Hindersby – Sida 8 – Bondbloggen

Sicket elände

Då odlingsplanen skall göras upp så är den här våren mycket annorlunda än tidigare vårar. För första gången är fodervete i Finland dyrare än brödvete på MATIF-börsen i Paris. Det är länge sedan vetepriset varit över 400 euro per ton.

Problemet är att det inte finns mycket att sälja efter förra sommarens katastrofväder. Dessutom har handelsgödselns pris stigit ännu mera. Bränslepriserna stiger liksom elpriserna. Vi har inte höstsäd men den har gått ut på många åkrar.

Så det blir att fundera vad man skall så och om man skall så alls. Vi har gödseln hemma för i år och fjolårets vete gror 98-99 % men frågan är om man skall spara både gödsel och utsäde för år 2023 ? Priserna är bara på väg uppåt och om gödseln blir tre gånger dyrare på hösten så kan man köpa bara en tredjedel av den normala mängden. Kanske man borde spara en del av årets gödsel ?

Det kan låta bra att vetepriserna har stigit men hur länge håller de ? Det som jag sår nu kan jag sälja först om ett år eftersom jag torkar ned de sista procenterna först på våren. Och jag tänker garanterat inte bränna svindyr olja för att torka ned på hösten. Då skall vetepriserna vara minst dubbelt högre än de är nu.

Hur blir vädret den här sommaren ? En likadan sommar som i fjol skulle vara ren katastrof. Att satsa på att skörden blir normal är att ta risker så som vädret har sett ut. Vi har haft rätt sval vår men vissa förutspår att superhettan i Indien skall flytta norrut. Inget vet.

Nu borde man också besluta om man skall så in mera i vall för nästa år. Vallen ger inga inkomster men den kostar heller ingenting och med höga gödselpriser så måste man så en mindre areal. Diverse klantskallar ger rådet att plöja upp vallen och så vete nu då priserna är höga men man kan lika gärna spela på rulett. Med höga gödsel- och bränslepriser så är insatserna höga och riskerna stora.

Man kan hoppas att det kommer mera biogas så att vallen går åt till råvara. Då får man också en restprodukt som kan användas för gödsling. Men det är ännu i framtiden för det måste byggas upp ett nytt system för insamling, produktion och försäljning av biogas. Vall är mycket bra för våra styva lerjordar.

För ett vanligt företag kan det löna sej att ta risker. Om det går åt fanders så sätter man bara firman i konkurs och startar ett nytt företag men bonden blir av med allting och det är otroligt svårt att börja om på nytt då åkrarna och byggnaderna och maskinerna försvunnit. Det bara inte går.

Så jag fortsätter nog att vara försiktig. De tre viktigaste faktorerna då det gäller skörden är vädret, vädret och vädret. Visst måste man så för att det alls skall bli någon skörd och det är bra att använda litet gödsel också men några större satsningar lönar sej inte. Jag har i många år haft principen att använda en viss pengasumma för gödseln och om den blir dyrare så köper jag mindre. Jag struntar blankt i alla råd att man skall ha en viss mängd gödsel per hektar. Det finns ingen absolut gräns för hur litet man kan använda. Om man sätter mer gödsel så växer det bättre (ifall vädret det tillåter …) och sätter man mindre så blir skörden lägre (utom ifall vädret råkar vara mycket lämpligt).

I höst då man kan se hurudan skörden har blivit så kan man fundera på hur mycket gödsel man kan köpa för nästa år. Men redan nu måste vissa beslut fattas som gäller nästa års sådd. Tyvärr blir det i blindo. Skriva avtal ? Jo, det kan garantera ett visst pris men inte skördemängden och blir den som i fjol så är ett avtal ganska värdelöst.

Nästa skörd tänker jag torka gratis med de nya solpanelerna. Men jag kan inte påverka gödselpriserna. Det enda man kan göra är att så klöver så det finns åtminstone litet kväve i jorden för vetet. Men det är på tre års sikt. Bränslepriset har inte så stor inverkan på vår direktsådd eftersom vi bara kör över åkern en gång men om det kniper så kan vi odla rybs och köra traktorn på rybsolja.

Så jag sitter och hör på Peps Persson med Sicket elände . Den handlar om eländet med Hallandsåsen men passar bra till det nuvarande eländet. Och så svänger den bra. Det är ingen nedstämd låt utan precis tvärtom. På äkta skånska.

