13 mars, 2018 av Nisse

Kinapaketen

Det är inte så många år sedan de första Kinapaketen började dyka upp. Nu lär det komma omkring 100 000 per dag till Arlanda. Man kan köpa en mängd olika småprylar (och stora) för en spottstyver och få dem gratis hemskickade. Priserna är ibland en tiondedel eller mindre jämfört med europeiska produkter. Det verkar ju vara för bra för att vara sant.i

Så nu har posten i Sverige tillsammans med Tullverket börjat ta ut en avgift på 75 kronor för varje paket – och så 25 % moms förstås. Få se hur lång tid det tar innan man i Finland börjar med samma system. Det minskar säkert på paketen för om man köper nånting för 5 kronor och måste betala 75 kronor avgift så blir det mycket mindre intressant. Men inte tar paketen slut. En vara som i Europa kostar 150 kronor och i Kina 15 kronor är i alla fall billigare trots avgiften på 75 kronor (75+15=90).  Dessutom lär det redan vara på gång nya system som för paketen via ett annat EU-land och då kan posten i Sverige inte sätta på avgiften. Om det tar längre tid så gör det detsamma för man får i alla fall räkna med en leveranstid på 3-4 veckor.

Mina Kinapaket har varit av olika slag. En hel del elektronik som för det mesta har varit av god kvalitet och så en mängd LED-lampor som varit av mycket varierande kvalitet. Två LED-strålkastare som jag skruvade upp i somras är redan döda och en sats på fem LED-lampor med rörelsevakt är ganska oanvändbara för de ha börjat blinka som galningar.

Det är knappast själva lysdioden som är dålig i lamporna utan mest troligt är att strömförsörjningen innehåller komponenter som är av usel kvalitet. Jag tippar på kondensatorerna. En lysdiod behöver nämligen ett par volts likspänning så det behövs nätdelar som omvandlar 220 V växelström till lägre likspänning. Om man bygger nätdelarna av billiga komponenter så är sannolikheten mycket stor för att de går sönder eller bara inte klarar låga och höga temperaturer.

Då är det frågan om hur man kan välja lampor med bra komponenter ? Sanningen är att det vet man inte. En del påstår att man skall välja dyra lampor för bra komponenter kostar. Tyvärr fungerar den logiken inte. Även om en bra lampa inte kan vara grisbillig så finns det ingen som helst garanti för att en dyr lampa är ett smack bättre. Försäljare är ena sluga banditer – de vet att det finns folk som tror att dyrt är bra så de sätter ett högt pris på en skräplampa. Då kan de sälja den åt godtrogna människor och få en förskräcklig vinst.

Jag surfade på nätet och på ett ställe så menade man att man skall köpa lampor med garanti. Tanken är att de som säljer skräp inte vågar sätta garanti på dem. Men det fungerar inte heller. Sannolikheten att folk sparar sina kvitton för att få ny lampa på garantin är ganska nära noll. Och det är billigt att ge en ny skräplampa åt de få stackare som trots allt sparat sina kvitton.

Så kan man försöka köpa märkeslampor. Det har jag också försökt. Jag köpte en bunt Airam LED som har tre års garanti. De höll ungefär lika länge som en vanlig gammaldags glödlampa. Allt prat om 20 000 och 50 000 timmar är rent struntprat. Faktum är att ett par LED-lampor utan något märke alls har fungerat längre trots att de var mycket billigare. Så vad man än försöker så är det rent lotteri. Då kan man lika väl köpa de allra billigaste LED-lamporna.

Råd&Rön brukar testa produkter och är ganska pålitliga. Men de testar bara ljusstyrkan – inte hållbarheten för det skulle ju ta många år och sedan säljs testlamporna inte mer.  Så vi är riktigt i spadet. Marknadsteorin att dåliga produkter så småningom gallras bort är helt och fullständigt felaktig. Tvärtom blir produkterna allt sämre för folk köper det billigaste eftersom det dyra inte är bättre. Skurkarna byter namn på sina produkter och klarar sej bra medan de som tillverkar bra produkter gallras bort av ”marknaden”.

