Etikett: ekonomi

Tre gånger högre elpris

Jag fick igår ett brev från elbolaget där de meddelade att de höjer priset till det tredubbla från 1 februari 2022. Från 6,25 cent per kWh går det upp till 18 cent per kWh (innehåller inte överföring och skatt). Nu är man glad att man INTE har värmepumpar eller någon annan värme som kräver elektricitet. Visst finns det motorer i flisvärmesystemet men de är väldigt små. Traktorernas motorvärmare drar mera.

Flisvärmen gör att elräkningen inte blir så mycket större ens i februari. Och den ved vi eldar med i huset blir inte dyrare alls. Förstås är värmepumpar billigare än direkt el men de kräver i alla fall en hel del kilowatttimmar. Flisved har så mycket att vi nästan drunknar i den och då är det bara skräp som man inte ens kan sälja som flisved.

De solcellspaneler som jag tänker installera ger inte mycket energi mitt i vintern så litet el måste vi köpa också i framtiden. Jag har ännu inte hittat något system som kan spara energi från sommaren till vintern till hyfsat pris. Alla överföringar till andra former (gas, biodiesel, mm.) kräver stora investeringar och har usel verkningsgrad. Så lagring av energi är ännu en fråga för framtiden.

Det smartaste är troligen att inte använda elektricitet annat än då det är illa tvunget. Det gäller att göra sej så oberoende som man kan. Elektroniken använder ganska litet och belysningen kan man spara på genom att gå över till LED-lampor. Elmotorer och värme är de största elslukarna. Nu har jag ett system där torkningen av säden i huvudsak flyttas till våren då solpanelerna ger gott om energi och då solen dessutom värmer upp torkluften.

Det finns också möjlighet att producera elektricitet från värme och för ett antal år sedan undersökte jag möjligheterna med små ångmaskiner och med termoelektriska element men det var inte lönsamt då. Om de nya elpriserna håller så kan det möjligen löna sej att producera el med flis tillika med värme. Orsaken till att det inte varit lönsamt är den låga verkningsgraden men spillet utgörs ju av värme som vi också behöver mitt i vintern.

Det finns färdiga produkter såsom “kaninöronen” som man bara sätter på spisen och får 100W (12V) men priset är kring 1000 euro. Själva elementet är billigt så man får väl konstruera generatorn själv – det handlar mest om kylning för Peltierelementet behöver en varm och en kall sida. Det bästa är troligen att sätta elementen runt brännhuvudet och kyla den kalla sidan med vatten som går till varmvattnet. Två flugor i en smäll.

Peltier-element

De höga energipriserna gör att en hel del kommer att ändras – inte minst jordbruket. Om inte vetepriserna stiger så är det snart slutodlat på det traditionella sättet. Även om priserna stiger (människan måste ha mat) så blir det troligen ändå betydande förändringar (se Odla solenergi). På sätt och vis har man väntat på elsmällen – oljesmällen kom redan på 1970-talet. Man undrar när det blir virkessmäll – och matsmäll ?

Funderingar kring ny säsong.

Trots att snön ligger vit över åker och äng så börjar funderingarna kring nästa säsong göra sig påminda. De höga bränsle- och gödselpriserna och deras inverkan på odlingsplanerna diskuteras flitigt i olika forum en del funderar om det överhuvudtaget lönar sig att odla något medan andra menar att produktpriserna stigit så pass att det kompenserar de höjda priserna. Några har redan köpt sina förnödenheter medan andra tvekar och hoppas på att de börjar sjunka i pris. Industrin och handeln å sin sida hotar med leveransproblem om man inte beställer i tid. Att någon skott sig på prishöjningarna är ändå rätt klart då det under sensommaren och hösten pratades om leveranssvårigheter på grund av att brist på råvaror och dyr gas hade lett till att tillverkningen stoppats har säkert en och annan förstått då de nu fått levererat gödsel tillverkad i april. Förnödenhetshandeln får mer och mer karaktär av aktiehandel, man pantar på varorna för att få upp priserna och levererar först när nivån duger. Så kan man göra då monopoliseringen är tillräckligt stark.

Vore roligt höra vilka funderingar ni bästa bloggföljare har inför kommande säsong. Blir det justeringar eller kör ni på som tidigare?

