Etikett: byggnader

Jag har försökt få ritningarna i någorlunda snygg form men det är minsann inte lätt eftersom det finns tiotals olika nivåer på dem och man ser sällan på alla nivåer tillika – då blir allt ett enda klotter. Men nu börjar jag ge upp och publicerar dem i mindre snyggt skick eftersom jag lovade göra det. Om nån vill ha närmare information så kan jag skicka ritningarna i DWG-format. Åtminstone med BricsCAD kan man titta på dem relativt billigt. Programmet finns både för Windows och Linux.

Huset till vänster på bilden är den gamla ladugården som den nya torken (till höger) är byggd ihop med. Bilden visar en genomskärning men hela ritningen finns i   Umtork25_7_2010 i PDF-format. Jag försökte sätta in hela ritningen i DWG-format här men det godkände inte systemet utan påstod att uppladdningen bryter mot säkerhetsreglerna  (Mårten: Den som vill ha den i DWG format kan ladda ner den här.)

Litet data om torken: Den är 14×12 meter (plåtyta) och höjden i nedre våningen är tre meter. Hela huset är tio meter högt och inbyggt i en backe med en stödmur mot två sidor så man kan köra in direkt från dessa sidor. Dessa två sidor består helt av dörrar så mankan köra in fritt var som helst.

Mellantaket är dimensionerat för tio tons axeltryck och består av 25 cm blankor på kant med tio cm mellanrum (prima kvistfritt tallvirke). Stommen till huset är köpt och har kraftiga I-pelare som håller upp taket. Detta så att inverkan på plåten är minimal.

Det finns stora luckor mot flislagret på ena sidan så man kan öppna hela sidan till en höjd på 100 cm och skuffa ned flisen med frontlastare. Under takstolarna finns det växthusplast så det bildas en luftkanal under plåttaket med en höjd på 150 cm. Luften tas in genom luckor på ena sidan (hela sidan kan öppnas) och värms upp av solen under plåttaket innan den förs ned till den 120 cm dubbelfläkt som drivs av en 160 hk Daimler-Benz dieselmotor (från en gammal brandbil).

Under mellantaket finns det 96 luckor som kan öppnas så att luften blåser exakt där den skall. Man behöver alltså inte ha en hel lår full. Det finns förresten inga fasta lårar utan alla skalmar kan plockas bort så hela plåten är körbar med traktor. Hela nedre våningen är förstås lufttät och fungerar som lagerutrymme tillika.

Det finns ett mätsystem kopplat till torken som övervakar luftens fukthalt hela tiden samt temperaturen på en mängd punkter. Dessutom övervakas inkommande lufts fukthalt och temperatur samt motorns temperatur och oljetryck. Alla uppgifter finns på nätet så man kan se på dem varifrån som helst i världen (här – se på “nyytorktemp” !). Men just nu är inte alla mätpunkter inkopplade eftersom torkperioden är slut.

Torken började byggas år 1997 så det tog 13 år att få den färdig. Men det var nog litet dåligt med motivationen under många år då vetepriserna var så usla. Men nu är den i bruk i alla fall …

Professorn vill veta hur ladan ser ut men jag tänkte sätta in en flygbild så man ser hela gårdsplanen. “Te stoor ledun” (den stora ladan) är alldeles vid vägen, på andra sidan vägen nya ladugården som byggdes 1945 och i vinkel med ladan den gamla ladugården som fick en andra våning i samband med ombyggnaden. Bakom nya ladugården saknas på den här bilden den nya torken som byggdes 1997-2010. Alltså är bilden tagen i mitten på 1990-talet.

Här sitter man och hostar och snörvlar. Näsan är täppt och egentligen hela huvudet. Förra vintern var så kall att bobborna frös ihjäl så man började glömma eländet. Men i förrgår slog hostan till … Så det är att fundera på om man skall ligga i sängen och hoppas det går fortare förbi eller om man bara fortsätter att arbeta (fast det inte blir riktigt effektivt). I ena fallet tar det väl 7 dagar – annars en vecka.

