17 augusti, 2017 av Nisse

Lutar åt Sampo 2055 (-98)

I höstas brast huvudaxeln på tröskan (MF20X dvs. Sampo 680). Vi har lappat den länge och det värsta är att den sprack ett vått år. Alltså själva huvudramen som är en fyrkantig plåttunnel. Troligen blev lagerfästena så sneda att axeln bröts av senare. Så vi har i närmare ett år funderat på om  vi skall fortsätta lappa den gamla tröskan …

Man kan byta en mängd saker – till och med motor – men då plåtarna ger upp så börjar det vara slut. Det lönar sej inte att svetsa för det spricker bredvid ganska snart. Så småningom kom vi fram till att det blir en ny tröska (begagnad naturligtvis).

Jag har alltid varit för att fortsätta med samma märke ifall det nu inte är helt hopplöst. Sampo Rosenlew var nära hopplöshetsgränsen då huvudramens plåtar började spricka. Men så läste jag att de från och med 1998 bytte plåtkvalitet till 40 % starkare. Det var ju helt nödvändigt. Så vi har sökt efter en tröska som är av årsmodell 1998 eller nyare. Orsaken till att det blev en Sampo är att man kan plocka reservdelar från den gamla (utom remmar och slitdelar).

Eftersom vi har haft en testtröska från fabriken (1987) så hade den alla möjliga finesser såsom hydrostatisk drift och automatisk smörjning  mm. Det är inte riktigt möjligt att gå bakåt så nån mekanisk variator kom inte på fråga. Om man dessutom vill ha en riktigt billig tröska så börjar det bli svårt. Intressant nog så hittade vi till slut en 2055 som fanns i grannbyn …

Modellen är ganska lik den gamla tröskan och många delar är desamma – på gott och ont. Den är litet bredare även om bordet är detsamma och hytten högre. Den fyrcylindriga Perkinsmotorn på MF20X är utbytt mot en sexcylindrig Valmet och så är tanken och  hjulen större.

Köpebrevet är ännu inte underskrivet för jag vill se om plåtarna har sprickor kring axelfästena. Då är det för dyrt att betala för samma problem som vi redan har. Tröskan står nu utanför verkstaden och i morgon skall den undersökas.

Nu undrar man förstås om man gör nånting dumt. Att betala en massa för samma problem ? Det är den dyraste maskin som jag köpt även om priset bara är en bråkdel av vad en ny tröska kostar. Säkert hade det blivit billigare att byta axel på den gamla tröskan. Men man blir så sur då tröskan spricker och man vet att det bara är början på en lång rad reparationer. Hopplösa sådana. Om man byter ett lager eller en axel så håller den 20-30 år till men lappar man en plåt så brister den föjande år alldeles invid lappen. Den eviga frågan är när man skall sluta lappa och byta tröska.

Tiden får utvisa om det var dumt eller riktigt dumt …

 

9 augusti, 2017 av Nisse

Nya mobiltelefonen måste skrotas

Förra hösten köpte jag en ny mobiltelefon eftersom gamla Xcover (med KNAPPAR) fick glaset sönder. Nu måste den skrotas. Det är en riktigt fin telefon ifråga om elektroniken och har fungerat utmärkt. Batteriet är stort och håller länge. Litet stor och tung är den (se  Mobiltelefonerna är för stora och för små ). Också annars går den an men så kom den stora katastrofen: Skurkprogram.

Jag fick bort eländet genom att tömma allting och starta från noll men nu har det kommit tillbaka. Då jag surfade på nätet så såg jag att det är ett vanligt problem för kinesiska mobiltelefoner. Det värsta av allt är att man satt in skurkvaran i fabriken !!?? Så den är så gott som omöjlig att bli av med (Doogee smartphones come infected with malware). Det finns en möjlighet att ”roota” tlefonen, dvs. gå in och byta ut fabriksprogrammen helt och hållet men det är en ganska farlig väg för om det misslyckas så får man en dyr tegelsten.

Det går i alla fall inte längre. Då man sysslar med nånting viktigt så slår plötsligt en annons över hela rutan och man får problem att bli av med den och kanske går en banköverföring alldeles fel. Dessutom kan skurkvaran se vilka lösenord man använder så det är ingen liten sak. De som säjer att ”jag har ingenting att dölja” kanske borde tänka om för deras banklösenord borde väl i alla fall hållas privata …

Vad idioterna på Doogee och andra kinesiska tillverkare tänkt på förstår jag inte. De lyckas snart förhindra all försäljning av sina produkter. Troligen för alla kinesiska produkter även om det också finns hederliga tillverkare. Det är väl alldeles klart att folk märker eländet och att nån smart hackare inser att det är skurkvara direkt från fabriken (se ovan).

