Bondbloggen

Morgonens temperatur, -19,8. Mycket medveten om att det på andra ställen i landet är betydligt kallare, så räcker det här bra för min del. Söderut är vattnet ännu öppet och när det blåser drar det in en bitande, fuktig luft som går genom märg och ben. Inomhusjobb finns så det räcker för flera dagar, men fåren skall ha sitt, även i minus 20, morgon och kväll.

Igårkväll sjönk temperaturen som en sten faller till bottnen. Små vädertokig som jag är har jag stenhård koll på väderkartorna som finns på nätet och har förberett mej på att inte behöva vålda igång någon traktor de kommande dagarna. 5 och en halv ensilagebal på fårhusvinden lär räcka ca 10-13 dagar. En bal i balhäcken ute och en bal som är uppskuren på tre ställen står på berget ute i fårhushagen, så de som går ut och in lär i alla fall ha ensilage att äta.

Värre är det med vattnet när tempen sjunker till 20 grader. Jag ger vatten åt fåren i baljor. Använder mej av såna där runda, svarta murarbaljor. Dom håller att böka om lite med. Har man vanliga plastbyttor och de fryser, säger det krack och så är det farit. Men de här murarbaljor håller att knacka lite på och i, men blir de bottenfrusna brukar jag vända baljan upp och ner, koka en tekokare vatten och hälla över bottnet. Då släpper isklumpen i ett nafs.

Vi far från holmen på is nu, med sparkstötting eller mönkkiä. För en vecka sedan gick det att åka båt och pråmen togs upp. Nu är det lock på. Sådär särdeles tjock är inte isen. Mellan Ytterholm och Kirjais ligger en så kallad flada, en ”vik”. Halva fladan är äldre is och andra halvan är det ”nyis” på. När det höll att fara på den äldre isen vattnade pappa den. Han hugger avlångt hål i isen och kör upp vatten på den med en liten 4hp snurra. På det viset växer isen ganska mycket över en natt, och så får man bort den isolerande snön, om det finns någon sån. Nu när det blev såhär kallt så gäller det att hålla isen bar. Då växer isen bra. Redan någon cm med fin pudersnö har stor inverkan på hur isen fryser. Eftersom vi gärna vill ha tjock is så fort som möjligt sopas isen. En luden granruska bakom mönkkiän fungerar som bra kvast Kör man fram och tillbaka någon gång när det snöat, där isen är vattnad har vi snart bilväg till holmen.

Bilväg till holmen är inget nödvändigt. Jag har för min del förberett mej, tänkt ett halvår fram, så jag har allt jag behöver hemma till våren. Mjölkpulver åt lammen, konstgödseln som skall ut på vallarna, stolpar och fårnät till vårens stängselreparationer osv… Man kan ju aldrig veta om det blir is över huvudtaget. Men eftersom allt är så mycket lättare att få hem om man kan komma med bil ända fram till trappan så är det tacksamt om det går att ordna redan för en månad/år.

Vad för nåt???

Ja, ibland kan ett barns ögon säga mer än en miljon ord på en gång.

Jag har alltid varit mycket öppen mot Mathias med vad det är för nånting som vi har på dagens tallrik. Är det en ko, ett får eller en gris, så hymlas det inte och kallas någonting konstigt. Utan är det kotletter från gris så heter det också kotletter från en gris. Kommer följdfrågan: va e en koklett för nått? Så är förklaringen att det är en bit kring ryggen på en gris som kallas så. Inget hymlande. Är det broilerklubbor, heter det att det är en höna som finns på tallriken. Ligger det en fransyska i ugnen så är det en ko. Om det bara går så berättas det också varifrån köttbiten kommer. Eftersom vi äter bara egenfiskad fisk så kommer det inga frågor på det. Men jag kan berätta en liten historia från i våras.

