16 mars, 2018 av Nisse

Bankeländet

Förr gick man in till Iris på Sparbanken då man for till butiken. Sedan stängdes kontoret i byn, därefter i kommunen och nu är det slut på all kundservice. Dörrarna till bankerna är stängda och det ekar ödsligt i de gamla bankpalatsen. Kundservicen har kantänka flyttat till nätet men bankerna svarar inte på meddelanden och begäran om tjänster. Ringer man så hamnar man i en telefonkö som kostar för varenda vänteminut.

Det är inte att undra på att folk blir förbannade. Att Nordea flyttar huvudkontoret till Finland hjälper inte ett dugg då dörrarna till kontoret i Lovisa är stängda och det är omöjligt att få några banktjänster uträttade. Nalle kan lika gärna flytta det till Bahamas.

Snart är bankernas saga all. Det kommer kryptovalutor och blockkedjor. Vad är det ? Det är kort sagt datatekniska lösningar som plockar bort alla mellanhänder (bankerna) så att köpare och säljare har direktkontakt.

Blockkedjor är helt enkelt distribuerade databaser. Varje transaktion granskas av andra noder och blir inte giltig förrän alla godkänt den. Då granskas också om nån skurk försöker sälja samma sak till flera. Nu är det inte så enkelt i praktiken utan man måste få ett system som är öppet och säkert utan att affärshemligheter röjs. Men förutom bitcoin så finns det redan flera andra tillämpningar.

För en bonde så kunde det leda till att man säljer och köper direkt utan banktransaktioner. Blockkedjan kollar att köparen faktiskt har pengar att betala med. Det blir inga väntetider som nu då bankerna pantar på pengarna ibland i flera dagar utan pengarna flyttas direkt på en millisekund. Valutor som ges ut av ländernas centralbanker försvinner mer eller mindre i det här systemet. Vart kommer då pengarna ifrån ? Ungefär från samma ställe som då en centralbank ökar på penningmängden dvs. ur luften. Som jag länge sagt så finns pengar inte. Det som finns är lån. Man lovar att göra nånting som motprestation till att man får ”pengar” och sedan rullar det vidare till andra som i sin tur lovar det ena och det andra.

Vi behöver inte ta med en säck vete till butiken utan kan i blockkedjan sätta in ett löfte om säcken och om någon godkänner det så har vi fått ”pengar” i blockkedjan som sedan går vidare på en millisekund. Efter några tusen transaktioner så vet ingen att de kom från vetesäcken men den finns nog kvar i blockkedjan så det är inte värt att slarva bort den för då klassas din nod som felaktig och dina pengar försvinner.

Det här blir knappast vanligt på länge än men pengarna går så småningom över till elektronisk valuta så göm inte papperslapparna under madrassen. De kan förstås bli mycket värda då framtida generationer hittar dem och de kan säljas som antika betalningsmedel och ställas ut på ett museum där ungdomarna går och förundrar sej över att nån kunde köpa nånting för dem.

 

13 mars, 2018 av Nisse

Kinapaketen

Det är inte så många år sedan de första Kinapaketen började dyka upp. Nu lär det komma omkring 100 000 per dag till Arlanda. Man kan köpa en mängd olika småprylar (och stora) för en spottstyver och få dem gratis hemskickade. Priserna är ibland en tiondedel eller mindre jämfört med europeiska produkter. Det verkar ju vara för bra för att vara sant.i

Så nu har posten i Sverige tillsammans med Tullverket börjat ta ut en avgift på 75 kronor för varje paket – och så 25 % moms förstås. Få se hur lång tid det tar innan man i Finland börjar med samma system. Det minskar säkert på paketen för om man köper nånting för 5 kronor och måste betala 75 kronor avgift så blir det mycket mindre intressant. Men inte tar paketen slut. En vara som i Europa kostar 150 kronor och i Kina 15 kronor är i alla fall billigare trots avgiften på 75 kronor (75+15=90).  Dessutom lär det redan vara på gång nya system som för paketen via ett annat EU-land och då kan posten i Sverige inte sätta på avgiften. Om det tar längre tid så gör det detsamma för man får i alla fall räkna med en leveranstid på 3-4 veckor.