Skurkprogram håller på att bli ett riktigt stort problem och i något skede kommer import att dylika skurktelefoner att helt enkelt förbjudas – precis som hälsofarlig mat inte får importeras. Politikerna har ännu inte riktigt insett vidden av skurkprogrammens farlighet för hela samhället. Troligen behövs det en ordentlig skandal innan de fattar. Det är som med höghuset i London där 70 personer måste dö innan de förbjöd den eldfarliga isoleringen (den brann ju som olja).

Det är slut med kinesiska mobiltelefoner för min del. Även om nån tillverkare ser till att det inte slår stora annonser över hela rutan så kan man aldrig vara säker på att det inte sitter nån skurkvara gömd som övervakar och registrerar allt man gör inklusive alla lösenord. Att alls använda mobiltelefon gör ju att man är övervakad och Google och Facebook är också skurkar. Men det finns på nätet instruktioner hur man stänger av dessa övervakningar. Skurkprogram inne i kärnan på systemet är en helt annan och mycket värre sak.

Jag skall försöka roota telefonen och sätta in nya program men den är i praktiken skrotad  och blir nu bara en leksak. Man kan använda den för att träna sej i spionblockering. Det finns program som övervakar all trafik från telefonen och alarmerar om den försöker ta kontakt till spionservrar – det finns listor på nätet över kända skurkadresser. Och annonsmarodörer.

Tur att skurkarna inte var här då annonserna slår till mitt i något viktigt – man hade haft svårt att behärska sej.  Och vad tänker annonsörerna på då de använder sådana svinaktiga metoder ? De bara retar upp folk och får dem att bli fly förbannade. Men det är så mycket man inte förstår här i världen …

Telefonförsäljare är också ett gissel och många svarar inte alls om numret är obekant. Så telefonen är nästan oanvändbar numera fastän den har en massa finesser. Om man byter nummer så måste man åka till alla bekanta och meddela dem personligen – annars svarar de inte då man ringer. Förbjud telefonförsäljning och kriminalisera annonser i telefonen ! Då kanske vi så småningom kan börja använda telefonen som förr i världen.

 

31 juli, 2017 av Nisse

Inte så illa …

Direktsådden år 3 lyckades egentligen ganska bra. Det såg litet dåligt ut i början på sommaren men nu efter axgången så ser åkrarna hyfsade ut. Jag fäster mej alltid vid problemen men om man höjer blicken och ser ut över hela slätten så ser det ganska bra ut. Det betyder ännu inte att skörden blir bra för man vet aldrig hur höstens väder blir men direktsådden lyckades i alla fall bra.

Till och med den olycksaliga Brännängen med lerbackar ser ovanligt bra ut.

Det är klart att jag inte får lika goda hektarskördar som grannarna som plöjer, harvar, göder och sprutar för brinnkära livet men jag är ganska nöjd med tanke på den insats jag satt ned per hektar. Mycket litet brännolja och tid och måttligt med gödsel. I år satsade jag litet på ogräsmedlet i och med att jag använde dyra Broadway (men lämnade bort flyghavremedlet). Det tycks i alla fall ha lyckats ganska bra. Ogräsen har hållits borta och buskarna med baldersbrå har förtvinat. Nedan ser man att det är rent från ogräs invid vetet. Man ser också att kvickrot och baldersbrå finns kvar men är ganska förtvinade.

Vi har hittat litet flyghavre men det är svårt att säja om det var strån som ännu inte grott då jag sprutade. Broadway verkar ju genom bladen så senkommen flyghavre påverkas inte. Allting är också så sent att flyghavreplockandet kommer först i augusti.

På Altjärrsvägen (som är ren lerväg) växer vitklövern fint. Synd att inte rödklövern på vallarna blev lika bra i år.

Sista julikvällen ser fin ut. I morgon är det augusti och man måste börja tänka på tröskandet men det blir knappast före september eftersom allt är så sent.

 

27 juli, 2017 av Nisse

Sommarmorgon i juli

Solens första strålar faller på åkern men skuggorna från skogen är ännu långa och nattens dimma ligger kvar. Det är svalt och tyst och vindstilla.En liten strimma sol gör vetets ax alldeles gula – nästan som blommande rybs. I skogens skugga är vetet mörkgrönt – nästan svart.

