Sida 460 – Bondbloggen

Gissa prylen del 2 – vinn en keps!

I det andra avsnittet av serien “gissa bondrelaterade prylar” är det Nisses tur. Vad är det Nisse visar upp här, och vad används grejen till?

Mejla ditt svar till bonden.blogg@yle.fi. Kom ihåg att skriva ditt namn och din adress också! Sista tävlingsdatum är onsdag 06.10.2010 klockan 23.59. Vi gör lite annorlunda den här gången – bland alla som har rätt svar lottar vi ut fyra Bondbloggenkepsar. Om det råkar sig så att ingen har rätt svar lottar vi ut de fyra mössorna bland alla som deltagit i tävlingen. Har färre än fyra personer rätt på frågan lottar vi ut de ”överblivna” kepsarna bland alla deltagare.

Gissa friskt och lycka till!

Klädshopping anno 2010

Mats skrev om bondemodet i Modebloggen och jag skall dra mitt lilla strå till stacken. I många år har jag kört med farmare+rutig skrjorta både på jobbet (i Otnäs) och i bondearbetet då farmarna (jeansen om man skall tala modern “svenska”) börjat bli slitna. Men för ungefär tio år sedan hittade jag på ÖB (Överskottsbolaget i Sverige) gamla militärkläder som såldes grymt billigt och därefter konstaterade jag att de passar utmärkt för en bonde och så har det blivit “military look” för hela slanten – en ganska liten slant dessutom.

Så jag shoppade i går (över nätet givetvis) kläder eftersom man började se dagsljuset genom bakändan på de flesta av mina byxor. Det blev – inte så överraskande – gröna byxor av modell m/59, gröna fältskjortor av modell m/59 och gröna vapenrockar av m/59. Gröna tröjor (“stickasjoortår” som vi säjer) och gröna halsdukar har jag tillräckligt av efter ett större inköp för något år sedan. Jag köpte 20 skjortor för de kostade bara 10 kronor (1 euro) stycket. Men min hovleverantör har inte större nummer än C50 och det fungerar för mej på sommaren men inte på vintern. Och där finns inte de fina vadmalsrockarna m/39 som är utmärkta på hösten och vintern. Så förutom vadmalsrocken som givetvis är grå så är århundradets färg grönt … (Här byter vi inte färg oftare än en gång per århundrade :-).

Så jag blev glad då jag hittade ett företag i Arboga – alldeles nära vårt hus – som hade både större numror och vadmalsrockar m/39. Nu blir det att anskaffa en hög av dessa för knappast tillverkas det i framtiden mer sådana kläder. Så det gäller att lägga upp ett förråd som räcker livet ut. Priserna är ju inte höga precis så det är bara att lasta bilen full.

Skodon är ofta ett problem i jordbruket. Gummistövlar är annars bra men fötterna kan bli ganska svampiga efter en lång dag. Jag har blivit förtjust i de skånska träskorna och går med dem sommar och vinter. Den som läser “Uti vår hage” har säkert sett Faló och hans träskor. Jag köper mina på JULA och där finns sådana med ståltåhätta vilket absolut kan rekommenderas. Det är alls inte trevligt att tappa en stock eller en sten på tårna annars … Tyvärr har de ändrat modell så de numera har hål och remmar och annat tjafs som jag alls inte tycker om. Så jag går i de gamla “trä”skorna som ju har en plastsula som ganska snart brister på mitten. Det gör inget en torr sommar men då det börjar regna så blir strumporna ganska våta.

Strumpor är problematiska. Jag gillar “heimsticka ullstråmpår” (hemstickade yllestrumpor) men de slits fort i stövlarna så jag drar “tjööpis” (köpta) strumpor utanpå. Nu skall jag testa svenska arméns yllestrumpor så får vi se om de är användbara.

Men jag återkommer till nästa århundrades mode om hundra år …

Spengummi och -propp

Veckans pryl(ar) var alltså ett spengummi och en dito propp – två saker som används vid mjölkning. Det har kommit in många svar – roligt att tävlingen väckte intresse, och roligt att ni vågat lyda uppmaningen att gissa vilt. 🙂 Fyra Bondbloggenkepsar har funnit sina ägare, de åker till Lindkoski, Kimito, Hindersby och Angelniemi.

Ni som deltog i tävlingen personligen i Kristinestad – vi kommer ihåg er också.

Sonja berättar här hur prylarna fungerar:

Tävlingens andra del dyker upp senare i dag.

Vilse i felkods-pannkakan

Låt oss klargöra en sak direkt. Jag har inget kontrollbehov what-so-ever. En bonde som inte kollar väderleksrapporten utan väntar och ser vad det blir för väder i morgon kan väl inte kallas kontrollfreak? Däremot gillar jag inte att andra tar kontrollen över mig heller, speciellt inte mina maskiner!