Mina Kinapaket har varit av olika slag. En hel del elektronik som för det mesta har varit av god kvalitet och så en mängd LED-lampor som varit av mycket varierande kvalitet. Två LED-strålkastare som jag skruvade upp i somras är redan döda och en sats på fem LED-lampor med rörelsevakt är ganska oanvändbara för de ha börjat blinka som galningar.

Det är knappast själva lysdioden som är dålig i lamporna utan mest troligt är att strömförsörjningen innehåller komponenter som är av usel kvalitet. Jag tippar på kondensatorerna. En lysdiod behöver nämligen ett par volts likspänning så det behövs nätdelar som omvandlar 220 V växelström till lägre likspänning. Om man bygger nätdelarna av billiga komponenter så är sannolikheten mycket stor för att de går sönder eller bara inte klarar låga och höga temperaturer.

Då är det frågan om hur man kan välja lampor med bra komponenter ? Sanningen är att det vet man inte. En del påstår att man skall välja dyra lampor för bra komponenter kostar. Tyvärr fungerar den logiken inte. Även om en bra lampa inte kan vara grisbillig så finns det ingen som helst garanti för att en dyr lampa är ett smack bättre. Försäljare är ena sluga banditer – de vet att det finns folk som tror att dyrt är bra så de sätter ett högt pris på en skräplampa. Då kan de sälja den åt godtrogna människor och få en förskräcklig vinst.

Jag surfade på nätet och på ett ställe så menade man att man skall köpa lampor med garanti. Tanken är att de som säljer skräp inte vågar sätta garanti på dem. Men det fungerar inte heller. Sannolikheten att folk sparar sina kvitton för att få ny lampa på garantin är ganska nära noll. Och det är billigt att ge en ny skräplampa åt de få stackare som trots allt sparat sina kvitton.

Så kan man försöka köpa märkeslampor. Det har jag också försökt. Jag köpte en bunt Airam LED som har tre års garanti. De höll ungefär lika länge som en vanlig gammaldags glödlampa. Allt prat om 20 000 och 50 000 timmar är rent struntprat. Faktum är att ett par LED-lampor utan något märke alls har fungerat längre trots att de var mycket billigare. Så vad man än försöker så är det rent lotteri. Då kan man lika väl köpa de allra billigaste LED-lamporna.

Råd&Rön brukar testa produkter och är ganska pålitliga. Men de testar bara ljusstyrkan – inte hållbarheten för det skulle ju ta många år och sedan säljs testlamporna inte mer.  Så vi är riktigt i spadet. Marknadsteorin att dåliga produkter så småningom gallras bort är helt och fullständigt felaktig. Tvärtom blir produkterna allt sämre för folk köper det billigaste eftersom det dyra inte är bättre. Skurkarna byter namn på sina produkter och klarar sej bra medan de som tillverkar bra produkter gallras bort av ”marknaden”.

Till all tur så köpte jag femhundra glödlampor då idioterna i EU började förbjuda glödlampor – ett av de mest korkade besluten som någonsin gjorts. De var dessutom mycket billiga eftersom man bara ville bli av med dem. Så jag klarar mej länge med dem. Förstås köper jag fortfarande LED-lampor eftersom de drar mycket mindre ström och inte blir heta. Och så ger de mycket starkare ljus. Men jag söker fortfarande efter något märke som jag kan lita på – troligen en hopplös syssla.