Själv råkade jag köpa ett och ett halvt års gödselbehov i våras och klarar mig, frånsett några enstaka produkter som jag måste komplettera, till slutet av maj / början av juni innan jag behöver mera gödsel så funderar på att vänta till maj innan jag köper in det som behövs under sommaren. Hoppas att priserna gått ner lite och att leveranserna fungerar då när den värsta vårrusningen är över.

Harven må vara kopplad men i övrigt är det kanske inte läge för vårbruk ännu.

Minusresultat.

Nu i samband med coronan så hör man hur man oroar sig över hur företagen ska klara sig då det blir oförutsedda avbräck i rutinerna och inkomsterna. Och visst finns det fog för oro, här gjorde vi också ett minusresultat för fjolåret för första gången sen lamaåren i början av 90-talet. Det hänger på en skör tråd ibland. I vårt fall är det 2 torra somrar, ohyra och frugans sjukdom som orsakat extra personalkostnader och inkomstbortfall. Jag skrev ju tidigare om hur knapert det var då 1993 och bestämde då att lite reserver ska det nog finnas att ta till ifall av dylikt. Så nog klarar vi oss även denna gång men det är klart att nu behövs ett bättre år för att inte behöva suga det sista av ramarna.

Det skrivs mycket om den fina beredskapen och självförsörjningsgraden här i landet och visst ligger vi bättre till än många andra länder i Europa. Jag blev utan rödlöksfrö i år så jag beslöt testa om det fanns frö att få ifrån beredskapslagret. Vet nu inte hur saken ligger för jag har inte fått svar på mejlet jag sände i början av månaden men är nog illa rädd att dylikt har man inte beredskap för. Är också lite fundersam kring hur långt självförsörjningen räcker om det skulle bli stopp på all import. I så fall kommer en del varor som inte produceras här att lämna bort och som bekant så finns det inte bröd så får man äta limpa. Jag menar att bortfallet alltså ersätts med ökad konsumtion av de varor som finns och då ökar ju åtgången på dessa varpå självförsörjningsgraden sjunker. Man konstaterar även att när det kniper så är EU:s medlemsländer sig själva närmast, inte delar man nu med sig av de resurser som finns inom sjukvården och likadant blev det nog om maten tog slut. Tycker det har varit väldigt tyst från Bryssel, kanske är det lättare att ta beslut om gurkors form och jordgubbarnas storlekar än dagens frågor?

Kanske färgas dagens inlägg lite av den egna situationen, man försöker följa rekommendationerna och undviker onödiga utflykter så det börjar bli lite tråkigt att sitta ensam hemma om kvällarna. Att folk distansjobbar mera och skoleleverna sköter sina studier via nätet syns också bra i den låga hastigheten på “internätet”, speciellt under förmiddagarna har kapaciteten sjunkit betydligt. Jag ligger nu på runt 1-2 Mbps vad gäller nedladdningen och knappt 1 Mbps ifråga om uppladdning. Försökte ta del av blankettombudsskolningen via nätet i går men det blev nog väldigt hackigt och svårt att koncentrera sig då man förargades över funktionen. Man bävar inför dagen då kartorna ska ritas och stödansökningarna inlämnas.

Lite positivt har man ändå noterat. Att äldre ungdomar än tidigare hör sig för om sommar- / säsongsjobb är en sak och rent allmänt känner man en större uppskattning över den inhemska produktionen. Kanske kan gemene finländare ändå vara glad över att vi bönder inte följde rådet vi fick för ett och ett halvt år sen. Statsekonomen menade då att det nationalekonomiskt skulle vara bättre att lägga ner större delen av jordbruket och förlita sig på import, att det var onödigt att upprätthålla dagens produktionsnivå och att bönderna skulle göra större nytta som arbetare inom bilindustrin i Nystad. I fall av ofärd kunde man ändå med dagens maskiner på ett års tid återställa åkrarna för produktion om så fordrades, vilket är en sak som jag starkt betvivlar.

Nog om detta, men råkar någon läsare ha en påse rödlöksfrö över så hör av Er. Jag hade blott 30000 frön i det egna beredskapslagret och kunde gärna så det 10-faldiga om så vore.

