grönsaker – Sida 2 – Bondbloggen

Rakäl å krakäl.

Som jag skrev tidigare så försöker jag trots ny livssituation upprätthålla traditionerna och dit hör att delta i odlarträffar och företa en skidresa varje vinter.

Båtseminarium.

Senaste vecka har jag således varit på resande fot börjande med ett av grönsaksodlarna och frukt och bärodlarna under måndag och tisdag arrangerat båtseminarium. Man får sig till dels en del nytt inom branschen via föredrag dagen lång samt olika firmarepresentanters presentationer i den anslutande utställningen.

Efter att ha deltagit i evenemanget så gott som årligen sen medlet av 80-talet så har man lärt känna en hel del kollegor och företagsrepresentanter landet runt och det är roligt att få träffas öga mot öga nån gång emellanåt. Och så får man möjlighet att öva lite på finskan då det mesta av programmet går på det andra inhemska trots att uppskattningsvis en fjärdedel av deltagarna är svensk- eller tvåspråkiga.

Beaktansvärda uppgifter men ger ändå hopp om att kunna försörja en växande befolkning blott orsakerna till förlusterna kan hanteras.

Under en lång tid har det mest gott ut på att se hur mycket vi åldrats sen senast men på senare år har det faktiskt skett en föryngring då min generation börjat stiga åt sidan och nästa trätt till. Inom frukt och bär har föryngringen märkts tidigare då också en del nya företagare kommit till men så har nu också börjat ske på grönsaksodlarsidan. Vilket är glädjande, det är ju bra med lite ungdomlig inspiration och engagemang bland oss äldre som mest minns den “gamla goda tiden”. Ett tag trodde jag att vi på sikt var ett utdöende släkte då, om jag minns rätt, vi är ca 3000 odlare kvar i landet och varav ett hundratal slutade årligen. Med den utvecklingen, eller man borde kanske tala om avvecklingen, så skulle den sista sluta om 30 år. Men i senaste statistikrapport noterade jag att under de 2 sista åren så har antalet odlare hållits konstant, så kanske bottnen är nådd?

Orsaken till att jag började reflektera över utvecklingen var att ett av föredragen handlade om utvecklingen i Danmark där t.ex. lökodlarnas antal minskat från 75 till 15 under de senaste 20 åren medan arealen hållits konstant kring 1400 ha. Gårdarna har blivit större med allt vad det innebär. På förfrågan om föredragshållaren tror att samma kommer att ske här i Finland menade han att han inte tror det utan att vi mera är att förlikna med Norge i det avseendet. Sverige däremot verkar gå Danmarks väg.

Medelarealen för lökodlaren i Danmark ligger på ca 90 ha, rationellt ja men är det så här vi ska ha det?

MarciaLonga 2020.

Jag hann vara hemma ett par dagar mitt i veckan innan det var dags för nästa resa. Under hösten när mina skidvänner planerade årets äventyr kunde jag inte på grund av frugans osäkra hälsoläge anmäla mig till något lopp så ett tag såg det ut som om det inte skulle bli annat än ett deltagande i den lokala BotniaVasan för min del denna säsong. Därtill såg det ut som om också BV var i farozonen på grund av det skrala snöläget så när en av skidvännerna meddelade att jag gärna kunde delta i MarciaLongan i hans ställe på grund av att han inte kunde delta så tackade jag ja för att få åtminstone ett långlopp denna vinter. Det kom ju lite hastigt på och träningen och uppladdningen var inte riktigt inriktat på ett lopp så pass tidigt. Men 70 km borde man väl ändå ta sig igenom och då jag även deltog förra året så visste jag lite bättre hur spåret är draget. Så med 100 km skidåkning varav blott 30 km klassisk åkning i “bagaget” bar det av.

Lite tråkigt att från flyget se hur byggnation och infrastruktur “äter” av den bördiga åkern i Podalen.

Snabbt, som mest 300 km/h, tog oss tåget från Milano till Verona, sen fortsatte färden i moderatare hastigheter och med stopp var 5:e kilometer i regionaltåget upp till Auer/Ora.

Och visst kom jag i mål även om det tog en halvtimme längre tid än vad jag planerat. Det var ändå inte bara den sparsamma träningen som begränsade framfarten, även det faktum att jag startade lite längre bak, att spåren var i sämre skick på grund av blött snöfall natten innan, banan ett par tre kilometer längre och att tennissjukan i vänstra armbågen inte gett med sig spelade in. Dessutom vaknade jag slaskvåt av svett och med sjuk hals på tävlingsmorgonen, tänkte att jag i sömnen grundligt hade värmt upp inför loppet men kan nu konstatera att det nog var de första symptomen på förkylningen som nu drabbat mig. Någon feber kände jag dock inte av så det var nog bara att skida, upplevde mig dock lite orkeslös loppet igenom. Så igår och idag har man gått på sparlåga med krakäl som hosta, sjuk hals och varit röstlös, det var kanske inte så bra att utsätta sig för smittorisker med att åka båt samma vecka som man for för att skida. Bäst hade nog varit att hålla sig i skogen. Jag ska ändå inte klaga jag har fått vara frisk hela hösten trots att jag dagligen satt på sjukhuset i flera veckor.