Till all tur så köpte jag femhundra glödlampor då idioterna i EU började förbjuda glödlampor – ett av de mest korkade besluten som någonsin gjorts. De var dessutom mycket billiga eftersom man bara ville bli av med dem. Så jag klarar mej länge med dem. Förstås köper jag fortfarande LED-lampor eftersom de drar mycket mindre ström och inte blir heta. Och så ger de mycket starkare ljus. Men jag söker fortfarande efter något märke som jag kan lita på – troligen en hopplös syssla.

De LED-lampor som fungerat bäst är 12 V lampor. Helt logiskt för de behöver inte någon nätdel utan kan kopplas direkt till traktorns eller bilens ackumulator. Om man sätter flera lysdioder i serie så kommer man upp till 12 volts drivspänning. Inga dåliga komponenter alls utan enbart lysdioderna. Man kan förstås ha 12 V LED i husen också kopplade till en ackumulator men då måste man också ha en laddare som håller ackun uppladdad. Det har jag ifråga om lysdiodslingorna men det blir inte så billigt.

Nu borde man lägga upp ett lager med billiga kinesiska produkter men det är svårt att veta vad man borde köpa för utvecklingen går framåt hela tiden och en del produkter blir så föråldrade att det bara är att kasta bort dem. Så gick det till exempel med halogenstrålkastarna.

Nu verkar det som om supertönten på andra sidan pölen skulle starta ett handelskrig och då vet man aldrig hur höga tullmurar och andra handelshinder det för med sej. Om den ena höjer tullen så höjer de andra tullen och snart så kan vi bara handla inom EU. För jordbruket blir det inte mycket sämre utom för dem som kör John Deere då reservdelarna stiger i pris. Vi har mest bara europeiska maskiner för jag har aldrig kunnat tåla tums gängor. Bara de gamla Massey-Ferguson traktorerna är anglo-saxiska.

Men ännu kommer det Kinapaket och kineserna siktar på att bygga en ny ”Sidenväg” som skall få transporterna till Europa att bli snabba. Och ifråga om världspolitiken så vet man man aldrig hur det går. Det är ganska så vanligt att både den ena och den andra går upp som en sol och sedan ned som en pannkaka.

9 mars, 2018 av Christer

Tar vintern slut nu?

Efter ett par veckor med kallare vinterväder ser det ut att bli varmare och det är nära noll nu ikväll. Med värmen blir det åter halare och svårare att ta sig fram med traktorn. Torr och kall snö har hyfsad friktion speciellt efter att den rörts om och frusit ihop, så jag har hittills lyckats ta mig fram utan kedjor. Men igår i takt med att det blev varmare så blev det svårare. I skogen bland ris och stubbar var det ändå inget problem utan det var när jag skulle ta mig upp på skogsvägen som det tog stopp. Hjulen behöver inte slå runt mycket innan det bildas is under däcken så det blev att lasta av halva lasset innan det gick vägen. Det är nu inte så stor sak egentligen då man har kran att lasta med och speciellt som det nu rörde sig om lite grövre virke.

Mina gamla iskedjor har jag inte hittat, jag har nog tydligen satt dom på en plats var jag säkert skulle hitta dem. Eller så har nån klåfingrig typ satt klorna i dem ifall jag nu ändå lämnat dem vid virkesupplaget senast jag tog av dem inför transport på bar landsväg. De e hårt när åderförkalkningen slår till 🙁

Jag har ändå ett par så gott som oanvända iskedjor som jag tog tillvara efter branden, visserligen så passar dom inte till de breda bakdäcken jag nu har på traktorn men efter lite avkortning så blev dom användbara för framdäcken så det blev mitt reparationsobjekt för dagen. Sen återstår det ju att se hur mycket av härdningen som återstår efter värmebehandlingen i uthusbranden.