Månadsskifte igen.

Jag tycker att vi just bytte från januari till februari och nu är det dags att vända blad i almanackan igen, tiden går verkligen fort när man har roligt och även annars också verkar det som.

Det blåste rejält idag så jag lämnade skogsarbetet därhen för att liksom Nisse ta itu med sammanfattningen av skattebokföringen. Själva deklaration ska jag ha inlämnad till den andra april så varför göra den nu när man sin vana trogen kan göra den den sista dagen 🙂

Sonens dödsbo som enbart idkar skogsbruk skulle ändå lämna in deklaration idag men det var inte många verifikat eller händelser så det gick ganska fort då jag lämnade in på gammalt hederligt vis, pappersvägen. Moms och accisåterbäring skulle också vara inne idag så därför var det av nöd tvunget att få bokföringen och rättelseposterna fixade. Även det gick bra i bokföringsprogrammet och jag lät också dottern ta pappersblanketterna till skattekontoret samtidigt som hon förde dödsboets deklaration. Jag sände nog också elektroniskt men bäst att helgardera 🙂

Så långt allt väl, när jag sen skulle betala skatterna så ville det sig inte riktigt, “Min skatt” har jag inte använt sen jag till nyår redovisade en förenings arvoden och nu gick det inte längre att byta till min egna “Min skatt” och jag ville ju inte betala min moms i föreningens namn. Chatthjälpen stängde dom redan 16:15 så den var inte till nån hjälp heller. Nå skam den som ger sig jag kopierade fjolårets girering och sände betalningen den vägen, kan ju va att dom får söka lite där på kontoret men dom har ju betalt för arbetet. Banken var inte heller samarbetsvillig för tydligen har dom gjort lite förändringar där också så nu kunde jag inte betala från dödsboets konto som jag också administrerar utan jag blev tvungen att betala allt från mitt egna. Som tur var så fanns det tillräckligt med medel för att betala momsen. Men man blir så förgrymmad då ingenting får vara som förut och fungera som det ska.

Snö- och tjälmätning.

Riktigt hela dagen har jag inte suttit inne för i och med att det är den sista så skulle också snölinjen gås igenom. Riktigt muntert var det inte i stormen och snöyran och det var riktigt besvärligt att gå nu då skaren varken bar eller brast, man var liksom tvungen att stampa sig fram för varje steg längs den 2 kilometer långa rutten. Så här snabbt får man ändå konstatera att våren gjort stora framsteg. Det var rejält med flödvatten i diken och utfall och tack vare den lösa pudersnön vi hade i början av månaden så har tjälen snarare minskat än ökat sen föregående mätning. På åkern var läget ändå oförändrat men i skogen hade tjälen helt försvunnit på många punkter. Nu utlovas åter lite kallare väder och den vattenmättade snön isolerar inte så bra så kanske växer tjälen på nytt. Det är ändå allt för tidigt med vår ännu och de skridskobanor som nu bildats på höstsådda fält hotar förstöra grödorna.

Det är sällan som vädret är riktigt passligt.

24.2.2019. Isbränna hotar övervintrande och höstsådda grödor när snön smälter så här tidigt.

Oundvikligt: Döden och skatten

Allt går att fixa med massor av arbete, tid och pengar. Men döden och skatterna kan man inte undvika om man inte hör till de 85 personer som äger hälften av jorden.

Jag sitter alltså och deklarerar – årets värsta vecka. Det är som att borsta tänderna: Inte roligt men nyttigt. Jag avskyr tandkräm och kan bara använda sådan som absolut inte innehåller allt möjligt skräp som tillsatser. Och kör med en traktor som får hela huvudet att skallra – men visst är den effektiv. Lika mycket tycker jag om bokföring och deklaration.

Jag gör allting själv ändå för man har stor nytta av att gå igenom årets räkenskaper. Slutresultatet är inte upplyftande men det blev litet mindre förlust än i fjol. Då tyngde inköpet av tröskan ganska ruskigt. Speciellt likviditeten var på botten förra våren men nu är den mycket bättre. Bokslutet visar ju inte hur mycket pengar det finns på kontot vilket enligt min mening är det viktigaste.