De LED-lampor som fungerat bäst är 12 V lampor. Helt logiskt för de behöver inte någon nätdel utan kan kopplas direkt till traktorns eller bilens ackumulator. Om man sätter flera lysdioder i serie så kommer man upp till 12 volts drivspänning. Inga dåliga komponenter alls utan enbart lysdioderna. Man kan förstås ha 12 V LED i husen också kopplade till en ackumulator men då måste man också ha en laddare som håller ackun uppladdad. Det har jag ifråga om lysdiodslingorna men det blir inte så billigt.

Nu borde man lägga upp ett lager med billiga kinesiska produkter men det är svårt att veta vad man borde köpa för utvecklingen går framåt hela tiden och en del produkter blir så föråldrade att det bara är att kasta bort dem. Så gick det till exempel med halogenstrålkastarna.

Nu verkar det som om supertönten på andra sidan pölen skulle starta ett handelskrig och då vet man aldrig hur höga tullmurar och andra handelshinder det för med sej. Om den ena höjer tullen så höjer de andra tullen och snart så kan vi bara handla inom EU. För jordbruket blir det inte mycket sämre utom för dem som kör John Deere då reservdelarna stiger i pris. Vi har mest bara europeiska maskiner för jag har aldrig kunnat tåla tums gängor. Bara de gamla Massey-Ferguson traktorerna är anglo-saxiska.

Men ännu kommer det Kinapaket och kineserna siktar på att bygga en ny ”Sidenväg” som skall få transporterna till Europa att bli snabba. Och ifråga om världspolitiken så vet man man aldrig hur det går. Det är ganska så vanligt att både den ena och den andra går upp som en sol och sedan ned som en pannkaka.

4 mars, 2018 av Nisse

Bonde: lönlöst men roligt

Efter deklarationen så har man inte lust att fira (annat än att den är förbi). Jordbruket ger bara minusresultat och hålen måste täppas till med pensionen. Bankkontot är tomt så det ekar efter att jag måste betala momsen för fjolårets virkesförsäljning. Visst skall jag få tillbaka moms på skördetröskan vi köpte men återbäringen har inte kommit än. Hoppas den kommer snart för jag har inte haft råd att skaffa konstgödsel för vårbruket.

Men jag klagar inte. Vi var  i skogen första gången efter deklarationen och det var verkligen uppfriskande. En slang sprack på gripen men jag hade reserv hemma så det gick snabbt att byta den. Solen sken och det var lämpligt kallt (omkring -7 grader). Dessutom hade jag ny ked på motorsågen så den skar bra.

Folk är ju olika. Då jag jobbade som professor vid Tekniska högskolan (ibland hemifrån) så hade jag både status och inkomster men jag satt i mitt arbetsrum vid landsvägen och var alldeles grön av avund då de andra körde förbi med traktorerna på väg till skogen. De förstod säkert inte hur gärna jag hade kastat pappersarbetet och åkt till skogs för att såga och dra ihop virke.

Jag bryr mej inte alls om pengar och ”status” ifall man bara får mat för dagen och lyckas hålla värmen i huset på vintern. Så jag tycker lönsamhetsberäkningar är helt värdelösa eftersom de bara beaktar pengar. Dessutom är de per definition alltid felaktiga. Varje gård är olika och varje bonde har olika förutsättningar så då man beräknar lönsamheten för en ”medelbonde” så är det ju alltid fel för varje riktig bonde. Och vad gör man med lönsamhetsberäkningarna ? Var och en har vissa förutsättningar och dem ändrar beräkningarna inte på. Har man inte pengar att köpa mera jord för (om det alls finns till salu) så hjälper det inte med hur mycket beräkningar som helst.

Förstås kan man få stora inkomster om man jobbar med annat än jordbruk. Men vad gör man med pengarna ? Betalar en grym hyra i storstaden och har stora utgifter vad man än gör där. Eller använder pengarna för att åka på dyra resor till naturen. Tja, det har jag alldeles gratis då jag far till skogs med traktor och motorsåg. Men det syns ju inte i lönsamhetsberäkningen. Man kan kanske köpa ett stort hus för nån miljon men jag sysslar hellre med att bygga huset själv (dvs. reparera ett gammalt hus). Det är mycket roligare. Det mest värdefulla är det man gjort själv.