För att se hur mycket kedjorna bör kortas satte jag den ena omlott innan kapningen.

….efter det kapades den andra med den kapade biten som modell.

Kedjorna kan nog komma att behövas för i veckan påbörjade jag en gallring på mossen då det nu ändå verkade vara läge (väder) för dylikt. Jag har några diken att passera på vägen dit och det gick bra på morgonen då isen höll för traktorn. Men det gjorde den inte på vägen hem, men med knapp nöd tog jag mig ändå över. Trampade ner lite snö i vattnet och hoppas nu att de två nätterna med kyla som följde får sörjan att ta ihop så att det håller för transport av virket jag hann avverka.  Den långa väderprognosen utlovar en ny köldknäpp efter tövädret som väntas under de närmaste dagarna så kanske är vintern inte över ännu?

Jag fick också mig tilldelat ett annat reparationsprojekt idag eftersom yngsta dottern meddelade att ”handbromslampan” började lysa under gårdagens leveranser. En koll gav vid handen att bromsröret sprungit läck men det såg så otillgängligt ut så jag tror att jag överlåter den reparation åt den lokala verkstaden då dom har lättare att komma åt med hjälp av pelarlyften.

Ha ett trevligt veckoslut………..

 

4 mars, 2018 av Nisse

Bonde: lönlöst men roligt

Efter deklarationen så har man inte lust att fira (annat än att den är förbi). Jordbruket ger bara minusresultat och hålen måste täppas till med pensionen. Bankkontot är tomt så det ekar efter att jag måste betala momsen för fjolårets virkesförsäljning. Visst skall jag få tillbaka moms på skördetröskan vi köpte men återbäringen har inte kommit än. Hoppas den kommer snart för jag har inte haft råd att skaffa konstgödsel för vårbruket.

Men jag klagar inte. Vi var  i skogen första gången efter deklarationen och det var verkligen uppfriskande. En slang sprack på gripen men jag hade reserv hemma så det gick snabbt att byta den. Solen sken och det var lämpligt kallt (omkring -7 grader). Dessutom hade jag ny ked på motorsågen så den skar bra.

Folk är ju olika. Då jag jobbade som professor vid Tekniska högskolan (ibland hemifrån) så hade jag både status och inkomster men jag satt i mitt arbetsrum vid landsvägen och var alldeles grön av avund då de andra körde förbi med traktorerna på väg till skogen. De förstod säkert inte hur gärna jag hade kastat pappersarbetet och åkt till skogs för att såga och dra ihop virke.

Jag bryr mej inte alls om pengar och ”status” ifall man bara får mat för dagen och lyckas hålla värmen i huset på vintern. Så jag tycker lönsamhetsberäkningar är helt värdelösa eftersom de bara beaktar pengar. Dessutom är de per definition alltid felaktiga. Varje gård är olika och varje bonde har olika förutsättningar så då man beräknar lönsamheten för en ”medelbonde” så är det ju alltid fel för varje riktig bonde. Och vad gör man med lönsamhetsberäkningarna ? Var och en har vissa förutsättningar och dem ändrar beräkningarna inte på. Har man inte pengar att köpa mera jord för (om det alls finns till salu) så hjälper det inte med hur mycket beräkningar som helst.

Förstås kan man få stora inkomster om man jobbar med annat än jordbruk. Men vad gör man med pengarna ? Betalar en grym hyra i storstaden och har stora utgifter vad man än gör där. Eller använder pengarna för att åka på dyra resor till naturen. Tja, det har jag alldeles gratis då jag far till skogs med traktor och motorsåg. Men det syns ju inte i lönsamhetsberäkningen. Man kan kanske köpa ett stort hus för nån miljon men jag sysslar hellre med att bygga huset själv (dvs. reparera ett gammalt hus). Det är mycket roligare. Det mest värdefulla är det man gjort själv.

