned i en ungskog och inte ett träd brast … Stammarna for nätt mellan träden (kronan föll i en öppning). Det sparar ungskog. Annars så ser man bra skillnad mellan 40 år gamla nödvuxna granar och nya friska plantor men jag lämnar allihopa kvar för att hålla tillbaka gräset och hindra att de blir alltför kvistiga.  Senare plockar jag bort de nödvuxna klena granarna till kvastskaft för de är mycket starka. Jag köper inte några svarvade kvastskaft för de brister så fort man börjar sopa. Rena skräpet.

Till sist en bild av våra oerhört effektiva mössfällor. De har tömt alla husen på gnagare så nu måste vi köpa mat åt dem – och det gör vi så gärna.