29 mars, 2013 av Christer

Ett skidäventyr

För två veckor sen var det dags för årets skidäventyr i form av långloppet Birkebeinerrennet i Norge. Fyra dagar ledigt hemifrån i gott sällskap av likasinnade skidvänner borde väl vara lämplig avkoppling från jobbet där hemma, eller?

Att det varit lite tyst härifrån beror inte på att jag behövt så här pass lång tid på mig för att återhämta mig, men närapå nog 🙂  Hade så klart studerat banprofilen redan tidigare i vinter och konstaterat att det nog inte skulle vara så dumt med lite backträning, men var hitta tillräckligt stora backar här i plattlandet.

Så här beskrivs banan på rennets hemsida:

”Start er på Thingstadjordet 3 km vest for Rena sentrum (280 moh). Løypa går gjennom skog i stigende terreng frem til Skramstadsetra (9 km, 640 moh). Videre i slak stigning i glissen skog oppunder Dølfjellet (13 km, 820 moh) og ned til Dambua (17 km, til 760 moh). Løypa fortsetter videre vestover i slak stigning over Raudfjellet (20 km, 880 moh). Videre forbi Nysætra i småkupert skoglendt terreng ned til Kvarstaddammen (27 km, 660 moh). Fra Kvarstad går løypa i jevn stigning i skog opp mot Midtfjellet (33 km 910 moh). Herfra i åpent og lett fjellterreng til Sjusjøen (41 km 880 moh). Fra Sjusjøen går løypa gjennom lett skogsterreng, utforkjøringer og flatere lende ned til mål på Birkebeineren Skistadion i Lillehammer (54 km 490 moh). Ca 20 km av løypa går i fjellterreng, vesentlig snaufjell.”

Det gick med andra ord 540 m uppför de första 13 kilometrarna och redan där började musklerna fram på låren ge upp. Tack vare några veckors ”props”-bärning i skogen var det inte så stora problem med frånskjutet (avsparken) i skidsteget men vad hjälpte det när man inte fick benet framdraget tillräckligt snabbt för att få rytm i åkningen. Backarna var i övrigt skidbara och spåren fina men ”plattlänningen” fick till sist börja ”gå” uppför backarna och se på hur norrmännen likt Johaug och Northug ”flög” förbi. Uppe på kalfjället fanns det några parstakningspartier och där kunde man ta om några av dem som flugit förbi i backen då dom fortsatte med sitt diagonalande. Men i följande långa backe från Kvarstad till Midtfjell flög dom förbi igen. Sen hjälpte det inte hur mycket Erik manade på mig från sin plats på skidspetsarna, det blev att ”gå” igen.

"Ta i nö" manade Erik från skidspetsarna......

”Ta i nö papp” manade Erik från skidspetsarna……

Skidorna fungerade fint så dem kan jag inte skylla på denna gång. En ”kaktus” i halsen fick jag lagom till avfärden hemifrån och den blev inte bättre efter natten på golvet i den väldigt välventilerade ungdomskolen, lite snor i skallen gjorde att det knastrade i öronen och gav lite dålig balans tills det med en smäll ”lossnade” vid trädgränsen. Antagligen på grund av förändring i lufttrycket. Men i övrigt kände jag mig relativt frisk. Hann tänka att jag nog börjar bli för gammal för dylika prövningar men fick höra sen efter loppet att den äldsta åkaren som genomförde loppet var 94 år så inte ens det argumentet passar in 🙂 Luften uppe på fjället gjorde tydligen gott för i mål var kaktusen borta och snoret hade försvunnit ur skallen.

Oroade mig också lite för de branta utförsbackarna ner till skidstadion i Lillehammer, dom kunde också utgöra en prövning för plattlänningen. Men förvånansvärt bra gick det där, i mitt tycke mycket bättre än för de lokala skidarna. Jag hölls på benen i motsats till många av de andra 🙂

Nåå, deltagandet är ju frivilligt och mest tävlar jag med mig själv och jag kom ju i mål till sist vilket känns nog så tillfredställande även om jag inte var riktigt tillfreds med tiden. Men till och med tiden blev lite bättre efter att jag konstaterade att jag slagit Björn Dæhlie med 3½ minuter.

Att loppet hör till de tyngsta jag genomfört behöver väl knappast tilläggas men det var nog tungt för alla de andra också för jag förundrades över hur tysta och sammanbitna åkarna var under loppet. Har ju den uppfattningen att norrmännen är språksamma av sig, men sällan fick man något svar när man försökte prata med de övriga deltagarna.

trött men ändå nöjd i mål efter ett av de tyngsta lopp jag deltagit i.....

Trött men ändå nöjd i mål efter ett av de tyngsta lopp jag deltagit i…..

