12 juni, 2017 av Christer

Lägesrapport.

Ursäkta frånvaron och tack Nisse för att du håller ställningarna. Har försökt få till några inlägg men nukku-matti har tagit mig så fort jag satt mig vid tangentbordet. Senast jag skrev låg jag närmare 2 veckor efter de senaste årens och kanske en 10 dagar efter normal tidtabell och jag har försökt jobba in den tiden sen dess. Har lyckats ganska bra tack vare hyfsat väder och duktiga medhjälpare så nu är jag på ett par tre dagar när ifrån att vara ikapp. Men det har tarvats långa dagar så därav inga inlägg. Orken och humöret som inte blev bättre av slaget efter tolv’s debatt om jordbruket har trutit nu som då. Att under sena reprisen framåt midnatt på radion få höra att man jämförs med förortens bilbrännare och att varje jordbrukares arbetstimme belastar statsekonomin med 2 euro fick mig närapå att fälla ihop harven och åka hem till madrassen. Man får tydligen kalla jordbrukaren för vad som helst numera…… nåjaa politik hör inte hemma i detta forum så jag lämnar det där hän.

Nu faller ett stilla försommarregn som gör gott åt det som är sått och planterat och jag borde antagligen ta itu med stödansökan som ska va inne till torsdag men till det räcker inte humöret så jag försöker mig på ett inlägg i stället. Jag är nu inte ensam som har ansökan liggandes, lokala ProAgria direktören tittade in igår och hon menade att ännu i förra veckan så hade 50% av jordbrukarna ansökan liggandes.

Bilder lär berätta mer än tusen ord så jag gör ett hastigt sammandrag med korta kommentarer om vad som gjorts sen sist.

Lök.

18.5.2017 Försöksfrölöken såddes.

 

20.5.2017 Växtskyddsarbete under de tidiga småtimmarna.

 

20.5.2017 Samcoplastläggning och utmärkning av försöksrutorna.

 

27.5.2017 Plantlökssättningen halvvägs. Så här långt relativt hyfsat planteringsväder men sen tog nordanvinden kommandot men med frusna fingrar kunde lökplanteringen slutföras sista maj.

Palsternacka.

Just hade vi tagit upp fjolårets och nu var det dags att så nya 🙂

22.5.2017. Bäddfräsning för Palsternacka.

 

23.5.2017 Sådd av Palsternacka……

 

11.6.2017. …..och fint har dom grott 🙂

Sallat.

11.6.2017. Några lätta försommarregn har bidragit till att sallaten kommit bra igång. Vi har mellan varven som vi planterat annat satt några omgångar sallat. Här den femte planteringsomgången som är den första som planterats på bar jord, de tidigare har satts på bioplast.

Morot.

28.5.2017. Bäddfräsning för morot. Har i år lyckats byta till mig jungfrulig mark för lagermorötterna så jag ser fram emot en kvalitativ skörd om allt går vägen.

 

28.5.2017 Sådd av morot i den vackra solnedgången.

 

Råg.

19.5.2017. sent omsider börjar rågen visa tecken på liv. Uppe vid skogskanten ligger dock snö kvar och det är för blött för odlingsåtgärder.

 

5.6.2017. Hoppsan, här har det hänt saker. Kanske får man lov att ta itu med ogräsbekämpning och ge lite tilläggsgödsling i alla fall.

 

Kål.

9.9.2017 Lagerkålen är planterad och tredje omgången broccoli planteras samtidigt som nattdimman rullar in.

 

9.6.2017. Äntligen lite sommarvärme 🙂 …..men med den kom också lopporna 🙁

 

Vårsäden.

Fick lagom till månadsskiftet hem såmaskin som jag liksom tidigare år lånar eftersom min gamla strök med i branden. Lite sent kanske men å andra sidan har det som såddes tidigt här i grannskapet vuxit långsamt så så långt efter borde det ändå inte bli nu när det är varmare. Det är nog ändå första gången jag inleder vårsådden i juni månad, maj är nog det normala.

Årets fyllningsstation ser ut så här. Merparten av årets spannmålsåkrar ligger nära driftscentrum så maskin har fyllts hemma på gården.

1.6.2017 En andra överfart med harven på den vårplöjda åkern där vi skördade palsternackor för ett par veckor sen.

 

2.6.2017. Vårsådden inleddes och avslutades 5 dagar senare……..

 

……tanken var att så ytterligare några hektar men när jag anlände med plogen möttes jag av följande syn så det fick bli en roundupbehandling i stället. Tror det får bli lite gröngödslingsvall här.