Enligt det nuvarande tänkesättet är jag säkert litet underlig. Men skratta gärna – jag trivs med det liv jag lever fastän kontot är ganska så tomt. Jag skulle inte resa till Kanarieöarna fastän nån skulle betala mej en massa pengar för det (hmm, nåja, för en miljon euro kunde jag tänka mej att vara en vecka där – man kan ju sätta pengarna på något nyttigt i byn). Nu är jag dessutom så lyckligt lottad att jag bor i en by där Lokaaln (ungdomsföreningens stora hus) nyligen fått nytt tak genom samfälld insats av byborna och gamla folkskolan hör till oss och snart är renoverad bara jag får golvet i lärarens gamla arbetsrum färdigt.  Det optiska fibernätet fungerar bra och vi har flera livaktiga föreningar med riktigt roliga årsmöten.

Det har varit +14 grader på morgonen i stugan under de kalla veckorna men man vänjer sej. Det går bra med filttossor och ludimysså (pälsmössa) på morgonen tills man eldat litet i vedspisen. Och far man till skogs så får man nästan för varmt. Så vad behöver jag mera pengar till (bara jag får konstgödseln betald) ?

Lönsamhet är för mej närmast ett fult ord om man nu litet överdriver. Men jag är uppväxt med frågan ”Är du lönsam lille vän ?” som ju är hård kritik av det lönsamhetsbegrepp som innebär fanatisk pengadyrkan där allt annat är värdelöst. Däremot är jag som gammal bonde absolut övertygad om att man inte skall göra av med mera pengar än det kommer in. Har man inte pengar så får man dra ned på utgifterna eller skaffa mera inkomster.

Att vara heltidsbonde i dagens läge är nästan omöjligt. Man måste ha andra inkomster också. Vi är nu redan på andra generationen som arbetar för lön utanför jordbruket medan den gamla gubben (pensionerad) sköter jordbruket till stor del. Eftersom man inte behövt arbeta ryggen av sej och de nu finns maskiner så kan en gammal gubbe ställa till med mycket (elände ?) ännu vid hög ålder. Det blir så att man arbetar med annat i 30-40 år förrän man på heltid tar över jordbruket (skogsbruket inte att förglömma) och följande generation börjar studera och jobba innan de i sin tur tar över.

Det är en bra sak att skaffa sej utbildning och arbetserfarenhet utanför jordbruket. Egentligen borde man som bonde vara mekaniker, elektriker, kemist och dataexpert nuförtiden. Det skadar inte och spara mycket pengar om man kan göra allt själv. Litet erfarenhet som lagvrängare kan också vara nyttig :-). Så jag ser arbete utanför jordbruket enbart som positivt. Kalle till exempel är bra på brandsäkerhet och det är mycket värdefullt på en gård med en massa hus och el och värmesystem. Jag förstod att Christer jobbat som timmerman i tiderna och det är också bra erfarenhet.

Vi kan inte ändra på dagens system så lätt utan måste anpassa oss. Det är inget nytt. Bönder har i alla tider fått skaffa sej extraknäck. Dalabönderna vandrade i tiderna till Stockholm för att arbeta under vintern (det var före skogsbruket utvecklades). Och så har bönderna fått tampas med fogdar av alla de slag. Ibland fick de nog och som Engelbrekt Engelbrektsson drev ut fogdarna men en bonde måste vara hemma till vårbruket så fogdarna fick behålla makten även om de blev ganska försiktiga efter det. Vi har det inte mycket bättre med nuvarande fogdar (byråkrater och tjänstemän) som ställer till lika mycket elände fastän vi har ”demokrati”.

Allt glömmer man i alla fall bort då man far till skogs eller ut på åkrarna. Det är skönt att röra på kroppen och arbeta sej trött och hungrig. Då smakar maten bättre än om man är övermätt och bara äter godsaker. Likaså somnar man utmärkt efter en dag i skogen och sover gott tills man i gryningen stiger upp och sätter de bara fötterna i filttossorna, på med fårskinnspälsen och ludimyssån och ut för att sätta motorvärme på traktorn.

