byråkrati – Bondbloggen

33%

Det gled in på plöjning i kommentarerna i förra inlägget så jag gör ett skilt inlägg i saken då det varit lite knepigt med plöjandet i höst.

På satellitbilden från 28:e oktober ser man att det var många som plöjde efter snöfallet veckan innan.

Vädret ställde till problem med skördandet vilket jag beskrev i förra inlägget och det ledde till att plöjningen också blev på hälft. Man vill ju inte ge sig tid till plöjning innan skörden är klar. Vanligtvis räknar jag oktober till skördemånad och november viker jag åt plöjningen. Men när snön kom tidigt och det blev för kallt för skörd så kopplade jag i plogen lite tidigare i år och körde några skiften under de dagar då det var lite varmare eller blott några minusgrader. Valde några mindre åkrar som man kunde plöja klart på några timmar för under kalla nätter fryser vändtegarna och där man kör i snön, som annars isolerar bra, till så det kan vara svårt att fortsätta en ny dag. Lite fruset får det vara men jag brukar sätta gränsen vid en 2-3 cm tjälskorpa, skivristerna bör lätt skära igenom i alla fall. För även om det går så blir det inte så snyggt plöjt och påfrestningarna på utrustningen samt bränsleförbrukningen ökar när det är fruset.

14.11.2023. Ännu en åker vänds i goda förhållanden.

Läste i en plöjningsgrupp jag följer hur man neråt Europa förundrade sig över hur vi plöjer när det är snö på marken. Man menade att man aldrig ska plöja ner snö då det kyler ner jorden och leder till sänkta skördar. Jag blandade mig i diskussionen och skrev att lite snö gör väl varken till eller ifrån då marken ändå oftast fryser en fot eller två. Jag har ofta plöjt i snö och 10 cm snö är i alla fall inget problem snarare tvärtom, det är ljust och fint och traktor och plog hålls rena. Är det lös och torr snö flyger den iväg samtidigt som jorden vänds så tiltorna lägger sig väl. Prövade plöja lite i medlet av förra veckan, det gick men blev inte så snyggt då det fanns små frusna fläckar här och där så nu får jag nog förklara plöjningen avslutad för i år.

Ett annat problem som störde plöjningen i höst är kravet på 33% växttäcke, det blev inte heller enklare av de något oklara reglerna över vad man fick plöja eller inte och vad som räknas som godkänt växttäcke. En del grödor som morot, lök och potatis godkändes inte och permanenta vallar fick man inte heller räkna in. Jag gillar överhuvudtaget inte dylika schablonmässiga krav, det hade nog varit bättre med nån form av “morot” åt dem som har möjlighet och intresse av att hålla grönt över vintern. Att den våta hösten försvårade sådd av höstgrödor gjorde ju inte saken bättre. Har förstått att växttäckeskravet är något som omfattar hela EU men nog har dom betydligt lättare att uppfylla kravet längre söderut där höstsådda grödor är lättare att förverkliga än här i norr. Ställvis finns också här jordarter som är svåra att plöja på våren och vårbrukestiden är kortare så att plöja stora arealer på våren är inte så lätt.

Själv hade jag tänkt täcka halva växttäckeskravet med höstvete och hade gödsel och utsäde klart men regnet och den utdragna skörden gav inte tid eller möjlighet till sådd. Jag tyckte att det blev för sent men i och för sig så kunde en sen sådd ha lyckats i höst då det var varmt ännu en bit in i oktober. Räknade just att jag har närmare 60ha att plöja i vår och även om jag säkert sår en del saneringsgrödor som det inte är så bråttom med så är det nog lite väl mycket att plöja under bråda vårbrukstider.

Denna åker godkänns inte som växttäcke ty här har det odlats morot. I mitt tycke är åkern “grönare” än mången lättbearbetad stubbåker. Dagens kultivatorer och tallriksredskap är så pass effektiva.

Sätter in en favorit i repris från början av bondbloggskarriären 🙂 vi har kanske nytillkomna följare som inte sett den tidigare.