Enligt det nuvarande tänkesättet är jag säkert litet underlig. Men skratta gärna – jag trivs med det liv jag lever fastän kontot är ganska så tomt. Jag skulle inte resa till Kanarieöarna fastän nån skulle betala mej en massa pengar för det (hmm, nåja, för en miljon euro kunde jag tänka mej att vara en vecka där – man kan ju sätta pengarna på något nyttigt i byn). Nu är jag dessutom så lyckligt lottad att jag bor i en by där Lokaaln (ungdomsföreningens stora hus) nyligen fått nytt tak genom samfälld insats av byborna och gamla folkskolan hör till oss och snart är renoverad bara jag får golvet i lärarens gamla arbetsrum färdigt.  Det optiska fibernätet fungerar bra och vi har flera livaktiga föreningar med riktigt roliga årsmöten.

Det har varit +14 grader på morgonen i stugan under de kalla veckorna men man vänjer sej. Det går bra med filttossor och ludimysså (pälsmössa) på morgonen tills man eldat litet i vedspisen. Och far man till skogs så får man nästan för varmt. Så vad behöver jag mera pengar till (bara jag får konstgödseln betald) ?

Lönsamhet är för mej närmast ett fult ord om man nu litet överdriver. Men jag är uppväxt med frågan ”Är du lönsam lille vän ?” som ju är hård kritik av det lönsamhetsbegrepp som innebär fanatisk pengadyrkan där allt annat är värdelöst. Däremot är jag som gammal bonde absolut övertygad om att man inte skall göra av med mera pengar än det kommer in. Har man inte pengar så får man dra ned på utgifterna eller skaffa mera inkomster.

Att vara heltidsbonde i dagens läge är nästan omöjligt. Man måste ha andra inkomster också. Vi är nu redan på andra generationen som arbetar för lön utanför jordbruket medan den gamla gubben (pensionerad) sköter jordbruket till stor del. Eftersom man inte behövt arbeta ryggen av sej och de nu finns maskiner så kan en gammal gubbe ställa till med mycket (elände ?) ännu vid hög ålder. Det blir så att man arbetar med annat i 30-40 år förrän man på heltid tar över jordbruket (skogsbruket inte att förglömma) och följande generation börjar studera och jobba innan de i sin tur tar över.

Det är en bra sak att skaffa sej utbildning och arbetserfarenhet utanför jordbruket. Egentligen borde man som bonde vara mekaniker, elektriker, kemist och dataexpert nuförtiden. Det skadar inte och spara mycket pengar om man kan göra allt själv. Litet erfarenhet som lagvrängare kan också vara nyttig :-). Så jag ser arbete utanför jordbruket enbart som positivt. Kalle till exempel är bra på brandsäkerhet och det är mycket värdefullt på en gård med en massa hus och el och värmesystem. Jag förstod att Christer jobbat som timmerman i tiderna och det är också bra erfarenhet.

Vi kan inte ändra på dagens system så lätt utan måste anpassa oss. Det är inget nytt. Bönder har i alla tider fått skaffa sej extraknäck. Dalabönderna vandrade i tiderna till Stockholm för att arbeta under vintern (det var före skogsbruket utvecklades). Och så har bönderna fått tampas med fogdar av alla de slag. Ibland fick de nog och som Engelbrekt Engelbrektsson drev ut fogdarna men en bonde måste vara hemma till vårbruket så fogdarna fick behålla makten även om de blev ganska försiktiga efter det. Vi har det inte mycket bättre med nuvarande fogdar (byråkrater och tjänstemän) som ställer till lika mycket elände fastän vi har ”demokrati”.