Även om det inte är lönsamt så är det roligt att vara bonde. Jag bodde många decennier i södra Helsingfors men blev aldrig stadsbo. På fredagarna lastades familjen och en massa saker i bilen och så for man hem till byn. Det tråkiga var att återvända till staden på måndagarna. Det var en enorm lättnad då jag slutade i Otnäs och inte behövde åka fram och tillbaka mera. Då kände man att man verkligen blivit det man ville då man återvände till bondelivet. Jag har nästan glömt det liv jag levde däremellan (i 35 år). Säkert ganska aktiv glömska. Visst gillade jag forskningen men inte just stadslivet.

Nu sysslar jag bara med det som är roligt (och nödvändigt) – hugger, odlar, bygger och skruvar med gamla maskiner. En utmärkt ”pensionärstillvaro”. Det gäller bara att hålla ut tills ungdomarna blir pensionerade och kan ta över :-). Personligen struntar jag i ojandet och vojandet över de gamla bönderna. Jag klarar mej bra men jag inser förstås att alla inte orkar så länge utan behöver få en lugnare pensionärstillvaro.

Så där som slutkläm så kan ni höra på Helen Sjöholm och Tommy Körberg med Benny Anderssons orkester i ett potpurri från 20-30-talet – speciellt ”Ett glatt humör” …

https://www.youtube.com/watch?v=3LxTpcZgavQ

3 mars, 2018 av Kalle

Kräftgång och andra dumheter

Man skulle så gärna vilja skriva någonting positivt, och visst, allt det fina som fanns i det lilla lantbruket förr i världen finns väl kvar, snart kommer den första tofsvipan, och den bryr sig inte det minsta om jordbrukets lönsamhet, den kommer oavsett hit och glädjer oss, och mycket annat bra finns förstås kvar, mestadels sånt som inte myndigheterna kan besluta bort, men visst känns mycket krasst illa idag.

En sak som jag reagerade starkt på häromdagen var statistiken om jordbrukarkåren i Finland. För tio år sedan minns jag precis att medelåldern på lantbrukarna var 43 år (lika gammal som jag var då) och hade i medeltal 36 ha åker (precis lika mycket som jag hade då) så det var ju lite lustigt. Mindre lustigt var det att läsa motsvarande statistik i år. Gissa vad medelåldern på jordbrukarna var? Jo, precis, man hänger kvar ännu, 53 år. 53 år är medelåldern på lantbrukare i Finland 2018. Det låter inte bra, men ännu värre är väl det faktum att enda åldersgruppen som ökar är bönder över 65 år. Alltså sådana som egentligen borde njuta av sin intjänade pension och hejvilt blanda sig i vad nästa generation gör för galenskaper. Detta visar förstås brutalt på vad det egentligen är frågan om. Inga ungdomar vill satsa på en bana som lantbrukare. Nån som tycker det är konstigt? Jag gör det inte längre. Tyvärr.

Kollegan Nisse sa eller skrev för något år sedan att vi är den sista generationen idealister som sätter ett högre värde än pengar på vår åkermark. Kan så vara men visst är det synd. Tänk att det bara gått 30 år sedan en av mina gymnasielärare skällde på mig för att jag -som inte behövde bekymra mig om min framtid – väsnades och störde för dom mindre lyckligt lottade i klassen. Och det värsta var ju att hon hade rätt, där och då hade jag bara kunnat ta över våra 19 ha och några hundra höns och allt hade gått av sig själv. Visserligen inte så länge men just då hade det funkat. Nu finns det ju förstås ett ordspråk som säger att om något är för bra för att vara sant är det förmodligen för bra för att vara sant, men ändå, inte vill jag nu påstå att 400 höns skötte sig helt själva, dom skulle nog ha mat två ggr per dag (manuellt) och äggen skulle plockas dagligen (manuellt) och gödseln skulle kärras ut (manuellt) minst en gång per vecka. Således kom nog inte pengarna helt gratis in på kontot men det är inte heller poängen, utan poängen är att det gick att försörja en familj på det som den egna jordlotten gav.