Under många år har man vant sig vid att det mesta i problemväg skall man lösa själv. I början kunde man mest ingenting och har sedan den taggiga vägen inhämtat en del lärdom och erfarenhet som gått bra att använda vid haverier och motgångar. Hittills har det varit kunskapen det fallerat på om man blivit tvungen att kontakta verkstad, men utvecklingen har kört förbi och skapat FELKODER!

Jag har under den senaste veckan servat både Valtra och Citroen hos märkesverkstad. I båda fallen var tydligen avläsning av felkodstabell en central verksamhet. Jag har dålig erfarenhet av felkoder, jag tycker dom är näsvisa! För ett tag sedan började batteriet i Valtra bli dåligt och en morgon orkade den inte starta. Då stod felkod 402 (typ) i displayen. Efter dykning i handboken visade det sig att denna kod betyder: “Spänningen låg, ladda batteriet” Efter ca 40 år med maskiner och batterier tror jag mig veta att om startmotorn inte orkar dra runt kollar man batteriet i första hand. Under vårbruket i år kom plötsligt en felkod som betydde “Du har något problem i växellådan som du inte behöver bry dig om utan kan köra vidare” Intressant, jag har ett problem som jag inte behöver veta om!

Vid fråga på Valtraservicen vad det betyder att läsa av felkoderna fick jag svaret att den upplyser om eventuella störningar som varit. Detta gjorde att fantasin inte gick att få stopp på på vägen hem, hmm störningar som varit, kan det se ut ungefär såhär då;

UTDRAG UR VALTRAS STÖRNINGSKODER 2010

24.4 Jag fick stå ute i regnet, jag är våt fryser och är arg!

3.5 Husbonden tänker börja vårbruka. Idiot, det är för tidigt

5.5. Jag fick dra en harv som är för tung. Borde kontakta facket

10.5 Husbonden har ätit vitlök igen, urk!

etc, etc

Jag läste häromsistens om någon komplicerad hömaskin som har kontakt med fabriken via internet och sålunda kan fabriken kolla inställningar och felkoder via nätet om problem uppstår. Detta är säkert bra, men vad mera finns inbyggt där? Kan det vara så att Mats rundbalspress i panik ringde hem och berättade att den blir antastad med hammare och behöver få hjälp? Visionerna är många, nästa gång man kör lite överhastighet kanske personbilsdisplayen meddelar; “Stanna på nästa parkering och invänta polis. Ringer 112…”

Det som skrämmer mig allra mest är hur det skall gå med fordonen i framtiden. Vad gör nästa generation när den vill återställa dagens personbilar som veteranfordon om 50 år. Vissa bilar går ju inte ens igång om batteriet varit urtaget en stund. Hur går det då efter 40 år i ett uthus? Det verkar ju rätt uppenbart att vi lever i en Orwellsk tid där varje dag skall glömmas i morgon och ersättas av en helt ny tid, och det gillar jag inte! Vi har vår historia och våra rötter som är det som gjort oss till den vi är. Det verkar ju knappast troligt att någon om 300 år stolt visar upp en MP3 fil som gått i släkten i 300 år!

Fast ändå kan ju det moderna vara kul, vem skulle kunna läsa ovanstående dravel om inte datorerna fanns. Kanske om man spikade upp det på väggen i Pått-boden kunde några ha läst det där.

Fotnot: Pått-boden var en Ahl fillial i mina hemknutar som upphörde 1984. En matvarufillial som hade bättre utbud av slåttermaskinsbett än länkkorv.

Dräktighets problem

Vi hade veterinären hos oss och kollade några kor som vi har problem med att få dräktiga. Två av dem har blivit behandlade tidigare, utan önskat resultat. De har visat brunst, den ena dock ganska svag, och blivit seminerade vid (vad vi har trott varit) rätt tidpunkt. Veterinären hittade inte någon tydlig orsak till problemet. Resultatet var att ge dem en hormonspiral, som startar om brunstcykeln.

Samma behandling fick också en ko som inte överhuvudtaget visat någon brunst sedan kalvningen. Så nu får vi hoppas att detta fungerar och vi får dem dräktiga!

Den fjärde “patienten” var en ko som sen igen visat en alldeles för lång brunst. Eftersom hon blev seminerad, beslöt vi oss för att följa med och se vad som händer. Om hon blir brunstig på nytt, så måste vi fundera på nytt över en eventuell behandling. Återstår att se.

Det var sååå han menade

En uppdatering till mitt föregående inlägg och mitt påstående om att jag och servicegurun hade olika uppfattningar om vad som går enkelt. Nu förstår jag vad han avsåg.

Han menade tydligen att “det är rätt så enkelt att få loss den, jämfört med vilket sjuttons sjå du kommer att ha med att få den tillbaka på plats igen.” Med det förtydligandet är vi helt överens.

(Egentligen var det inte så svår operation rent tekniskt, det var bara så obekvämt ställe att skruva på. Jag låg på mage över kraftöverföringen i vinklar och ställningar som hade gjort en yogainstruktör grön av avund. Dagens strechingpass varde härmed avslutat.)