Året 2018 var ett reparationernas år både ifråga om byggnader och maskiner. Fastän vi gjort allt arbete själva så har alla inkomster gått till reparationer. Förlusten täcks med pensionen. Men tänk hur dyrt det hade varit om vi inte gjort arbetet själva …

Så jag är ganska nöjd ändå. En ny (begagnad) tröska står i den reparerade ladan och Zetorn är ombyggd ganska grundligt och fungerar till och med. Vi har inte köpt nya maskiner men ändå satsat ordentligt på att sätta stället i skick. Mest med eget arbete.

Förlusten är delvis bokföringsteknisk för avskrivningarna för den nya skogslastaren och tröskan utgör en stor del av hela förlusten. Man har ju avskrivningar i många år efter det man investerat.

De utländska köpen bara ökar och jag har nu ett hundratal poster men i pengar är det inte så mycket för jag köper mest billiga prylar som kostar nån euro. De finländska företagen är hopplöst efterblivna då det gäller näthandel. Man har svårt att hitta deras produkter och hittar nåstan ingen information om varorna och inte ens priserna. De fattar inte att man inte har tid att ringa runt och fråga priser och egenskaper. Så jag köper hellre från nätbutiker som har allting tillgängligt.

Fjolåret var också verktygsköpens år. Jag har satsat en hel del på nya verktyg och satser – speciellt utdragare. Nu kan jag testa spridare till dieseln och har en elektrisk hydraulpump i verkstaden så jag inte måste starta motorn inomhus för att använda hydrauliken. Jag har länge satsat på verktyg. Bara en enda reparation betalar verktygen.

Men deklarerandet är inte roligt. Jag söker kvitton och stoppar in siffror och rättar siffror för alltid blir nånting fel. Man har saligen glömt hur man borde deklarera sedan förra året och gör om alla misstagen. Det värsta är systematiska fel för då får man göra om allting. Jag sätter in allt mer kontrollfunktioner som skall hitta felinmatningar genast.

Det behövs inte någon invecklad bokföring för deklarationen numera bara man skiljer åt poster som har olika momsprocent men jag har egna konton för varje maskin så jag kan följa med vart pengarna går. Det förvånar inte att Zetorn kostat en hel del fast den haft mycket litet utgifter tidigare. Likaså gick det pengar till ladan (mest betong). Men nu märks att Ducaton börjar bli gammal och kostar att reparera. Snart lönar det sej att byta till en nyare eftersom plåtarna börjar rosta och då är det snart slut på allvar.

Försäkringar är en stor utgiftspost men nästan lika oundvikliga som döden och skatterna. Jag minns bra branden 2014. Elström går det åt på grund av att vi har kalluftstork men brännolja går det ganska litet sedan vi gick över till direktsådd. Mest går det motorbrännolja till skogsarbetet. Det är inte mycket som behövs för sådd och skörd.

Nu har jag det mesta insatt och skall ännu kontrollera siffrorna kors och tvärs innan jag lämnar in deklarationerna. Sedan är det ett helt år kvar till nästa elände och vi skall fira inlämnandet med kaffe och temlor (som Ture Sventon säjer).

Vetepriset år 1986

Jag städade ut en massa papper i dag och hittade ett klipp från Landsbygdens Folk år 1986. Där fanns vetepriserna för år 1986 och det var 223,65 penni/kg i augusti. Sedan steg det varannan vecka till 233,35 i slutet på december och till 286,95 i juni 1987. Om nån ungdom undrar varför jag byggde kalluftstork år 1975 så var det på grund av pristrapporna. Ökningen var 23 % och det var inte illa ens på den tiden.

Vad betyder 223 p/kg ? Om man kollar in Statistiska centralbyråns inflationskalkylator (www.stat.fi – sök på Förändringar i penningvärdet) så får man 712 euro/ton år 2017. Jämför det med dagens priser !

Världsmarknadspriset på vete var 1970 30 p/kg (437 euro/ton) och  1976 96 p/kg (693 euro/ton). Allt beräknat med penningvärdeskalkylatorn. Nu ger ju inte den nån exakt bild på jordbrukets lönsamhet för den följer den allmänna inflationen men visst ser man en tendens …

P.S. Jag måste ju nämna att vetepriset var 140 euro/ton sommaren 2018.