Sida 10 – Bondbloggen

Förändringar

Jaa-a. … Nu hittade jag hit.. Med ett bagage av diversligheter. Lång story kort, nu orkar jag inte hålla på och gräftas och käftas och kråta å krångla mera. Nu måste jag göra någonting annat innan jag får själva fnuttefnatten och spunkartade trasslerier i kottn. Dessa paragrafryttare som gör livet surt för jordbrukaren med paragrafer, petitesser, sanktioner.. och … ja, vi har väl alla hört diverse storyn om tappade öronmärken, åkrar som såtts för nära eller för långt ifrån ena utfallet och andra diket… Innan jag riktigt gräver ner mej och får någå fel, måste jag göra någonting annat. Att sluta helt med fåren är för mej är ändå inget alternativ. Man blir beroende av dom på nå vis… Men om möjligt inom sin tid och småningom, på nåt vis dra ner på antalet får. Men, mitt liv, mitt allt, kan inte ligga i händerna på system som inte fungerar alla dagar, krisstöd, småsinthet och papperskråplande.

Man vallas som i en ränna och balanserar mellan hot och mutor. Du tror du gjort rätt. Du har gjort vad du kunnat, ändå står du maktlös och ser på när de dras bort större eller mindre summor från dina surt förvärvade slantar. Jodå minsann, jag har haft besöka av både en och annan kontrollant, och alltid hittar dom nånting att peta på…

(nu kan jag ju inte låta bli och dra en kort historia, en av många… Tycker man inte om sånahär gnällhistorier kan man glatt scrolla neråt en bit… Jag hade kontroll på alla fåren här, nu på hösten. Varenda Eu-signum skulle läsas i vartenda öra. Okay. De ringde och anmälde sin ankomst. Shitt pomfritt, och jag som inte hade alla fåren hemma, nå vädret var på min sida så vi hastade iväg, och tog således hem alla fåren medsamma. En kontrollant måste komma på gårdsbesök inom 48 timmar från de att dom anmält att dom ska komma, så de blev lite tjopp tjopp, men de lyckades! Nå när kontrollanterna kom, var alla får hemma och jag hade gått igenom alla djur. Några hade tappat ena lappen. Två av tackorna hade tappat båda sina öronmärken. Jag visste ju att den ena är 996 Näktergalant, och den andra är 1194 Parissa. Jag satte dom skilt för sej, i egen box så dom va lätta att hitta och ta först. Jodå, bra att dom finns, öron-numrorna stämde och finns i registret, allt ok så långt, men dom får jag ju inte någå tackstöd för. Icke sa Nicke. De va klart från den stunden det. Hålen i öronen har dom, där lapparna suttit, men… Får får icke vara utan lappar!!! Men… När sku jag ha hunnit beställa ersättande märken åt dom då? Eller tänker dom att man ska ha dubbla uppsättningar lappar hemma åt allihop ifall nån tappar sina lappar? Nå, simsalabus så swishade det iväg tackstöd, och innan karusellen har malat ska de väl bli diverse sanktioner och gudarna vete vad ännu…. Som grädde på moset måste jag ju bara smyga in en parentes i parentesen om att i våras när jag märkte att öronlapparna åt lammen inte kommer att räcka till, beställde jag flera, de brukar ta någon vecka, efter en tid ringde jag och frågade vart min beställning blivit, jonej… ” du beställde dina lappar en dag för sent, för systemet kraschade den dagen du beställde, och vi vet inte när de kommer igång pånytt, så vi vet inte när du kan få dina öronmärken, knappast ta de väl så länge…” De tog inte veckor, utan månader att få lappar den gången. Hur kan så skitviktiga saker stå stilla i månader? På våren dessutom när allt möjligt ska ske, de lammar hela tiden, man vill hålla reda på vems lamm som är vems. Fåren och lammen ska ut på bete osv… Ja, suck…)

Nåväl…

Frågan är ju, om man inte livnär sej med fåren, vad livnär man sej på då? Eller, vad kompletterar man sin verksamhet med då? Så, då har jag funderat… Och jag är ju inte den som hoppar på första tåget som går, utan med diverse funderande, övervägande, funderande, åkande, vändande … Janå,, ni förstår. Det har iallafall landat i att jag nu håller på och drar igång en Glamping.