“Vårbruket” 2023 har börjat

Det betyder inte alls att jag sitter i traktorn. Nä, i dagens “jordbruk” gäller det att sitta klistrad framför datamaskinen och försöka ta reda på vad skrivbordsherrarna menar med alla sina regler. Visserligen har jag bytt olja i traktorn men förrän jag vågar mej ut på åkrarna måste jag se om jag kan fylla i stödansökan på något sätt – och det går bara via nätet från och med i år. Nedanstående bild visar en av de viktigaste nutida vårbruksmaskinerna:

Visst har jag arbetat med datamaskiner i 50 år men tycker ändå att det känns fånigt – man borde vara ute på åkrarna och köra traktor … Att sitta framför en skärm och försöka fundera ut hur man fyller i en blankett är nog höjden av improduktivt arbete. Tyvärr måste man göra det i alla fall.

Nu vill jag inte alls kritisera de som gjort upp stödansökningsprogrammen. Tvärtom har de gjort ett fint arbete med att få till stånd ganska lättfattliga blanketter. Men de kan ju inte ändra på reglerna som är dem givna. Så det är ett par hack högre man måste gå för att kritisera det sjufalt förbaskade systemet.

Jag skrev redan tidigare om hur invecklade reglerna är och hur svårförståeligt det byråkratiska språket är (se Ordbruket förnyas) men det värsta är inte reglerna utan det faktum att de slogs fast (så man kan lita på dem) först den 9 maj 2023. De borde ha kommit för ett år sedan eller helst ett och ett halvt år sedan. Då hade man hunnit odla utsäde för alla de underliga reglerna och hunnit förbereda sej på en annorlunda såddplan för 2023.

Nu står vi här ganska så oförberedda långt inne i maj. Förstås kom det utkast till nån sorts regler redan tidigare men de dåliga erfarenheterna av tidigare förändringar har lärt att man inte skall lita på nånting. Det kan komma nya direktiv längre fram. Ho vet om det inte kommer förändringar ännu efter sådden …

På sätt och vis har byråkraterna satt in en mekanism för förändringar ännu på hösten i och med att höstanmälan blivit mycket viktigare. Efter skörden kan de sedan konstatera att en del direktiv gick fullständigt i putten och andra behöver ändras. Jag förstod att det redan råder en ganska stor enighet om att vissa alternativ är nästan omöjliga att förverkliga. De är mest önskedrömmar och har inte mycket med verkligheten att göra.

För oss leder den här situationen till att vi måste lägga en hel del i träda för att uppfylla kraven på växelbruk. Nu har jag inget emot växelbruk men man går inte över till växelbruk med nån veckas varsel … Tvärtom måste man planera och förbereda minst ett år i förväg. Nu har jag faktiskt kört med växelbruk men det gillas inte enligt de nya reglerna. Allting nollas från och med i år. Så tio hektar vall räknas inte alls med utan jag måste träda 33 % av fjolårets veteåkrar. Om reglerna hade kommit förra sommaren så skulle jag ha kunnat så höstvete men det gick alltså inte i det här systemskiftet. (Höstvete går för övrigt mycket dåligt på våra åkrar)

Förra våren borde reglerna ha varit slutgiltiga så att jag hade kunnat så in i vall nya åkrar – men det gick alltså inte. Dessutom borde jag ha kunnat bryta den nuvarande vallen men det gick inte heller enligt det gamla systemet.

ÖVERGÅNGEN till det nya systemet var fullständigt uruselt planerad – om den nu alls var planerad. Om avsikten var att förstöra all tillit till politiker och tjänstemän så har man däremot lyckats över förväntan. De enskilda reglerna kan man ha litet olika åsikter om men det absolut värsta var hur övergången genomfördes.

