Tacka med lamm

Årets första föl på gården!

Naturlig islänning!

Tillställning inför nästa års nya under har vi också hunnit med idag.

Själv har jag inte tagit test på länge, men då när jag gjorde det fick jag ett papper där det stod björk, al, hassel, ängssvingel och timotej. Exakt det som växer kringom knuten. Att sedan diverse frukter också hänger samman med pollenallergin gör inte saken roligare. Men låter jag bli att äta äppel, päron, kiwi, banan osv så klarar jag pollenallergin rätt hyggligt. Ett piller på morgonen kan man ju komma ihåg, och glömmer man blir man påmind en kvart efter att man gått ut, ögonen svider och rinner och man nyser 10-20ggr. Då blir det att gå in en halvtimme, reda upp sej och ta ett piller innan man provar igen.

Så regn nu och då är tacksamt! Gräset växer så det knakar, men lite värme skulle inte skada. Det lilla jag skall ha sått här hemma sådde jag igår. Det jag skall så på Anisor får bli tills senare. Pråmen står nämligen ännu på land. Men jag har ingen brådska. Det är så lite så det lagar man på en dag sedan.

Så länge som pråmen står på land får jag inte heller hem min nya arbetskompis. Han står på Kirjais och väntar på jobb. Jag tänkte ta en bild på honom och sätta hit till bloggen när han kom hem. Men som det nu ser ut kan det hända att han får fara direkt till Anisor på jobb utan att vara via Ytterholm, så jag sätter istället in en bild som jag tog på båten.

Europas största varmvattenkälla

Idag har vi haft jättefint väder och gott humör! Dagen började jättebra med meddelande om studentprovsresultaten. Jag är jättenöjd då jag blev godkänd åtminstone Bara finska och modersmål kvar i höst då. Tur att jag förhoppningsvis hinner ladda batterierna innan dess. Efter morgonsysslorna och kaffet blev det att märka ett 30-tal lamm och släppa ut dem och tackorna på bete. Matpausen blev inte så lång då vi nästan genast efteråt for ut i det vackra vädret och började reparera stängsel. Jag fick spika fast fårgallret på en ca 600 meters sträcka medan Michaela fäste nya staketstolpar i jorden. Efter kaffepausen fortsatte vi i kvighagen. Checkade att alla stolpar var fast ordentligt och att tråden var hel. Vid brister bytte vi stolpar och fäste tråden bättre. Mycket kuperad terräng, men till vår förvåning klarade John Deeren detta ganska bra, haha! Kossorna var väldigt nyfikna på oss och ville gärna vara med på bild.

Isländska kossor. Vissa ser ut som tigrar!

Cicci och kvigorna

I förrgår kväll kom också första fölet för i år. Har inte hunnit fotografera det men småningom kommer bilder! Ha tålamod kära läsare, internetuppkopplingen är inte den bästa. Ha det så bra så ska jag skriva mera senare. Bless!

Efter fräsningen är det dags att byta till såmaskin för att så fröna grunt i de frästa bäddarna. Vissa odlare kopplar såmaskin till fräsen men jag föredrar att göra sådden separat. Fördelarna är att ytan hinner torka något så att jorden inte fastnar lika lätt i såmaskin och risk för skorpa blir mindre. Sen är det ju lite lättare att hantera ett redskap åt gången och den typen av såmaskin som jag använder fordrar också att traktorns kraftuttag är kontinuerligt inkopplat för att vacum i såenheten skall hållas intakt. Det betyder ju att kör jag på sten och behöver byta bett i fräsen så störs inte såningen. Sådden av morot beskrev jag i fjol men fixade till en videosnutt på sådd av palsternackorna också som komplettering.

Vådergubbarna som  hotade med 40 mm regn på torsdag-fredag har dragit ned prognosen till 1 mm så nu gäller det bara att hinna förrän åkrarna torkat ut helt. Viss ställen är det nog ännu för vått men 95 % gäller det bara att så så fort som möjligt.

Före jag ger maskmedlet får fåren gå några dagar på lite ”långsam diet”. En del av ensilaget byts ut mot torr hö och halm. Och så ingen havre, det har jag sakta trappat ner på för att magen inte skall ha sån sprutt på när maskmedlet skall ges. Allt för att maskmedlet skall hinna göra så mycket verkan som möjligt.

