Kategori: Djur

De som har lammat hittills i år, har tydligen lite lyssnat på vad jag sagt:

2 lamm var! Det räcker riktigt bra med TVÅ!!! lamm var. Inte tre eller fyra. 2 var, är alldeles perfekt. Och ungefär två lamm var, har det kommit 🙂

En tacka har två spenar, alltså blir det besvärligt om en tacka får tre eller flera lamm. Och fast det låter tokigt, så hellre fyra än tre. Om tackan får fyra lamm, och alla är lika stora/små och kan de slåss om maten på lika villkor. Är det tre lamm, är det ofta så att ett är mindre än de andra, och det tynar sakta bort då den inte orkar kämpa om maten som de andra. Men, låta lammen ligga i kätten och tvina bort… Sådant existerar inte i mitt fårhus… Jag bara inte kan låta dem ligga och svälta ihjäl, fast det kanske skulle vara naturens lag och vilja. Men min vilja kommer inte överens med naturlagarnas, så, det blir då stödutfodring. Mjölkpulver är inhandlat, så jag är redo. Men hittills har jag inte haft så stor åtgång på mjölkpulvret.

Om en tacka inte vill ha sina lamm, eller om lammen behöver extra mat, så det första jag ger åt dem i flaska, är mjölk som jag mjölkat från tackan. Det är absolut det bästa man kan stödutfodra med, och hjälpa lamm med, om det är så att det behövs. Men, ibland är det ju så att tackan inte har mjölk, juverinflammationer som ställer till det, eller helt enkelt låg mjölkproduktion gör att man tar till pulvermjölk.

Nu, för någon vecka sedan hade jag en tacka som lammade ett lamm som aldrig piggnade i. Hon tog väl hand om lammet, men lammet var som om det hade spaghetti till ben. Jag vet inte varför, men, efter två dygn, med matning ungefär var tredje timme, så orkade inte lammet ändå upp på benen. Tackan hade mjölk, och jag mjölkade ca 40-50ml ur henne och gav lammet med flaska, eller sond, men, den var och förblev som en gelegubbe. Till slut gav den upp. Jag var upp på morgonen innan jag skulle följa Mathias till skoltaxin, ca klockan 06.00 och började mjölka tackan, men, när jag skulle ge det åt lammet märkte jag att den var smårund om magen, och hade inte processat något av det jag gett den tidigare på natten, så jag lät bli att ge den nå mer. Jag vet inte riktigt vad den hade för fel, men någonting var det. Mjölken for i rätt mage, och det kom ut fin kladdig bajs i andra änden, så systemet fungerade till en början, men, den hade kokt spaghetti i benen och kom aldrig upp på benen själv fast den tappert försökte. Efter att jag varit och skjutsat Mathias till skoltaxin gick jag direkt upp och tittade till lammet, och då hade den dött. Så går det också ibland. Tackan var lite orolig, och vaktade och tog hand om sitt lamm så väl, hela de två dygnen som det levde, och efter att lammet dött gick hon och puffade och pratade med den lite, men förstod ganska snabbt att den var död. Ja, vad göra. Väldigt sorgligt när det går så att en tacka har bara ett lamm och det dör, och tackan är mån och bryr sej om sitt lamm så mycket som den här tackan gjorde. Endel tackor bryr sej precis samma lika i, ifall de har lamm eller inte. De skulle man kunna ha föreläsning för hur länge som helst ibland om hur de ska vara glada att de har sina lamm och att de ska ta hand om dem, men, vad hjälper de? Efter att man stått och rett ut för dem i någon halvtimme, så blänger de på en och säger BÄÄÄ, svänger baken till, lägger sej ner och idisslar lugnt för sej själv och bryr sej samma lika ifall det står en knippå små hungriga lamm och ropar bredvid.

Nå, det finns så många sorter i vår herres hage, och så också i mitt fårhus. Och fler blir det undan för undan.

