Dagen efter

I går besökte Bondbloggen Kristinestad, en riktigt trevlig dag. Intressant att se en inspelning från publikplats, intressant att se Kalles gård lite mer i detalj och jättekul att träffa de andra. Därtill fick jag köra nästan 400 km på en och samma dag vilket alltid är en förmån. Det är nånting rofyllt i att köra bil som jag inte kan lägga fingret på. Att köra genom ett nedsläckt Vörå med “Still got the blues” på radion är  nästan meditativt. Jag hann lösa en massa problem och därtill hitta på ett par nya att fundera på. 🙂

Att köra bil, speciellt längs vägar man ofta kör är, åtminstone för min del, delvis också ett studiebesök. Var har det byggts en ny tork, hur ser grödorna ut, hur långt har man kommit med höstarbetena o.s.v.  Fast egentligen borde det vara lag på att man inte får placera traktorförsäljningar nära trafikerad väg. Man är på gränsen både till att bli en trafikfara och vrida nacken ur led varenda gång man passerar dem.

Jag kom hem igen vid midnatt och märkte till min stora glädje att korna inte ätit upp fodret från förmiddagen. Jag hade räknat med att få utfodra dem innan jag gick och lade mej, men nu klarade de sig gott och väl till onsdag morgon. Följaktligen skall de ha mat nu och sen blir det stubbearbetning resten av dagen.

Hittills i höst har det varit närmast idealiska förhållanden för tallriksharvning, jorden har varit så pass fuktig att harven skär bra ner men tillräckligt torr för att den inte skall kladda fast på tallrikarna. Nu har det visserligen regnat lite till, men det borde fortfarande gå rätt bra att köra.  Det som stubbharvas så här pass sent på hösten kommer jag definitivt att vårplöja. Filosofin bakom mitt harvande är att man skall hacka sönder ogräsens rötter, låta dem gro och därefter plöja ner dem. För att bekämpningen skall fungera måste åtgärderna ske exakt i den ordningsföljden. Om man plöjer innan ogräsen grott har man förstört hela konceptet och så här sent på hösten gror t.ex. kvickroten inte längre på våra breddgrader. Alltså får plöjningen vänta tills ogräsen grott nångång framåt nästa vår.

Up next: Kristinestad

Regnet öser ner och vinden pinar på här på Heisala. Förhoppningsvis är det lite bättre väder uppåt i landet!
Kom och hälsa på, så många som möjligt. Vi ses i kväll klockan 17 på Corner! 🙂

Mot Kristinestad

Här i andra ändan av Svensk-Finland måste jag stiga upp klockan sex och börja åka mot Böle där jag skall träffa Mårten och så åker vi vidare mot Åbo för att förhoppningsvis få med oss Sonja till Kristinestad (men före det plockar vi upp Unni).

Det här är alltså en hopplös vecka. Först klappade nätet ihop på lördag och hela Lappträsk ringde till mej (kändes det som …). En burk som kopplar oss till Internet hade gått sönder i TDC:s utrymmen i kommunkansliet men där kommer jag inte in så vi fick vänta till måndag innan de bytte ut burken och nätet började fungera igen. Men på telefonsamtalen märker man nog att nätet börjar vara viktigt redan nu för folk här. Bara för sju år sedan då vi började bygga så undrade folk vad i all världen jag sysslade med.

Så gårdagen gick att sitta i telefon och så hade vi byabolagets styrelsemöte. Två dagar går åt till Kristinestad och på torsdag kommer radion och intervjuar mej. Med litet tur är fredagen “ledig”, dvs. arbetsdag men så blir det Landsbygdsriksdag i Borgå på lördag-söndag. Tur att skörden är undan …

Men inte är det fritidsproblem än. Nu blir det bråttom att få höstbearbetningen gjord, maskinerna rengjorda inför vintern och så flisandet och flislagret klara tills vinterkölden kommer. Och så hade vi tänkt ta ledigt en vecka och åka till Sverige till ELMIA-mässan i Jönköping som i år har maskiner och fält som tema.

Presentation: maskiner

Generellt är jag inget maskinfreak. Jag är mer intresserad av arbetet som utförs än maskinen det utförs med. Nivån på gårdens maskinparken är följaktligen också en aning lägre än på medelgården. En del av maskinerna är av äldre modell och en del ägs i bolag med nån granne. Därtill hyr jag också en del maskintjänster vilket gör att man slipper lägga ut pengar på maskininvesteringar. I våra nejder finns en hel del entreprenörer som bjuder ut sina tjänster via en maskinring, så det finns gott om maskinister som gärna ställer upp.

Jag hyr in gödselspridning, sådd, tröskning, torkning och inplastning av rundbalar. Tillsammans med grannar äger jag vält, slåtterkross, tallriksharv och ett par vagnar. Rundbalning, harvning och stubbharvning kör jag på entreprenad åt andra, samt lite plöjning ibland. Urintunna och rullharv samt en del småmaskiner (schaktblad, höräfsa o.s.v.) av mindre ekonomiskt värde är de enda maskiner jag äger och använder helt själv. Vill nån hyra en urintunna är det bara att meddela. 🙂

Att hyra in tjänster samtidigt som man hyr ut andra kan förefalla lite konstigt, men det är inte så dumt egentligen. På så vis kan jag satsa mer på de maskiner jag köper och ägna mer tid åt att lära mej några få maskiner bra än att lära mej många maskiner halvdåligt. Exempelvis är jag totalt okunnig på det som berör rundbalsinplastaren, jag litar blint på att min samarbetspartner kan sin sak. På motsvarande sätt är han inte insatt körteknik för rundbalaren utan förlitar sej på att jag vet vad jag sysslar med.

Traktorerna kommer att presenteras utförligare i ett senare inlägg. Stay tuned.