Men hur ger man pulver åt får? Jag brukar gå enligt tankesättet att man tager vad man haver och ofta ser proceduren lite olika ut från år till år. Nu har jag gjort så att jag blandat ut pulvret i en gammal sliten tuttflaska med lock. I den sätter jag mängden pulver som räcker åt fem tackor, vatten och så skakar jag om utav bara 19, så att pulvret blandar sej med vattnet och så ser jag på flaskans mått lätt hur många ml varje tacka skall ha.

Kanske lite ”byngsligt”, jag vet inte? Har någon annan något annat bra knep kanske?

Så har jag då min lilla mixtur i en nappflaska, anledningen till att en nappflaska funkar bättre än en vanlig flaska är för att man med måttet som följer med pulvret ryms precis in i flaskan, så man riskerar så lite spill som möjligt och så dammar det då så lite som möjligt när man hanterar det.

Jag ger mixturen åt fåren med en stor spruta in direkt i munnen, här kommer också en fördel med flaskans stora öppning, sprutan ryms bra ner och man spiller inget …   … just då i alla fall….

Sen skall man ha fast fåret. Är de ens lite bångstyriga är det enklast att tränga in dem i en liten kätte och ”plocka” ut dem därifrån en och en vartefter som man ger mixturen. När jag skulle ge mixtur åt de äldre tackorna gick jag in i kätten med dem, tog fast dem en efter en utan större krambamula… De tycker inte om det, men proceduren går ganska snabbt när man blivit van.

Här är det Anne som får maskmedel. Jag öppnar munnen med fingrarna, tråmar sprutan in i mungipan och när den ligger på plats trycker jag ut mixturen i munnen och så sväljer tackan och så är det klart. Om det går bra vill säga… Vill tackan inte alls svälja eller om hon rycker till, rinner i värsta fall, allt på utsidan om munnen. Någon gång har det hänt sej att tackan frustat/nyst till och då har man fått allting upp i ansiktet som en häftigare maskmedelsdusch.

Solen skiner men det är alldeles tyst och tomt på åkrarna. Nå, där står det vatten mellan tiltorna på sina håll så det är väl klart att man inget har att göra där. Det torkar ju nu men så hotar de med en hel del regn på torsdag-fredag …

Vädret kollar man var och varannan minut – inte för att det ändras men man kan ju alltid hoppas att metereologerna märker att det inte blir så mycket regn heller som de trott. Visserligen har vi tid att fira Mors dag för en gångs skull men lugn och ro i sinnet har man inte förrän utsädet är i jorden.

Havren grodde jämnt och fint.

Våta åkrar.

Precis som för Nisse så har det också här blivit blött. Efter planteringen i onsdags kom det 16,5 mm och senaste natt fick vi ytterligare 14 mm. När det sen också är kallt och mulet så har det inte torkat någonting överhuvudtaget. Nu när jag kom in från min kvällsrunda runt åkrarna började det regna igen och kallt är det, det har till och med utlovats snöblandat regn till i morgon förmiddag.

På sätt och vis är jag nöjd med att ha hunnit så och plantera lite grönsaker så att man har en början gjord. Dessutom ådrog jag mig någon form av nackspärra vid planteringen i onsdags, eller så fick jag början till den vid plöjningen på tisdag kväll. Hur som helst var nacken helt ur spel på torsdag morgon, smärtan var så intensiv att musklerna inte lydde min vilja. Det var helt omöjligt att lyfta huvudet från kudden, armarna hade inget fel så det var bara att grabba tag i håret för att få huvudet med sig ur sängen. Jag brukar normalt inte ta några piller men försökte i alla fall lindra smärtan med några Burana, effekten var knappt märkbar, jag blev mest ”durrig” i huvudet av dem. Idag har smärtan gett med sig något och brett ut sig över skuldrorna från att ha haft sin början mellan ett par kotor i ryggraden. Svårt att nu säga om smärtan förorsakades av att någon nerv hamnat i kläm eller om det är något som inflammerats. Några storverk har man således inte uträttat de två senaste dagarna mest lite pappersarbete idag, skulle vädret ha varit fint och åkern torr så skulle nog andra nerver ha jobbat för högtryck.

Den lilla trillingen som var rätt liten i jämförelse med det stora och bastanta ensamlammet

Inga radikala förändringar, såhär ser de ut idag

Liten är liten och stor är stor.