Facebook……

…… bra eller dåligt? Ja därom tvistas det både i hemmen, på jobben och även bland förståsigpåare och annat skolat folk. Och visst är också min syn på “föusbootjen” lite tudelad men måste väl ändå tillstå att det positiva överväger för närvarande.

Här liksom, tror jag, på många andra ställen var det till först ungdomen som började använda fb och visst tyckte jag att de försummade en del arbete med att ideligen uppdatera sina statusar, gilla, dela och kolla vad vännerna höll på med. Jag tyckte också att det var lite onödigt och märkligt att efter att just ha kommit hem från skolan eller vännerna så måste man börja chatta med de samma personerna som man just träffat………. kunde man inte ha “chattat” färdigt “face to face” innan man skiljdes?

Nå, man är ju en gammal gubbe som inte förstår sig på sånt 🙂 Inte förstår jag mig heller riktigt på de som helt hemfaller åt det som kallas “tele-cocooning” till den milda grad att de varken ser eller hör något av omgivningen helt inneslutna i sin egna värld med proppar i öronen och med ögonen och fingrarna på telefon. Nå, ibland får jag också höra att jag inte hör något när jag går omkring och lyssnar på radion i hörselskydden, så kanske det är samma sak. Men det oroar mig lite att ögonkontakten med omvärlden håller på att försvinna. Fast i och för sig tyckte jag det samma när jag som något yngre på 70-talet besökte huvudstaden och de flesta gick med blicken fästa rakt fram i fjärran, ingen som hälsade eller ens nickade åt varandra på gatan. Här i vår lilla by var ju allt så annorlunda. Nu på senare år tycker jag faktiskt att storstaden blivit lite vänligare och vår lilla by som också växt lite har blivit…… jaa, ovänligare är kanske att ta i men atmosfären har nog ändrat. Eller……. jaa, jag vet inte kanske är det” gammal gubbe funderingar” de här också?

 

Skolkampanj

Häromdagen hade jag förmånen att få presentera jordbruket genom “bonden i skolan” -kampanjen för ortens fjärdeklassister. Tillfället oroade mig lite ty några dagar innan hade jag hört på radion att nuförtiden så får inte läraren ställa direkta frågor till enskilda elever inför de andra eleverna för då viftar eleverna genast med lappar där föräldrarna meddelar att deras blyga barn inte får utsättas för dylik “exponering”. Hur har det nu blivit så här tänkte jag, är det just “tele-cocooningen” som lett till att all kommunikation numera måste förmedlas elektroniskt? Nå, till min tillfredställelse kunde jag notera att blyga var nu inte barnen i den lokala skolan 🙂 Och glädjande nog var det ganska många, kanske lite mera än en fjärdedel som hade föräldrar som sysslade med någon form av jordbruk. Däremot tror jag att det var endast två som hade någon av föräldrarna som på heltid var bönder. En lektion gick snabbt och lite svårt tyckte jag det var att få balans i vad som man kunde gå in på på så kort tid. Dessutom är jag ju mera van att undervisa yrkeskolelever och vuxenstuderande än lågstadiebarn från min tid som arbetslärare på trädgårdsskolan på -80-talet.

 

Men tillbaka till facebook,

det var som sagt flickorna i familjen som till först anammade flugan sen fick dom också sonen med i gemenskapen, vilket lite förvånade mig för han var inte så datorintresserad trots att han var väldigt intresserad av teknik i övrigt. Eller rättare sagt så rörde sig hans datorintresse mera kring att läsa motorsidor, sprängskisser och se på youtube-videor än att chatta och delta i diskussionsforum. Säkert påverkade hans dyslexi till en del hans datoranvändning. Därför hade jag kanske inte förväntat mig att han skulle börja “sitta på facebook”, vilket han hann göra i litet över ett halvår innan han togs ifrån oss. Då jag i chockartat tillstånd frenetiskt försökte finna förklaringar till varför han så hastigt och oförklarligt valde att avsluta sin vandring här på jorden fick jag med flickornas hjälp ta del av Erik’s “liv” på facebook för att där eventuellt finna någon ledtråd. Något svar fann jag inte och det hade jag kanske inte heller väntat mig, det var som väntat inte så värst många kommentarer. Går nu inte närmare in på Erik’s liv här denna gång till det saknar jag fortfarande kraft och mod men mitt sökande ledde till att jag skaffade ett eget facebook-konto.