Våren har varit kall och går långsamt framåt. Men man vet aldrig om vädret plötsligt slår om. Litet regn – men inte för mycket, litet sol – men inte för mycket, litet värme – men alls inte för mycket så kanske det växer nånting i sommar och kanske man kan skörda nånting i höst och kanske priserna håller i sej till våren. Eller kanske det går precis tvärtom. Sådant är bondens liv. Det man INTE behöver är alla sorters dumskallar som kommer med råd och krav: Gör si och så …

Eller med Peps Perssons ord:

Aah, sicket rysligt elände !

Virket sålt (2022)

I dag gick vinterns virke till salu så nu är det absolut slut på skogsarbetet. Det finns ännu tjäle i jorden på vissa ställen men där solen har gassat så börjar föret ta slut. Vi har en hel del hjulspår vid upplaget men det har varit så torrt att det var bättre än många år tidigare. I alla fall måste virkesupplaget dräneras och fyllas.

Vi började med att ta bort överståndare från en bit med fin ungskog men sedan gick vi över till att gallra bort björkar som skavde på granarna. Det blev en hel del björk men det finns ännu massor som borde tas bort. Jag hoppas nästa vinter blir snöfattig så man kan sätta på processorn och gallra. Det gick ännu att för hand plocka bort björkar som hade mycket litet kvistar men att gallra granar blir till ingenting utan processor.

Jag brukar ta foton av virkeshoparna så man har nån sorts dokumentation. Speciellt gäller detta stockarna som går till fabriksmätning. Alltid är man ju litet misstänksam. I år blev det 45 svarvstockar (toppdiameter minst 30 cm). De vanliga stockarna ser så tunna ut i jämförelse men jag har mätt de små flera gånger och de borde nog fylla måttet.

Hoparna är låga och breda för den lilla Farma-lastarn orkar inte lyfta så högt. En intressant hop är de ruttna och torra propsarna. I år gick de till energived och priset var nästan detsamma som för färsk granprops. Snart lönar det sej inte alls att skilja åt dem utan man kör allt till energived.

Jag minns att för ett antal år sedan så körde vår granne i Sverige precis allt till energivirke eftersom priset var så bra. Nu har vi kommit i samma situation. Snart får sågarna se upp med stockpriserna om det här fortsätter. Då far en hel del av stockarna också till energived. Ingen idé att vrida och vända och fundera utan om det är minsta tvivel så är det vedhopen som gäller.

Jag såg nyss i Skogsforum.se att de siktar på att få upp priserna på stock till 1200 kronor per kubik och massaved till 600 kronor per kubik. Det är ganska tufft (115 och 55 euro ungefär) även om de mäter under bark och vi ovan bark. Men med rekordvinster inom träförädlingsindustrin så finns det pengar att betala för råvaran.

Björken börjar också ha pris. Jag hörde att vissa betalar 40 euro per kubik för björk (till ved). Då den är snabbväxande så lönar det sej kanske att hellre hugga bort granarna. För inte så många år sedan så hatades björken och ansågs vara skräpträd.

En liten del av den björk som borde gallras bort

Problemet med skogsbruk är den långa växttiden (70-100 år). Man vet aldrig vad priserna är då det avverkas. Granen har varit favorit men det kanske ändras. Det har också varit pop att gallra glest. Det ger kvistigt virke som förstås kan användas till massa men jag läste att man i Småland har en förening som säljer kvalitetsvirke till möbelindustrin. De kan få dubbla priset jämfört med det vanliga. Vi har mycket tät skog jämfört med “standarden” så vi har sällan kvistvirke. Det är inte enbart med avsikt för vi hinner inte gallra så mycket som man “borde”. Å andra sidan får vi bättre kvalitet och mera kubik per hektar. Det börjar vara slut på den tiden då enbart stock räknas för med höga energivedspriser så är det viktigt med mycket kubik per hektar även om kvaliteten inte alltid är perfekt.

Intressant nog har SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) i långvariga försök kommit fram till att virkesmängden i ogallrad skog är den högsta OCH att antalet stockträd inte just är lägre än i hårt gallrad skog … Inte precis någon idé att gallra då. Nå, vi gallrar nog i alla fall för det är inte bra då kronorna skjuter upp alltför högt i riktigt tät skog. Men inte är det nån katastrof fastän gallringen skjuts upp eller blir ogjord. Där är jag av annan åsikt än “fackmännen”. Jag ser mera till min egen börs än industrins för den delen.