Västeräng Glamping öppnar med god tur våren/sommaren 2023

Här kommer ett av tälten att bli, tänk att vakna med den utsikten…

Det ska småningom bli ett servicehus med kök, dusch osv, ett strandhus med kök och bastu, terrass och lite olika vattenaktiviteter att sysselsätta sej med, och så blir det 5 mysiga tält med dubbelsäng, vilstolar, terrass och så har alla tält eget utedass. Ett ben till att stå på. Och jag tycker det ska bli så roligt! Från att nästan ha tänkt bosätta mej i källaren emellanåt, så står jag nu med pannlampa på och försöker kråpla ihop diskbänkar och diverse till sena kvällen med (hyfsat) gott humör. Lite krånglar de ju emellanåt också… Jag gräver ner mej i hemsidor, fotografering, bokningssystem och allt möjligt, så jag nästan ser små dataskärmar i huvudet när jag stänger ögonen om kvällarna. När jag bestämde mej för att de är dehär de ska bli, så tänkte jag i samma veva, att de är bäst att skaffa sej lite mer kunskap om det hela, så jag började studera. Så nu har jag också en grundutbildning inom turism i bagaget in i det nya. Ska de göras, ska de inte bli någå halvdant, utan de ska göras ordentligt och man ska ha koll på läget, från början, till färdigt. ( För de betyder de ju inte att jag är någå professor i de hela, men jag ha åtminstone förberett mej vad jag kunnat )

Lite mos i huvudet blir man nog… Får och kontrollanter. Skötseldagböcker över beten och fårklippningsbokföring. Höns och ensilage. Slakttransporter och plintgjutas. Skitspridas och föreläsningar. Getter, marsvin, katter… och så har jag ju två barn… Varav ena far runt som ett jehu med sin traktor, Mathias tog traktorkort i våras och köpte sej en egen Volvo Bm, och Cindy far högt och lågt så fort fötterna bara går. Otroligt vad mycket energi en 2-åring innehåller. Båda barnen far alltså runt, högt och lågt, hit och dit, det är bara radien som är lite olika. Till på de moset har jag då haft studier, och så nu när det börjat dra igång är de införskaffningar av ena och andra. Diverse papper, bygglovsansökningar, beställningar, offertförfrågningar och… ja.. diverse helt enkelt. Men, sakta men säkert är det förändringar på gång… Och de ska bli så roligt 🙂

Säsong -22

Deltog i fredags i den österbottniska bondebåten med ett 170-tal deltagare och blev av flera påmind om att det har varit lite tyst härifrån under sommaren så nu tänkte jag göra ett försök med att återge lite hur säsongen har löpt här på gården samt hur odlingarna lyckats. En av orsakerna till tystnaden beror på att det mobila bredbandet inte varit mig nådig vilket jag vid flera tillfällen påpekat för teleoperatören som vid ett tillfälle lite elakt menade att dom inte har några skyldigheter att leverera det man betalar för utan att det är fritt fram att byta bolag om man inte är nöjd. Nu är det tyvärr så att alternativen är få, och det vet dom säkert av, så det är lätt att va stursk i dylika situationer. Lite bättre har det stundvis blivit men variationerna är fortsättningsvis stora.

Höstvetet.

Höstvetet hör de till de bättre bland årets grödor så jag tror jag börjar med det. Det är ju bra att inleda med nåt positivt, vi bönder beskylls ofta för att mest marra och gnälla 🙂 . Och därtill så har jag allt sålt så resultatet är lätt att redovisa.

Höstvete Emilio 20.4.2022. Övervintringen har lyckats och rotutvecklingen ser bra ut.

Till skillnad från på många andra håll så övervintrade höstvetet bra här i mina trakter. Våren var kall och tillväxten långsam så jag valde i år att dela på vårgödselgivan, 7:e maj gav jag således i snitt 45kg N /ha

Höstvete Emilio 7.5.2022. Tillväxten börjar komma igång och övergödsling på gång.

Höstvete Emilio 25.5.2022. 18 dagar senare var det så dags för nästa gödselgiva och ytterligare 45kg N /ha.

Strået började dra iväg så den 30:e maj gavs följande dos med växtskyddssprutan blandat med 200 liter vatten:
Broadway 0,2
Dassoil 0,5
Microplant 1
Ccc 0,2

Det är nog lätt att odla spannmål för sen var det bara att njuta av tillväxten och invänta skörd. Ja några samtal och meddelanden fordrades förstås för att arrangera tröskning och försäljning.

Det goda med höstvete är att man får tröska relativt tidigt medan det ännu finns gott om trösknings- och torkningskapacitet vilket är viktigt för den som lejer dylikt. Sen är det ju inte så illa att det oftast liksom i år också är torrt och varmt i medlet av augusti. Den 14:e augusti blev det så dags för tröskning och för det första lasset visade fuktmätaren 15% för att ytterligare sjunka till 13,1% den 16:e då det sista tröskades. “Tror inte jag torkat vete på 13% förr” var torkägarens kommentar.