Allt glömmer man i alla fall bort då man far till skogs eller ut på åkrarna. Det är skönt att röra på kroppen och arbeta sej trött och hungrig. Då smakar maten bättre än om man är övermätt och bara äter godsaker. Likaså somnar man utmärkt efter en dag i skogen och sover gott tills man i gryningen stiger upp och sätter de bara fötterna i filttossorna, på med fårskinnspälsen och ludimyssån och ut för att sätta motorvärme på traktorn.

Även om det inte är lönsamt så är det roligt att vara bonde. Jag bodde många decennier i södra Helsingfors men blev aldrig stadsbo. På fredagarna lastades familjen och en massa saker i bilen och så for man hem till byn. Det tråkiga var att återvända till staden på måndagarna. Det var en enorm lättnad då jag slutade i Otnäs och inte behövde åka fram och tillbaka mera. Då kände man att man verkligen blivit det man ville då man återvände till bondelivet. Jag har nästan glömt det liv jag levde däremellan (i 35 år). Säkert ganska aktiv glömska. Visst gillade jag forskningen men inte just stadslivet.

Nu sysslar jag bara med det som är roligt (och nödvändigt) – hugger, odlar, bygger och skruvar med gamla maskiner. En utmärkt ”pensionärstillvaro”. Det gäller bara att hålla ut tills ungdomarna blir pensionerade och kan ta över :-). Personligen struntar jag i ojandet och vojandet över de gamla bönderna. Jag klarar mej bra men jag inser förstås att alla inte orkar så länge utan behöver få en lugnare pensionärstillvaro.

Så där som slutkläm så kan ni höra på Helen Sjöholm och Tommy Körberg med Benny Anderssons orkester i ett potpurri från 20-30-talet – speciellt ”Ett glatt humör” …

https://www.youtube.com/watch?v=3LxTpcZgavQ

26 februari, 2018 av Nisse

På heder och samvete 2018

Två saker kan man inte undvika: döden och skatterna. Fast det senare gäller tydligen inte dem som borde betala mest skatter för de kan smita undan till skatteparadisen medan vi vanliga dödliga inte har råd med det. Så vi får samla ihop den heder och det samvete vi har kvar efter att ha läst om Panamarapporten och plocka fram  kvittona och deklarera. Snart går det inte mera att lämna in papper utan man måste deklarera på nätet. Det finns en hel del fördelar med det men vad gör man om nätet kraschar ? Visst har det fungerat bra nästan hela tiden men man vet aldrig. Enligt lagen om alltings jäklighet så blir det förstås bekymmer just då man skall lämna in deklarationen.

Slutet på februari är vanligen ganska nervslitande. Det är över ett år sedan man deklarerat senast och man har glömt alla knep som gjorde det lättare att få in siffrorna. Och så ha det blivit allt mer e-fakturor vilket inte alls gör det lättare. I stället för att ha en pappersfaktura på bordet måste man se på fakturan på skärmen turvis med bokföringen. Det har faktiskt blivit sämre. Jag orkar bara inte skriva ut alla fakturorna på papper. Det andra problemet är att jag numera har ett hundratal små kvitton från köp på nätet som det tar en evig tid att skriva in.

Papperskvittona har sina problem. Ofta blir de kvar i plastkassar som man hämtat från butiken och möjligen kastat bort. Man borde alltid sätta kvittot direkt i plånboken och från plånboken i en låda för kvitton. Sådär i princip alltså … Men hämtar man reservdelar så är det vanligen bråttom att få dem fastskruvade och maskinen i bruk igen och då glöms kvittona bort eller hamnar på de mest underliga platser. Jag brukar hitta kvitton över hela stället under hela året.