I år firas makttillträdet för Gustav Vasa 500 år. Han var en riktig skurk och dalabönderna fick ångra sej bittert att de gav honom sitt stöd för han tog in utländska knektar som tog livet av de som vågade protestera. Sedan tog han närmare 20 000 bondgårdar till sin egendom (inte kronans) varav tre i vår by. Trots det så funderar man i mången mörk stund då man kämpar med dagens byråkrater om det ända hade varit bättre med Gustav Vasas brev till fogdarna (=dagens byråkrater) som ofta avslutades med “Härefter rätten och packen I eder”. Men vi har sett vad en enväldig tsar (Putler) kan ställa till med så vi får väl stå ut med våra råddskallar …

Nu har i alla fall vintern börjat tappa sitt grepp (segt har det varit) och i dag sken solen och det var varmt och torrt så jag började torka fjolårets veteskörd. Luften fukthalt var omkring 30 % på eftermiddagen och solpanelerna gav maximal effekt (10kW). Dessutom var elpriset riktigt lågt (2,5 cent/kWh) så det blir en billig torkning. I morgon går elpriset på eftermiddagen ner till 0,15 cent/kWh.

Lägg märke till att panelerna gav nästan 90 kWh i går (Yesterday 89,24 kWh) då det inte kom några moln alls. Det är första gången som jag kunnat pröva dem på allvar och det verkar fungera som det var avsett.

Hela dagen i går satt jag framför datamaskinen men måste gå ut ibland för att få luft och då hjälper det att se på våra blåsippor som nu spritt sej över hela gården. Jag gillar blommor så jag blir genast på bättre humör.

Men man kan se att sipporna lidit av den kalla vintern som kom tillbaka i slutet på april. Ett par dagar i april var det +20 grader hos oss men sedan blev det svinkallt. Förr om åren har blåsipporna varit mera intensivt blå – nu hukade de sej och vågade inte riktigt slå ut. Som ni ser så ligger alla fjolårslöven kvar och det är därför som vi har så mycket blåsippor. Om man börjar kratta bort löven så förstör man lätt blåsippornas tillväxtpunkter (har jag fått höra av trädgårdsmästaren).

En olycka kommer sällan ensam. Vår lilla bråkstake Ruff vom Fjomp har växt till sej i styrka och snabbhet (men inte förstånd). Nu kommer han upp i närmare 100 km i timmen – ser det ut åtminstone. Det var problem att få en bild av honom för han stod knappt still en sekund. Till all tur så finns det många intressanta dofter och sedan blir han så trött att han slocknar i sin korg.

Jag har fortfarande inte någon såddplan men jag har försökt få igenom olika kombinationer på stödblanketten. Mest får jag ett utropstecken i “Vipurådgivaren” och aja-baja, går inte. Växtföljden är det värsta. Visst får jag igenom nånting men då blir det mycket litet veteodling (1/3-del av totalarealen). Resten blir träda fastän proportionerna borde vara tvärtom.

Jag får väl lita på att unga husbonden kan hitta på nånting. Han försökte på skoj använda det mycket omtalade AI (elektronhjärnan) för ansökan men det gick inte. Den kunde nog ge en massa text om vetenskapliga frågor (troligen helt felaktiga) men ifråga om stödansökan gav den upp direkt och meddelade bara att det klarar den inte alls av. Byråkratreglerna var så infernaliskt invecklade.

Så säj inte att att byråkraterna är dumma – de golvade AI direkt !

Ordbruket förnyas

Förra veckan var det info om stödansökan. Nästan allt förnyas – och blir ännu krångligare. En del saker blir ungefär som förut men för att inte göra det för enkelt så byter allting namn – igen. Det finns för mycket byråkrater då de har tid att krångla till allting hela tiden. Man kan inte tro att de bara försöker mobba oss. Men då man sitter dagarna i ända och filar på regler och villkor så kan småsaker bli alltför viktiga.

Nu vågar jag inte säja vad som blivit bättre och vad som blivit sämre för hela alltihop är fortfarande en enda röra. Närmast gäller det att försöka undvika större misstag. Problemet är att det snart blir det vårsådd och då borde man veta vad som gäller. Rådgivarna fick en del frågor som inte de heller kunde besvara så det ser dystert ut. Troligen får vi gå till sådd delvis i blindo.

Om jag förstått det rätt (och det är osäkert) så kan man ändra val av åtgärder varje år (utom i vissa fall) så man binder sej inte för fem hela år om man gör något misstag. Likaså kan man anmäla åtgärder som man sedan i höstanmälan konstaterar att “det bidde ingenting” utan att man blir hängd, dragen och kvarterad som på den gamla goda tiden då nån retade upp kungen.