Höstvete Emilio 14.8.2022. Tröskningen inleddes i torra och varma förhållanden, fukthalt 15%.

Torkentrepenören skötte sen också om lastningen som skedde direkt vartefter tillräckligt torkats för att fylla bil och släp vilket var tacksamt då det annars finns mycket att stå i med mitt i grönsaksskördesäsongen.

Lite svagare skörd blev det i år jämfört med ifjol men med tanke på att jag snålade lite med gödseln och odlade en del svagare skiften så är jag mycket nöjd med resultatet.

Efter invägningen kunde jag konstatera att årets höstvete gav 7038kg/ha .

Då det nu också verkar som om växttäcke vintertid eftersträvas i det nya stödprogrammet så kommer jag nog också framdeles att försöka så lite höstspannmål. Vete verkar lättare att placera på marknaden än råg så det får nog bli vete på de arealer som jag kan använda för ändamålet, dessutom är det bra att ha nåt färdigt sått till våren också, blott nu övervintringen lyckas. Det fick jag i alla fall konstatera att den rikliga höstvetehalmen bryts långsamt ner och ställer till problem i grönsaksodlingen så som förfrukt för grönsaker blir det inte nåt fler år. Till det verkar nog korn vara att föredra.

Säsong -23.

I höst hade jag inte mera än knappa 14 ha som kunde användas för höstvete så arealen blir något mindre men om allt går vägen borde jag ändå få ihop till 2 långtradare nästa höst. Så planerar jag även om jag är medveten om att man inte ska ta ut nåt i förskott. Ett fält sådde jag efter saneringsgrödan och det verkar vara ett bra alternativ då strukturen efter plöjningen blev riktigt bra för sådd direkt i tiltan som är den metod jag tycker verkar vara bäst för övervintringen.

28.7.2022 Precisionssådd jordförbättringsrättika.

30.8.2022. Snabb utveckling i jordförbättringsrättikan.

6.9.2022. Krossning av jordförbättringsrättikan.

Höstvete Emilio. 11.10.2022. Trots något sen sådd och kall september har vetet utvecklats hyffsat.

Höstvete Emilio 13.11.2022. Vintern får komma.

Höstvetet snömögelskyddade jag lördagen den 5:e dennes och det var nog senast möjliga besprutningsdag för sen fick vi både blåst och regn. Under slutet av senaste vecka började marken frysa till och tjälen ligger nu 5-10 cm i höstvetet samtidigt som vi fått endast några lätta snöflingor så så här långt bådar det gott.

Det är ju annars intressant att se hur vi här i EU trots ofärd och osäkra tider vad gäller försörjningen fortsätter med den gröna vågen. Såg nån rapport om att produktion kommer att sjunka med 10-15% som följd av den nya programperioden. På andra sidan Atlanten har de något högre spannmålspriserna stimulerat till ökad produktion åtminstone om man får tro följande text och inte överger man biffen så lätt heller 🙂

“With normal weather and trend-line yields, the corn and soybean crops would be the largest ever, following late-summer dryness in the Midwest and drought in the Plains that cut into yields this year. Per capita meat consumption, now 0.62 pounds per day, would rise annually for the next decade, reaching 0.65 pounds in 2032, according to USDA’s long-term baseline. High retail prices for meat have not dented the American appetite.”

Vi försöker med detta nu denna gång och jag ska försöka beskriva några av mina övriga grödor också då det verkar som om WordPressen uppdaterats och blivit lättare att använda. Tack för det Nisse!

Ny verkstadsmaskin

Den nya verkstaden byggde vi för mer än 35 år sedan och den har minsann behövts. Hela mitt arbetssätt bygger på att verkstaden finns och fungerar. Utan den skulle jag inte kunna ha gamla begagnade maskiner och reparera dem själv. Nuförtiden skulle man väl använda orden återanvändning, hållbarhet och resurssnålhet. Personligen använder jag bara ordet snålhet :-).

Det som har saknats redan länge är skärande verktyg. Jag har en pelarborrmaskin som är omkring 30 år gammal och fungerar bra men den är för liten och har begränsad användning. Det märkte jag speciellt då jag byggde fästet för den nya skogslastaren. Jag pinade pelarborren upp till 30 mm hål i 20 mm tjocka järn men det var nog över gränsen redan. Det gick långsamt och med användning av flera borrar med allt större diameter. Men remmarna till drivningen började redan slira. Givetvis gick inte så stora borrar i maskinen utan jag måste använda uppgraderingskona för Morsefästet och det skall man helst inte göra.