Å andra sidan så är det inte så viktigt att man har med vartenda kvitto för jordbrukets förlust är annars också så stor att det gör detsamma med ett kvitto hit eller dit. I år (för 2017) har vi en förlust på närmare tiotusen euro även om det säkert saknas en hel del utgiftskvitton. Givetvis inverkar det att vi köpte en tröska för närmare trettiotusen och dessutom hade usla inkomster efter den helt katastrofala sommaren 2016. Skörden säljer vi alltid ett år senare så den kom på 2017.  Intressant nog var skogsinkomsterna dubbelt högre än jordbrukets inkomster. Så uselt har det blivit med lönsamheten inom jordbruket. Pensionen får betala en hel del. Så gnäll inte över att bönderna är gamla – det är bara pensionärer som har råd att vara jordbrukare.

Humöret är sällan det allra bästa såhär i deklarationstider då man försöker tyda byråkraternas anvisningar. Fast jag måste erkänna att det är lättare att fylla i den elektroniska deklarationsblanketten. Jag har redan fyllt i en preliminär version men måste ännu kontrollera en del siffror så det blir säkert ändringar innan jag skickar in den officiellt. Det är nytt rekord – jag har sällan varit så tidigt ute förr. Jag minns att vi förr i världen körde till Borgå och droppade in kuvertet genom skattebyråns postlucka – ibland på morgonen den 1 mars förrän personalen kom till jobbet. Men då var man ännu ung och vild …

Vinterns köldperiod kom lämpligt precis till deklarationsperioden. Vi har haft ned emot -25 grader och som avkoppling har jag huggit ved och eldat i spisen och kakelugnarna (som vi ännu har kvar). Nu är det varmt – bara -11 grader. Det skall ännu vara kallt den här veckan men från och med fredagen blir det varmare.

Jag måste skaffa ny motorvärmare till Ducaton. Den nuvarande är bara skräp eftersom den är fastskruvad utanför oljetråget. Den skall bytas till en ordentlig slangvärmare som värmer kylarvätskan.  Traktorerna har stått nu under den värsta kölden men jag har värmt och startat dem då och då så de inte skulle bli alltför kalla. De står utomhus så jag blev tvungen att samla ihop gamla filtar för att täcka över motorn. Annars orkade värmaren inte höja temperaturen tillräckligt.

Bara deklarationseländet är undan så börjar vi igen med skogsarbetet. Atomlinjens virke är bortkört så det blir att hugga närmare hemskogen där vi har en hel del att gallra. Och så skall det köras hem flisved. Efter den här kylan börjar det minska i flisförrådet och det kan hända att vi ännu i vår måste flisa litet torra granar. Vedförrådet måste också fyllas på med torr ved.

Nu värmer solen redan på eftermiddagarna så våren är nog på väg. Men vi behöver knappast vara oroliga över skogsvägarna den här vintern. Vi har kört upp spåren nästan varje dag så de borde vara ordentligt frusna. Bara jag får vagnen svetsad så blir det full fart i skogen hela våren så länge vädret räcker till.

 

1 augusti, 2017 av Christer

Vad äter folk?

Det är så dålig efterfrågan på grönsaker att jag undrar vad folk äter denna sommar?

Jag befarade ju marknadsstörningar denna sommar då skörden kom sent igång och säsongen på så vis blir lite kortare. Det brukar vara så. Men nu verkar det som om det inte bara är utbudet som är för stort utan efterfrågan verkar också ha gått ner. Handlare och förmedlare rapporterar också om svag handel trots att varorna nu är verkligt billiga. Odlarpriserna ligger långt under fjolårets nivå och det pressar naturligtvis odlarnas ekonomi då förnödenheternas pris har stigit på det mesta som används i odlingen. Så låga är priserna att man noga får överväga om skörd- och förpackningskostnaderna täcks av intäkterna från marknaden. En kollega blev till och med tvungen att permittera de långsammaste arbetarna eftersom de inte lyckades få ihop produkter ens till egen lön.

Varor lämnas oskördade.