Vad händer på julafton? Mycket. Men, nu handlar det om paket. Min julafton kom tidigt i år om man tänker på paket.

Vad gör man om det man önskar sej av tomten inte kommer att rymmas i säcken och släden? Jo, man köper det själv. Jag har länge funderat på någonting att “slå diverse” med. Sly, tistlar, starrgräs, nässlor, pipgräs, lite ett som annat. Någonting som går att sköta från traktorn och någonting som har någorlunda lättbytta delar och som inte är så stort och tungt, som inte kräver så stor traktor och naturligtvis gärna så billigt som möjligt.

Billigt och bra… Finns det?

Högst antagligen inte… Men, vad gör man? Man köper det som plånboken tillåter och försöker att inte gråta så mycket när det brakar och far sönder. Eftersom jag konstaterat att jag inte kommer att köra så mycket med en sån slyslåar-grunkagrej, vad jag tror ännu iallafall, så bestämde jag mej för att då behöver jag inte stirra mej blind på absolut högsta kvalitet och prestanda, en grej som de går att slå gallringsklar skog med behöver jag inte, utan jag kan sikta in mej på det billigaste alternativet som finns inom rimliga räckhåll, och som ändå är hävare än röjsåg och motorsåg. Så det blev en sånhär

En liten slagslåtter.

Aldrig använt liknande grej förut… så det lär bli någon dag som jag får hänga den bakpå och köra ut i skogen någonstans, utom räckhåll för hus och fönster och prova lite försiktigt… 🙂

Högen där längre bak är “julklapp åt fåren”. Det är grindar. Jag har inte tidigare ägt sådana metallgrindar. Nu tog jag mej råd att köpa sådana. Jag har lite förstått, att dom som har sådana grindar inte förstår hur man klarar sej utan… Så det ska bli intressant att se hur länge det tar innan jag också är av samma åsikt, hur kunde jag klara mej i 15 år utan metallgrindar?

Sen finns där ännu underst i högen också en sak som jag länge sökt, en ganska smart utfodringshäck för rundbalar, åt fåren. Jag har en häck. En sån där öppen rund häck som man sätter balen att stå i på marken, och som enligt mej inte är genomtänkt för 5 penni. Att försöka förklara alla för och nackdelar med den häcken och för och nackdelarna med den här nya häcken som jag nu köpte blir som en enda gröt utan bilder. Och eftersom jag inte fått ihopmonterat den nya häcken, så tror jag att jag säger som så, att jag samlar på mej lite tankar kring den nya häcken och försöker återkomma till mina funderingar kring det där med foderhäckar, för det är inte “sådär bara”… Som vanligt när det gäller mej, vad än det handlar om, så är mångt och mycket väldigt genomtänkt och vägt fördelar mot nackdelar väääldigt länge, och väääldigt omsorgsfullt.

Så, jag återkommer…

Medan snön faller, och Donald Trump håller sitt segertal i amerikanska presidentvalet, kommer fåren tassandes genom snön och går till äppelträdet nedanför köksfönstret och söker äpplen i snön. De har ganska mycket snö i ullen och det ser ut som att de inte varit mycket inne fast de har möjligheten. De kan gå in, och de har mat där, men de vill ut och röra på sej. Äpplena de gräver fram är kanske frusna, och huj att äta frusna äpplen, men, de får göra som de vill, och de tycker tydligen att det är mums.

Sådär mycket vet man. Själv tror man att de helst skulle vilja ligga inne på en varm djupströbädd och gå enkelt och behändigt till foderbordet där det serveras mat två gånger om dagen, ibland så mycket så ingen orkar äta upp allt tills det kommer påfyllning, och sen inte göra annat än ligga och idissla… Men. Nej. Ut i snön tassar de. Går och söker upp lite frusna äpplen, och så går de en sväng över min gräsmatta och bökar fram lite torrt och fruset gräs. Sen går de nog tillbaka till fårhuset småningom, och inte är det alla dagar de gör sånahär små utflykter ner till äppelträdet, men att de gör det för att de vill, det visar ju på att de åtminstone inte lider av det. Bäst är om djuren får göra som de vill. Jag kan inte ge alla mina får den möjligheten, alla dagar. Jag har ett rullande system och schema så alla djuren får komma ut och springa fritt några dagar i veckan. Och de utnyttjar möjligheten.