Vi hann inte få slut på skogsarbetet inom april men det var troligen bara bra för priserna lär stiga i maj. Vi har kvar en massa virke som vi skall flisa inför nästa vinter eller såga till byggandet i sommar. Barkborrsträden ger riktigt fint virke så vi sågar dem själva. De som stått för länge kan ha sprickor och blir troligen flis.

Virke köper vi i alla fall inte. Logosolen har fungerat fint med den nya elmotorsågen på 5 kW. Det var nog ett elände med den bensindrivna gamla Stihl som jag använde förut. Och så har ju bensinpriserna stigit alldeles grymt. Med solpaneler sågar jag ganska billigt i framtiden. Enda problemet är att då solen gassar så blir det ganska hett att stå där och såga. Men man kan inte få allting :-).

Snödroppar och blåsippor (2022)

Efter ett par varma dagar så kom vintern tillbaka. Men nu börjar det i alla fall långsamt bli vår. Det kyliga vädret gör att våra vårblommor hinner blomma länge. Först ut var förstås snödropparna som stack upp genom snö och is den 17 april.

Men blåsipporna var inte långt efter utan den första lyste glatt redan följande dag.

De här är mina stora favoriter då de sticker upp genom bruna löv och vissnat gräs tidigt på våren. Vi hade metershöga snödrivor på gårdsplanen ganska länge men så for vi på en vecka till Sverige och då blev det varma dagar och snön smälte bort. Då vi kom hem så blommade hela gårdsplanen. Det hade också kommit scillor och krokusar i stora mängder.

Vi har nu snödroppar i många täta tuvor över hela gården och blåsipporna har spritt sej överallt. Snödropparna har vår trädgårdsmästare planterat ut men blåsipporna har spritt sej själva – möjligen med hjälp av myrorna. Man hittar dem på de mest underliga ställen.

Jag kan inte se mej mätt på den fina blå färgen

Men vi skall inte glömma massorna med scillor som på sina ställen bildar blåa mattor eller scillahav.

Det finns många andra blommor också men en alldeles speciell har vi skyddat ordentligt och den tycks ha klarat sej utmärkt.

Åkrarna är ännu våta och tjälen finns kvar så man kan gå och se på blommor ännu. I växthuset hinner det bli nästan +30 grader redan på förmiddagen.

Hela gårdsplanen är full av blommor – och vissna löv. Men det är just hemligheten bakom spridningen av blåsippor och andra vårblommor: Man måste vara lat och KRATTA INTE ! Löven skyddar de små blommorna på våren.

För en bonde är det omöjligt att sköta om trädgården just då det behövs på våren för man måste sköta vårsådden. Så det passar bra med blåsippor och andra som inte tål krattning.

Ibland går det så att man har bråttom med sådden och då den är över så ser man sej förvånat omkring: Var kom all grönskan ifrån ? I traktorn är det ibland stekhett och så blir man lätt förkyld då man skall se till såmaskinen för det kan vara riktigt kall blåst fastän solen skiner.

Hur det blir i år vet man ännu inte men någon tidig vårsådd blir det nog inte. Och så kan det komma regn så skjuter upp sådden riktigt grundligt. Den som lever får se …

Vintern rasat – inte än (2022)

Det måste sättas motorvärme på traktorn ännu för det är -4 grader kallt. Inte helt ovanligt men jämfört med 2019 (se Vintern rasat) och 2010 (se Vintern rasat – jag vill ha den tillbaka) då skogsarbetena gick mot sitt slut i mars-april så är det sent.

Nu kan jag inte alls klaga för i år har vi haft en fin skogsvinter. Vi har bara litet rötskadat och ved kvar i skogen. Och det tänker jag ta ut idag på morgonen då kölden åtminstone litet gjort vägarna bättre. Det är speciellt vid virkesupplaget som det börjar bli hjulspår.

Som vanligt har vi varit en vecka på lyxsemester på “Rivieran”. Det betyder Nornbergs gamla hus i Medåker, Arboga. Närmaste strand är Mälaren på omkring 20 km avstånd om man inte räknar med det lilla dike som går på andra sidan åkern. Egentligen är vi mera som i Alperna för bakom huset finns ett högt berg som når upp över takåsen. Inga problem med översvämningar – senast som vattnet steg upp till husets höjd var för 6000 år sedan då berget bakom huset var en ö och Uppsala och Stockholm låg under vatten.

