17 februari, 2010 av Nisse

Stark hjälpreda

Inte skulle det bli nånting av skogsarbetet utan min starka hjälpreda: Belarus 825 turbo med lastare och fjärrstyrd hydraulisk vinsch:

Lastare med vinsch

Lastare med vinsch

(klicka på bilden för att förstora den)

Weimers hydrauliska vinsch (Sverige) är radiostyrd och styrningen fungerar verkligen (jag var litet misstänksam förrän jag testat den). Vinschen är den svarta grejen på övre bommen och en vajer går via två block till nedre bommen – titta på kroken som hänger där till höger. Givetvis har jag själv byggt fästet til vinschen – av 15 mm järn så det håller nog.

Inget mera stönande och vippande så ryggen bryts av. Den här drar omkull träden bara man trycker på knappen. Men om det är hård motvind så skall man inte ens försöka – ett träd som är 30 meter långt far dit vinden blåser oberoende av vinsch och traktor …

17 februari, 2010 av Mats

Matpaus

16 februari, 2010 av Mats

Avvänjning

Idag skall jag göra lite smärre ombyggnader i ladugården för att senare kunna avskilja de kvarvarande kalvarna från sina mammor. Det är en rätt känslosam tillställning, för kor har också moderskänslor och är oroliga för sina avkomlingar när de försvinner. Tyvärr hjälps det inte, kalvarna kan om de utvecklas tidigt bli könsmogna så småningom och jag vill inte ta risken att tjuren hinner betäcka dem när de är så här små.  Om det sker kommer de att kalva vid c. 15 månaders ålder  vilket rent utvecklingsfysiologiskt är det alldeles för tidigt och inte helt ofarligt heller.

15 februari, 2010 av Nisse

Spännande liv

Jag är inte riktigt av samma åsikt som Kalle. Han har inte direkt haft ett händelselöst liv precis – med frost och elände. Bondelivet ÄR ganska spännade för man vet aldrig när nästa katastrof står vid dörren. Och nyheter är ju nuförtiden enbart dåliga nyheter och det kan vi nog erbjuda …

Tillsammans med brorsan fällde vi träd på veckoslutet (vi har inga lediga dagar). Det var de allra största som vi har i skogen och en del måste man gå två varv runt stammen med motorsågen för att få fällda … Det är minsann inte ofarligt och det gäller att ta det lugnt och vara noggrann med vartåt trädet lutar, vartåt kvistarna tynger det och vartåt det blåser. De är så stora att det är lönlöst att försöka fälla dem åt ”fel” håll – nästan. Sedan jag fick den fjärrstyrda hydrauliska vinschen kan jag helt kallt dra omkull träden (efter att ha sågat av det mesta). Nåja, inte hur som helst men nog gör det arbetet mycket mindre farligt och mindre ansträngande än att bråka med vippjärn och fällkilar.

I dag åkte jag också till Borgå efter en ny motorsåg som skall ersätta den gamla Jonsered som vi kört med i 25 år nu. Visst har tekniken gått framåt men inte är den mycket starkare än den gamla fast den nya är lätt att starta. Den gamla skall  inte alls skrotas utan jag sätter in nya membran i förgasaren och så har vi en reservsåg – det behövs alltid.

15 februari, 2010 av Sonja

Chaaaaampaaaaagne

…. uttalat som dom ropar vid F1-loppets prisutdelning 🙂 Det är nämligen så
att igår var det exakt två år sedan jag och mina fyrbenta flickor flyttade
till Heisala. Så det var ju värt att fira med lite champagne och
jordgubbstårta. Tiden går fort då man har roligt!

Men inte blev det för mycket av det goda, för idag har jag varit på en
utbildning gällande juverhälsan hos korna och hur man förebygger problem med
den. Intressant ämne som man aldrig blir fullärd om. Vi hade en
utomordentlig och motiverande föreläsare, så det kändes som om man faktiskt
lärde sig något nytt.

Nu blir det pizza och sedan OS!

15 februari, 2010 av Kalle

Måndag

Veckans första dag och en något mera produktiv sådan. Morgonen var kall, så kall att det återigen gick mig på nerverna, men eftermiddagen var jättefin. Jag fick äntligen inlämnat blanketterna för ”ansökan” om uppkoppling mot kommunala avloppet som grävs här som bäst. Det är första gången jag har ansökt om att få betala 4400 euro för något jag inte vill ha. Det kändes lite mystiskt! Dom får gärna bygga ett avlopp och ansluta mig dit, men 4400 tycker jag är direkt skamlöst och närmast ett hån mot de som kanske inte skall bo kvar så länge till i sitt hus.
Irritationen mot avloppet använde jag sedan till något positivt. Jag stod ett par timmar vid vedmaskinen och försökte fylla igen luckan som årets köld gjort i vedlidret. Även om jag bara eldar med ved i en Tulikivikamin har det gått långt över 10 kubikmeter i vinter, mot kanske 4 en vanlig vinter.
Det luktar bränt ur min dataskärm, jag tror den börjar ge upp. Jag har väntat ett tag på det faktiskt, jag håller mig med en bildrörsskärm som är ca 10 år gammal. Av princip har jag svårt att kasta bort saker som fungerar, så att denna nu ger upp är ingen sorglig historia utan bara ett legitimt skäl att köpa en ny hipp flat-screen. Hej utveckling, här kommer jag….