Fåren ser inte ut att bry sej så mycket om amerikanska presidentvalet. Resten av världen är dock lite uppsomkull, och åsikter, påståenden, konstateranden och analyser virvlar runt vildare än snön. Snön som faller, landar ju iallafall nångång, men alla profetsior om amerikanska presidentvalet kan det ta länge, innan de landar…

Ja, inte vet jag, verkar jag vara lite som om jag inte hade “alla hemma”? Alltså, “alla hemma på övre våningen”, “alla indianer i kanoten”, “alla bollar i julgranen”, “alla kottar i granen” osv… Det finns ju oändligt många varianter… Men, jag tror, hoppas och förstår ju att det är fåren folk frågar om 😉

Att sen svara “nej det har jag inte”. Får väl den som frågade tolka hur den vill, men just nu har jag alla hemma… Alla får iallafall. Det beror lite på årstiden det där, om jag har alla hemma på övre våningen eller inte. För nog är det lite så, att om somrarna så är det nog frågan om, om man har alla hemma. Huvudet brukar snurra på lite mer än vanligt om somrarna och då kan det nog hända att det faller någon kotte ur granen och nån indian ramlar ur kanoten emellanåt…

Men nu är alla fåren hemma. På ett sätt skönt att veta att man har dem på hemholmen, men å andra sidan så betyder också det att det är lite trångt på holmen så länge jag har så många olika gäng. Jag har ett gäng tackor som går med Romeo, ett gäng tackor som går med Lari, ett gäng som innehåller både slakttackor som ska åka iväg i slutet av november och tacklamm, och så har jag baggarna. De baggar som varit för små att skicka till slakt nu, får vara kvar och bli lite större innan jag skickar iväg dem. Alltså, 4 olika gäng. Som inte skulle få blanda ihop sej… Att sätta ut baggarna till lika som något annat gäng får är ute är uteslutet. Känner dom doften av brunstig tacka någonstans så kryper dom under, igenom eller flyger över vilket stängsel som helst på något vänster och vis. Dom kan vara helt otroligt uppfinningsrika att ta sej ur en rymningssäker hage som värsta små houdinisarna. På nolltid dessutom. Så dom får vara innanför 4 väggar och tak. Med betonggolv. Då hålls dom. Någorlunda. Eller så är bara dom ute, och alla andra inne. Samma gäller avelsbaggarna. Dom kan mangla ner nästan vilket stängsel som helst om dom kommer på den iden, och då skenar ju naturligtvis alla deras tackor också ut… Så dom är det också bäst att hålla inomhus, eller så bara dom ute. Alltså ett gäng ute i taget. Så för tillfället är det cirkulerande schema vem och vilka som får gå ute vilken dag. Ett rysligt rännande i grindar och dörrar, men, så får det lov att vara nu en tid…

Nå, småningom ska det skickas lite djur till slakt igen, och avelsbaggarna går att skilja från tackorna, dom börjar ha gjort sitt, och sen kan jag fast ha bara som två gäng, eller tre, beroende på hur det börjar se ut på utsidan så beslutar jag mej för hur jag gör sen. Det börjar inte finnas så mycket för dem att äta utomhus mera heller. Lite vildäppel och löv finns det, men det är ju ingenting de klarar sej på, men nog mår de ju bättre av att vara ute och röra på sej, gå och strosa än att stå inomhus hela tiden. Så dom som är ute har ensilagebal utomhus och så har det eviga tradiga inomhusutfodrandet dragit igång…