Vackert, men lite kallt

För någon vecka sen sades de i nyheterna att björnarna på högholmen gått i ide en vecka tidigare än förra året… hmm.. tänkte jag, vet björnarna nåt som jag inte vet… ? Väntar dom vinter? Sen började jag se på långtidsprognoser, och jodå, ganska friska minusgrader utlovas de nu november och december, till och med på dehär breddgraderna… Så håller dom streck blir de nog vinter…

Djur kan ju veta så mycket mer än människor, om vad som komma skall, men meteorologerna är inte så dåliga dom heller. Blir kombinationen oslagbar?

Minusgraderna har ju även kommit hit till “söderhavet” och naturligtvis kom dom lite för tidigt. Nog lär de ju tina upp ännu, men för tillfället är marken frusen. På gott och ont. Lite skulle ha behövt gjutas ännu, och trädgårdsjobben blev på hälft. Eller, på hälft och hälft, jag tror listan aldrig tar slut, utan den fyller nog på sej vart efter som man betar av nåt i övre änden. Men, jag hade ju tänkt skala av några cm geggamojja i hönshagen, laga en ny kompost för löv, höuter och jox, plantera lite lökar, gräva lite här och grejja lite där … men, nu blir att konstatera att de som är gjort är gjort, och kommer vintern så kommer den. … eller så hinner jag lite ännu om de tinar upp… Nu blir det att prioritera…

Sådär annars så är de bygga bygga bygga som gäller dagtid, trädgård är hobby som får göras kvällstid med pannlampa. Men de byggs, skruvar jag inte terrass så byggs det på servicehuset. Någon kanske funderar att det är helt fel tid att bygga på, bygga ska man ju när vädret är torrt, varmt och vackert, men nixpix, här byggs det när det finns tid för det, och de finns det helt enkelt inte mellan april – september. Men sakta växer de fram ett hus…

Med en förlängning fastsvetsad på skogskran så räcktes den ända upp med takstolarna. En kettingsstump i änden och en jättekrok gjorde att de gick rätt så enkelt att haka av takstolarna när de kommit på plats.

Vackra dagar har de ändå varit nu, om än lite onödigt blöta emellanåt, men storm och gorm tycks vara på paus för tillfället, och de är absolut inte mej emot… Storm och gorm är ändå värre än några krångliga minusgrader.

Bilden är tagen lite senare på eftermiddagen, så solen skuggar hela hemåkern, men servicehuset har sol. Å då kickar ju min insnöade trädgårdshjärna in och skriker pelargoner!!! Ja, tänk, där kan man kanske övervintra pelargoner sen… Tanken är ju att ha grundvärme på där hela vintern för att hålla de torrt, inte T-pajto grader, men lite sval värme… Problemet blir väl kanske att de samlar värme genom fönstren så de blir för varmt, och kanske för ljust också för pelargoner… Men man får väl ställa dom lite längre in….

Och skrotar de sej med pelargoner så hittar man säkert på nåt annat man kan övervintra där…

Biten

Så va då trädgårdsflugan och bet mej. Ordentligt… Alltså, bara för att nu ingen ska tro att de finns en riktig fluga som surrar runt och biter folk så de blir stora blemmor, så, nä… utan jag menar intresset för trädgård, det har väl nog alltid funnits, men har accelererat och tagit ett steg till… Kanske till en, snudd på ohälsosam nivå. De går liksom i ett. Till lika undrar jag ju om de finns en sån nivå, men iallafall så ha mitt intresse för trädgård tagit ett steg till mot “nörd-hållet”.

Skuttet kom väl egentligen när jag för några veckor sedan va över till Åland och hälsade på Mathias, han går i skola i Sverige nu för tiden, och bor sedan i helgerna hos sin pappa på Åland.. Nåja, iallafall så va de skördefest de veckoslutet jag var dit, och vi va runt och tittade på lite gårdar och trädgårdar. Vilken inspirations resa de va… Där och då groddes ett frö om att man kan ju göra såhär också… och såhär.. och sådär… och när jag kom hem började huvudet koka, planer smidas, och så började jag läsa frökataloger, googla på nätet och simsalabim så började skisserna komma fram… staketet kring jordgubbslandet tog sej ( som de nu varit sprätter hönsen sönder det konstant och hela tiden) och så mitt i allt hade jag en fröbeställning färdig… Men, man kan väl inte beställa frön i oktober!? När frökatalogerna dimper ner i postlådorna nångång på vårvintern brukar flera på facebook ha sej att nej nej inte nu redan… Jag har min lista färdig. Eller nej, jag kan ju inte beställa frön redan nu, jag måste ju hinna bläddra och googla lite till… eller så kan jag beställa lite nu, och mera sen…….