Vi rev upp golvet i den stora ladan som min farfar byggde 1930. Då ansågs den vara ett skrytbygge men den räckte alls inte till för den hömängd vi hade på 50- och 60-talet. Numera fungerar den som maskinhall och skräplager. Den är utmärkt för maskiner eftersom den är så torr men tröskan har tryckt ned golvet då den står där hela året utom nån vecka. Vi har lerjord och den är stabil men håller inte i längden utan stenarna sjunker långsamt ned i leran. Halva ladan har redan en cementbalk som stöd under golvet men den halvan där tröskan står har bara små stenar på leran. Huvudproblemet var i alla fall här att en sten hade vippat. Det är ju inget problem att lyfta golvet med domkrafter och fylla under stockarna men i längden måste det gjutas en cementbalk.

Värre är att ladan är full av skräp. Vid alla reparationer har det varit bråttom att få undan det man rivit och då har det blivit placerat i “te stoor ledun” (den stora ladan) till man hinner sortera det. Nå, det är hela tiden bråttom så det blir inte tid att sortera skräpet innan man måste. Och det var nu det. Där finns bland annat alla datamaskiner sedan 80-talet som vi haft – närmare ett dussin. Så jag skruvade bort elektronikkorten  (att plocka komponenter ifrån) och resten får gå till återvinning. Det är praktiskt att ha en massa gamla elektronikkort liggande för då behöver man inte beställa komponenter och vänta vid reparationer. På de gamla korten finns en massa komponenter som kan användas men de nya korten är det bara att kasta för man kan inte löda bort utan att förstöra de pyttesmå komponenterna.

Och så finns alla gamla frysboxar aoch tvättmaskiner där också. Där kan man ta till vara termostaten och motorerna som ofta är av fin kvalitet – åtminstone var de i de gamla. De vita plåtarna är också utmärkt råmaterial då man bygger det ena och det andra. Problemet är oftast lagerhållningen . Man borde ha en speciell lagerkarl som bara sorterar och vet var allt finns. Ibland vet man att man har nånting men det tar längre tid att hitta det än att åka till Ring III och köpa nytt.

Kanske det blir litet planeringsdag i dag. Jag testar det nya BricsCAD-programmet som nyligen kom i en Linuxversion och som jag verkligen betalade pengar för – ytterst ovanligt. CAD (Computer Aided Design=ritningar på datamaskinen) är mycket användbart i jordbruket både till maskiner och byggnader. Jag har snart alla maskiner och byggnader som ritningar på datamaskinen och det är praktiskt då man rör sej på annat håll. Då kan man via nätet komma åt ritningarna och kontrollera mått och konstruktioner.

Jag har inte glömt att jag lovat sätta ut den nya torkens ritningar på nätet men det tar litet tid att få dem i lämpligt format.

Efter Kristinestadsfärden så blev det att leka apa. Värmepannan stod kall och sotning var nödvändig förrän jag satte eld i den. Men takstegen hade jag tagit bort då vi började bygga det nya (mellan)flislagret. Så jag måste först dra upp takstegen och fästa den ordentligt. Ladugården är ganska hög – omkring 8 meter så det blev att leka apa hela dagen.

Till sist var stegen fast och jag fick leka sotare. Därefter skulle askan ur värmepannan och så var det bara att tutta eld. Den nysotade pipan drog så det bullrade i pannan men så är den också nio meter hög.

Men det blev att leka apa fortsättningsvis. Luftkabeln till Ribackhuset hade gett upp redan för något år sedan och jag hade lagt ned en ny jordkabel. Så nu skulle luftkabeln bort. Det står en jättestor asp och lutar över kabeln och om jag inte hade hunnit få bort kabeln förrän en storm hade fällt aspen så hade kabeln väl dragit bort hela elinstallationen och all ström hade varit borta i flera dagar. Men nu hann jag ta ned kabeln. Orsaken till att den slutat fungera blev också klar. En björk hade skavt av en ledare. Nåja, den hade gnidit på den i 30 år så det var inget under.

Och så måste jag klättra upp på garagets tak. Flera cementtegel hade gått sönder – troligen i vintras då snön från det stora taket kom ned – men det märktes inte under den torra sommaren. Först nu med höstregnen började det regna in. Jag såg två tegel som vara sönder men då jag började lappa så blev det allt som allt att byta femton stycken.

Den sista apleken var att köra flis. Det betyder också att klättra en hel del – men inte så högt. Och det är ju bra med litet motion …

Så jag har lekt apa ganska ordentligt. Tur att man inte föll ned och bröt nacken. Det hade väl inte varit någon större förlust annars men visst hade det varit harm att ha betalt pensionspremier i många år och sedan inte hinna få ut någon pension alls  :-).