Svarvning har också varit ett problem men jag hade en bra granne som hade en stor Arbogasvarv så det gick tills han för en tid sedan gick och dog (99 år gammal). Dessutom har jag haft behov av en ordentlig fräs. Under de senaste åren har det kommit ganska billiga fräsar och i nödfall kan man använda dem för svarvning även om de har begränsningar.

Så efter att ha surfat på hundratals nätsidor om fräsning, svarvning och olika fräsmaskiner så köpte jag för ett par veckor sedan en fräs som klarar upp till 40 mm borrhål. Det finns många nästan likadana XM-45 men till sist köpte jag en från Åbo. Utrustningen skilde dem åt liksom priset men jag fick en ganska enkel maskin utan digital mätutrustning för litet över 2000 euro (utan moms). Det tyckte jag var hyfsat. Visst var det många mycket bättre fräsar till salu men de begagnade var jättestora maskiner som nog inte ryms in i min verkstad. Säkert var de bättre men också en mindre bra fräs torde vara bättre än att borra och fila för hand.

Man kan för all del föra arbetsstycken till en mekanisk verkstad men det behövs inte många besök så har ett par tusen euro gått – och man har ingen fräs. Nu använder jag den inte så mycket så den torde hålla den lilla tid jag har kvar och kanske en bit in på nästa generation. Frågan är om den klarar av det som behövs. Men med enklare fräsning, svarvning, borrning och gängning så tror jag att jag kommer långt.

Just nu har jag inte tid att ställa upp den för här har det börjat snöa och jag har ännu en hel del vägg att bygga före vintern kommer på allvar. Jag arbetar under presenningar och kommer in och värmer mej ibland.

Presenningen blev nödvändig då det droppade regnvatten från taket hela tiden och i dag så kommer det snö. Det stör inte så mycket för vi får troligen bara nån centimeter med snö och den sopar man lätt bort.

Jag borde ha varit hemma förra veckan och byggt vägg för pinkära livet men vi hade bokat färjan till Sverige och for iväg. Med sommarringar för tiodygnsprognosen lovade varmt och torrt. Det stämde mycket bra i början och vi hade +15 grader i Medåker. Sedan ändrades prognosen och det skulle bli kallt och snö. Det var riktigt spännande att följa med väderleken: Skulle vi hinna hem innan snöovädret kom ? Speciellt med den tunga fräsen (350 kg) i bilen från Åbo. Nå, vi hann med nöd och näppe. Jag såg att all busstrafik stoppades i Stockholm på lördag och förra natten kom det flera decimeter snö på vissa håll. Vi kom på fredag morgon till Åbo och hade kallt men torrt väglag hela vägen hem. Sedan blev det nästa 20 grader kallare än då vi for.

I år fanns det mer gröna fält med höstsäd än vanligt i Sverige. Det var ovanligt att se plöjda åkrar. Jag började fundera på höstsäd på nytt trots att jag har dåliga erfarenheter på våra åkrar. Fjolåret var inte heller så bra här i byn för höstsäd utan på många ställen måste man så om på våren. Men det var så jämna och snygga broddar i Sverige att man i alla fall blev frestad.

Fin höstbrodd på åkern bakom våra äppelträd

Nu ändras också CAP-stödet så få se om man helt enkelt blir tvungen att börja med höstsäd på nytt – även om den delvis går ut under vintern. Det är mycket som är oklart just nu. Skall vi köpa gödsel eller inte ? Priserna har gått ned litet men också vetepriserna har sjunkit. Den gödsel vi köper nu går till vete som vi säljer om ett och ett halvt år … Vem vet hur det ser ut då ?

Allting kommer tillbaka

Det har varit en bråd höst. På grund av tak- och solpanelarbeten har allt annat fått vänta och sedan blev det brått att få allt i vinterskick. Och det är det inte ännu. Men förra fredagen blev jag upplivad av en liten notis i tidningen Land med rubriken “Snål torkning utan varmluft”. Vad är nu detta ?

Det är “en ny torkmetod för att torka spannmål utan varmluft” ! Man skall ta bort varmluftspannan men behålla fläktarna och blåsa (kall) luft genom spannmålen. He-he, det är ju inget annat än den gamla metoden med kalluftstork som vi har sysslat med i 70 år !

Här har man trott att man är en bakåtsträvande dinosaurus som har två kalluftstorkar och så visar det sej att man är långt före i utvecklingen för den “nya” metoden är ännu bara ett “projekt” med innovationsstöd (pengar) från Jordbruksverket. Vi har länge haft fungerande kalluftstorkar. Litet löjligt är det ändå på grund av att jag använt ritningar och skrifter från Sverige så man kunde tro att de inte läst sina egna skrifter. De är förstås 40 år gamla så de är väl bortglömda redan där.