Och så föll de sej ju så att jag kom på att jag skulle börja lyssna på ljudböcker för någon månad sedan, och införskaffade sånadär pluttar att ha i öronen. Ljudböcker har jag inte lyssnat nämnvärt mycket på, men trädgårdspoddar… Oj va roligt det är med dedär pluttarna och trädgårdspoddar!!! Så nu lyssnar jag intensivt på när någon reder ut om julens blomsteruppsättningar, rosbeskärningar, bokaschikomposterande och allt möjligt, medan jag skruvar ihop trälådor och städar växthuset med pannlampa. Det blir ju mörkt så tidigt om kvällarna…

Jag har ingen fin och fancy trädgård, de är lite dill och dall och vem vet om de jag nu försöker skapa gör de hela finare eller fulare, men de struntar jag i, jag har så roligt! De är ju så kul! När man inte orkar eller har energi mera för dagen, då kan man ännu knåp ihop en låda…

Min tanke är att försöka använda så mycket som möjligt av de jag redan har, men lite torvsäckar har jag ändå köpt. Att fylla dedär tre lådorna kommer de att gå åt många säckar till, så, så mycket mylla kan jag inte köpa, men jag försöker fylla dom med sånt jag har. Gammal torv från tidigare års planteringar. Fårskit, som jag har väl av… Kompost, som jag nu gärna skulle ha mer av… Sen funderade jag också om jag sku fara ner till stranden och se om jag skulle hitta något nätt och fint höuterband… Om jag skulle få ner alltmöjligt såntdär, och sen blandat om och sen satt något som tak på, så borde de väl bli ganska bra till våren att så och plantera i… tänker jag mej… Jag har ju aldrig odlat i annat än i åkern, så, de känns lite som att vara ute på 7 famnars vatten att odla i lådor, men man måste ju prova. Min mommo sade alltid när hon provade odla någonting nytt och helt konstigt att “he behöver rakt inga bli så myki alla gangår heller, men he e nu rolit ti si om he sku råk bli ti naounting” Och riktigt så är de… Tack mommo för all kloka ord.

Hellre provar man och de skiter sej totalt, än inte provar alls i rädslan för att de ska misslyckas.

Lycka är att ha en pappa som inte kantat upp allt som sågats. Innanför har jag klätt kanterna med plast så inte jord ska rinna ur där de inte riktigt går jämnt ihop och i botten blir de markduk och paff.

Några hallonplantor på rymmen är påväg att bli flyttade. Klarar dom flytten och växer vidare, så är de ju roligt, gör dom de inte, så, än sen då…

Här har jag lagt ut paff och tidningspapper i en ring, i hopp om att inte sååå mycket ogräs ska växa upp igenom. Sen blandade jag kompost och trädgårdstorv, satte ner några tulpanlökar och till våren hoppas jag att kunna få sått lite ringerblommor på insidan och sen störbönor som förhoppningsvis kan slingra sej upp längs pinnarna. Då måste jag ju ta bort de gröna nätet, de är där nu så int nån ska fara och sprätta runt, eller traska igenom hela härligheten, varken fyrbenta eller tvåbenta. Jag brukar ha min lilla hjälp-och stjälpreda med mej, men just nu är hon hos sin pappa i Töjby, så jag hinner få ner lite blomlökar innan dom är upp tillbaka

Mitt växthus. Jag ha tidigare haft tomater där i säckar, nu ska jag försöka bygga odlingslådor att ha tomaterna i istället. Jag har haft droppbevattning åt dem, en såndär som går med solcell, men då jag haft tomaterna i säckar blir de lite olika varje år, och så passar inte slangarna och dropp-pluttarna. Lagar jag odlingslådor blir de ju likadant varje år… Kanske tråkigare, men betydligt redligare…

I övrigt då? Jodå, en hel halv knippå får for till slakt, några har jag hemma och några är ute på holmarna ännu. Vi har ju inte haft någon frost att tala om, så gräset är grönt, och räcker ganska länge ännu. Bra så, för någon överdriven hög med ensilagebalar finns det inte att skryta med, men de räcker…

Det blev höst också 2023

September lär ha varit rekordvarm men hos oss var det ganska normalt. Egentligen har vädret hela sommaren varit ganska vanligt (på 70 års sikt) utom juni som var alldeles för torr. Det började komma litet regn efter midsommaren och sedan har det varit litet regn men åkrarna har varit hårda och burit maskinerna riktigt bra.