 

En vecka efter sådd är något på gång i vart fall 🙂

Övrigt.

Bråda tider på åkern drabbar inte bara bloggandet utan allt övrigt kontorsarbete blir också på hälft, till och med räkningarna som vill uppstå så fort man försöker göra något hopar sig.

Det är alltid lika spännande att se om det finns täckning på kontot när räkningsbuntarna betas av.

 

 

Blev rena rama utdraget ur skiftesvisa bokföringen det här i all sin korthet.

Är det nåt Ni undrar över så var så vänliga och ställ en fråga. Det är ju svårt att veta vad som intresserar 🙂

 

 

 

1 april, 2017 av Nisse

Fy Fiat, fy !

Efter en lång kamp med fastrostade muttrar på helt omöjliga ställen lyckades jag äntligen få bort växellådan på Fiat Ducato. Och det var värre än jag kunnat tro … De ärans förbenade typerna som byggt bilen hade satt in ett lager av PLAST som trycklager !

Den svarta klimpen är plasten som smält ned till oigenkännelighet. Varför i all fridens namn de har satt in ett sådant skräplager där det är ett stort arbete att byta är helt obegripligt. Kanske någon ekonom hade fått billigt ett parti av skräpet eller nånting. Troligen hade säljaren svurit att det håller lika länge som ett riktigt lager men försäljarsnack är ju lika med förbannad lögn.

Jag har bytt trycklager på en mängd bilar och traktorer men aldrig sett ett lager så fullständigt förstört. Vanligen har trycklagret bara börjat föra oljud men inte har det gått i bitar … Det här var absolut bottennapp för dumma konstruktioner. Skall man sätta in skräp för att spara nån cent så borde man välja platser där det är lätt att byta eländet och inte där man måste skilja åt halva bilen.

Nu vet jag åtminstone hur Ducaton är konstruerad efter att ha legat i nån vecka under bilen. Det blev inte långa dagar för jag måste kravla mej bort och göra annat emellanåt för att mjuka upp mej litet. Den här veckan gick åter till skogsarbete då det blev kalla nätter och bra före på förmiddagarna. Bilen är nästan ihopskruvad men endel  rör och ledningar skall ännu sättas tillbaka.

Jag har kört Fiat sedan 70-talet (Lada hör ju till samma släkt) och varit ganska nöjd men nu börjar jag allvarligt fundera på att byta märke. Fast de är väl alla lika dåliga nuförtiden. Konkurrensen ger inte bättre kvalitet utan tvärtom mera skräp – både billigt och dyrt. I alla fall säjer jag för första gången nu: Fy Fiat !

 

5 mars, 2017 av Nisse

Det var mycket bättre förr

Orsaken till att jag tycker det just nu är att jag skall byta trycklager på paketbilen (Fiat Ducato). Det är tredje Ducaton som jag har (från 2006). De tidigare modellerna var någorlunda mänskliga och det fanns ganska gott om utrymme i motorrummet men den här är rent ut sagt hemsk. Den är fullproppad med rör och ledningar och allsorts manicker som mest tycks vara till för att krångla. Motorlampan lyser ibland (indikerar fel) och jag har försökt hitta felet men utan resultat. Det fina elektroniska felsökningssystemet OBDII ger en massa felkoder som säjer absolut ingenting. Men motorn går bra så jag har struntat i lampan.

Trycklagret kan man däremot höra mycket tydligt helt utan felkoder. Det skriker och rosslar som en galning så fort man trampar ned koonan (kopplingen). Inga problem med felsökningen där. Men däremot är det värre att byta det. Jag har till hälften skruvat bort alla grunkor som finns ovanför växellådan men så blev det så fint skogsväder att jag lämnade verkstadsarbetet och for till skogs i dag. Det har ju varit regnigt och blött en tid så man måste ta vara på det fina vädret. Nästa söndag blir det igen varmt så då kanske jag fortsätter med bilen.

Verkstadshandböcker är en liten utgift i jämförelse med alla andra kostnader så jag har köpt alla jag kommit över. Nu är det inte mera böcker utan allt finns på CD eller på nätet. Bättre har det inte blivit för de är ofta dåligt gjorda och det är svårare att hitta nånting än i en pappershandbok. Och så måste man ta ut dem på papper i alla fall då man börjar skruva. Inte kan man ligga med datamaskinen under bilen …

Stor hjälp har man däremot av olika forum på nätet där vissa sätter in mycket bra beskrivningar med foton och allt. Ifråga om Ducato så är de tyska nätsidorna bland de bästa men så finns där också en stor mängd Ducato. Det som jag saknar är datoriserade reparationsverktyg men jag köpte nyss en OBDII-anslutning med Blåtand (trådlös) som gör att man kan koppla Androidmobilen  till felsökningssystemet. Det finns en mängd ”appar” dvs. program som läser av alla parametrarna från bilen och visar dem på skärmen. Om det är ett bra program så kan man kanske hitta felet med det.