När det inte löns eller är möjligt att placera skörden av färskvaror på marknaden så är det lika bra att lämna dem kvar på åkern. Och det kan man nu sen skördetvånget i stödvillkoren tagits bort göra helt enligt reglerna. Men visst tar det emot när förstklassiga produkter som man jobbat med, planterat och rensat ogräs i inte kan skördas när det så är dags. Sallat till exempel är ingen lagervara och borde så här i mitten av sommaren skördas inom några dagar vid optimal tillväxtgrad. Råkar det då vara stopp på marknaden så finns just inga alternativ till att plöja in skörden. Skörden kunde dock till exempel användas till förädling av halvfabrikat men i industrin används numera mest importerad råvara.

Här har optimal skördetidpunkt för att motsvara FinneFarm-kvalitet passerats.

På bilden ovan har den optimala skördetidpunkten gått förbi och de tre plantbäddarna mitt i bild som kunde ha gett ett 20-tal pallar (ca 5000kg) skörd får plöjas in i åkern. Nya planteringar är färdiga att skördas om några dagar så det är inte lönt att skörda det som håller på att bli för gammalt för då lämnar du efter alltmera.

Nu står förhoppningarna till att marknaden börjar dra lite bättre när storkök och arpetsplatsbespisningar kör igång efter semestrarna. Tyvärr brukar det vara svårt att få en korrigering av priserna om dom körts i botten som dom nu har gjort.

Men frågan kvarstår, vad äter folk?

4 maj, 2017 av Nisse

Halvekologisk odlingsplan

Det har varit mycket diskussion om eko eller inte eko. Först och främst kan man undra vad ”eko” betyder ? Det kan vara ”ekologisk” lika väl som ”ekonomisk”. Och som vanligt så finns ”fan i detaljerna”. Principerna kan synas enkla men översatta till byråkratregler  blir de alldeles otroligt invecklade.

Personligen så tänker jag absolut inte binda mej till en mängd mer eller mindre stolliga regler. En del stöd går förlorade och jag kan inte sälja vetet som ”ekologiskt” men det uppvägs av att jag har frihet att använda de metoder jag anser vara förnuftigast – både ekologiska och mindre ekologiska. Huvudsakligen går jag in för att välja odlingsmetoder enligt fakta och sunt förnuft. Och fakta skall granskas kritiskt. Helt otänkbart är att odla på nån sorts religiösa eller filosofiska grunder. Jag bryr mej inte ett skvatt om månens ställning eller något liknande dravel.

Efter att ha sagt så mycket så måste jag påpeka att det finns mycket att beakta i den ekologiska odlingen liksom i den gamla Bondepraktikan (som ju ser på månen :-). Jag är mycket ekonomisk av mej (läs ”snål”) men jag vill se odlingen ur ett längre perspektiv och är inte alls intresserad av nutidens ”kvartalsekonomi”. Extremt intensiv odling där man maximerar skörden intill sista korvöret strider helt emot mitt tänkande. Så jag bryr mej inte om optimala kvävegivor och att spruta mot allt som rör sej. Jag sätter inte ut 100 euro för att få 101 euro tillbaka. Det betyder att firman får 100 euro och jag får 1 euro. Skall jag satsa så bör det vara så att jag satsar 1 euro och får 100 euro tillbaka.

Som gammal matematiker så anser jag att man skall se på derivatan till kurvorna – inte maximum. Det här skrev jag om redan för ett antal år sedan (se Optimal gödsling – för vem ?). Där derivatan pekar mest uppåt får man mest tillbaka på varje satsad euro – på kurvans maximum är derivatan noll, dvs. man får tillbaka bara det man satsat men vinner inget. Det gäller både gödsling och andra satsningar.

Fast så enkelt är det inte. Det finns en mängd andra faktorer som bör beaktas. Bland de viktigaste är att förbättra jordstrukturen och hindra urlakning. Det är ju dumt att ge pengar åt firmorna och låta en del av gödseln rinna ut i havet. Ordet ”miljö” börjar jag vara allergisk mot – även om jag kan omfatta målsättningen. Det är byråkratin och de dumma reglerna som jag inte kan tåla. Ordet ”eko” kommer snart att gå samma väg om inte alla dumheter som kallas ”eko” börjar minska.