Vill väl inte direkt påstå att det räddade mitt liv men åtminstone hjälpte det mig att bättre klara de sömnlösa nätterna de första månaderna. Vill å det varmaste tacka alla de bekanta och från tidigare obekanta facebookanvändare som offrade sin nattsömn med att stötta och uppmuntra oss denna svåra tid.

Så här efteråt förstår jag inte hur men på nåt konstigt vis samlade jag mig till att också grunda en sida (fanpage) för vår gård. Vi hade samma sommar haft släkt från Amerika på besök och de ville gärna följa med utvecklingen av grödorna och livet på gården och jag fann här ett lättare sätt att göra det på än genom att sända e-mail. Lite opersonligare joo…… men så mycket enklare. Eftersom den amerikanska släkten kallade gården för Finne farm fick sidan namnet FinneFarm och för att göra det lättare för dem att ta del av information skriver jag företrädelsevis på engelska där.

Sidan har nu fungerat i lite på tre år och under tiden har också andra börjat “gilla” den så numera skriver jag in information om gården och livet här för alla intresserade. Den är öppen för alla och till först hade jag kanske tänkt mig nåt tiotal “fans” men trots att jag inte desto mera har marknadsfört sidan så har den numera över 500 “fans” som gillar den. Eftersom den har internationell spridning så skriver jag fortfarande mest på engelska men kommentarer och frågor försöker jag besvara på frågeställarens språk.

En liten test på sidans funktion och facebooks effektivitet gjorde jag i samband med självplockstillfället här om veckan, tycker nog att jag kan vara nöjd med responsen då ett 20-tal plockare plus den lokala dagstidningen dök upp trots endast ett halvt dygns varsel.

Mera facebook,

sporrad av “framgången” med FinneFarm-sidan grundade jag också en annan öppen sida kring vår “livsnerv” genom byn det vill säga den så kallade vägen eller Långmossvägen (bygdeväg 17619) . Tanken med denna sida var att informera väghållare och -användare om vägens skick eller egentligen om vägens oskick. Den har nu ett 90-tal “fans” så vitt jag vet mest användare trots att jag nog försökt bjuda in väghållarna också. Vägen har sen sidans tillkomst grundförbättrats och är nu i bättre skick. Vet nu inte om jag kan påstå att det är sidans förtjänst och fortfarande finns det orsak till information och förbättring av vägen så lite sporadisk uppdatering om vägens skick och livet kring den försöker jag göra.

Förutom dessa och min personliga sida deltar jag i ett antal slutna grupper, så visst spenderar jag numera en del tid på facebook på gott och ont. Lite tid joo men kanske inte mera tid än vad många spenderar med att se på TV. Jag vill gärna ha lite mera interaktivitet än vad TV erbjuder så jag föredrar nog fb, försöker ändå undvika alltför många kommentarer, gillanden och delningar för jag tycker mig notera alltför mycket “skräp” som enbart tar tid att bläddra igenom när man försöker uppdatera sig om vad som är på gång. Sen kan jag inte heller förstå varför personer i samma hushåll måste hålla på och förmedla information via fb istället för att prata med varandra……. så långt har jag inte kommit med “tele-cocooningen” ännu……… 🙂

Såleis…….. blev lite långt dethär…….. hoppas ni orkade med allt trams 🙂

Rivet ur Arkivet om kossor

På Yle Fem sänds just nu en arkivserie som börjat för en dryg månad sedan, Rivet ur Arkivet. Serien är baserad på arkivmaterial och varje program behandlar ett visst tema. Programmet som sändes i lördags handlade om kor och människan relationer till kon genom tiderna och är ju mycket intressant också ur ett Bondbloggen-perspektiv.

Om du missade programmet så går det att se på Arenan.

Katastrof!