Om vi gör en division och delar ut tillgänglig åkermark i Yttermark idag skulle ingen av de kvarvarande bönderna (cirka 1/3 av det dåvarande antalet) få en jordlott som räcker att leva på. På vilket sätt den utvecklingen gagnar någon, varken samhället eller befolkningen, det blir nog kvar som en fråga utan svar för mig. Sen måste vi förstås minnas att alla branscher som jag har insyn i har gått ungefär samma öde till mötes – det skall vara stort, stort och opersonligt.

Häromdagen kollade jag priser på ett föremål, lokala lilla affären ville ha 1700 euro och megamarketen i Vasa sålde precis samma produkt för 999 euro. Det blir liksom ingenting kvar att välja på hur gärna man än skulle vilja. Och det känns bara så fel att välja bort en bekant försäljare och istället handla av någon som glömt en när affärsdörren smällt igen bakom en. Tyvärr tror jag inte att ungdomarna av idag tänker riktigt såhär.

Bara som kuriositet lägger jag in en bild som jag kom över för några dagar sedan, min barndoms affär -Pått Bodän. Yttermera Ahls filialbutik som låg två kilometer hemifrån. I denna lilla affär med en kundkrets på kanske 300 personer (grovt uppskattat) kunde man handla sgs allt man behövde för att klara uppehället. Ännu på sjuttiotalet fanns det nog en och annan som klarade sitt liv ett helt år utan att besöka annan dagligvaruaffär. Apoteket möjligen undantaget. Tanken svindlar idag när Halpa-Hallis hylla för USB minnen och telefonskal skulle ha kunnat fylla hela Pått-Bodän.

Sen lite annat dumt. Visst kan sex hönor ställa till det för en också bara omständigheterna är rätta och oturen är framme. Det har varit lite av och till med värmen i hönshuset nu under köldknäppen och jag har inte velat ha på värmeblåsaren nattetid pga övernitiskhet med brandsäkerheten så ett besök till hönsen var aktuellt klockan sex på morgonen härom dan. På med värmaren, och sen ut, fast inte. Dörrhaspen hade fallit på av egen tyngd medan jag var därinne så nu var det en överlopps tupp i hönsgården. Haspen -kvälverin – är dimensionerad för att hålla fullstora galtar på insidan så dörren satt där den satt. Problemet förstärktes av att resten av familjen var bortresta så det fanns liksom ingen som visste var jag var. Nu blev det aldrig ett problem eftersom telefonen var med och jag kunde ringa in till farmor på samma gård och be henne kliva ur slafen och göra en utryckning med rullatorn – vilket också lyckades. Slutet gott allting gott, men det var definitivt en lärpenning på att vissa risker inte går att förutse och att telefonens plats är i fickan, inte på hallbordet. Speciellt om man opererar ensam. Faktum är att jag höll på att glömma den inne även denna gång, men kom på andra tankar när jag kom ut på trappan i -30 grader. Fast det var nog mest en fallolycka jag tänkte på då. Att jag skulle bli inburad i hönshuset hade jag inga planer alls på.

 

2 mars, 2018 av Christer

Elektroniska stängsel

På fejsbooken går vargdebatten het, ja så het att jag valde att publicera dagens tankar här på bloggen istället där debatten är mera sansad. Jag vill i alla fall för säkerhets skull inledningsvis betona att jag har inget emot varg så länge som dom låter folk och husdjur samt produktionsdjur vara ifred.

Det som slog mig idag under skogsarbetet att det kanske finns ett sätt att få till vargfria zoner med hjälp av ny teknik. Jag såg nämligen igår en reklamfilm om ett elektroniskt stängsel eller egentligen en GPS-styrd manick som varnade djuret om det går utanför tillåtet område. Om djuret trotsar signalen och fortsätter så får det en elstöt som tydligen får det att svänga om till tillåtet område. Det tillåtna området kunde med hjälp av en kartbaserad app i telefon avgränsas enligt rådande omständigheter. Det här var nu tänkt att användas för produktionsdjur på tillfälliga beten där man inte har intresse av att sätta upp mer beständiga stängsel.