Men om man ser på verkligheten utanför struntpratet så finns det mycket som jag gillar med ekologisk odling. Jag håller med Mats som i en kommentar skrev att två-årig vall är bra för jordstrukturen. Jag har gått över till just en sådan komponent i odlingen. I år har jag gröngödslingsvall på 2 hektar som skall plöjas upp i höst och nu tänker jag så in litet på 6 hektar som fortsättning. Om klöverväxten blir en hälften så fin som i fjol så är jag nöjd. Det är nämligen en åker med ganska så tilltrampat ytskikt där det står vatten så fort det har regnat – medan det är torrt ett spadtag djupare.

Här borde klöverns rötter bryta igenom det tillpackade lagret.

Problemet är förstås att det är ekonomisk förlust i två år med vallen. Men med de nuvarande vetepriserna så blir förlusten i pengar inte så stor och jag hoppas få en förbättring av markstrukturen vilket i längden ger bättre ekonomiskt utfall. I fjol gav den tillpackade strukturen på just den här åkern en ordentlig skördeförlust på grund av regnandet (se Brodden gulnar). Med en bättre markstruktur hade det inte varit problem.. Så nu måste det göras nånting åt saken. Ifall det fungerar med vall i två år så får man bättre struktur och kväve från klövern. Vallen kan dessutom hålla tillbaka både kvickrot och flyghavre om man slår den i rätt tid.  En hel del fördelar trots ekonomisk förlust.

Sedan är det ett problem att vi inte mera har kossor. Det gamla jord- och kobruket fungerade egentligen ganska bra. Men med alla regler är det nu så dyrt att ha kossor att det är uteslutet. Man måste då ha hundratals kor och det finns ingen realistisk möjlighet att satsa på det. Jag ger gärna vallskörden åt dem som ännu har kor i byn men det är inte samma sak.

Ifråga om jordbearbetning som ogräsbekämpning så blir det problem med direktsådden. Som det nu är så sparar jag massor med arbete och pengar på att inte bearbeta åkrarna. Det förlorar jag om jag börjar köra omkring med harvarna hela tiden. Inte är det speciellt ekologiskt heller att göra av med en massa brännolja. Jag kan inte se något bra i att jag lämnar bort en (rätt så liten) kemisk bekämpning av ogräs och i stället bränner olja … Hellre skär jag då ned på den kemiska bekämpningen så mycket som möjligt. Det är enligt min personliga mening mera eko och eko (ekologiskt och ekonomiskt).

Så det blir halvekologisk odling. Gödsling och kemisk bekämpning lämnas inte bort helt även om en del fungerande ekologiska metoder tas med. Det varierar dessutom från år till år. Däremot använder jag inte maximal bigödselmängd (jag använder det gamla uttrycket ”bigödsel” för att särskilja från kogödsel) och sprutar enbart där det håller på att bli katastrof med ogräsen. Jag vill inte binda mej till att lämna bort någon metod så det går inte att få ekostöd. Alla metoder skall kunna användas men användas med förnuft.

Vi får se hur det går i längden. Vädret är så olika varje år och förbättring av markstruktur syns bara på lång sikt. Sedan vet man aldrig hur politiken svänger. Om det börjar bli matbrist (i den meningen att priserna stiger) så kan det hända att politikerna förbjuder oss att använda ekologiska metoder och tvingar oss att maximera hektarskördarna med alla medel. Om priserna stiger för mycket så glöms allt prat om ekologiska produkter bort helt och all energi riktas in på att öka tillgången så den driver ned priserna. Tro inte att allt fortsätter som förut. Historien har tvärtom visat oss att inget någonsin fortsätter som förut.

Just nu gäller det i alla fall att få utsädet i jorden inom de närmaste veckorna …