Jag  startar  traktorn och kör hem de sista lassen ved inför vintern. Jag steg upp klockan fyra för att hinna köra innan det blir hett men klockan sju då jag radar av lasset är det redan alldeles för varmt. Det är besvärligt för solen står lågt och lyser mej rakt i ansiktet så jag knappt ser var jag lägger veden.

På den bärgade vallen springer en tofsvipeunge framför traktorn. Förra veckan såg jag två men också en räv så den kan ha nappat den andra ungen. Tofsvipan springer i spåret från traktorn nästan hela vägen hem. Den vägrar att hoppa åt sidan och gömma sej i gräset så jag får köra riktigt långsamt tills jag svänger av från vägen medan ungen fortsätter rakt fram.

En trana flyger lågt över åkern. Det är en väldigt stor fågel och imponerande på nära håll. Ett par verkar häcka i närheten för man hör dem ofta tidigt på morgonen.

Inga pengar i världen kan få mej bort härifrån till städernas buller och trängsel. Jag tror konstnärerna misstagit sej då de försökt avbilda Paradiset – de borde komma hit en sommarmorgon för att uppleva det …

 

22 juli, 2017 av Nisse

Halvtid

Vi är nu ungefär i mitten av växtsäsongen. Vårarbetena och sprutandet är förbi och det är bara att vänta på hösten. Sent är det – jag räknar med att vi är nästan tre veckor efter det vanliga. Men så är direktsådden också senare än vanlig sådd.

Det såg eländigt ut då halmen stack upp ur brodden men nu syns den inte alls. Däremot syns det tydlig skillnad mellan mulljord och lerjord. Leran är betydligt sämre. Vi klarade oss i år utan skyfall som i fjol somras dränkte brodden på stora områden. Det har regnat tillräckligt men ganska stilla och ofta.

Vi har en hop med trädgårdsmylla invid en åker och såmaskinen gick litet in på hopen. Där ser man minsann skillnaden mellan lerjord och prima mylla (som Christer har). På lerjorden är vetet ljusgrönt och kort men på myllan mörkgrönt och långt. Men man får försöka med de leråkrar man ärvt …

Precis som Kalle så förundrar jag mej över hur man kan få skörd utan gödsling. Om en bill sitter fast så att konstgödseln inte matas ut ordentligt så syns det minsann tydligt. Och där man kört dubbelt så är växtligheten betydligt bättre. Problemet är bara att priserna är så usla att det inte är lönt att satsa mera på bättre skördar. Blir det en bra skörd i år så sänks väl priserna ännu mer. Så jag bryr mej inte ett smack om höga hektarskördar – det är viktigast att minska på utgifterna. Fast om man kan få bättre skörd till låg kostnad så är det ju värt att försöka. En betydande ökning av gröngödslingsvallen för att förbättra strukturen har jag redan börjat med men det syns först på längre sikt. I år visar resultatet vid halvtid på en hyfsad skörd. Inte rekordskörd men inte heller katastrof. Hösten avgör sist och slutligen hur slutresultatet blir.

För övrigt så kör jag ut flisved för andra flisningen. Den första omgången är redan torr. Det är ingen brist på vindfällen och torra träd men det är en hel del arbete att sätta i hopar. Man borde göra det på vintern då det är svalare och då marken är frusen. Jag såg att traktorhjulen också skadade en del rötter fastän jag tagit bort kättingarna. Det har inte gått så bra med körandet. Ibland är det för hett i hytten så man håller på att få värmeslag och inte är det bra om det regnar heller för då blir det så halt att köra.

Då det regnar så bygger jag. Flissilon har jag byggt om och satt in en vibrator. Det blev som vanligt mera arbete än man räknat med för då man en gång börjat så måste både det ena och det andra fixas först …

Vibratorn är en gammal cirkulationspump där pumpdelen frusit sönder men motorn är i bra skick. Jag har pumphjulet kvar men borrade ett hål och satte en bult åt ena sidan men en tyngd i ändan. Då motorn tvinnar så börjar den darra eftersom bulten förstör symmetrin på pumphjulet. Man ser tydligt att pumphuset frusit sönder. För att inte flisen skall hamna i vägen för skruven så satte jag en gammal målningsburk över pumphjulet. Det gamla pumphuset som gått sönder är bortkastat.