Det som den friska skogsluften fick mig att tänka på idag var att man kunde ju utrusta vargarna och varför inte andra vilda djur med denna manick och i appen markera de områden där dom inte är önskvärda.

Har jag kanske fått för mycket frisk luft nu?

Eller kom tanken till efter att jag blev en centimeter längre under dagens skogsarbete?

1 mars, 2018 av Christer

I väntan på våren.

Nu när fjolåret börjar vara avklarat i och med att skattedeklaration inlämnats så kan man börja se fram emot nästa säsong på allvar. Det kommer nog att bli ett riktigt bra år eller hur? I alla fall är det nog med den inställningen man får ta sig an en ny säsong även om det innerst inne kanske gror ett frö av tvivel. Hur som …. att i detta skede måla f_n på väggen leder säkert inte till att året blir bättre.

Visst fjolåret var ingen höjdare men resultatet blev enligt nyss nämnda skattedeklaration ändå inte så mycket sämre än året innan vilket inte naturligtvis behöver betyda att det var bra förstås. Vissa grödor var rena katastrofen på grund av det svala vädret men med ett 50-tal olika i odling så fanns det några som gav lite förtjänst. Ibland är det bra att inte ha alla ägg i samma korg. Att satsa på den bästa korgen skulle förstås vara det förnuftigaste men då man inte sitter inne med spåkulan så vet man ju inte vad som vore rätt.

Odlingsplanen har man ju grunnat på sen medlet av förra sommaren och i det här skedet börjar det bli dags att slå fast den för att kunna skaffa hem de förnödenheter som behövs. Hur säsongen kommer igång inverkar mycket på planeringen och där spelar vädret under vårvintern en stor roll. Och det är egentligen det som jag nu tänkte spekulera lite kring efter att jag idag åter kollat snö- och tjälläget.

Vi har nu i en veckas tid haft kallt väder och det ser ut som om kylan kommer att fortsätta en tid framöver så att vi trots sen start får en vinter av den sorten vi inte haft på flera år. Här i mina trakter har vi ändå 15-30 cm snö som isolerar en del men visst ser det ut som om tjälen ändå söker sig neråt. Under januari månad höll tjälen sig relativt konstant på samma nivå som den var vid årsskiftet eller 10 cm på stubbåker, 20 cm på plöjd åker medan det i skogen inte fanns någon tjäle att tala om. Nu visade dagens mätningar 23 cm på stubbåkern, 39 cm på plöjd åker samt mellan 6 och 27 cm i skogen beroende på hur mycket snö det fanns.

Det här är läget lokalt, vill Ni kolla situationen i övriga delar av landet kan Ni klicka på följande länkar till Miljöcentralens sidor. De finska sidorna är bättre uppdaterade så jag länkar till dem men Ni kan välja svenska om Ni så önskar.

http://www.ymparisto.fi/vesitilanne

Vill Ni kolla statistik från tidigare år eller läsa om hur mätningarna går till kan Ni välja följande länk:

http://www.ymparisto.fi/fi-FI/Kartat_ja_tilastot/Hydrologiset_havainnot

Dagens värden kunde innebära en någorlunda tidig start men vi får nog räkna med att tjälen går djupare i och med att det verkar fortsätta kallt och får vi kalla nätter med soliga varma dagar så brukar tjälen växa snabbt då värmen på dagen kör ner kylan från natten i jorden. Så där allmänt sett så är en halvmeter tjäle inget större problem om vi får en normal vår men går tjälen djupare än så får vi nog räkna med en viss fördröjning, det är mina erfarenheter i alla fall.

1.3.2018 Ännu en kall natt ser det ut att bli.

 

….även om det faktum att röken nu går norrut skvallrar om att vinden vänt och kan föra med sig lite varmare luft från söder.