Isen for och jag och Mathias skulle ut på vattnet första gången för våren, naturligtvis skulle det läggas ut ett nät. Nätet lades ut och spänningen steg för varje timme som gick. På morgonen kom vi oss iväg att dra upp nätet efter att vi matat fåren. Mathias hade dagens meny färdig. Jag var lite mer skeptisk till alla ”abbon å gäddon” som vi skulle få, och önskade att vi skulle få någon fisk över huvudtaget, även en simpa dög i det skedet. Bara det hade fastnat någonting var det ok. Vi kom till nätet och började dra, halva nätet var tomt. Tomt som om det kommit upp ur dödahavet. Men så kom det i slutänden en simpa och två små braxar. Glädjen i båten var stor Vi for iland och redde löst. Jag kastade upp fisken på land, så att om någon av holmens kissor ville ha fisk så fanns det bara att komma och ta för sej. Braxen hoppade och sprattlade på berget, Mathias skyndade sej dit och pajjade den tröstande och sa: Såja, såja lilla fiske… Jag stod och redde upp nätet och hann tänka, jamen jösses, lilla vän, hur ska de gå när vi börjar fiska och rensa, men så kikade han upp på mej och frågade: Mamma, ska vi koka den???

Jag skippade min tanke lika snabbt som den kommit, och förklarade istället att så små brax, de vill vi nog inte koka, men vi kan föra dem till moffas kissorna.

Att vara öppen med vad som finns på tallriken tror jag kan skona honom från att i framtiden mitt i allt själv komma underfund med att man verkligen äter djur. Jag vet inte, men jag tror, att det för många unga kan komma som en kollision i livet att mycket av det dom stoppat och stoppar i sej genom livet är djur. Då kan det vara sent att börja förklara varför det är så. Därför har jag valt, att från det att Mathias började äta kött också berättat exakt vad det är han stoppar i sej.

Hemsidan! Vår älskade lilla hemsida!

Skärgårdens fårklubb har äntligen fått ut hemsidan på nätet! Jag är så glad, och nöjd! Att börja med en vision, en dröm om hur det kanske skulle kunna bli, och så blev den så mycket bättre.

Jag beskriver ofta saker och ting på mitt eget lilla vis, här är igen en sån beskrivning… Hemsidebygget kan man likna med att koka fisksoppa Först har man en bas, en kräftbuljong, inget köpt jox utan man har skalat och kokat, rensat och fixat. Sen lägger alla i någonting, lite potatis, morot, kålrot, palsternacka, purjolök, fänkål, selleri, kräftstjärtar och benfri fisk naturligtvis. Sen frågar man experten, vad kan man lägga i till för att få resultatet att stiga lite ytterligare, då hälls det i några burkar grädde, toppas med lite lite saffran och persilja så det blir det en ”salig soppa”, en riktig röra med ordning i! Ibland kan även de godaste råddåna vara de godaste

Tack alla som varit med och rört i denhär grytan

På något vis kändes det att nu, kan man pusta ut ett litet slag, nu är den där, den skall visserligen byggas ut lite, underhållas och kompletteras ännu, men den är där i alla fall. Men, egentligen är det nu det börjar… I denna internetvärld vi lever i så finns man nästan inte som klubb, förening, företag, osv osv… om man inte har en hemsida på nätet. Men nu finns vi alltså i allra högsta grad. Pusta ut, sidan finns, men i nästa andetag, vad skall vi hitta på härnäst?

Som jag tidigare berättat har jag ensilagebalarna på vinden i fårhuset. Därifrån går det smidigt att ge mat, problemet jag stötte på med en gång var, att om balen är lite våtare och tyngre är det snudd på omöjligt att få den rullad så man får åt sej av den. Golvet är halt, balen är tung och hon som skall försöka rulla den är ca tre äpplen hög. När jag satte upp flera balar radirad, gick det någorlunda när man klättrade upp på balen, la ryggen mot följande bal och pressade med benen, fick man den bara lite utrullad gick det medsamma lättare sen. Men, det är inget man orkar hålla på med i längden.