Vi är så illa tvungna att ta vårsemester i slutet på april för annars får jag inget slut på skogsarbetet. Det är alltid något vindfälle eller torrt träd eller lutande träd som borde tas bort. Och jag vågar inte alls gå i skogen efter vintern för då grips man av en rasande lust att gallra …

Det var ren sommar då vi kom fram till huset +20 grader i skuggan och mycket varmare i solen. Men bara en vecka tidigare hade allt varit täckt av snö. Det var en ordentlig snöstorm som knäckte träd och gallrade våra gamla äppelträd med hård hand. Det tog en dag att dra bort alla stora kvistar som brustit i blötsnön. Grannen hade en stor gran som började luta mycket illavarslande över huset men till all tur smälte snön rätt snabbt.

Lars-Erik som köpt Nornbergs åkrar på 60-talet (Kalle Nornberg blev elektriker) hade en skogsbit på 10 hektar som ovädret farit illa fram med. Han brukar jobba själv i skogen men nu blev det så mycket att han måste ta en maskin. Men alla maskiner i Västmanland är upptagna efter stormen.

Höstsäden ser väldigt jämn ut i Sverige även om brodden är kort för det blev en tidig vinter. Svackorna har i alla fall fått isbränna och där har brodden dött. Tyvärr har vi det ännu sämre ställt på grund av turvis värme och köld som lade ett tjockt lager med is över åkrarna.

Den lilla åkern var i början på 60-talet uppdelad i sex bitar då Lars-Erik började odla den. Kalle var inte riktigt intresserad av bondelivet. Han byggde ett nytt hus 1958 som kan ses på andra sidan vägen men jordbruket fick gå som förut tills han arrenderade ut åkrarna åt Lars-Erik (egentligen åt hans pappa). I december 1950 sålde Kalle Västmanlands sista dragoxe som ännu året förut gått paroxe och dragit plogen.

Kalle var mycket intresserad av hembygdsarbetet och var med och grundade Medåkers hembygdsförening som vi också är medlemmar i. På söndagen var vi på Abramsgården som hembygdsföreningen äger och vårstädade. Vårt hus är likadant som Abramsgårdens hus men spegelvänt. Och det är i ungefär samma skick – bara köket är ombyggt på 40-talet. Trädgården är försiktigt uppiffad men det enda verkligt nya är ett 30-tal äppelträd (syns på bilden ovan) och de kan behövas för nu börjar de gamla brytas sönder.

Vi satt och drack kaffe med grannarna Sivert och Jane som bor i Kalles nya hus samt Lars-Erik ute på gården för det var riktig sommarvärme. Som vanligt så kom jag mej inte för att ta fram kameran då vi satt och pratade (ganska livligt) så jag får nöja mej med en bild av disken efter kaffekalaset :-).

Byggarbetena har börjat för i år och det gäller också Nornbergs hus. Taket hade börjat läcka och ena ändan på innertaket i övervåningen hade ruttnat helt innan det nya taket sattes på. I 20 år har jag tänkt lappa innertaket men först nu blev det av.

Det tog tid för taket består av kilsågade spontade 25 mm bräder som är upp till 35 cm breda. Jag måste hitta en lämplig bit och såga lämpliga bräder som sedan fick torka ett par år. De är handhyvlade och falsade med gamla falshyvlar. Jag sprang många gånger mellan taket och snickarboden för att få dem att passa. Allt var förstås snett och olika brett i bägge ändar.

Nu är det värsta undan. Bärarna var också så genomruttna att man kunde plocka bort delar med fingrarna. Skruvändan mitt i taket är från en gängstång som håller upp den enda friska takbrädan och bäraren i takstolen som till all tur var stark. Golvet i rummet är däremot i prima skick och det är bara att rengöra de breda plankorna med linoljesåpa. Snart är nog det här skräprummet också i skick. Väggarna har varit lerklinade men jag tänkte sätta in dubbla insulitskivor (porösa träfiberskivor) som förstås skall vara sammanpressade utan lim. Norska Hunton tillverkar sådana.