Men jag saknar i alla fall gamla Lada (som ju var en kusin till Fiat). Den körde vi med från början av 70-talet ungefär 30 år framåt. Allt som allt sju bilar. Den var enkel och man kunde reparera allt själv. Reservdelarna var billiga. Tyvärr blev de nyare modellerna sämre och reservdelarna gick upp i pris så man måste gå över till Volvo för att få biligare reservdelar. På Lada har jag bytt koppling flera gånger och har ännu ett specialverktyg som jag själv gjort av ett spoljärn för att lättare få bort översta skruven på växellådan. Det var inte stor sak att skruva bort växellådan, lägga den på golvet och byta kopplingen. Sedan satte man växellådan tillbaka och det var klart. Det enda som jag fick fundera på en stund var hur man pillade bort växelspaken som satt fast med en intressant gummipropp. Men då man visste knepet så gick det fort.

På tal om moderna maskiner och allt elände de för med sej så läste jag en typisk historia i Land Lantbruk (nr. 9/2017). Två bröder i Västmanland hade år 2000 köpt en tröska med alla möjliga moderna rackerier – i ungdomligt oförstånd. Som gammal elektronikingenjör skulle jag aldrig köpa nån maskin med  ”modern” elektronik för de har stora mängder barnsjukdomar. Så också denna tröska. Den hade en skärm som tappade minnet och utan den fungerade tröskan inte alls. Det visade sej att det var en mycket ovanlig skärm som inte fanns som reservdel. Som jag alltid sagt så köp inte nånting ovanligt utan hellre något gammalt och vanligt. Och köp inte nånting som är helt beroende av elektroniken.

Efter 15 år var tröskan (elektroniken) slut och utan reservdelar. Det var inte någon billig tröska utan tysk kvalitet: Deutz-Fahr. Det är inget fel på elektronik i och för sej men all ny elektronik hör till riskzonen för den är ofta skräddarsydd vilket ger reservdelsproblem. På bilarna finns det numera en mängd elektroniska styrenheter som ofta byts ut alldeles i nödan eftersom felet finns på annat håll. Och de är inte billiga – ännu. Det blir förstås bättre men jag tippar att det tar 10-20 år ännu innan elektroniken i bilarna blivit ”mogen” i den meningen att det är standardmoduler som kostar kanske ett tiotal euro och som finns på hyllan i vilken butik som helst – åtminstone på nätet.

De invecklade systemen med sladdar och rör blir vanligen enklare med tiden de också. På sätt och vis är elbilarna de allra enklaste. Åtminstone kan de göras enkla med standardmoduler. Men där är problemet ackumulatorerna. De är alldeles för usla i praktiken oberoende av vad de skriver i tidningarna om ”fantastiska uppfinningar” vilket ofta bara är ett sätt att visa att reportern inte fattat nånting.

Kanske jag nån gång i framtiden kan medge (motvilligt) att bilarna blivit bättre men just nu svär jag bara ve och förbannelse över ”utvecklingen” som gjort bilarna invecklade och jäkliga att reparera. Liksom med traktorerna fanns det en tid då det tillverkades bilar som var nästan eviga och inte ens behövde repareras – annat än att vissa slitdelar skulle bytas då och då. Och så kunde man reparera dem. Så det var mycket bättre förr …

 

24 januari, 2017 av Nisse

Byggande och virke

I över 60 år har jag byggt så gott som vartenda år. Det var kojor i början men blev allt större hus med tiden. I slutet på 1970-talet byggde vi ett nytt hus åt föräldrarna (som nu pojken byggt om åt sej själv). Sedan blev det ny verkstad på 12×14 m med 4,20 m höjd innanför och en helt ny kalluftstork på  12×14 m i två våningar där mellantaket var körbart med 10 tons maskiner. Dessutom rustade vi upp det gamla huset 1980 och nu senast rustar vi upp den gamla folkskolan som är byggd 1899 men fortfarande kärnfrisk medan andra skolor blivit mögelhus och rivs efter 20-30 år. I Sverige pysslar vi med vårt gamla torp från 1856. Förutom ramarna till verkstaden och torken är allting byggt i trä.

