Efter regn

Efter allt regnande i trösktiden har vi nu haft ett par rätt hyfsade veckor för plöjning och gödselspridning. Det är fortfarande betydligt blötare än normalt i jorden, men faktiskt bättre än man hade kunnat vänta sig.

Regnet lyckades dock tyvärr sänka mina utsädesplaner. För att spannmålen skall duga till officiellt utsäde borde minst 85% av kärnorna gro och i mitt parti var det bara 69% som gjorde det. Visserligen finns det en del knep med sortering och annat för att höja grobarheten en aning, men i det här fallet är glappet för stort för att ta igen. Det betyder att havren får säljas som vanlig livsmedels- eller foderhavre. Det innebär att inkomsterna blir mindre, men nån regelrätt förlustaffär borde det ändå inte bli.

Den senaste veckan har gått i plöjningens tecken. Min gamla tegplog börjar bli till åren kommen och jag har faktiskt letat efter en ersättare nåt år. För nån månad sedan snubblade jag över en fyrskärig vändplog som låg i lämplig prisklass och nu får jag sätta den i marken för första gången. Trots att den förstås vänder jorden ungefär på samma sätt som en tegplog är det ändå en ny maskin man skall komma underfund med, men det börjar ge sig. Plöjningen är dessutom ett av de roligare jobb man gör, så det är ingen större skada att man får ägna den lite extra uppmärksamhet.

Äntligen!

På tisdagskvällen avslutades äntligen årets regntunga skördessäsong med att den sista rybsen tröskades. Med tanke på hur många gånger som jag kastat in handduken den här hösten bör det vid det här laget ha blivit rätt tunt i linneförrådet.

Den sista havren tröskades en sen kväll för förra veckan. Marken var genomdränkt, vi fick dra loss den fastkörda tröskan ett par gånger och cirka en hektar blev tyvärr oskördad. I slutet av kvällen fick en av oss gå framför tröskan och känna efter hur våt marken var för att kunna undvika de blötaste surhålen. Som tur blåste det kraftigt vilket gjorde att det inte föll nån dagg och vi kunde köra långt in på kvällen. Vi avslutade dagen 21-tiden och då blev det ännu väder över.

Med rybsen gick det faktiskt bättre, trots att den tröskades senare. Visst drog vi även nu loss tröskan ett par gånger och visst lämnade den på ett par ställen rena skyttegravar till körspår, men på det stora hela var marken faktiskt torrare. Trots det använde vi även för rybsens del metoden att ha en man gående framför tröskan på vissa delar av skiftet för att kolla att marken säkert bar. Av rybsen fick vi bara offra c. 0,25 ha som inte kunde skördas.

Hursomhelst, nu är årets tröskning avslutad. Faktum är att det är en av de sköna sakerna med växtodlingen, nämligen att säsongen alltid tar slut oavsett om det varit en höjdar- eller bottensommar. Mentalt tror jag faktiskt man mår bra av att få sätta punkt, endera glädjas åt eller harmas över det som varit och gå vidare. Och sommaren 2011 var på det stora hela bra, det är bara de senaste veckorna som varit besvärliga.

Angående det där med att ha en person som går framför tröskan och kollar bärigheten berättade en bekant att han en våt höst klarade de sista hektaren genom att hustrun gick framför och han följde efter med tröskan. Efter ett tag konstaterade han att tröskan faktiskt tog sig fram även där hustrun sjönk ner. Vis av många års äktenskap insåg han dock att hans livskamrat kanske inte vill att han påpekar att hon följaktligen har högre marktryck än en skördetröska. Vissa samtalsämnen gör man  helt enkelt klokast i att undvika. 🙂

Regnig höst

Igår tisdag inledde jag trösksäsongen. Jo, du läste rätt: inledde. Inte avslutade . Om nån eventuellt tycker att det var i senare laget kan jag inte annat än hålla med.

Odlingssäsongen 2011 har i våra trakter varit enormt bra. Varmt, lämpligt med vatten, god ensilageskörd och riktigt fina utsikter för spannmålens del. Tyvärr avslutades den annars fina sommaren av en veritabel skräphöst med massor av regn. Eftersom min avsaluareal inte är så värst stor brukar jag satsa på två grödor och i år hade jag valt rybs och utsädeshavre. Bägge skall tröskas rätt sent, men en normal höst borde det inte vara några problem. Tyvärr har den här hösten dock varit allt annat än normal och därför börjar det nu bli lite spännande.

De senaste veckorna har regnet kommit i små skurar mer eller mindre dagligen. Även om regnmängden vissa dagar varit rätt liten har det bromsat skördearbetet eftersom spannmålen måste hinna torka innan man åker ut med tröskan. De få tröskdagar som funnits har utnyttjats väl, men de har inte varit så värst många.  Min havre har varit tröskmogen ett tag, men tröskentreprenörerna Jonas och Conny har varit tvungna att först tröska det sista av kornet innan de hinner till min havre. Kornet borde normalt ha varit i silon för flera veckor sedan, så det måste ha förtur.

Som tur är hade Janne som jag gjort utsädeskontrakt med hunnit tröska klart sina åkrar och kunde göra en snabbutryckning för att skörda en del av havren. Växten var rejält blöt och kommer att kräva åtskilliga timmar i torken, men man får glädja sig över allt som är bärgat.