Sedan började jag fundera på allt annat som jag i min bakåtsträvande envishet sysslar med. Vår gamla metod att hugga skog har också blivit hypermodern fast den kallas “kalhyggesfri” eller “plockhuggning” eller något liknande. Nu ordnas kurser i hur man sköter sin skog utan kalhyggen – fast rikssvenskarna kallar ett kalhygge bara för “hygge”. Det är felaktigt för visst finns det hyggen som inte är kalhyggen.

Och vedeldning har helt plötsligt blivit så populär att all ved tagit slut och man kan läsa om vedstölder och folk som tagits på bar gärning med motorsågen i naturvårdsområden. Energirådgivarna skriver om hur man skall välja vedpanna. Här har vi i alla tider eldat med ved och sedan 1983 med flis – vilket vi fortsätter med.

Det är också modernt att bygga i trä – till och med höga hus och torn för vindkraft byggs i trä. Jag har egen såg och bygger nästan enbart i trä. Sten och trä är de bästa materialen även om taken nog har plåt eller tegel. Trä är otroligt hållbart om man ser till att det kan torka upp emellanåt. Då håller det i hundratals år.

Trä håller länge men solen äter upp det så småningom (65 år gammal dörr)

Hela mitt liv har jag sparat gammalt och lappat gamla hus, maskiner och kläder. Nu är det högsta mode – det är resurssnålt, miljövänligt och hållbart. Så jag är plötsligt modern i det hänseendet också …

En del påstår att utvecklingen går i cirklar men det är en missuppfattning. Det kan se ut så om man ser det tvådimensionellt men i verkligheten går utvecklingen i spiraler uppåt (och ibland nedåt). Jag har blivit “modern” helt utan egen förskyllan och man vet aldrig i vilket annat hänseende som jag ännu blir helt “trendig”. Det är bara att sitta och vänta och göra som man alltid gjort.

Jag avskyr “mode” och “trender” och anser att man inte skall bry sej ett smack om vad som anses vara “framsteg” utan använda sitt eget huvud och vara kritisk till alla nymodigheter. Förstås finns det vissa nya saker som är bra (som till exempel optiska fibernät) men det är dumt att ta efter allt nytt utan att fundera på huruvida det är bra eller dåligt.

Nåja, visst har jag litet modern högteknologi också eftersom jag i 65 år sysslat med elektronik. Vi har optisk fiber för datakommunikation och i somras satte vi upp 40 solpaneler som just nu ger 6003 W (som mest kring 10 000 W). För nån vecka sedan köpte jag en “mikrotraktor” (fyrhjuling) för 120 euro som jag skall ändra till batteridrift. Den är döpt till “Pluttn” för den är faktiskt liten. Observera att det inte skall vara något e i Pluttn för det är ett äkta östnyländskt namn.

Det tog inte lång tid att skilja åt den. Jag tog bort motorn (sönder) och bakaxeln och det blev inte mycket annat kvar än ramen och styret. Nu skall en ny bakaxel monteras tillsammans med två bilackumulatorer och så har vi gått in i elfordonsepoken på vårt 1000-åriga Bos-Sestu. Med återanvända maskiner.

Nu är det ganska vackert väder så verkstadsarbetet får ta en paus. Jag har stora öppningar i uthusväggen som måste läggas fast innan vintern och snöyran kommer.

Solen skiner men innan vinterns snöyra kommer skall öppningarna vara fastsatta

Fritidsproblem lär vi inte få på länge än. Visst är man ganska slö och lat men om man lagar litet varje dag så kan det ändå bli till nånting med tiden. Och solkraften malar på utan oljud och miljöförstöring. Idag kom det 32,03 kWh fastän det är höst. Vädret lär vara fint byggnadsväder 10 dygn framåt så vi får se …

Nytt såghus

Det har varit bra att ha tak över sågverket men då taket på bodvinden skulle bytas så måste jag riva bort sågtaket. Det hade varit svårt att byta tak annars.

Det gamla sågtaket i vägen för takarbetet (juni 2022)

Sågverket är i alla fall så viktigt att jag måste ställa upp det tillfälligt. Man behöver det hela tiden för att såga till virke. Visserligen håller vi på att drunkna i gammalt sågat virke men det saknas alltid just den dimension man behöver. Det långa sågade virket (över 6 meter) sparar jag också om det inte nödvändigtvis behövs. Det är nämligen krångligt att såga långt virke. Det går fint att såga 3 och 4 meters stockar med Logosol men sedan börjar ändarna hänga ned och man måste ha en domkraft under ändan för att få jämntjockt virke.

Logosol-sågen är fint konstruerad för den går lätt att flytta utan att linjalen tappa inställningarna. Bara man får de fyra fötterna någorlunda stadiga så är det bara att såga. Ändstöden behövs bara för riktigt långt virke (över fem meter). Den här sommaren har varit mycket torr men man vill nog ha tak över sågverket då det regnar.

Den gamla platsen har annars varit bra men det har varit besvärligt att ta bort sågspån – som det blir stor mängder av eftersom vi använder ett vanligt motorsågsvärd. Dessutom har utrymmena i huset bakom sågen varit ganska oanvändbara eftersom man inte kan köra in nånting där. De har mest blivit skräpsamlingar. Så jag beslöt flytta sågverket och bygga ett nytt såghus så att man kan köra med traktor på båda sidorna.

Efter tröskandet så började vi bygga såghuset men först måste björkarna tas bort. De stod i vägen och dessutom skuggade de solpanelerna. Såghuset skulle komma mellan första och andra björken från höger men avståndet mellan dem var för kort. Björkarna till vänster har också länge krånglat då man skall använda lastaren och köra med skördetröskan mellan ladan och björken.

Med litet precisionsfällning och med hjälp av lastarbommen fick jag ned björkarna utan skador.

Med frontlastarens skopa jämnade jag ut byggplatsen. I det lilla diket finns redan ett täckdikningsrör så det var bara att fylla på med grus. Med lastaren lyfte jag dit fyra hörnstenar (från ladan där vi för några år sedan slog cementbalkar i stället för stenarna). Sedan var det bara att ställa upp hörnstolparna.

Nu ville jag inte ha några stolpar alls inne i såghuset och då linjalen på sågen är 7 meter lång så måste huset inuti vara minst 8,4 meter (mellan hörnstolparna). Dessutom måste man ha möjlighet att med lastaren lyfta tunga stockar upp på Logosolens bänk. Så det blev en ovanlig takkonstruktion med en 10 meter lång balk och V-formade takbärare.

Jag har tillverkat flera lådbalkar och de är mycket stabila men så tänkte jag att det går lika bra att bygga en fackverksbalk av eget virke som jag har i överflöd. Skivorna för lådbalken hade kostat närmare 500 euro. Nu behövde jag bara betala för skruvar och litet järn. Fastän vi har mycket långt virke så finns det inte så långa blankor som 10 meter och jag måste alltså skarva.

Jag har tre väldigt fina böcker från Institutionen för lantbrukets byggnadsteknik i Lund 1982 “Systemlösningar för jordbrukets driftsbyggnader” med ritningar och färdigt beräknade konstruktioner i detalj. Jag köpte dem då vi byggde verkstaden 1986 där jag använde en 14 meter lång lådbalk. Det är grymt värdefulla böcker som jag använt i byggen sedan dess. Sådana görs inte mera då alla köper färdigt eller har andra att bygga.

Från dessa böcker lånade jag skarvförband med plattstål och fyra genomgående bultar för nedre delen av fackverksbalken där det är dragkrafter. Den övre delen har bara tryckkrafter.

Nedre skarven med plattstål och genomgående bultar

Fackverksbalken tillverkades i verkstaden

Jag skruvade först ihop virket (så att man kunde ta bort och göra om ifall något gick snett). Då allt verkade klaffa så spikade jag strävorna med spikpistol. Förra balken (till flislagret) spikade jag för hand och har ännu en stor knöl på höger arm som resultat av överansträngningen. Vis av skadan använde jag nu spikpistol.

Fackverksbalk 10,2 meter med stöd 8,4 meter

Eftersom balken bara är fem centimeter bred (plus 2x22mm stöd) så är den ganska vinglig men jag har två blankor från mitten snett ut till hörnen som stabiliserar den. Två andra sneda blankor stöder takstolarna på bägge sidor om luckan. Konstruktionen höll åtminstone mej då jag var uppe på taket och skruvade fast takskivorna. Till vintern kan man ställa upp tillfälliga stöttor ifall det kommer mycket snö. Vi sågar sällan på vintern.

Principritning över såghuset med lastar lucka i taket

Taket har korrugerad takfilt. Skivorna är mycket lätta och trevliga att arbeta med. De förorsakar ingen kondens heller så jag använder dem i en mängd byggen.

Fackverksbalken lyfte jag på plats på de främre stolparna med den stora lastaren. Den har varit alldeles oumbärlig i byggarbetena i sommar. Därefter skruvades balken fast med genomgående gängstänger med brickor och muttrar på bägge sidor.

Fackverksbalken lyfts på plats på de främre hörnstolparna

Brorsan borrar hål och skruvar fast fackverksbalken

Sedan placeras V-blankorna från bakre hörnstolparna till mitten på fackverksbalken och skruvas fast med genomgående gängstänger med brickor och muttrar. Med M12 gängstänger så går allt annat sönder före fästena.

Takbärare med V- eller egentligen K-konstruktion

Sedan måste jag ställa in Logosolen och såga takstolar för jag hade inte lämpliga dimensioner i lager. Takstolarna är 40×125 mm för att vara litet lättare. Ovanpå dessa placerades vanliga 22 mm bräder som underlag för takskivorna.

Sedan gick det åt skogen för jag hade för bråttom. De första skivorna satte jag upp i mörker och allt blev vint och vrångt och fel. Väderprognoserna hotade med regn på natten men förstås så kom det inget. Men nog följande dag kom det två ordentliga skurar fastän det inte skulle regna alls …

Första försöket på natten (vint och vrångt och fel)

Sedan började jag på nytt och skruvade upp det andra paret sneda blankor. De hänger under de huvudsakliga bärarna (50x200mm) i järnhängslen. Nu mätte jag ordentligt i dagsljus för att få det att passa ihop. Det är inte så enkelt då alla bärarna är sneda och dessutom lutar 10 grader.

Det gick bättre att sätta upp taket i lugn och ro och dagsljus. Nu är alla takskivor uppsatta över om det ännu saknas en del snedsträvor. Sågen är användbar och kommer att behövas då uthusets väggar skall lagas innan vintern. Det blir inga fasta väggar alls men jag tänkte hänga upp tunga presenningar på två sidor för att minska på genomdraget. Då man skall köra bort sågspån med frontlastaren måste det gå att dra presenningen bakom sågen åt sidan.

En hel del vägg som det skall sågas bräder till innan vintern

Det har varit bråttom hela sommaren och hösten. Vädret har varit rätt bra för byggande även om det har kommit några regnskurar. Det är orsak att ha bråttom med byggandet nu då det är torrt för det är inte alls trevligt att klafsa omkring i vår lera då den blir våt.

Det tog en hel del tid att planera såghuset på grund av den ovanliga konstruktionen och för att jag inte ville ha stolpar inne i huset. Mest varje dag måste jag ändra på ritningarna (CAD-program på datamaskinen) och varje natt kom jag på ändringar som måste göras. Det är all idé att “sova på saken” för jag vaknar ofta mitt i natten och tänker att det var för krångligt och att det kan göras enklare.

Vetet i torken är nu omkring 16 % så det klarar sej över vintern om man kyler ned det då det blir kallare. Så det ser ut att bli en ordentlig bygghöst.

Sommaren som gått – odling 2022

Pust. Det har varit bråttom precis hela tiden. Orsaken är förstås solkraftverket och takarbetet. Speciellt som planerna måste ändras mitt i allt vilket krävde ännu mera tid och arbete. Men nu börjar det vara dags att dra ihop sommaren.

Vårsådden blev senare än vanligt men inte så sent som i fjol. Likaså kom det för mycket regn som delvis dränkte brodden. Och så blev det alltför torrt i juli men inte så katastrofalt som i fjol.

Det här året har bjudit på en mängd förändringar. Priserna började gå upp och ned – mest upp. Osäkerheten gick så långt att man inte ens kunde köpa gödsel för grova pengar. I vårsådden ledde det till att jag drog ned gödselmängden ordentligt och sparade en del av den inköpta mängden för att inte vara helt utan nästa år. Samtidigt köpte jag en begagnad spridare men använde den bara till att sprida en enda storsäck.

Och vad tror ni hände sen ? Det blev ingen katastrofalt dålig skörd i år (även om den inte var bra). Den enda åker som var usel var Aaltjärri inne i skogen där vårens regn torkade upp för långsamt. Resten av åkrarna gav en hyfsad skörd om man beaktar den låga gödslingsnivån. På sina ställen där vi sått dubbelt (i hörnen) så hade vi till och med liggväxt. Så jag ångrar inte den neddragna gödselmängden.

Aaltjärri där svackorna blev dåliga på grund av regnet på våren

En åker var riktigt bra och det var den tidigare gröngödselåkern. Men den har alltid varit bra (hög mullhalt) och så spred jag storsäcken med spridaren på den. Alla åkrar var mycket lättröskade men den var det ett rent nöje att köra över. Kort strå och ingen liggsäd och inget ogräs.

Jämnt och fint och inte ett ogräs i sikte

Fukthalten var låg överallt även om det kom ett par små regn. Vi började med 16,5 % som gick upp till omkring 20 % efter regnskurarna men det sista vi tröskade var bara 15,5 %. Vi tröskade sent. Alla andra häromkring hade tröskat färdigt vid det laget. Men vi har aldrig haft bråttom med tröskandet eftersom solen torkar billigare på åkern än i torken. Utom förstås då det lovas regn.

Under många år har jag arbetat med att få bort flaskhalsarna och nu kan vi tröska så fort som tröskan hinner köra över åkrarna. Det går att köra upp säden i kalluftstorken snabbare än tröskan hinner tröska. Det har också varit fint att ha hjälp. Vi har varit tre förare så vi kan köra hela tiden om det krävs. Men i år har vädret varit så bra att vi bara kört på eftermiddagarna då säden är som torrast.

I år har det varit ovanligt litet ogräs – så gott som inget alls. Besprutningen lyckades över förväntan. Det fanns en hel del baldersbrå i juni men metasulfuronet tog bort precis all baldersbrå. Troligen hjälpte torkan i juli till att ta kål på det försvagade ogräset. Så rena åkrar har jag inte tröskat på år och dag. Jämför bilden nedan med den frodiga baldersbrån i Broddarna bättre.

Den frodiga baldersbrån från våren är helt död

Att tröska är hos oss tillika förberedelse för vårsådden. Direktsådd behöver kort stubb och litet välhackad halm så jag kör långsamt med bordet så lågt ner som det går. Det är alltid fara för att tröskan tar in jord (mest på mulljordarna) men i år var det så torrt och stadigt att det bara hände ett par gånger. Men man måste passa på hela tiden och lyfta bordet allt emellanåt. Vi har ett par rovfåglar som följer tröskan och kniper sorkar men man har inte tid att se på dem för då kan det gå dåligt.

Vi har en kraftig hack som man kan använda ifall det blir för mycket halm men det kräver en körning till så det försöker jag undvika. Halmen var kort i år så kanske vi klarar oss att så utan att hacka nästa vår. Mest brukar det vara problem på mullåkrarna.

Så här långt har det gått bra (sa han som föll från elfte våningen då han kom till andra) men vi vet ännu inte priserna nästa vår då den här skörden skall säljas. Vi behöver knappt torka alls nu på hösten även om det var ett par dagar med prima torkväder och alltså en massa solenergi. Det enda som behövs är att hålla vetet nedkylt över vintern och det kan man med fördel göra på natten då elpriserna är riktigt låga – ibland ned till 1 cent/kWh eller lägre. På våren torkar man sedan ned de sista procenterna under de soliga vårdagarna med 20 % luftfukt. Och det har jag tänkt göra helt gratis med hjälp av solkraftverket.

Priserna nästa vår vågar jag inte ens gissa så osäkert som det nu är. Inte bara vetepriserna är osäkra utan också gödselns pris är helt omöjlig att förutspå. I värsta fall får jag använda de gödselsäckar som jag sparade på våren. Men kommer det hyfsade priser så köper jag nog litet till. Det gäller inte bara att få inkomster utan man måste också veta utgifterna innan man vet hurudant utfallet av året skörd blev i slutändan.

Vi odlar inte enbart vete utan vår gröngödslingsvall (ca. 6 hektar) blev också hyfsad. Det såg riktigt illa ut på våren med gles timotej och så gott som ingen klöver alls på den styva lerjorden. Men nu till hösten hade det kommit tät och jämn klöver även om den var kort. Så det finns hopp om att gröngödslingen förbättrar strukturen ifall nu klövern övervintrar bra.

Odlingssäsongen börjar vara förbi för i år. Det är bara att vänta till våren då vi åter direktsår i den “såbädd” som vi nu har. Jag hoppas att halmen blir lika spröd som förra våren då det var lätt för såmaskinens tallriksbillar att skära igenom den.

Vi ska inte heller glömma att tröskan höll ihop i år. Inga reparationer annat än att jag före skörden måste svetsa haspelröret som hade sprickor från i fjol. Nu satte jag in förstärkningar i form av L-järn för det är alldeles klart en svag punkt. Henrik som gjorde ren tröskan var också nöjd med att den var så ren på grund av det torra tröskandet. På vissa punkter var den renare än före skörden. Man behövde bara blåsa ren den och eftersom det inte fanns grönt ogräs så måste man inte skrapa just nånting.

Nu är det dags att börja göra allting som blev uppskjutet under sommarens solkraft- och takarbete. Det är inte litet det. Före skörden skulle jag sätta igång flispannan eftersom det blev ganska kallt. Men det gick riktigt illa. Skruven fastnade och satt stenhårt och jag hade tid att ta loss den först efter tröskningen.

Men det är en annan historia.