Media är nu fullt med reportage och bilder från översvämningarna här i Österbotten och katastrofen är ett faktum för många som fått åkrar, hus och hem under vattenmassorna. Själv har jag klarat mig ganska bra även om det inte var långt ifrån att också våra grönsaksfält översvämmats, en 10-20 cm:s marginal var allt som fattades. Däremot har min bästa vän och kollega råkat illa ut då hälften av morotsarealen nu ligger under vatten, utsikterna för att morötterna skall gå att skörda är nog tyvärr små även om vattnet nu snabbt skulle dra sig tillbaka. Det tar tid för åkrarna att torka så att de kan skördas med maskiner och nu torkar jorden väldigt långsamt då det är så pass sent. Jag är nog illa rädd att vintern hinner före 🙁

En bild från kollegans översvämmade morotsfält, ingen vacker syn 🙁

Kollegan meddelade att i lager finns skörd för några veckors försäljning så fås inte mera skördat blir det att spänna till svångremmen tills nästa säsong. Detsamma blir det antagligen för hans packeripersonal också då han omöjligen kan hålla dem i arbete om inget finns att tvätta och paketera.

 

Fem före i den egna odlingen.

Som jag nämnde så klarade jag mig bättre, inga direkta skador men åkrarna är nu för mjuka för att det skall gå att skörda maskinellt så det blir nog att inleda veckan i samma anda som vi avslutade förra veckan, med handarbete………

Så här nära var det i den egna odlingen……….
………. rådiket vattenfyllt och halva vändtegen under vatten, en 10 cm högre vattennivå och vattnet hade runnit in i odlingen 🙁

 

Inga exceptionella regnmängder.

Några rekordstora regnmängder är det ändå inte som fallit, här rör det sig om 70-80 mm under de senaste 4 dagarna. Jag har nog upplevt flera regn på över 100 mm under en veckas tid tidigare. Så varför blev det nu så här denhär gången? Största orsaken är nog årstiden och det faktum att marken var ganska vattenmättad från tidigare efter en lång period med låg avdunstning. Jag gjorde en hastig granskning av de lokala vattendragen på lördagen och kunde konstatera att en hel del vägtrummor nog är underdimensionerade trots att de inte är alltför gamla. Undrar om det är en beräkningsmiss bland planerarna eller en medveten kalkylerad risk för att hålla kostnaderna nere vid förnyandet av vägtrummorna?

En annan sak som också bromsar upp vattenmassorna är de buskar och träd som tillåts växa på slänterna. Erkänner att jag nog själv också är medskyldig därvidlag men har beslutat att det skall bli ändring på den saken framöver. Vissa slänter som jag haft möjlighet att åtgärda i sommar har jag redan fixat till efter att jag skaffade slyröjaren.

På slänterna närmast i bild har slänterna fixats till i sommar, slänterna högre upp på bilden står i tur så fort tillfälle ges.

Buskagen på slänterna har nog blivit betydligt vanligare sen skyddsremsorna infördes i samband med EG-anslutningen. Minns att jag vid ett besök till Holland i slutet av 90-talet förundrades över att dylika skyddsremsor inte fanns längs de holländska kanalerna utan allt plöjdes som gick att plöja. På förfrågan fick jag till svar att odlarna bötfälls vid kanalsyn om inte växtligheten tuktas. En australiensisk jordbrukare som besökte oss i augusti förundrades över den frodiga växtligheten på dikesrenarna härstädes. Då jag förklarade att vi har si och så många meter breda skyddszoner beroende på vilka bekämpningsmedel vi använder började han räkna upp vilka medel som dom kunde använda för bekämpning av ogräs på dikesslänterna. Så olika vi kan se på miljöfrågorna här i världen………

 

 

Om inte på ett sätt så på ett annat……..

……fortsätter skörden. Behöver väl knappast meddela att det inte riktigt går som planerat just nu men det vill sig inte riktigt med skördandet. Men för att se positivt på saken så är det ju en tröst med brett sortiment….. går det inte att skörda det som växer under jorden så är det lite lättare att få in lite av det som växer ovan jord, speciellt om man gör det för hand. Lite harmar det att sådana grödor som man försökt mekanisera också verkar att bli ett handarbete, handarbete har jag ju tillräckligt av från förut så jag hade sett fram emot att få skörda lite från traktorsitsen också.