Fogdarna (granskarna) skall heller inte åka omkring lika mycket till gårdarna och det förstår jag bra då jag ser på satellitbilderna. Man kan snart söka efter en tändsticksask som man tappat via satellit. Storebrorsorna ser allt. Orson Welles kan dra nånting gammalt över sej – hans “1984” är barnslig jämfört med den moderna tekniken och fogdarna.

Ett av de värsta problemen är att gallra bort sådant som inte har någon betydelse. Nu är alla viktiga saker ihopblandade med en massa små detaljer. Producentförbunden har varit bra på att plocka fram det väsentliga men nu går sammandraget på 6 sidor med två spalter per sida. Några lagar och förordningar kommer man aldrig fram till – det är bra om man kommer genom sammandraget. Jag tycker synd om rådgivarna som skall försöka översätta eländet till förståeligt språk. I 35 år har jag läst invecklade tekniska artiklar men det juridiska och byråkratiska språket slår nog det tekniska med flera hästlängder ifråga om obegriplighet.

Ett litet utdrag ur den KORTA sammanfattningen av villkoren

Jag misstänker att man efter en tids fruktlösa försök att förstå eländet så kastar man allt och sår som förut. Sedan får man på hösten se vad det blivit. Då kanske reglerna också blivit “preciserade” och man har insett att vissa saker bara inte fungerar i det verkliga livet. Där finns en del som man direkt kan se att är omöjligt. Det finns knappast utsäde för alla “mångfaldsåkrar” för utsädet borde ha odlats för ett år sedan – tycker man som bonde. Andra är utslag av önsketänkande såsom “precisionsodling”. Tekniken fixar jag nog men nyttan är mest obefintlig och ekonomiskt är det helt olönsamma åtgärder.

Som gammal elektronikingenjör så var jag förstås intresserad av metoder för “precisionsodling” men det är mest pappersåtgärder. Nån verklig nytta är det inte av “automatiken”. Möjligen om man har minst 500-1000 hektar i ett skifte. Den teknikguide som jag använder med GPS för att sköta besprutningen är uppgjord i Ungern där pustan går tiotals kilometrar åt alla håll utan några riktpunkter. Då behövs GPS. Men automatisk styrning tvivlar jag på – lika bra kan jag sitta och vrida på ratten själv. Vårt RTK-GPS korrigeringssystem i Hindersby har i princip en precision på en centimeter men inte fasen kan man styra traktorn så exakt. GPS med RTK är nog bra men automatstyrningen borde man strunta i ifall man inte tänkt ta sej en tupplur mitt i sprutandet.

Se också Höstarbetena klara . Nu har jag en ny GPS-antenn som passar med RTK och har bättre precision. Fast automatstyrning har jag inte så det godkänns väl inte av stödbyråkratin.

Fånggrödor undrar jag över. Vi har haft klövervall insådd i vetet men om det duger är osäkert. Våra gröngödslingsvallar har haft våldsam klöverväxt flera år men det duger väl inte heller. Det skall i framtiden vara minst fyra växtarter och man får uttryckligen INTE komplettera på våren. Så adjöss med vår gröngödslingsvall.

Växttäcke vintertid ska väl gå för med direktsådd så plöjer och harvar vi inte alls. Men skyddszonen gick i putten så den måste vi odla upp. Växtföljd har jag inget emot men desto mera emot de detaljerade reglerna. Nu blir det huvudvärk över vad som får odlas och när. Till yttermera visso så gäller det skilda regler för växtföljd per skifte och växtföljd per gård. Fogdarna leker med reglerna men vi som skall folja dem får huvudvärk.

Nu har också EFA blivit IPA – inte för att jag förstår någondera. Fyra procent skall i alla fall vara “icke-produktivt”. Nån gång senare efter sådden skall jag ta reda på vad det nu betyder … Och så har vi undantagen för 2023 … Man har alldeles tillräckligt men odlingsproblem och det behövs inte nya byråkratiska bekymmer. Byråkratin är också liksom vädret ganska oberäknelig.

Vi ska få veta hur det egentligen är först då stödansökan öppnas nån gång i maj. Och med det här kalla vädret så kanske vi inte hinner så före det. Nytt utsäde hinner vi i alla fall inte skaffa. Egentligen väntar jag på stödansökningprogrammet för det har varit ganska tydligt och bra så varför skaffa sej huvudvärk nu redan. Jag avundas inte de stackare som skall programmera in de råddiga reglerna men de får ju betalt för det. Jag önskar dem lycka till.

Nu sitter jag i Medåker i Sverige. Då vi kom så var det ren sommarvärme och över 20 grader varmt men nu är det kallt och regnigt och mest höstliknande väder. Det vädret kommer till Hindersby på torsdagen så det är ingen brådska med vårsådden hos oss. Fast här är vårbruket också sent – vanligen börjar de ett par veckor före oss men ännu syns inga traktorer på åkrarna.

Nu är det mest att gå igenom maskinerna så att de är i skick då det är dags för sådd. Med direktsådd blir det betydligt senare än med harvsådd. Snart blir det väl varmare väder och om det inte kommer regn så kanske vi är ute på åkrarna i mitten på maj.

Blir jag kapitalist nu?

“Det är ett heldagsjobb att ha aktier” eller nåt liknande sades det i en ekonomipod i radion härom veckan, och jag börjar tro det. Hur som så har jag nu efter en sommar och hösts pappersarbetande fått min enda aktie registrerad i ett värdeandelskonto och nu väntar jag på att mina första dividender ska börja rulla in. Eller hur det nu blir, det kan kanske vår trogna kommenterare “Per” berätta, han brukar ju hålla koll på kurserna.

Tidigt i vintras meddelades att de ursprungliga Vasa Telefon aktierna som inte är registrerade i värdeandelsregistret skulle komma att makuleras i och med börsregistreringen och sålunda bli värdelösa. Jag hade ju en sån som jag köpte då när jag skaffade telefon 1987, den var i de närmaste ett måste för att få en anslutning då om man inte ville ta en dyr hyresanslutning. Numera har ju telefonledningen kapats så telefon har jag inte längre men aktien anses ändå ha ett värde. Sagt och gjort så började jag rota efter aktiebrevet men det visade sig vara spårlöst försvunnet, det hade nog antagligen förkommit i samband med flytten hit till Långmossen 1988. Ironiskt nog så hittade jag de Polar Mills aktier jag sökte för några år sen i det kuvert från Vasa Telefon där jag trodde att telefonaktien fanns. Polar Mills aktierna makulerades för några år sen men var blott värda några tiotals euro så jag satte inte desto mera tid på att söka dom när det begav sig.

Enda möjligheten att få den förkomna aktien registrerad var således att via tingsrätten döda pappersaktien så den ansökan inlämnades i somras och beslut kom nu i november och jag kunde öppna ett värdeandelskonto. Det borde man kanske ha gjort redan 2009 då dividender började betalas ut men då var utdelningen så pass liten att intäkterna just och just täckte kostnaderna för kontot så jag iddes inte lägga ner arbete på saken. Senare steg utdelningen så lite får jag väl ångra mig för att jag inte gjorde nåt åt saken då, det kan ju till och med vara så att den numera framlidna hustrun skulle ha haft nån aning om var aktiebrevet fanns. Nåjaa, pappren började vara i sin ordning så jag försökte boka tid i banken för att få aktien registrerad i kontot, men det är stört omöjligt att komma i kontakt med banken numera, telefonköerna är långa och meddelandena i nätbanken svarar dom inte heller på inom rimlig tid. När tiden började rinna ut, det ska nämligen vara gjort innan nyår, så provade jag boka tid direkt hos Nordea som sköter registreringen och jag hade turen att komma fram per telefon och fick en av de få tider som fanns kvar innan årsskiftet. Så idag fick jag saken ordnad, förhoppningsvis.

Man lär ska få de tre senaste årens utdelningar retroaktivt men nettot lär bli magert då det uppstått en hel del kostnader med dödandet av pappersaktien. Det blir nog inga fler aktier i det här hushållet, det är nog för arbetsamt och inkomsterna går åt i bankernas kostnader.

Så om Nisse nu blir solschejk så har jag nu blivit börshaj. 🙂

Vill också passa på att önska bloggläsarna ett riktigt

Gott Nytt År!

Kanske blir det inte mera vinter än så här?

Det är inte bara med skidåkandet det är svårt att få rutiner i vinter, även med skogsarbetet blir det lite från och till. Det är ju redovisningstider så här års och som vanligt sparas det till sista stund men nu är i alla fall momsen betald och sonens dödsbo deklarerat. Min egen deklaration har jag ännu nån vecka på mig att färdigställa. Bouppteckningen är sammanställd och så är det några verksamhetsberättelser gjorda också. Lagren börjar vara inventerade och odlingsplanerna mer eller mindre fastslagna så hög tid är det att få förnödenheter som fattas skaffade. Man vet ju aldrig men bäst det är så blir det en tidig vår trots att vi nu haft några dagar med lite kallare väder och fått en decimeter med snö. Att våren kan komma snabbt ger också senaste tjälmätning vid handen, det fanns blott 14-16 cm tjäle på åkerns mätpunkter.

Några dagar har jag ändå lämnat skrivbordet för att bruka motorsågen så lite virke ligger i skogen och väntar på utkörning. Hittills har det varit i lite blötare laget trots att jag valt att gallra längs de stickvägar som går på fastare mark. Det är ändå alltid nåt vattenhål här och där och i en första gallring i lite senare laget så är tallarna lite uppkörda och det blir inte så mycket till risbädd trots att man försöker samla allt ris till körstråken. Dessutom är kvistarna ganska klena så dom bär dåligt, hade hoppats på lite mera snö för får man den att frysa ihop med riset blir det liksom lite armerat och bär bättre. I övrigt så har det ju varit fint huggarväder, det torkade upp lite då det blev någon minusgrad så det har varit torrt och fint att jobba när det är snöfritt. Förundrar mig lite över hur svag jag blivit, så dålig form och kondition har jag väl ändå inte. Började faktiskt fundera om virket är fuktigare och därmed tyngre än vanligt då rotsystemet är ofruset och träden har möjlighet att ta upp vatten? Eller börjar åldern ta ut sin rätt?

28.02.2020. Virket väntar fortfarande på utkörning.

Man har nog fått tanka sig själv lite oftare än vanligt i “vintervärmen”.

Så så mycket bättre än så här blir det kanske inte då vädret lär ska bli varmare igen. Långtidsprognosen lovar ändå åter lite kallare väder i slutet av nästa vecka men det är kanske inte mycket att hoppas på. Så jag tog fram skogsvagnen ikväll efter att ha kört opp lite spår i hopp om att det tar ihop lite de närmaste nätterna. Det var lite spännande att provköra vagnen då jag minns att jag hade lite strul med svängen på bommen i våras. Den gick bara halvvägs runt då jag kopplade ur och jag befarade att jag hade liknande problem som Nisse haft på sin kran det vill säga att kuggkransen gett upp. Det skulle i och för sig inte vara så konstigt då den utsattes för stora påfrestningar senaste vinter då man rev och slet i vindfallena. Kran som jag brukar har 360° svängning men gick blott 180° då senast. Lite förvånad blev jag när den gick hela varvet runt när jag nu kopplade i, saker brukar inte reparera sig självt. Men lyckan blev kortvarig för några svängningar senare var det stopp halvvägs igen. Det verkar ändå som om kuggkransen är hel så kanske är det nåt med hydrauliken i alla fall. För om man satte svängen i flytläge och snurrade runt kran för hand så gick det att åter svänga några gånger innan det tog stopp. Jag har dock lite svårt att förstå hur det skulle vara möjligt men får väl försöka dra ur cylinderhylsorna för att kolla tätningar och kuggstång.

Sprängskiss på sväng och kuggstång med cylindrar.

39,5 timmar….

….lång blev slutspurten med vintertida dokumentövervakningen.

Jag har åter varit lite frånvarande här på bloggen vilket jag beklagar. Naturligtvis har det varit bråttom som det ska vara så här i vårbrukstider men jag borde väl ändå ha fått till några rader. Sjukdomsfall i familjen har också påverkat skrivlusten men största orsaken är nog att jag fick en överdos skrivbordsjobb i samband med färdigställandet av dokumenten för den vintertida stödövervakningen.

Jag hade ju helgårdsgranskning i fjol och har förstås varit medveten om att uppgifterna i skiftesvisa dokumentationen skulle lämnas in för granskning. Har under vintern fått några påstötar från berörda tjänstemän på TE-centralen här i Österbotten men det har ju varit så mycket annat att göra så jag har föst uppdraget framåt i tiden. Uppdateringen av dikesföretagets delägarlängd, frugans hjärntumör, upparbetande av vindfallen och annat har ju känts viktigare än improduktivt pappersarbete. Måste till först ändå ge en eloge åt tjänstemännens för deras tålamod men till sist kom deadline också obönhörligen emot för deras del. Ett sista datum sattes till fredag 10 maj men även det lyckades jag rucka på för jag menade att dom antagligen inte gör nåt åt saken under morsdagshelgen. Det var ju vackert vårbruksväder dagarna innan morsdag medan regn utlovats under helgen. Så var också fallet så jag fick ytterligare 2 dagar tilläggstid av dom förstående byråkraterna 🙂

Nu är det ju inte så att jag skulle ha saknat behövliga uppgifter utan snarare så att dom inte var i sådan form att någon annan än jag själv kunde tyda anteckningarna. Så jobbet bestod egentligen av att från mina anteckningar i dagboksform sammanställa de så kallade skifteskorten vilket jag tänkte att blir lämpligt nån kall vinterdag då det inte går att göra så mycket annat, nu kom det inga dylika dagar senaste vinter. Och helst önskade man sig dokumentationen i elektronisk form. Jag har ett dataprogram till förfogande men har inte just använt det då det inte fungerat så bra i min diversifierade produktion av en massa underliga specialväxter.

Under julen började jag således mata in grunduppgifterna i dataprogrammet men stötte på patrull och lade jobbet åt sidan i väntan på att helgerna skulle passera. Men sen kom det som sagt annat emot. Någon enstaka vinterkväll har jag skrivit ner lite men det mesta blev lämnat till slutspurten under morsdagshelgen. Det visade sig vara lite mera jobb än beräknat så jag satt nonstop (med någon kortare mat- och drickapaus emellan samt en timmes besök hos rara mor, det var ju ändå morsdag) i 39,5 timmar innan jag hade det så pass att jag kunde mejla in dokumenten. Äldsta dottern kom till undsättning för att hjälpa till så att jag inte i misstag skulle nicka till under småtimmarna. Jag hade i början räknat med 120-150 sidor text men tröttnade litet mot slutet så en del oviktigare uppgifter lämnades bort varpå det stannade vid 96 sidor.

“Domen” kom på posten häromdagen och det fanns inget att anmärka vilket var tacksamt med tanke på uppoffringen. Till och med gödselanvändningen överensstämde med lagerbokföringen och inköpta gödselmedel trots att jag i hastigheten glömde att köra en korsgranskning av uppgifterna.

Så här i efterklokhetens anda funderar man om det kunde göras på annat sätt, det är ju lite horribelt att hålla ett arbetspass som motsvarar en vanlig arbetares hela veckoarbetsinsats.

Jag har nu när jag av nödtvång satt mig in lite bättre i skiftesvisa dataprogrammet försökt att dagligen mata in vad som görs. Men det har visat sig vara svårt att efter en lång arbetsdag hålla sig vaken ytterligare nån timme för att få allt dokumenterat så jag har nog fått komplettera med mitt tidigare använda system som att under arbetets gång fotografera och i telefon banda in röstmeddelanden vilket med dagens teknik relativt bra går att göra under arbetets gång. Ska man dokumentera allt vad jag och mina anställda gör under en arbetsdag under säsong så borde man helst ha en sekreterare på heltid.

Min fråga till dem av mina kolleger som följer oss på bondbloggen är “hur gör Ni för att enklast uppfylla dokumentationskraven?”