De flesta stora kvistar bröts av men äppelträdet är ännu vid liv

Nornbergs gamla hus köpte vi år 2000 för omkring 10 000 euro och det kostar oss just inget för där finns inte vatten indraget och det får stå kallt hela vintern. Allt är gjort med eget arbete och eget virke. Det är också tillräckligt långt borta hemifrån så man kan glömma de vardagliga problemen för en tid. Ändå är det hemvant eftersom det är ett gammalt jordbruk i en jordbrukstrakt. Då den yngre generationens bonde sår gödsel på höstsäden utanför huset så vinkar han glatt åt oss från traktorn.

Även om våren kom av sej och frostnätterna fortsätter ganska långt in i maj så finns det hopp om att vårsådden kan börja om ett par veckor. Längs vägen såg vi en del sådda skiften men det är ganska sent för ofta är Medåker en månad före oss.

Glad Walborg till alla ! Vi skall dricka kaffe och äta äppelmunkar från ICA i Arboga som jag bunkrade då vi for. Jag har inte fått så goda munkar nån annanstans …

Granröta

Vi hade ganska litet rötskadade granar i Tallmosan där vi högg i vinter. Men så fällde jag en del granar i hemskogen och där fanns det minsann röta.

I en av de värsta fanns det ett myrbo som fyllde nästa hela stammen. Det fanns bara ett litet skal kvar av själva granen. Utanpå syntes det inte just nånting. Kvistarna var alldeles gröna. Myrorna måste ha funnits där i många år.

Nästan varenda gran uppe på den lilla kullen var rötskadad även om de alla inte var lika urholkade. Det blev just inga stockar alls från dessa. Då man kapat två tre meters rötskadade så blev det möjligen en liten stock efter det.

Byggarbetena börjar 2022

Vintern har varit ganska seg men nu börjar i alla fall byggarbetena. Då det regnar och är dåligt skogsväder så har jag varit i växthuset där temperaturen ibland gått upp till närmare +30 grader. I höstas kom vintern så tidigt att golvet i groningsavdelningen blev på hälft och det har jag nu fortsatt med.

Under golvet finns Isodränskivor för isolering och dränering. Utanpå dessa har jag satt filmfanérskivor som skruvats ihop med 25 cm aluminiumremsor.

Det finns en luftvärmepump men den orkar inte värma upp hela växthuset så ett hörn är nu isolerat med bubbelplast som ligger utanpå bräder.

Bubbelplasten skall ännu tätas i hörnen och våderna (150 cm) skall limmas ihop med tejp. Och så måste ena våden i ändan kunna rullas upp för det blir lätt alldeles för hett då det är solsken.

Luftvärmepumpen är nu styrd via datanätet med en Shelly Uni som kan koppla två motstånd parallellt med rumstemperaturens NTC-givare. Det betyder att värmepumpen tror att det är varmare än vad det är och på så sätt kan man sänka temperaturen över nätet. Tanken är att värmepumpen får arbeta för fullt då det är billig elektricitet (jag betalar timpris enligt Nordpool) och sedan ta det lugnt då priset är högt.

Jag har nu fått de första räkningarna för elektriciteten enligt timpriser och man ser att det verkligen lönar sej att styra förbrukningen. Men det som inte ändras är överföring och skatt som är desamma per kilowattimme oberoende av när man använder el. Och dessutom ändras inte månadsavgiften som är ganska hög då vi har 3x63A säkringar. Innan jag får en betydande sänkning av elkostnaderna måste jag få de egna solpanelerna installerade och det går till sommaren.

Groningshuset utifrån (innifrån växthuset)

Det blir ännu ett par nätter med minusgrader och då skall det sista köras ut från skogen – mest ved. Efter påsk är i alla fall skogsarbetet slut för den här vintern och så småningom skall vårbruket sättas igång. Först måste vi tömma silorna så att vi kan köra upp utsädet i dem.

Det är inte lika otrevligt som vanliga år att sälja vetet. I fjol var priset på vete litet över 100 euro/ton men i år är det kring 400 euro/ton. Synd bara att skörden i fjol somras var urusel på grund av hettan och torkan.

Så gäller det då att fundera på om man skall så eller inte. Priset är högt just nu men det jag sår nu säljer jag först om ett år och vete fåglarna vad priset är då ? Bigödningen är redan hemma och betald så troligen sår jag som vanligt men efter det så vet man inte.

Påsk på er alla och njut av vårsolen så länge det är mänskliga temperaturer !