Summa summarum, jag behövde… nånting…  Men, vad? Det finns alla världens fina dyra mojänger ute på marknaden, balrivare, balskärare och allt vad det heter. Ena klyver, andra skär, tredje sågar och fjärde hackar mos osv… Men jag ville inte ha en stor tymplig maskingrej, som kan gå sönder stup i kvarten, grejjen skall gå att ta bort när den inte används, ifall jag inte vill ha balarna uppe ska de gå enkelt att flytta mojängen, och inga rälsar å jox i taket, nej så enkelt som möjligt ska det va, och gärna så jag kan få balen rullad så jag får ensilaget nära att släppa ner till båda borden. Summan av kardemumman jag ville ha en balrullare. Och var hittar man en sån då? Antagligen är jag väl den enda som vill rulla på mina balar fram och tillbaka, så då hjälper det nog inte hur ”välsorterad” en butik än är… Men, om de inte finns, går det väl att laga…

Jag redde ut för pappa om min ide. ”Ungefär såhär lång, gärna med ett handtag, å krassar i andra ändan, lite som den där röjvass krassen du lagade iförromsomras, fast med längre handtag och mindre, fast längre skaft.”

Och simsalabim, någon dag senare var den på vinden i fårhuset, min balrullare Leveranstiden var lagom, prislappen saknades och det var exakt en sån som jag ”beställde”

Man swingar till och dramar in piggarna i bollen, så långt på baksidan som man får den, känner efter att den sitter bra, känner lite om de går att dra, annars så stiger man med ena foten halvvägs upp på balen och hänger sej bakåt, då brukar den mest tunga balen nog börja rulla. Blir de kris nångång får jag väl sätta block i tåg, men de tror jag inte ska behövas

Det är bara att konstatera att det inte alltid behöver vara så invecklade grejjer för att det skall fungera bra.

Ibland är det bra att man inte bor mitt i ett bostadsområde….

Eftersom jag inte har exakta tider när fåren skall matas så myschar jag igång lite sakta på morgonen denhär årstiden. Inget som direkt stressar, fåren ska matas, ja, men det måste inte ske exakt 08.00. Någon morgon är det klockan 7 och någon morgon halv 10. Passar mej utmärkt eftersom jag verkligen inte är en morgonmänniska, däremot kan jag pynja på med dittan och dattan till mitt i natten.

På morgonen när jag satt där, 7 januari, med sömnen kvar i ögonen, tassat på i lugn och ro på morgonen iklädd pyjmas och tofflor kom jag mitt i allt att kasta ett öga ut genom fönstret…

Det snöade.

Jag bara måste ut!!!   NU!

Lite mer kläder på och så jag ut! Så vansinnigt roligt! Bara måste påta lite i snön! Så kall, så vit, så ren, hela Ytterholm, inbäddad i vacker iskall snö. Dock bara nån cm, men mer passligt så

Tillika som jag står där i jacka, pyjamas, mössa, med ullsockor på fötterna, nertråmade i plasttofflorna och småfryser kan jag inte låta bli att skratta åt mej själv. Tanken som springer genom mitt huvud är ur Emil i Lönneberga. ”Om nån ser mej nu, så tror di ja e från vette precis”. Det är en mening som jag tänker lite nu som då… Som när jag iklädd stövlar, mössa, pannlampa, kurahandskar och morgonrock med små rosa kaniner på, skenade till fårhuset sent en kväll för att kolla om jag kommit ihåg att stänga av vattnet… eller som när jag var 12 år och piskade mattor med systers mopedhjälm…

Tack vare snön har det nu också gått att se var det finns för andra djur på holmen förutom fåren. En promenad kring holmen och jag kunde konstatera att det finns minst 2 mårdhundar, en med större tossor och en med lite mindre. Haraspår i måttlig mängd, som har skumpat lite här och där. Men var är räven? Jag såg han i höstars mitt i allt på andra sidan åkern en sen kväll, stor å lurvig. Ettdera är han väldigt stillsam av sej, eller så har han tassat över bron till Kirjais. Har inte sett ett enda spår av honom. Hjort eller älgspår har jag inte sett, så det är samma med dom som med räven, dom är dock mer rörliga av sej än räven. Det är lite roligt att ta nån promenad och se efter vilka man har kring knuten och eftersom holmen totalt är ca 100 ha kan man ha ganska bra koll på djurläget. Det finns lite av varje, vilket inte alls är så tokigt, dock är jag inte alls så förtjust i grävlingarna som sover under rian. Obehagliga typer att ha i knutarna…