Ett problem med vibratorn är placeringen. Jag satte den mitt på en skiva som är ganska löst fästad så den kan darra ordentligt. Möjligen flyttar jag den litet och sätter till mera vikt på bulten så osymmetrin blir större. Jag var tvungen att bygga om bottnen så att ingenting hindrar flisen att falla över skivans kant. Minsta hinder i nedre kanten på skivan gör att flisen stannar upp. Det är litet besvärligt att testa systemet nu då det går åt så litet flis men det verkar som om vibratorn tömmer ganska bra. Den taggiga metallskivan i bottnen roterar då skruven går och det är viktigt att den tar undan flisen vid skivkanten.

Jag måste också dränera under flissilon. Allt emellanåt måste man reparera kedjan som driver skruven och då måste man krypa ned under flissilon. Det är inte så trevligt då det är blött eller isigt där under. Nu satte jag in ett täckdikningsrör som hoppeligen för bort vattnet.

Det finns en mängd rör (till växthuset) och elkablar under flissilon eftersom huvudcentralerna för el och vatten  finns vid pannrummet. Elkablarna skyddade jag med gula plastspiraler avsedda för hydraulikslangar. De är starka och den gula färgen gör att de syns bra. Svarta kablar i lerjord är ganska svåra att se. Oftast brukar jag skydda kablar med tryckslangar av plast men då det gäller en kabel som man in kan eller vill ta loss för att träda genom ett rör så är de gula spiralerna utmärkta.

Förutom vedkörandet så är det i juli högsäsong för byggandet. Det gäller att få så mycket gjort som möjligt för det är inte trevligt att bygga i januari … Nu är växthuslidret i turen och jag sågar virke på Logosolen av torra stockar. Det är bra att kunna såga precis det man behöver och just nu skall jag såga spikregler som är 5 cm breda i ena ändan och 15 cm i den andra och det går ju bra med Logosolen. Den har två vevar för inställning av bredden och de är oberoende av varandra.

Lillkissan är nu i värsta busåldern och rusar omkring och klättrar upp med byxbenet då man dricker kaffe. Den är litet misstänksam mot hundvalpen i grannhuset men de kan redan äta från samma skål och sova på samma trappsteg. Men man måste vara mycket försiktig då man går genom en dörr för den kan helt plötsligt ha rusat fram. Liv i luckan är det minsann …

 

 

16 juli, 2017 av Nisse

Vidaklyyvantalkå

På lördag hade vi vidaklyyvantalkå (vedklyvningsarbete) på gamla folkskolan. Lillstubackans gamla vedklyvare från 1920-talet (byggd nästan helt i trä) drevs av en gammal Steyr dieseltraktor.

Enligt Simos Verner som kluvit mycket just med den här klyvaren så behövs det nio personer: Två bär virket till vaggan, en sågar, två klyver och fyra radar in veden i lidret.

Här har vi tre husbergar bakom klyvaren. Brorsan (i hjälm under remmen) klyver, jag kapar och Henrik bär till virke tillsammans med Nybondas Håkan längst till höger. Den andra klyvaren är Antas Bengt och Nybondas Björn radar in veden.

Det behövdes mycket ved förr då all matlagning skedde med ved och huset värmdes upp på vintern med ved. Då vi installerade värmepanna 1955 så skulle den också ha ved men till natten hällde min farfar i koks som brann längre. Jag minns ännu bra bullret från plåten som ledde in koksen i pannan. Men koks var dyrt så man eldade med ved på dagarna. Redan som liten bar man in mängder med ved.

Klyvaren har två yxar som drivs av ett stort trähjul fyllt av cement för att orka driva yxarna. Vi hittade en gammal heteka som vi använde som bord för veden. Vanligen hade man annars upp-och-ned vända potatislådor som vedbord.

Vi tog tillfället i akt och sökte fram de gamla kläderna och stövlarna från 1940-talet. Här cirklar maskinisten Göran Wallén (i vit skjorta och hängslar) som ställde upp och skötte om klyvaren och traktorn. Litet moderna skydd använde vi i alla fall. Skogshjälmarna kan vara nog så bra för ibland flyger det vedträn från cirkelns klinga.

Och så fick vi talkåkaffe då virkeshopen var kapad, kluven och inradad i vedlidret. Inga hade lagat fina smörgåsar och det blev en hel del prat vid kaffebordet. Varje byadel hade sin egen klyvare och man ordnade talko på olika ställen och samlade folk för att klyva veden för följande vinter. De moderna vedklyvarna kan ju skötas av en person men det är roligare att samlas och dricka kaffe :-).