 

Bondegener

Efter tre dagar och ytterligare 30 km skidåkning dagen efter loppet bänkade vi oss i flyget hem. Råkade få tag i tidningen ”Dagens näringsliv” på flyget och läser där att för att lyckas i Birken bör man helst ha bondegener i blodet, att de flesta av klassvinnarna är uppväxta på gård. Likaså är ju Johaug, Northug och flertalet av de andra norska toppåkarna uppväxta på gård. Men vad gör just bönder så goda skidåkare?

WP_002101

 

7 mars, 2012 av Cecilia Wikman

Resultaten i namntävlingen

Tävlingen om vad Charlottas tacka Effis två små lamm ska heta är nu avgjord! Resultatet får ni höra i Lördax i Radio Vega nu på lördag, den 10 mars från och med klockan 10.03. Namnen kommer också att offentliggöras här på bloggen efter det.

Tack till er alla som har deltagit i tävlingen!

27 februari, 2012 av Cecilia Wikman

Tävling: Vad ska lammen heta?

På söndag (26.2) födde Charlottas tacka Effi två små tacklamm. Här på Bondbloggen utlyser vi därför nu en tävling om vad de små liven ska heta. Du kan vinna en finfin Bondbloggen-mössa med fleecefoder och en stryktålig Bondbloggen-tygkass. För att delta ska du skicka in två namnförslag per e-post till adressen bonden.blogg@yle.fi senast måndagen den 5 mars. Lammen bör få namn som börjar på bokstaven H. Kom också ihåg att skriva ditt eget namn och din adress i e-postmeddelandet så vi kan kontakta dig om du vinner.

Lammen ser du här nedan. På bilderna är de ungefär 14 timmar gamla. Till vänster ser du Lamm 1 och till höger Lamm 2 (klicka på bilderna för att förstora dem). Lycka till i tävlingen och stort grattis till den lyckliga mamman Effi!

9 januari, 2012 av Cecilia Wikman

Tävlingen om första snön

Tävlingen om när den första snön skulle falla på våra bondbloggares gårdar avslutades före jul. Vi i juryn bestämde att om man gissat rätt med tre dagars noggrannhet så räknades det som rätt svar.

De rätta datumen var följande: Vasa och Korsholm (Cicci och Christer) 27.11 och Snappertuna (Maria) 5.12. Vid tiden då tävlingen avslutades hade det inte fallit någon snö hos Charlotta på Ytterholm, den föll först den 7.1, så därför hann inte detta datum med innan tävlingen var slut. Vinnarna torde ha fått sina vinster under julhelgen. Tack till alla ni som deltog i tävlingen och grattis till alla vinnare!

 

23 november, 2011 av Cecilia Wikman

Kom ihåg tävlingen!

Förra veckan utlyste vi en ny tävling här på Bondbloggen. Du har ännu tid fram till nästa måndag (28.11) att delta i tävlingen. Du kan vinna både en Bondbloggen-tygkasse och en Bondbloggen-mössa med varmt foder. Tävlingen och instruktionerna hittar du här!

21 november, 2011 av Christer

Är vintern här redan?

Kallt blev det på lördag kväll och ett hagelliknande snöfall kom när vi skördade morötterna. Eller som 7-åriga Ines upprymt ringde oss för att meddela att ”det regnar tegel här”, det är ju inte alltid så lätt att hålla koll på väderfenomenen 🙂
Konstaterade vid hemkomsten från åkern att natten nog kommer att bli kall och att det vore bäst att tömma växthusets bevattnings- och värmesystem för att undvika att något fryser sönder. Vill ju bli att man skjuter upp dylikt i det längsta då det är bråttom med så mycket annat. Nu var det bara ett problem som jag kom på då jag skulle hämta rörtängerna för att skruva loss kopplingarna. Jag har ju ingen fungerande rörtång! Hade ju lånat grannens i våras då jag startade upp växthuset. Mina tänger förstördes i branden och ännu har jag inte lyckats skaffa nya. Nu var klockan närmare 11 på kvällen och jag tyckte att det började bli i senare laget att knacka på hos grannen för att låna verktyg. Så det fanns inte annat att göra än att sätta på lite värme och cirkulation i växthuset för att hålla rören frostfria. Idag söndag har det varit endast en till två köldgrader så växthustömningen var inte längre så akut.

När den första riktiga frostnatten kommer blir det till att fundera över läget för frostömma utrustningar som vattenpumpar, växtskyddssprutor m.m. Det har hänt att man redan lagt sig och slumrat till men sen yrvaket flugit ur sängen för att rädda något som glömts bort. Märkligt hur det undermedvetna aktiveras just som man håller på att somna.
Somna borde jag också göra nu då vi redan är inne på småtimmarna till måndagen men se det singlar ner några flingor nu igen så jag får väl hålla mig vaken en stund till för att kunna konstatera om man kan räkna detta som vinterns första snöfall eller inte, med tanke på tävlingen menar jag 🙂