Statistik

Statistik hör inte till mina favoriter. Det kan vara en bidragande orsak till att jag glömt bort att svara på en statistikförfrågan som skickats till mig för en tid sedan. Nu är det gjort och den blev “bara” två dagar försenad, så ingen panik. 😛
Undersökningen handlar om hur många personer som jobbar på gården, hur många timmar varje person jobbar per år, har man någon annan inkomst etc. Skulle man nu ens få göra den anonym, men då den dessutom är bunden till lägenhetssignumet har man ingen sekretess överhuvudtaget.

Säkerligen är det en behövlig undersökning, men jag kan inte tåla att sitta och fundera över t.ex. antalet arbetstimmar som går åt. Jag brukar nämligen inte skriva ner hur länge jag har gjort och vad. Man gör det som ska göras och det tar den tid det tar.
Jag vet, barnslig attityd ;). Men hellre sitter jag nog och fyller i stödansökningar än sådana här undersökningar. Jag har dessutom de senaste par-tre åren “hamnat” med på en lista på jordbrukare, som måste uppge sina såningsarealer och lager för spannmål till lantbruksstatistikcentralen. Befogad undersökning, men mina uppgifter och mängder spelar nog inte så stor roll där heller för de är ju ganska små.

Nåväl, jag har gjort min del. Nu får man väl då bara vänta på följande undersäkning. 😛

Leverans i juletid

Vad kan man göra med en Nobelannandag i december? Inte mycket produktivt i alla fall. Dagsljus är man inte bortskämd med, och denna vinter har dessutom kölden krossat det mesta av goda ideer.

Jag har dock en del vete olevererat och det blev det bättring på på lördagen. Vädergudarna var på vår sida, trots att det var -15 på morgonen och -18 på kvällen så kunde vi lasta långtradarsläpet i riktigt fint vinterväder, ungefär -4 grader.

Det brukar ta ungefär 1½ timme att lasta ett långtradarsläp (ca 25 ton) men på vintern finns det några fenomen som kan krångla till det. Bla vet man inte vad gnagarna har gjort för illa när dom fått haft ha torken för sig själva några månader. Dessutom har jag haft problem med kondens i utmatarröret under några vintrar nu, detta har gjort att säden vägrar rinna ner i lastningsröret. Inget av detta lät sig hända denna gång. Det syntes inte ett spår av några långsvansade krabater och tekniken fungerade direkt.

Större problem är det dock vintertid att få det fulla långtradarsläpet upp på vägen. Det är nämligen uppförsbacke hela vägen från torken till vägen, och vägen är inte heller för bred, om vi säger så. Detta kräver en del av den som skall manövrera upp ekipaget på vägen, man måste vara en avvägd kombination av försiktig och orädd. Denna gång blev det att sanda ordentligt samt att förse dragbilen med kedjor och efter detta avreste vetet iväg mot Seinäjoki och sedan vidare på okända vägar. Nu är det bara att hoppas att kvaliteten på detta är lika bra som det jag sålde i höstas, men det borde det vara eftersom det är samma parti.

 

Ca 10 av 25 ton är pålastat och nu är det mest bara att stå och titta på som gäller.

“Det som göms i snö..”

.. eller “liten tuva knäcker ofta stor dragkrok”.

För några dagar sedan skulle jag hämta hem lite rundbalar. Det är redan många år sen stödfoten på balkärran tackade för sig och jag har istället använt mej av en klassik klabb under dragkroken när jag hakar loss vagnen. Det är flexiblare och enklare. Den här gången lurade klabben dock mej.

Eftersom fältet var snötäckt märkte jag inte att jag parkerade vagnen på en rätt stor ojämnhet. När jag sen öppnade dragkroken rullade vagnen ner av ojämnheten, halkade av stödklabben och kilade fast dragbommen mellan dragkroken och traktorkroppen. Med en inte särskilt välavvägd blandning av list och våld som innefattade lastremmar och en telefonstolpe (tack för lånet, elbolaget, jag tror den rätar upp sig av sej själv) fick jag loss den, men tyvärr gick stagen som skall lyfta upp dragkroken av på kuppen.

På vägen hem ringde jag Smidefix, en järn- och stålfantom i grannbyn som brukar kunna fixa det mesta, och han lovade ordna nya stag åt mej. Dragkroken på Casen är nämligen inte fabriksmonterad utan tillverkad av nåt litet finskt företag som gått i konkurs flera gånger om sen de bultade fast den på min traktor, så reservdelar finns inte. Såna gånger är bysmederna bra att ha.

Ordet smed är kanske lite missvisande. Det för tankarna till en svartmuskig karl som står och hamrar glödande järn i ljuset från ässjan. Fortfarande hittar man nog både städ och ässja hos många av bysmederna, men svets, vinkelslip, svarv och andra moderna verktyg har blivit viktigare redskap än hammaren och städet. Många av dem är universalarbetare inom metall och tillverkar allt från specialdelar till maskiner och underleveranser till industrin till rent konsthantverk. Hur som helst är det rasande bra att de finns. De flesta jordbrukare klarar nog av att svetsa och reparera en hel del, men för vissa mer kvalificerade arbeten är det bra att få köpa in experthjälp. Stängerna var klara igår och levererades direkt i postlådan, så nu återstår bara för mej att få dem monterade.

Och nu är det vinter …

Då man inte mera orkar sopa eller skyffla undan snön för hand och kättingarna är satta på traktorn – då är det officiellt vinter här. Och det var i dag det. Drivorna började gå över 60 cm så det hjälpte inget annat än att sätta på kättingar och koppla fast schaktbladet. Snöhoparna bredvid dörrarna var redan långt över en meter höga.

Men kättingarna börjar vara slutkörda. Farsan köpte dem begagnade för 40 år sedan så det är inget under. Nu blev det i alla fall riktigt många lappningar innan jag fick på dem. Och de tvärked som ännu hölls fast var riktigt på gränsen att gå av. Så det blir mycket lappande den här vintern och det blir nödvändigt att se sej om efter nya ganska snart.

Och det kommer mera snö i morgon. Kallare blir det också så vi får räkna med att den här snön ligger ända till våren. Tyvärr så hann marken inte frysa förrän det kom snö så det blir att köra spår i skogen för att få skogsvägar. Kanske vi får en likadan vinter som i fjol. Kommer nån ihåg de åren då det nästan inte var vinter alls ? Just nu verkar ett varmare klimat ganska så avlägset. Men det sörjer jag inte över. En kall vinter tar livet av en massa ohyra (även om den lösa snön isolerar för bra).