1 mars, 2010 av Kalle

I väntan på en katt…

Klockan är 22.30 måndag kväll och jag sitter och inväntar den sista kvällsvandrarens återkomst. Han är gul och heter Rufus och han gillar att vara ute sent. Det är nämligen så att våra fyra frassar (Simba, Igor, Ture och Rufus) disponerar sina dagar själva och går ut och in som dom vill. Den enda regeln dom måste följa är att man tillbringar nätterna inomhus. Det rör sig endel oknytt främst i form av lodjur här omkring. Vi har inte förlorat någon katt som viltföda, men förvisso sett tydliga lodjurstassar som vandrat rakt över gräsmattan i snön om natten. I och för sig gillar jag att ha naturen nära inpå och någon rovdjursfrossa dras jag inte med, men dom kan gärna äta något annat än Rufus.

Helgen gick för bonderiets del åt till att sakta börja väcka gården ur vintersömnen. Det betydde närmast en inventering av vad som kan börja göras nu då dagarna börjar bli lite längre. Eftersom jag inte har något egentligt varmt garage att vara i på vinterkvällarna så ligger all verksamhet totalt nere under kamostiden. Både andratraktorn och grävmaskinen har stått sedan i november så dom startade jag upp så dom fick gå en stund. Några batterier hamnade  på laddning och gödsel- och bekämpningsmedelslagren blev inventerade. Dessutom gjorde jag en lista på vad som behöver repareras innan vårbruket. I år är det bara ett elfel på frontlastaren samt några gödselbillar på såmaskinen som behöver ses över. Det lustiga är sen att man börjar fundera i februari, men själva reparationen utföres förmodligen då grannen redan kör runt på åkern i maj.

PS: Rufus dök upp kl 23.10. En acceptabel tid.

1 mars, 2010 av Ingela

Vem är Nisse Husberg?

Nisse Husberg presenteras – titta på YLE Arenan

1 mars, 2010 av Nisse

Systemfel

Efter en ruskig deklarationskamp så skulle jag skicka iväg blanketterna elektroniskt vilket Skatteverket gjort reklam för så in i Norden. Men tji fick jag – skogsblanketten gick inte att skicka för det var fel i systemet. Hela tiden kom det upp ett felmeddelande om något underligt fält som inte alls fanns.

Det är just sådana klåpare som ger datasystemen dåligt rykte. I Otnäs hade gamla Statens datacentral en grundmurat rykte om att vara en plats för hopplösa oduglingar som gjorde oanvändbara system. Tyvärr är de inte de enda. Kanske det är arvet från tsarens byråkrater som spökar ännu där grundtanken var att de själva var ofelbara och alla andra alltid var de skyldiga. En inställning som inte är ovanlig i dag heller.

Jag använder också Sveriges skatteverks elektroniska system och vilken skillnad ! Men så har de också utnämnts till bästa IT-myndighet vilket är välförtjänt. Det bara bevisar att det inte är omöjligt att göra bra system om man utgår ifrån användarnas synvinkel. Ett bra system är idiotsäkert och det är ingen lätt sak för idioterna är så smarta. De hittar på att göra sånt som ingen vanlig människa någonsin skulle ha kunnat tänka sej ens.

Och vad är det för ide att skicka in en blankett elektroniskt då man inte kan skicka alla ? Om man ändå måste posta nån blankett så varför inte posta alla. Då behöver man åtminstone inte slåss med idiotiska systems fåniga och felaktiga felmeddelanden.

28 februari, 2010 av Sonja

Ännu mera namn

Läste Mats inlägg om konamn, här kommer lite mera info ännu angående tjurnamn.
Det är ju så att största delen av mjölkproducenterna, inklusive vi, säljer bort sina tjurkalvar så fort som möjligt. Detta p.g.a. utrymmes brist i ladugården och helt enkelt därför att man har specialiserat sig på enbart mjölkproduktion. Tjurkalvarna åker då vidare till en sådan gård som föder upp dem.

Då man namnger sina tjurkalvar gäller samma ”regler” som då man döper kokalvarna. En del struntar dock helt i att döpa sina tjurkalvar och kallar dem bara enligt eu-signumet. Vi brukar nog döpa dem enligt gällande bokstav, i år har vi t.ex. haft Heisala Hilding och Heisala Hodem. ”Heisala” är ett såkallat uppfödarnamn som en gård kan registrera åt sig och på så sätt göra det lättare att koppla samman djur och gård. Kokalvarna döps med samma princip, alltså t.ex. Heisala Helga.

Då en tjurkalv blir vald till en avelstjur gäller sedan andra regler. Då skall kalven döpas med ett namn som börjar med samma bokstav som hans fars namn börjar på. Dessutom skall fars namn synnas i kalvens namn.
Till exempel har vi nu en tjurkalv vars far heter Lagace Ristourn. Kalven är inte godkänd som semintjur ännu, men han skall testas så vi får reda på om han godkänns till det. Men, i varje fall så heter kalven nu Heisala Ristourn Robert. Blir han godkänd kommer där dessutom att stå VR framför namnet. Nej, VR kommer inte från ett visst tågbolag utan från VikingRed. 😉 V kommer från avelsbolaget Viking Genetics och R från red, alltså röd ras, dit ayrshiren hör.

28 februari, 2010 av Mats

Konamn

Sitter och lyssnar på Lördax på Arena och måste bara skriva en kommentar till funderingarna om kornas namn. På Arlas hemsida har Stan läst att korna ofta har samma namn (Astas döttrar heter Asta och Ullas döttrar heter Ulla o.s.v.). Det här är rätt vanligt i Sverige, och tanken är att man med enhetliga namn enkelt  får en överblick över olika kosläkters karaktärsdrag (t.ex. märker att alla Astorna verkar ha problem med klövarna). Felet  med det här systemet är att det blir lite opersonligt. Man särskiljer ofta korna via öronnummern, så man vet om man pratar om Asta 106 eller Asta 281.

I Finland är det normala att alla kor har ett individuellt namn. Däremot rekommenderas att alla kor som är födda samma år har namn som börjar på samma bokstav och bokstäverna roterar enligt ett bestämt system. I år är bokstaven H, i nästa år blir det I o.s.v. På det sättet får man redan av namnen en indikation av kons ålder. Hilma är äldre än Imma och Mildred är yngre.

Majros och Rosa är klassiska konamn, Rosita och Rosalind är också ganska vanliga. Sen försöker man ibland hitta på namn som hör ihop med kon. Jag har haft kor med namn som Tveksam (var lite tvehågsen till det mesta), Rimfrost (helvit), Vakna (född kl 6 på morgonen samtidigt som jag tände lamporna i ladugården), Yllätys (född två veckor för tidigt) o.s.v.

De kor jag har idag har inte jag inte gett namn åt eftersom de köpts in som vuxna. De lystrar till namn som Fager, Daphne, Cassandra och Juliana. Två kalvar har jag hunnit ge namn åt; Lizzy och Lena Ludd. Lena var väldigt lurvig som kalv så sonen tyckte att hon borde heta Lena Ludd.

Lyssna: Stan Saanila och Pia Hellsten diskuterar konamn – Lördax 27.02.2010 på YLE Arenan