Det som var ovanligt den här sommaren är att det inte varit en enda frostnatt förrän nu i oktober. Förra natten var det litet frost och nu är det ett par minusgrader. Sommaren fortsatte ända fram till oktober månad men sedan vände det ordentligt. På en vecka fick vi två större regn – totalt 70 mm. Nu står vattnet på åkrarna. Och så blev det kallt.

Vatten på åkrarna den 8 oktober 2023

Det går inte att köra på åkern nu men vi har alla höstarbeten undan. Jag har sprutat glyfosat på alla åkrarna utom den insådda. Det var i år nödvändigt att hacka alla åkrarna också på grund av att en massa ogräs grott först i juli – efter det att besprutningen var förbi. Vanligen försöker jag tröska med möjligast låga stubb så att tröskans hack sköter om att man kan så direkt. Nu måste jag lyfta bordet så att inte tröskan hela tiden skulle fastna i en mängd ogräs (se bilden i Tröskningen började – tröskan sönder). Därför måste jag köra en extra tur med Perugini-hacken. Det var tungt så det gick en massa extra bränsle i år. Klövern i den gamla vallen var också tung att hacka.

Massor av fin klöver – och det är återväxten …

Jag renoverade hjulfästena på Perugini-hacken och det var ganska besvärligt för det ena var söndernött. Det fanns gamla bussningar av plast … Jag vet inte om de var original men de var helt borta på ena hjulet och mycket nötta på det andra. Nu bytte jag ut dem mot stålbussningar. På ena sidan måste jag svarva upp fästet eftersom det var så nött.

Gamla hjulfästesbussningar av plast …

Hacken är annars i bra skick och gör ett bra arbete men i vått gräs eller klöver är det tungt. Till och med Zetorn på 140 hästkrafter storknade ett tag. Det var förstås bättre än förra gången då remmarna ( fyra 17×1900 mm) brast. Nu var det bara att starta om. I alla fall har jag nya kilremmar i reserv för framtida behov. Jag hittade en bra firma i Tyskland som säljer kilremmar av samma märke som här men priset är under en fjärdedel. Frakten var också billigare.

Perugini-hacken efter klöverhackning

I år sådde jag för första gången på länge höstvete. Erfarenheterna var tidigare mycket dåliga eftersom vi har platta åkrar med många svackor. Men nu finns det nya sorter som lär vara vinterhärdiga så jag köpte en storsäck Ceylon för att testa. Med tanke på de torra försomrarna så skulle höstvete vara betydligt tåligare. Grannarnas höstvete blev också fint i år. Tyvärr så störde regnen så att sådden blev alltför sen. Nu hoppas jag bara att vädret blir någorlunda varmt resten av hösten.

Gäss har vi tidigare inte sett annat än i små flockar men nu kom det tusentals fåglar. De gillade tydligen våra obearbetade åkrar med strandtomt (halva åkern låg under vatten). September har varit så varmt att gässen började flytta på allvar först nu.

Gässen kom den 9 oktober 2023

Efter den 1 oktober får man hacka mångfaldsogräsåkrarna men jag lät bli eftersom blåklinten blommar som bäst. Den grodde så sent (först i juli) och det september har hållit kvar blommorna. Jag gillar skarpt den intensivt blåa färgen hos blåklinten.

Blåklint i mångfaldsogräsåkern

Nu trodde man att höstbrådskan var förbi men i går blev det så kallt att jag satte igång flispannan. Den har varit avstängd sedan början på juli och vi har värmt varmvatten då solpanelerna gett ström eller elpriset varit noll eller under noll. En femhundra liters boiler håller värmen ganska länge. Varmvattnet är friskt för det kommer genom en slinga inne i boilern. Men nu började det bli svalt i huset. Nåja, pannan gick en timme och sedan brast flisskruven. Så jag har hackat loss den halvt inkrupen i pannan och svetsat ihop bitarna. Fast man får vara glad att det inte hände mitt i vintern. Nu skall jag beställa en reservskruv så man kan byta snabbt nästa gång det blir problem. Och problem blir det alltid …

Vår första eltraktor

Det är ju pop med eldrivna fordon just nu. Det finns en hel del elbilar men på traktorsidan är det ovanligt. Nu har jag i alla fall tagit i bruk vår första eltraktor: Pluttn. Den är inte stor och har bara en 800 W motor men det är första steget så att vi får pröva på eldrivna nyttofordon.

Jag köpte den redan i fjol för 120 euro (se Allting kommer tillbaka) men det blev problem med bakhjulen för fälgarna passade inte på den nya eldrivna bakaxeln. Först efter det att jag skaffat svarvtillsats till fräsen kunde jag anpassa fälgarna till den nya axeln. Så nu har vi tagit i bruk Pluttn.

Pluttn med vår fina mjölkkärra

Egentligen var den avsedd att transportera trädgårdsmästaren i familjen som har dåliga fötter. Men hon ville ha en kärra till den så jag svetsade ihop ett drag på Pluttn och en teleskopisk dragbom på vår 75 år gamla mjölkkärra. Den är en av de viktigaste redskapen för den har stora 26″ hjul så den går att dra över stock och sten ganska lätt. Vi har transporterat mycket med den. Skottkärror har alldeles för små hjul.

Nu har man också börjat med nytillverkning av den gamla mjölkärran så vi är inte de enda som gillar den. Jag är mycket glad för det har varit svårt att få tag i reservdelar (hjul) men nu finns det äkta mjölkkärrshjul att köpa. I fjol råkade jag nämligen backa på vår kärra med stora Zetorn och ena hjulet blev en åtta.

Man kan fortfarande använda den som handkärra för röret i dragbommen kan skuffas in under kärran så det är inte i vägen för fötterna. Det är ingen leksak – kom ihåg att man körde fulla mjölkkannor på de här kärrorna. De klarar 150 kg. Jag har redan testat att köra sten från trädgården. Då måste man ta loss kärran så att man kan vippa den bakåt och sedan vältra stenen upp på kärran. En av stenarna var så stor att jag inte alls orkade lyfta den.

Mjölkkärran med inskuffad dragbom

Jag har satt gamla hårdkartongskivor på kärran för att inte alla saker skall falla/rulla av men det skall komma litet bättre filmfanér på den småningom. Bågarna över hjulen är absolut nödvändiga då man kör skivor eller liknande med den. Fram och bakstycke kan behövas också men måste vara möjliga att ta bort för vi kör mycket långt virke med den.

Första dagen var mycket lyckad. Det var så roligt att köra med Pluttn att det blev en hel del spår i trädgården. Försöket att köra mullsäckar lyckades däremot inte så bra. Det gick fort och lätt tills föraren märkte att dragbommen kommit loss och kärran blivit kvar … Jag hade inte hunnit fästa bommen ordentligt men nu är den fäst med starka klampor och svetsad krok.

Den nya eltraktorn invigs

Det är inte någon jordbrukstraktor men den är utmärkt mellan äppelträden där Kubotan till och med är för stor – hytten tar emot trädens grenar. Pluttn kommer fram nästan var som helst. Bakaxeln är under en meter bred och styret går under nästan alla trädgrenar. Hjulen är breda men ganska små så den orkar inte dra så mycket. Fyrhjulsdrift har den inte men däremot differentialspärr som alla nyttofordon bör ha.

Bakaxeln med motor och styrenhet kostade bara 350 euro. Det finns starkare motorer men jag ville ha 24 Volt så att den går på två vanliga traktorackumulatorer som inte mera orkar starta traktorerna. Om man sätter in Litiumackor så kan man få upp till 2000 W (jag har sett ännu kraftigare utomlands).

Bakaxeln med elmotor 24V/800W

Den här går fort. Vi har ännu bara kört på ettan men den har tre hastigheter så den kommer väl upp till 25-30 km/t. Egentligen så kunde den ha haft lägre utväxling så man kunde köra tyngre last även om det går långsammare. Fast barnbarnen kanske gillar den här.

Jag har aldrig tyckt om småmotorer (förbränning). Mopeder, gräsklippare och jordfräsar bara krånglar hela tiden. Förgasare är en uppfinning av Hin håle. Dieselmotorer är mycket bättre men används bara i större maskiner (Kubotan är den minsta). Pluttn laddar vi från egna solpaneler så man behöver inte köpa bränsle till den. Eftersom vi mest använder den inom eller nära gården så går det bra att ladda den ifall de gamla ackona blir tomma.

Småmaskiner går bra på ackumulatorer men det krävs helt andra lösningar ifall man vill köra de större traktorerna på el. Tillsvidare blir det också dyrt och det är ackumulatorerna som är problemet. Så jag väntar på bättre lösningar.

Tröskningen började – tröskan sönder

Det här hade jag tänkt skriva för länge sedan men så gick tröskan sönder på nytt, och på nytt och på nytt och på nytt. I fjol gick den inte sönder alls men tog igen skadan i år. Det är ju normalt att den går sönder då man börjar tröska. Det var inga stora saker men det tar tid att reparera. Och så var vädret regnigt med skurar allt emellanåt. Åtminstone hotar prognoserna hela tiden. Ett tag med hela 45 mm på ett dygn – men det kom bara 16 mm.

Det som räddade tröskningen var att Baijars Guy i Liljendal hade reservdelar hemma. Det var bara 15 minuters väg och så kunde man få igång tröskan igen. Nu räknar jag inte med svetsningen av haspelröret som är alldeles för svagt. I år satte jag in vinkeljärn som förstärkning. Men man får bara svetsa ändarna så att de ger efter litet. Om svetsen blir för stum så spricker den lättare. Som vanligt så håller en slarvig lappning längre eftersom den ger efter litet.

Haspelröret svetsat – gammal svets till höger har spruckit

De andra felen var ett lager till skakaren. Det var så undanskymt att man inte såg det innan skakaraxeln började ta emot plåten. Jag har de senaste åren köpt en mängd utdragare och nu behövdes de. Det värsta var att man måste krypa in i tröskan och ligga med huvudet nedåt för att få loss skakararmen. Det gick bra då Henrik var hemma men då det nya lagret skulle sättas in så fick jag själv krypa in. Och det gick bra att krypa in men att komma ut tillbaka var värre.

Efter att ha tröskat ett lass så gav fläktremmarna upp och motorn blev överhettad. Vi har förut haft bekymmer med fläktremmarna för spännaren finns UNDER generatorn så att det skall vara extra svårt att komma åt den. Inte går det uppifrån och inte går det nedifrån. Nu hade vi nya kilremmar hemma men de var av olika sort så den ena var ganska lös. Det var bara att hoppas att de skulle hålla tills allt var tröskat. Och de höll … Nu skall jag köpa sex nya fläktremmar att ha i lager.

Sedan lyckades vi tröska nästan en hel åker innan styrleden till bakhjulen brast. Reservdelsboken hade uppenbarligen helt fel eftersom den hade en innergänga medan verkligheten hade en yttergänga. Men Guy hittade en styrled med rätt gänga och efter en ny åktur till Liljendal så fick vi igång tröskan igen.

Sedan fastnade det fullt med halm i tröskan och det var så sent på kvällen att vi åkte hem. Följande dag då jag började tröskan så blev det inte bättre fastän säden hade torkat upp. Efter att ha tömt hela tröskan på halm och agnar så hittade vi till sist felet. Det var en 17 mm nyckel som hade blivit kvar i skakaren och till sist satt sej på tvären i skruven där den satt som sten. Man har hört om läkare som lämnat kvar alla möjliga verktyg inne i patienten och jag börjar förstå dem. Vi försökte gå igenom alla verktyg som vi hade inne i tröskan då vi bytte lagret men trots allt blev det kvar en nyckel i alla fall. Jag har medkänsla till kirurgerna – det är inte så lätt …

En ny resa till Liljendal – Guy hade rätt kilrem hemma. Den gamla var så förkolnad att den inte orkade dra runt tröskverket mera. Före nästa höst skall vi kontrollera alarmen för där finns en smatterkoppling vid skruven som nog borde ha utlöst alarmet. Möjligtvis var den så smutsig att den inte gav kontakt. Efter att ha spräckt förra tröskan genom att köra den full med våt halm så har vi varje år kontrollerat halmbrytaren men tydligen lönar det sej att kolla alla alarm.