Till de grödor som jag försökt mekanisera hör löken. Löken växte länge i år då sommaren varit sval men den sena lossningen efter att blasten lagt sig efter stormen lyckades riktigt bra men sen blev det lite väl fuktigt för att den skulle torka så pass att den kunde “rulla” igenom potatiströskan. I början av förra veckan blåste det upp så jag beslöt vända löken och den torkade så pass att den borde ha gått att skörda. Tyvärr blev det att tröska lite havre efter vändningen och under tiden började det regna, hoppades att det inte skulle regna så mycket att det skulle försvåra lökskörden. Försökte faktiskt köra upp lite, bra gick det inte men största problemet var nog att löken blev så smutsig. Hoppades på en ny torr dag men någon dylik verkar det nu inte bli. Nu har löken legat så pass länge ute på åkern att jag befarar att den skall börja fara illa, så ska den tas tillvara är det bäst att börja på om det sen så skall ske för hand.

Går det inte med maskin så får man försöka för hand…… tar ju bara lite mera tid.
Sen in med löken på torkgolvet och fläkten på så att ytfukten fås bort.

 

…. eller på ett tredje…

Igår eftermiddag blev det till och med för vått för handskörd av löken, men stor efterfrågan på inhemsk broccoli sände oss ut på broccoliskörd då vi ännu har ett par sena planteringar av broccoli kvar.

Tack vare det relativt varma vädret växer broccolin fortfarande 🙂

 

…….. fortsätter skörden.

I dag stod skörd av stjälkselleri och kål i tur då regnet ytterligare förvärrades och det nog inte ser ut att bli någon morotsupptagning de närmaste dagarna. Stjälksellerin skördades till stor del under tiden som jag lämpligt fick orsak att lämna den blöta åkern för att sätta mig i den torra och varma YLE studion tillsammans med Agneta och Jacke för att ventilera ett och annat aktuellt i fredagsklubben. På eftermiddagen fanns inga godtagbara undanflykter så det blev att ta på regnkläderna igen och hjälpa till med kålskörden.

Glada vi till kållandet gå…….

 

Se det nyfödda lammet Hulda

Charlotta fick fram kameran och lyckades fånga det här nyfödda lammet på film!

Så här skriver Charlotta om det lilla lammet:

Tackan/mamman heter Dua, lammet heter Hulda. Det var många som hade föreslagit det som namn åt de förstfödda lammen, men tänkte att det skulle passa att döpa den här lilla “trasselhulda” till Hulda. Hulda är lite rolig på sitt sätt, tackan är svart, baggen är brun och lilla Hulda blev vit. Baggens förfäder är bruna. Duas mor Tua är svart, men Duas far är vit. Så det är från morfar lilla Hulda fått sin färg. Eller från gammelmormor, gamla kloka Breda som jag tidigare skrivit om i bloggen, hon var vit. Hulda är ensamt lamm, hon föddes 12.3 2012 och vägde 3,4 kg i tredagars vägningen.

Den här filmsnutten är filmad när hon är ungefär två-tre timmar gammal. Hon har stigit upp och ätit en gång redan, så det här är andra gången hon prövar stadgan i sina långa, klena, vingliga ben. Huldas släktträd är bland det bästa jag har, så om vi bara kommer bra överens i framtiden också, och inga käppar kastas i hjulet, så kommer hon att bli en “kanondam” här på Ytterholm.

Här är namnen

Charlotta avslöjade vinnarna i namntävlingen om vad tackan Effis lamm ska heta i helgens Lördax i Radio Vega!

De två små lammen kommer att heta Hårfager och Hagasessan och vinnarna i tävlingen är Monika och Maj. Ni kommer att få ett paket med en Bondbloggen-tygkasse och en Bondbloggen-mössa på posten! Grattis!

Hör hur Charlotta resonerade kring namnen i Lördax: