Etikett: byråkrati

Inte vinter – inte vår …

Skräpväder. Idag var kanske sista dagen med hyfsade vintervägar. Vi har klarat oss länge här i jämförelse med Österbotten. Sonja på Heisala tycks ha vår men här är minsann ingen vårkänsla. Det regnar, blåser och är ganska kallt. Regnet kan förstöra vintervägarna men inte blir det någon vårsådd än. Enligt tiodygnsprognosen skall det åter bli minusgrader på nätterna nästa vecka.

Jag fick ut sista lasset props idag (utom vid vägen där jag kört med processorn). Ur den synvinkeln är det ingen katastrof men flisved behövs ännu. Vid vägen (grusfylld) kan jag säkert köra en hel del gallringsvirke än. Vintervägen över mossen vågar jag knappast köra över mera. Om det nu inte blir -15 grader i april vilket har hänt förut. April för ett år sedan var ändå ganska varm. Men då jag ser på kurvan för dagsmedeltemperaturen så var det lika kallt på midsommaren som i april 2014 …

Jag har lämnat alla andra aktiviteter och bara varit i skogen den senaste tiden. Men nu måste man börja fundera på vårsådden så småningom. I går var det stödinfo på Liljendalgården. Tyvärr hade inte mycket ändrats sedan förra infon i februari. Ingenting är klart och blir tydligen inte heller. Så vi får kasta krona och klava vad vi skall så. Täckningsbidrag i all ära men då vädret inte ingår i kalkylerna så kan skörden bli hälften av antagandet och så står man där med sin tvättade hals. Odla kummin – det är det brist på ! Och om vi alla odlar kummin så är det kvickt slut på den bristen.

Nå, det är klart att 75 % blir vete och 5 % träda. Det kräver villkoren. Men jag vet ännu inte vad den resterande 20 % skall bli. Åtminstone blir det inget som man inte kan bekämpa kvickroten i. Jag har ännu ett elände från förra naturvårdsåkern. En möjlighet är rybs även om den är problematisk på många sätt – speciellt bomullsmöglet som kan vara rent katastrofalt. En annan möjlighet är att odla nånting som är så billigt som möjligt. Gröngödslingsvall skulle kunna vara bra. Förra gången växte klövern som en galning. Men jag fick också där problem med kvickroten.

Just nu siktar jag på att skaffa nya tallrikar till Rapiden. De gamla är ganska slitna och eftersom jag skall så direktsådd så kan det behövas tallrikar som skär ordentligt. Få se hur jorden reder sej inför sådden: Mör eller seg bädd ? I fjol var den riktigt mör men det betyder inte att den blir det i år.

Intressant är att se på åkrarna nu då de inte är bearbetade alls på hösten. Nu syns alla svackor mycket bra. Nästa höst borde jag skopa en del åkrar så att man får ytvattnet att rinna bort. I grunda svackor behöver man bara få bort ett par centimeter av ytvattnet så minskar det med 80-90 %. Resten torkar solen lätt upp.

Men här hos oss misstänker jag det är långt till vårsådden än. Och jag hoppas det för jag vill inte ha ett bakslag likt midsommaren i fjol. Bättre att det är kallt nu och sedan blir varmt på sommaren. Nå, det kan vi inte göra nånting åt …

Det blir verkstadsarbete då det regnar och så gallring ifall det ännu går. Pannrummets styrning blev också på hälft då skogsarbetet började. Så det finns regnvädersarbete alldeles tillräckligt.

Till sist ett foto från en morgon i mars. Tidigt på morgonen går jag ut och sätter värme på skogstraktorn och då vaknar man snabbt. Och så har det sin charm att se solen gå upp.

DSCN4616

 

 

Mera blanketter.

Hittade ett brev från “storebror ser dig” i postlådan idag och tänkte att kommer det uppdaterade stödvillkor redan. Döm om min förvåning då jag öppnade brevet och fann en kladd med nya blanketter, vilket kanske i och för sig inte är så förvånande längre.

Ytterligare papper att gå igenom.....
Ytterligare papper att gå igenom….. ja det gula är kanske mest som säkerhet ifall tårarna börjar rinna eller magen slår loss 🙂

Nu verkar det ändå som om dagens paket mest är av informationskaraktär men att minneslistan över klavertramp man kan råka ut för omfattar elva A4 sidor berättar ändå en hel del om vad som stipuleras i dagens jordbruk.

Tillika är meddelandet om att vipu-tjänsten öppnats en påminnelse om vad som skall gås igenom innan sista april. Hoppas nu verkligen att den elektroniska ansökans problem rättats till sen fjolåret.

Kartritandet….

har jag redan gjort små försök till och sänt in lite förbättringsförslag för att göra det smidigare, vi får nu se om de beaktas. En sak som jag föreslog var att man helt skulle göra odlingsanmälan i samband med kartritandet så att man genom att rita in jordbruksskiftena på vipukartan samtidigt automatiskt skulle överföra areal- och övriga odlingsuppgifter till blankett 102B. Det kunde förslagsvis “ploppa” upp en ruta i marginalen där man skrev in odlingsväxt m.m. samtidigt med att man ritar in aktuell areal på kartan. Man skulle på så vis slippa växla mellan blankett och karta. Det verkade nämligen finnas en viss risk att redan ritade jordbruksskiften försvinner när uppdatering av kartan görs i samband med växlingen. Nå vi får se, hur som helst så är det närapå omöjligt att i april exakt rita in var de olika odlingsväxterna kommer då en del planteras så sent som i augusti.

Mötesdag.

Idag har största delen av dagen gått åt till årsmöte med Kaalintuottajat och Juurestentuottajat. Mötet hölls tacksamt nära denna gång då det hölls i Seinäjoki. Den relativt närbelägna (~80km) mötesorten medförde att det skulle ha varit ofint att inte delta. Det är ju frågan om landsomfattande intresseföreningar och oftast hålls mötena på långt avstånd från hemorten så emellanåt blir det inte av att åka.

Att mötet också innehöll ett besök på MAVI – Landsbygdsverket gjorde inte intresset för deltagande mindre precis, det är ju mycket i görningen nu då det blir ny programperiod. Att få träffa och framföra våra synpunkter till dem som håller i trådarna kan ju vara hälsosamt för båda parter. Vi är ju lite “underliga” vi som håller på med grönsaksodling på friland. För om skillnaden i hur saker och ting utförs på gårdarna varierar bland “normala” odlare så är nog skillnaden i arbetsmetoderna desto större mellan de olika gårdarna då det gäller specialodlingar. Och jag kan förstå att personalen på dylika verk inte kan föreställa sig vad besluten leder till, speciellt som ramarna sätts i Bryssel.

Här avgörs en del av böndernas framtida verksamhetsföruttsättningar.
Här avgörs en del av böndernas framtida verksamhetsförutsättningar.

Nya bestämmelser.

Jag var ju på “besök” till samma adress tillsammans med en del yrkesbröder i höstas för att framföra lite åsikter. Den gången fick vi hålla till på gatan ……den här gången släpptes vi in 🙂

En del av våra frågor har gått framåt men det omtalade kartritandet lär vi få dras med till våren-försommaren, den 15.6 är sista dagen för korrigering av kartorna även om planteringarna fortsätter in i augusti. Efter sista korrigeringsdagen ligger vårt öde onekligen i granskarnas händer då det är de som sen tolkar förordningarna i fält. Ännu är inte allt hugget i sten men om ett par veckor borde det klarna hur det blir.

Vad gäller de nya miljöersättningarna verkar en hel del lite underligt. I miljöns namn införs en ersättning för mekanisk ogräsbekämpning för att på så vis minska användningen av herbicider (ogräsmedel) men det är lite svårt att förstå varför inte en hacka styrd av människohand kan omfattas av ersättningen. För att få del av ersättningen krävs nämligen att hackan är optiskt eller GPS styrd. Antar att nån tillverkare av mackapärerna varit framme och lobbat. Antar också att när det klarnar vilka mackapärer som omfattas så stiger priset på dessa och tillverkaren mäter på så vis ut ersättningen som egentligen borde gå till odlaren.

En hel del annat blev också diskuterat, kanske får jag anledning att återkomma senare. Vi blev i alla fall lovade att om inte dataprogrammen för ansökningarna fås att fungera i tid som kommer vi att meddelas tilläggstid lite tidigare än i fjol.

Tilläggstid för inlämnande av skattedeklaration har jag inte sökt så det är bäst att jag återgår till den nu………..

 

 

Byråkratåret 2015

Det är dags att beställa konstgödsel och i det sammanhanget började jag läsa den broschyr som kom i december om jordbruksstöden 2015. Det var ingen trevlig läsning. Byråkraterna, klantskallarna och fanatikerna har fått igenom en massa helt idiotiska krav. Så länge det är frågan om principer så är det inget fel. Jag tycker också att ensidig odling är mindre bra. Men så fort man ser på de konkreta reglerna så slår man sej för pannan och undrar hur dum människan kan bli …

Stod2015

Speciellt kravet på “diversifiering” är helt vansinnigt konstruerat. Tre grödor på ett litet jordbruk samma år är så korkat att enbart folk som är totalt okunniga om böndernas verklighet av idag har kunnat konstruera det. Orsaken är att priserna är urusla och att vi måste betala transporten. Det betyder att man måste få ett fullt lass (ca. 40 ton) av en gröda för att hålla transportkostnaden på så låg nivå som möjligt.

Om jag till exempel odlar vete, rybs och har träda så får jag ihop till ett lass på vetesidan men inte för rybsen. Dessutom är det omöjligt att odla rybs på rybs varje år. Vi hade tidigare rybs men fick en massa sjukdomar som drog ned skörden närmare noll. En hel del åkrar med styv lera lämpar sej dessutom inte för rybsodling alls.

Det betyder att jag kan odla 75 % vete, sätta 5 % i träda och 20 % blir i praktiken olönsamt skräp som inte ger någon nettoinkomst utan möjligen ren förlust. Det är väl klart att man inte satsar nånting i onödan på dessa 20 %. Hela systemet är en skrivbordskonstruktion som inte ens är till nytta för miljön.

Det hade varit mycket förnuftigare att ordna diversifieringen så att grödorna växlar med åren. Ett år kunde jag då odla mera rybs så jag får ihop till ett helt lastbilslass medan jag andra år odlar vete så rybsen inte kommer för ofta på samma åker på grund av sjukdomsrisken. Speciellt bomullsmöglet är ruskigt effektivt. Ett år fick vi bara ett par hundra kilo per hektar rybs. Spruta, spruta – men var det inte meningen att minska på sprutandet ?

Byråkraterna och miljötalibanerna borde inte få blanda sej i det konkreta odlandet – det leder bara till just sådant vansinne som i de nya stödreglerna. De vet ingenting, förstår ingenting och bryr sej inte heller. Vi har tillräckligt problem med det nyckfulla vädret och den lika nyckfulla marknaden så vi behöver inte det salt i såren som dessa sysslar med att sprida.

 

Sälj och lev livet…..

……. läser jag som råd till “lipande bönder” i en av kommentarerna till Närbildsreportaget i måndags.  Och visst skulle en försäljning ge en fin slant för många om det nu inte vore för att en stor del är köpt för lånade pengar eller står som säkerhet för lån till maskiner och byggnader. Så säljs fastigheten bort är jag rädd att banken knackar på och undrar hur man nu tänkt återbetala lånen och räntorna. Det är väl lite likadant om “donaren” säljer en bil köpt för lånade pengar, leva livet eller inte så misstänker jag att skulden kvarstår efter försäljning? Enda sättet är väl antagligen att försöka få pengarna från försäljningen överförda till nåt skatteparadis för att där “leva livet” men hur det går till tror jag går lite över böndernas förstånd. Nu är det ju väldigt olika från bonde till bonde men oftast är det nog så att den dag bonden är rik på pengar är den dag då han placeras på 6 fots djup. Så det rådet hjälper inte många bönder, men vi är naturligtvis tacksamma för alla råd som vi får i en i ekonomiskt hänseende brydsam situation.

Ekorrhjulet….

….. har väl inte bönderna uppfunnit (fast man vet ju aldrig) men det oaktat så är det många som hamnat dit. Det blir lätt så att man för att få lite mera att röra sig med skaffar mera mark som därefter fordrar större och effektivare maskiner som i sin tur ger möjlighet till ytterligare lite mera mark. Men då försäljningsintäkterna stampar på stället eller i vissa fall sjunker samtidigt som insatsförnödenheterna stiger i pris så blir det till att springa allt fortare för att hålla ekorrhjulet i rullning.

Grundproblemet är att oftast sätts priset på varor till försäljning av andra än bönderna själva eller av den så kallade “marknaden” och betalningen  kommer sent, oftast över ett år efter att produktionsmedlen införskaffats. Om de nu kommer alls, det har ju hänt att man för att försöka få lite bättre pris sålt till alternativa köpare än de etablerade och alternativet satt sig i konkurs och då står nog bonden utan likvid efter att stat, bank och advokat tagit sitt.

Visst har väl bonden möjlighet att vägra sälja produkterna om priset inte passar men det kan bli en lång väntan då det alltid finns någon som är tvungen att sälja för att få insatsmedlen betalda. Är det dessutom fråga om färskvaror som inte går att lagra så är det inte läge för att stå på sig. Så strejka hjälper inte heller i detta fall och inte är det så bara att sätta sig ned och lämna djur och gård utan skötsel. Antagligen är det därför som det mest blir till att “marra” för att det är det ända sättet att utrycka missnöje. Åtminstone i det här landet, i andra länder som till exempel i Frankrike tar man till andra metoder när man är missnöjd och visst hör man ibland yngre och radikalare bönder fundera om det också skulle vara ett alternativ till marrandet.

Världens bästa jobb.

Precis som Tobias sade i reportaget är det här säkert ett av världens bästa jobb. Man ser resultatet av det man gör (ja man ser också resultatet av saker man lämnar ogjorda), man får följa med naturens växlingar och grödornas utveckling samt idka för hjärnverksamheten välgörande problemlösning för att nu nämna några fördelar med bondelivet.

Och får man nu inte produktion lönsam så har vi ju stöden som nu inte gör en rik men ändå håller en vid liv så därför ser vi oroligt på funderingarna om att skjuta upp stödutbetalningarna nästa höst. Vi ställer oss också tveksamma till nyttan med att rita kartor över placeringen av de olika grödorna på åkern, visserligen är vi bönder väldigt mångsidiga men vi brukar hellre jorden än ritar kartor. Att vi inte nästa år längre får dela åkerskiftena med andra odlare för att på bästa sätt utnyttja åkrarna och förbättra möjligheterna till miljöskyddande åtgärder förstår vi inte heller. Åtminstone vill vi ha en bättre förklaring än att vipu-programmet inte längre kan hantera flera odlare av samma skifte. Det här bland annat är saker som vi vill understryka för minister Orpo då han på tisdag besöker landsbygdsverket i Seinäjoki, förhoppningsvis blir vi några busslaster bönder som visar upp oss. Förmodligen på finländskt vis, marrande.

Viljelijä pulassa.

Jag är inte så bevandrad i finska språket men antar att Vipu är en förkortning av det jag skrev som inläggsrubrik. För tyvärr så delar jag inte Nisses och Sonjas åsikter om den elektroniska odlingsanmälningens förträfflighet. Ifjol och i förrfjol fungerade anmälningen bra men nu var vi tillbaka till situationen för tre år sen.

Jag tänkte att inmatningen på sin höjd skulle ta en timme i går morse men istället gick det åt närmare fem timmar med att vänta på att varje klick skulle registreras. Halvvägs började jag fundera om det inte skulle ha gått snabbare att söka fram pappersblanketterna och åka in till lantbrukskansliet i stället. Vet inte var orsaken till trögheten ligger men det har gjorts lite “utvecklingsarbete” av programmet sen i fjol och det är just sådant som man ska undvika i fungerande system. Programperioden har ju förlängts så att börja göra ändringar i systemet redan i år var väl lite onödigt?

Sen anmälan.

Varför då spara anmälan till sista dagen kommer säkert någon att mena. Och visst ligger det något i det men nu är det faktiskt så att jag försökt göra det tidigare, första gången redan i mars, men då hade tjänsten ännu inte öppnats. Fick sen i samband med blankettskolningen veta att den öppnas den nionde april. Följande försök gjordes, vill jag minnas, under påsken men då hann jag bara logga in och bekanta mig lite med ändringarna i systemet innan någon ropade på hjälp med nåt annat arbete här på gården. När jag kom tillbaka till datorn hade jag “slängts ut” ur programmet, antagligen för att jag inte varit aktiv på en stund. Det brukar vara likadant med bankprogrammet, om till exempel telefonen ringer under tiden man matar in räkningarna….. bara att logga in på nytt och fundera vad som riktigt blev betalt. Undrar om det finns något program som skulle hålla musen i rörelse under tiden man pratar i telefon eller dricker kaffe? Eller borde man konstruera ett vippbräde som skulle få musen att åka fram och åter under tiden man funderar 🙂

Att tjänsten öppnades så sent gjorde att jag anade ugglor i mossen, förseningar i programuppdateringar brukar vara en förvarning om att det uppstått problem i “utvecklingsarbetet”. När jag sen också hörde att andra haft problem försökte jag mig på ett nytt försök kvällen innan deadline. Men då drabbades jag av nån form av blackout så att jag inte mindes inloggningsuppgifterna för bankprogrammet. Nytt för i år är nämligen att man istället för personliga vipukoder loggar in med bankprogrammets koder. Nu mindes jag inte de 8 siffrorna som krävdes för inloggning och det gick inte längre att använda de vipulösen jag hade kvar i skrivbordslådan. Också det en följd av “utvecklingsarbetet”. Att jag inte fick till det med siffrorna var ju lite underligt för jag hade betalt några räkningar nån timme tidigare och då var det inga problem med sifferminnet, men det är ju mycket att fundera på i dessa tider och frustrationen över byråkratin ledde antagligen till att minnet blockerades. -Sov på saken så kommer nog siffrorna- var frugans förslag, antagligen ville hon åt datorn för andra uppgifter 🙂 Jag tänkte att det säkert är lika bra att försöka igen tidigt följande morgon och om blackouten satt kvar kunde jag ta kontakt med banken för att få de siffror som fattades i minnet. Och visst fungerade minnet bättre på morgonen, om nu inte på första så på tredje försöket sökte sig fingrarna till de rätta tangenterna och allt hade varit frid och fröjd blott datatrafiken löpt som den skall.

Bankens inloggningsuppgifter ska man ju vara försiktiga med så jag brukar memorera numrorna, de är ju ändå inte svårare än att minnas ett telefonnummer som exempel. Hörde annars också att lantbruksrådgivarna inte var riktigt nöjda med övergången till bankinloggning, de blir nämligen tvungna att använda sina personliga bankkoder för att kunna sköta sina klienters anmälningar. En annan sak i “utvecklingsarbetet” är att när man lägger till nya jordbruksskiften så hamnar de längst ner i listan. Istället borde de ju placeras överst strax under basskiftesuppgifterna där det skulle vara betydligt lättare att till exempel jämföra jordbruksskiftets arealer med basskiftets. Nu blev det en hel massa “scrollande” upp och ner på sidan och det underlättades inte av trögheten precis. Fanns ytterligare några saker som jag inte tyckte om så jag skall väl ta mig tid till att ge myndigheterna lite feedback om inte för annat så för att delta i utlottningen av några minnesstickor……… det tycks ju vara behov av dylika 🙂

Förlängd anmälningstid.

Det är ju en klen tröst att också andra haft problem och till den grad att man nu beslutat förlänga ansökningstiden. Måste ge minister Koskinen en eloge för att han erkänner och beklagar problemen och förlängde ansökningstiden till den åttonde maj. Det var fint gjort. Men varför kunde det inte meddelats redan på morgonen så att man istället för att sitta och vänta på uppgiftsregistreringen kunde ha, som planerat, påbörjat sallatsplanteringen? Det är ju lite svårare att få ihop arbetsfolk idag och plantorna som är ute på avhärdning borde fås i jorden för att ge utrymme för nästa omgång.

 

Nå nu känns det lite bättre när man fått skriva av sig lite, solen skiner men det är kallt. Kallt var det också i morse så kanske det var lika bra att plantorna är oplanterade…….. ha en trevlig första maj!