Att havren tröskas så här pass sent är i sig inte alldeles ovanligt, så tiden är egentligen inte i sig så oroväckande. Eftersom min havre skall bli utsäde räcker det dock inte att få den skördad, den borde också ha en tillräckligt god grobarhet och det är just grobarheten som kan bli lidande vid så här sen skörd. Återstår att se hur resultaten från provtagningen blir senare i höst.

 

Attitydproblem

Förra veckan kalvade Fideli (som fick Aftonstjärna i fjol). Årets kalv blev en pigg och amper liten kviga som kommer att göra sin mor gråhårig i förtid och förmodligen också ta över ledningen i flocken på sikt. Vi bestämde att hon får heta Attityd, eftersom hon har gott om den varan.

Normalt brukar kalvarna hålla sig rätt stilla de första dagarna. Mamman för dem lite vid sidan om gruppen, kalven lägger sig ner, mamman går iväg för att äta och kalven rör sig inte ur fläcken innan mamman återvänder. Attityd sjuder dock av självförtroende och verkar inte tro att det finns nånting i hela världen som skulle kunna rå på henne. När Fideli gått iväg sover Attityd en stund och sen ger hon sig iväg på egna upptäcktsfärder. Jag har redan fått hjälpa Fideli att leta efter henne vid ett par tillfällen och man hör flera gånger om dagen att Fideli går runt i hagen och lockar på sin försvunna kalv. Attityd svarar nämligen inte heller på mammas rop om hon inte är hungrig, så Fideli har inget annat val än att leta.

Redan under första levnadsdygnet var hon inbegripen i sitt första slagsmål. Attityd hade på lite vingliga ben begett sig på strövtåg och slagit sig ihop med ett par kalvar som var födda i våras. En av de äldre kalvarna, Cherie, kände tydligen ett behov av att markera sitt övertag och gav Attityd ett par stötar i sidan. Attityd vände sig om och skallade Cherie direkt! Bara för att man är liten och inte riktigt hålls på benen ännu måste man inte tåla vad som helst. Inte illa med tanke på att Cherie är två månader äldre och betydligt större och starkare. Det är gott gry i den lilla damen.

Men oavsett hur mycket girl power man har måste man vila ibland.

Landskapsvård

Häromveckan släppte jag ut korna på våtmarken nedanför vårt hus. I vintras avverkades en del buskar och träd på området för att öppna upp det och nu är det flickornas tur att ge sig i kast med den övriga växtligheten.

Området är ganska varierande och består av torrare och våtare delar om vartannat. Växtligheten består av på den våtare delen av starr och vass, på de torrare av gräs och lövsly. Intressant nog verkar korna ha lite olika preferenser då det gäller smaken, vissa fördrar sjögräset medan andra ger sig på träden. Redan efter ett par dagar kunde man se effekten av deras framfart. De mejar ner några hundratal kvadratmeter starr per dag, dels genom att äta och dels genom att trampa ner det. Buskar och träd börjar också glesna så småningom, man ser tydligt att solljuset når bättre ner till marken nu. På det sättet skapar korna själva sitt bete, nästa år kommer gräset att växa ännu bättre när det sluppit de skuggande buskarna.

Korna anpassar dagsprogrammet enligt temperaturen. När kvicksilvret går över 25 grader går de ut på arbetspass sextiden för att utnyttja morgonsvalkan och avslutar dagen vid tvåtiden för att söka sig in i den skuggiga ladugården under de hetaste timmarna. Vid svalare väder kan de vara ute hela dagen. Till min stora förtjusning fortsätter flickorna sin tradition från förra sommaren med att spendera natten inne i ladugården. Dagarna tillbringar de strövande i hagen, de dricker nere vid ån och vilar uppe på den torra åkern men natten skall civiliserade djur enligt deras mening vara inomhus. Det är bara älgar och beväringar som sover ute. 😉

Extreme Tractor Makeover

De senaste två veckorna har min traktorpark fått en synnerligen påtaglig ansiktslyftning. Vi anställde nämligen en sommarjobbare för två veckor med uppdraget att måla över den värsta rosten på Forden och Case 845:an. Alexander kom, såg och målade och resultatet skäms inte för sig.

Lantbruksarbete går hårt åt ytfinishen på maskinerna. Speciellt på en djurgård som har fastgödsel utsätts traktorerna för en hel del (gödseln innehåller bl.a. ammoniak) och följaktligen blir patinan med tiden lite väl påtaglig . Alexander slipade bort rost och gammal färg och drog på ett par lager nytt. Mellan varven hann han också måla en lekstuga och göra lite harvservice, låt vara att traktormålandet nog hade första prioritet.

Nån regelrätt museirenoveringen handlar det inte om. Motorerna har inte målats alls och vissa delar av hytt och skärmar målades med pensel vilket ju inte  ger nån yta man direkt vinner utställningspriser med. Syftet var dock inte nån tvättäkta orginalrenovering utan bara att lite fräscha upp looken och hindra förfallet att sprida sig ytterligare.  Motorhuvarna är rätt enkla att ta bort så de monterades loss och målades ordentligt. Och effekterna av målprojektet är märkbar, speciellt på Forden. Enda nackdelen nu är att de små skavanker på lastare och mindre oljeläckage som inte alls störde ögat tidigare nu syns betydligt bättre när motorhuv och skärmar blivit uppfräschade. Få se om det bli att planera in en fortsättning. 🙂