Fem fel på fyra dagar blev det i år. Då jag hade kört sista åkern så märkte jag att bakre skakarhållaren hade brustit. Den måste i alla fall bytas nu genast så den är hel nästa år. Man glömmer lätt allt som borde göras då det är ett helt år innan man behöver tröskan igen. Vissa delar håller jag i lager såsom gummibussningarna för skakaren men tydligen måste jag skaffa fler delar att ha hemma.

Ännu ett fel – skakarhållaren har brustit

Och skörden då ? Som jag tidigare konstaterat så gick det mesta fel i år. Fjolåret ställde till med elände eftersom höstsprutningen gick dåligt. Det var fullt med ogräs på åkrarna – mest baldersbrå. Ändringarna i stödreglerna gjorde att tre åkrar blev mångfaldsogräsåkrar. Och så gick årets besprutning dåligt. Juni var så torrt att ogräset inte hade grott före besprutningen. I juli kom däremot ogräset med kraft.

Tröskning av baldersbrå

Inga böljande vetefält i år

Jag borde ha brutit vallen på 8 hektar i fjol höstas men osäkerheten ifråga om de nya stödvillkoren gjorde att jag lät bli. Så det var inte många hektar vete att tröska i år heller. Det går inte att komma med nya regler en vecka före vårbruket utan man måste veta vad som gäller minst ett år i förväg. Vi fick nog meddelanden att vi borde beakta de nya reglerna men vilka nya regler ? De kom först i maj i år …

Om två år kanske vi börjar få ordning på odlandet igen om nu inte politikerna och tjänstemännen ändrar reglerna på nytt. Jag har inget emot reglerna i och för sej men det går inte att ändra jordbruket med en veckas varsel. Det är som att vända ett stort fartyg inne i Suezkanalen – och det har man ju försökt med dåligt resultat.

Nu har jag kört glyfosat på eländet och det borde ha varit goda förhållanden vid besprutningen så kanske det ser bättre ut nästa år. I år bytte jag GPS-program till AgriBus (japanskt). Det är ganska tydligt och lätt att använda i jämförelse med det ungerska Machineryguide som dessutom bara fungerar på den gamla plattan som har sett sina bästa dagar. Även om jag inte tycker om att AgriBus kör upp all min data på nätet. Jag vill ha lokal lagring så att inte alla skurkarna kan stjäla mina uppgifter. Molnlagring är fullständig idioti. Ungefär som att frivilligt sätta huvudet under giljotinen.

GPS-besprutning

GPS är absolut nödvändig då jag skall spruta vallen. Vi har så oregelbundna åkrar att man inte vet var man har sprutat efter de två första varven. Tyvärr tog åskan kål på vårt RTK-system (som ger 2 cm noggrannhet) och plattans inbyggda GPS har upp till 3 meters fel vilket är för mycket. Men vi skall väl snart få det reparerat igen.

Nu hoppas jag på torrt väder så jag kan hacka vallen ännu i höst. Då förmultnar den bättre under vintern så den inte krånglar på våren. Vi har direktsådd och torr halm eller torrt gräs brukar fastna i såmaskinen. Hacken är under reparation just nu för stödhjulens lagring är dålig. Med hjälp av fräsen tänker jag sätta in nya glidlager men lagerhållarna är helt slutslitna så få nu se om det lyckas. Det går att köra utan stödhjul men då kan hacken gå i jorden där det är ojämnt.

Urborrning för nya glidlager på hackens stödhjulsfäste

Just nu gäller det att torka vetet men det är inget problem. Fukthalten var vid tröskningen omkring 20 % och elpriset har de senaste dagarna varit på båda sidorna om noll. På lördag hotas det med regn men annars lär vädret bli torrt (om man nu tror på prognoserna).

Det har varit en tuff sommar men nu är maskinerna ihopskruvade och tröskningen klar. Man kanske hinner med litet byggarbete ännu höst.

Med siktet på skörden 2023

I förrgår kväll lyckades vi få ihop den stora Zetorn (14245) med hjälp av två domkrafter, två taljor och mycket ruggande hit och dit. Problemet var förstås att få axlarna på rätt plats i kopplingen. Ett nytt centreringsdorn hjälpte inte utan den yttre axeln med räfflor krånglade. Den är kort och går till kraftuttaget men är alldeles lös så det hjälpte inte att vrida svänghjulet. Inte heller hjälpte det att vrida kraftuttaget för det är kopplat till axeln med en hydraulisk koppling så man borde starta motorn först. Men till sist lyckades vi genom att turvis släppa efter och spänna ihop vrida den lösa axelstumpen så att räfflorna passade ihop.

Koppling och axel
Traktorn ordentligt ihopskruvad

Centreringsdornet har också en historia. Jag hade en centreringsmanick för lilla Zetorn (8011) men den har en annorlunda koppling. Som man kan se på axeländan till höger så ska centreringsdornet ha tre hack. Enligt handboken skall de vara 19,95 mm, 32 mm och 47 mm. Det visade sej sedan att det inte stämde utan det måste vara 20, 31 och 43 mm.

En vecka satt jag och väntade på verktyg till fräsen. Enbart en fräs räcker inte till utan man måste också ha verktyg för att spänna fast arbetsstycket och så lämpliga frässtål. Man kan antingen sätta en svarvchuck på fräsen eller så skaffa ett rundmatningsbord för att spänna fast arbetsstycket. Jag hade ingendera men beställde båda för framtida behov. Tur var det för jag fick först rundmatningsbordet och konstaterade att det var ganska svettigt att veva det. Utväxlingen var 90:1 så jag måste veva 90 varv för varje varv som arbetsstycket vreds.

Rundmatningsbord på fräsen

Det viktigaste är att fastspänningen är riktigt stabil. Provstycket ovan är ett gammalt rostigt rör och det blev ingen större precision för det. Det tog tid att skruva fast rundbordet också för de fästen som följde med var 16 mm medan fräsens bord har 14 mm spår – trots att bägge kom från samma tillverkare. Det gick ju att fräsa ned fästena på ena sidan till 14 mm men det visar att man skall vara grymt noggrann och kolla all mått flera gånger. Fast visst får man fel ändå.

På bilden ovan är motspetsen (till höger) ännu inte i bruk. Den förbättrar precisionen betydligt. En 100 mm svarvchuck skall jag koppla till fräsen i stället för den nuvarande pinnfräsen och då roterar arbetsstycket medan skären sitter fast i koordinatbordet. Det borde ge betydligt mindre vevande. Men precisionen torde vara bättre med arbetsstycket inspänt mellan rundmatningsbordet och mothållet.

Första provbiten

Att ha ett rostigt rör som lätt kröker sej ger ingen precision som man kan se av bilden ovan. En plan bit som var ordentligt fastspänd gav en betydligt snyggare yta. Det här är en ny teknik för mej så det kommer att ta tid innan jag får bra resultat. Förr körde man med smärgel och filade på fri hand vilket inte heller gav någon större precision.

Fördelen med en fräs och svarvtillsats är att man kan göra helt ny saker. Det går att svarva ned en axel och svarva ut en lagerhållare. Dessutom kan man fräsa kilspår i en axel. Kort sagt så går det att tillverka enklare reservdelar själv. För många år sedan hade jag en mekanisk verkstad att svarva upp ett lager men det kostade lika mycket som hela rundmatningsbordet (närmare 300 euro). Det var till vår gamla tallriksharv som har åtta lager och dem är två ännu osvarvade. Hela tallriksharven kostade i tiderna 5000 mark så det var mycket olönsamt. Problemet var att lagren inte var i standardstorlek.

Det behövs inte många reparationer som jag gör själv innan jag har sparat mer än vad hela fräsen plus verktyg har kostat. Och man behöver inte köra nånstans och inte vänta då man har egna verktyg. Sedan är det en annan sak att man är en klåpare så det tar mera tid för mej.

Nu gäller det ännu att skruva fast hytten och fästjärnen för frontlastaren innan traktorn kan köras ut och tröskan kan tas in och sättas i skick. Jag tog ett varv kring åkrarna och även om det inte blev nån bra skörd så är den inte katastrofalt dålig heller. Besprutningen gick något så när och vetet har växt hyfsat. Men råddet med vårens stödansökningar gjorde att över tio hektar vete blev vall eller mångfaldsåker så det är för liten areal och ingen skörd kan kompensera det.

Veteåker 2023

Det som åter i år har växt alldeles förskräckligt är vallen – eller närmare sagt klövern. Det är en så fin återväxt att man harmar sej över att vi inte mera har kossor. Och det är ju omöjligt att börja med kossor på nytt på grund av alla byråkratkrav.

Fin återväxt med frodig klöver