Så man har hunnit göra alla misstag som man kan göra. Jag har byggt med ”moderna” metoder och ”moderna” material då jag som ung och dum trodde på ”byggexperterna” men återvänt till gamla metoder och gamla material. Numera bygger jag med beprövade metoder och beprövade material. Då vårt kök brandskadades för några år sedan så rev jag bort alla moderna material som jag satt dit 1980 och återgick till målat trägolv och pärlspont. Visst fanns där plast i väggar och golv men till all tur hade mössen ätit sönder det mesta så vi undvek mögelhusens öde.

Virke har vi från egen skog och det sågar vi själva med Logosolen. Då vet man vad man har och kan välja ut det bästa. Det virke som man får köpa är bara skräp och kommer inte in i våra hus mer – med undantag för nån prydnadslist möjligen. Vi har kvar en hel del virke från torkbygget. Då vi sågade 5×25 cm plankor så blev det en mängd klenare virke också. Det är tätvuxen kvistfri tall. Problemet är att det är så fint virke att jag inte nänns använda det i många fall så jag måste såga nytt sämre virke också :-).

Det riktigt skär i själen då man ser hur folk som blivit lurade av reklamen kastar bort och bränner upp fantastiskt fina gamla fönster. Förr valde man ut fönster- och dörrvirke redan i skogen. Man barkade de utvalda raka och tätvuxna träden (oftast tall) så att kådan skulle impregnera dem och lät dem stå i upp till sex år efter det. Sedan sågades virket och fick lufttorka (i skugga) i ett par år. Då fick man otroligt fina fönster som håller i all evighet – om de inte målas med den äckliga plastfärg som nu säljs för den stänger in fukten i träet. Missföstå mej rätt: Industriell produktion behövs för nybyggen men att riva ut gamla fönster av ypperlig kvalitet för att sätta in massproducerat skräp är rent kriminellt.

På 1950-talet togs i Sverige den gamla virkesklassificeringen bort på industrins begäran och efter det har allt blivit sämre. Det byggs snabbt och dåligt numera med dåligt virke. Jag har som tumregel att man aldrig borde köpa ett hus som är byggt efter 1950-talet.

Skillanden i virke har jag upplevt tydligt. Plankorna i torken är tunga och starka men i verkstaden  använde jag kvistig tall som växt snabbt invid en mosse. Där tappade jag en planka på 5×15 cm från mellantaket och den brast … Sådant virke vill man inte ha i husen. Hållfastheten är mycket sämre än för det tätvuxna virket. Numera säljer vi det snabbvuxna och sågar det tätvuxna åt oss själva eftersom det inte betalas för kvalitet.

Intressant nog kommer de gamla beprövade metoderna och materialen tillbaka i Sverige och det har börjat komma också i Finland. Men fortfarande byggs det mögelhus som måste rivas inom kort. Jag är medlem i Svenska byggnadsvårdföreningen och köper numera bara material från de speciella byggnadsvårdsbutikerna. Vi har bland annat Byggnadsapoteket i Fiskars och Borgå gamla järnhandel (som tyvärr nu måste flytta från det gamla fina stationshuset).

Vi har också Lovisa gamla trähus som varje år samlar tusentals personer. Tyvärr så finns det för litet kunskap om gamla metoder och vissa fåntrattar river bort mellantaken och lämnar väggstockarna bara för att få ”gammaldags” utseende. Men man hade aldrig stockarna synliga i gamla hus utan limmade tidningar på dem om man inte hade råd med tapeter. Och man lackade aldrig träpanelen. Hus utan mellantak användes bara så länge man hade eldhärden mitt på golvet och röken gick ut genom en lucka i taket. De eländiga inredningstidningarna är rena kulturvandaler.

Under julen fick vi en lektion i faran med modernt byggande då brorsan fick regn inne i köket. Ett rör till diskmaskinen hade kommit loss och vattnet sprutade med fullt tryck inne i mellanväggen i övre våningen. Troligen var det tryckstötarna från diskmaskinens magnetventil som förorsakade eländet. I Ribackstugan lossnade också ett rör under diskbordet som hade en modern ”snabbkoppling” men där rann vattnet ned under styroxen i golvet. Mellantaket är av lättbetong och under fanns bara pannrummet med golvsil.

Vattenskador hör till de värsta i nutida byggnader. Det är bara värre om hela huset brinner upp. Då vi hade köksbranden så var vattenskadorna från släckningen värre än brandskadorna. Så man börjar fundera om man alls skall ha vatten inne i ett hus … I England är ibland vattenutrymmena placerade i en tillbyggnad liksom köket. Åtminstone skall rör aldrig dras inne i väggar och golv ! Inte elkablar heller. Det går bra att placera dem under listerna. Kanske man borde flytta kök och våtutrymmen till ett skilt hus. I Medåker har vi inget vatten i huset (utom kaffevatten) och det går riktigt bra att promenera till  bastun och dasset utomhus också på vintern. Folk är onödigt mjäkiga nuförtiden.

Så jag är direkt på kollisionskurs med allt modernt byggande. Det är dåligt, farligt och dessutom dyrt. Ifråga om de moderna materialen så går filosofin ut på att man säljer obeprövade material med mördande reklam: ”Nytt, underhållsfritt, fantastiskt !” och sedan går det åt fanders då garantin gått ut. Och man ”modifierar” litet och så heter det att ”det gamla var dåligt men NU är det nytt och fint …” . Och man säljer igen tills garantin gått ut. Och så vidare … Jag använder bara beprövade material som använts i minst 60 år.

Spånskivor hör fan till ! Jag har bytt spånskivorna i golvet i stallet (mitt arbetsrum) två gånger redan. De är som svampar och sväller upp direkt av vatten, börjar lukta och blir mögliga. Aldrig mera spånskivor ! Vanligt trä tål en hel del vatten bara det kan torka upp. Så plastmattor är också på NIX-listan. Nog har vi prövat nya material under de senaste 60 åren – och befunnit dem usla. Tyvärr misstänker jag att eländet fortsätter eftersom ”allt kan säljas med en mördande reklam” som Ulf Peder Olrog sjöng redan på 40-talet.

 

21 november, 2016 av Nisse

Sanningens ögonblick

Den senaste tiden har gått till verkstadsarbete nästan dygnet runt. Ibland vaknar jag mitt i natten kallsvettig och undrar om jag nu säkert har mätt riktigt och inte glömt nånting. Och idag kom sanningens ögonblick för nu lyfte jag upp fästet på traktorn. Och det gick att sätta på även om det var litet sniduvint (snett) men det visste jag från början för traktorns fäste är inte alls rakt på någon led. Med hjälp av jäärnstavur (järnspett) och milt våld så fick jag det i alla fall på plats. Milt våld i den här storlekens konstruktioner betyder att man slår allt man orkar med släggan.

DSCN6333

Nu skall ännu stödfötterna och ventilbordet monteras förrän jag kan lyfta upp själva lastaren. Fästplattorna för fötterna och processorn skruvas fast. Jag har inte så många dagar tid för sedan blir det åter kallare.

 

19 november, 2016 av Christer

Blir det att återuppta plöjningen?

Efter närmare ett par veckors ”vinterväder” har vi nu fått höstväder med regn och rusk och tillika har det torra och av lite snö upplysta omgivningarna förbytts i väta och mörker anefter som snön regnat bort.

Utsikt över Långmossen 16.11.2016

Utsikt över Långmossen 16.11.2016

Samtidigt börjar marken åter tina upp och bland annat min bloggkollega Kalle frågar sig i ett facebookinlägg om det snart går att återuppta plöjningen. Det är en sak som också jag undrar över. Om nu åtminstone i mitt fall oktober ännu är skördemånad så brukar jag räkna november som plöjningsmånad men det blev ju en kortvarig plöjning hittills. Sen plöjning är inte främmande för mig och visst har jag också tidigare återupptagit plöjningen efter att marken åter tinat upp. Oftast har det då kommit lite snö som förhindrat alltför djup tillfrysning men nu i höst frös nog marken ganska djupt. Exakta uppgifter har jag inte eftersom jag ännu inte placerat ut mina tjälmätare. Jag tippar ändå att vi hann få 15-20 cm tjäle under den kalla perioden. Men som sagt värmegrader och regn med blåst kan nog tina upp även ett 20-tal cm djup tjäle men en grov uppskattning från min sida skulle vara att ännu en vecka fordras innan det blir aktuellt att tänka på plöjning. Ska vi tippa på att det går till lillajul om vädret fortsätter som idag.

Hur som så tilltalar det nu aktuella vädret till varken skidåkning eller skogsarbete och som sagt ännu inte plöjning så under tiden kan man förslagsvis läsa om och se en favorit i repris med en video som jag bandade för 5 år sen.

Jag har också nu som då fått förfrågningar om videomaterial som publicerats här på bloggen och eftersom det inte alltid är så lätt att hitta dem så tänkte jag pröva att lägga upp dem på¨youtube så jag bytte ut länken till videon i inlägget så får vi samtidigt testa hur det fungerar. Går det bra och intresse finns så ska jag försöka lägga upp mera videomaterial på youtube anefter tid och lust finns.