Fina förhållanden dagen innan loppet byttes till spårlösa dito efter snöfallet natten före start.

Men glad och nöjd får man vara efter att ha tagit sig i mål.

Som bonde spanar man ju in annat än skidspår också under dylika utfärder, de som minns fjolårets resereportage drar sig säkert till minnes hur novemberstormen 2018 gått åt skogarna i Dolomiterna. Ännu låg mycket virke kvar på sluttningarna trots att Italienarna fått hjälp med röjandet från Österrike och Polen, enligt den italienska bänkkamraten på flyget hem beräknas röjandet ta 5 år i anspråk.

Ännu ligger mycket stormfällt virke kvar på sluttningarna.

En titt på grönsaksutbudet i den lokala supermarketen ger vid handen att priserna inte avviker så mycket som ofta påstås från dem här hemma.

Grönsaksutbudet i den lokala supermarketen i Tesero i Italien.

Samtidigt som man fascineras av de välskötta milsvida vin- och fruktodlingarna norr om Gardasjön så kan man inte annat än undra över vad dom gör av allt vin som produceras.

…..eller som här lite norrut och närmare Bosen/Bolzano av fruktodlingar.

Det blev som jag befarade…

….i går kväll i en kommentar åt vår aktiva inläggskommenterare “Micke”.

Nordanvinden mojnade och himlavalvet klarnade upp vilket i kombination med torr jord utan värmemagasinerande fukt ledde till att temperaturen på låglänta marker snabbt föll till minussidan på Celsiusskalan.

Så trots att lokaltidningen i en artikel försäkrade att det inte förelåg någon risk för frost vid kusten så offrade jag några timmar nattsömn med att på småtimmarna täcka över de frostkänsliga gurk- och pumpväxterna, bönorna och kryddorna samt även potatisen. Konstaterade nog i morse att uppoffringen lönade sig då de pumprankor som inte rymdes under väven var frusna.

1.8.2019 Nattfrosten gjorde åter ett besök i odlingarna denna sommar.

Årets omväxlande väder och skördeutsikterna refererades av svenska YLE i en artikel idag, dessutom gjordes en direktsänd morgonintervju med lägesrapport av en något seg och trött bondbloggare .

Torkan fortsätter och vattnet är slut.

Jag nämnde här tidigare att det är torrare i år än torråret ifjol, med torrare menade jag då att det fallit mindre nederbörd hittills denna växtsäsong. Orkade då inte leta fram siffrorna men gjorde nu ikväll en siffermässig jämförelse. Ifjol föll här på gården 5,5mm i maj, 63,8mm i juni och 66,4mm i juli, sammanlagt 135,7mm. I år är siffrorna följande: 61,3mm i maj, 36,1mm i juni och blott 17,8mm hittills i juli (det återstår ju ett dygn av månaden), sammanlagt 115,2mm.

Folk tycker ändå att det varit fuktigare i år och visst säsongstarten i fjol var torr med problem vad gäller etableringen av grödorna vilket å andra sidan ledde till att det som grodde utvecklade ett starkare rotsystem än i år då fukten var närapå optimal i inledningen. Nu då grödorna börjar svälla till och mogna är vattenbehovet stort men rotsystemet svagare. Ändå så har grödorna klarat sig rätt hyffsat så länge det var svalt väder och utvecklingen långsam, den senaste veckans värmebölja visade dock tydligt att nu hänger rotsystemet inte med. Det ledde till kvalitetsproblem hos grönsakerna och brådmognad i spannmålen. Jag noterade efter ett par dagars värme att spannmålen började gulna nerifrån. Nån botaniskt slängd läsare kanske kan förklara saken bättre men jag tror att växten på så vis helt enkelt aborterar de äldsta bladen för att minska avdunstningsytan och koncentrera vätskeströmmarna till de svällande kärnorna. Likaså ser man hur björkarnas löv gulnar och faller av.

Bevattning a och o.

Jag har under säsongen försökt säkerställa vattentillgången genom att dämma upp i bäcken som passerar majoriteten av årets grönsaker men den ringa nederbörden gjorde ändå att magasinet tog slut just nu då vattnet hade behövts som mest. Man får nog konstatera att bevattning är lika viktigt som gödsling av grödorna om inte annat så för att säkerställa god kvalitet hos grönsakerna. Jag vet nu inte riktigt hur jag framledes ska kunna fixa tillräckligt med bevattningsvatten. Vattendragen som korsar de flesta av mina marker är för små för att klara intensiv grönsaksodling.

Jag har sett hur man runtom i världen bygger vattenmagasin och bassänger är ett alternativ som kan tänkas på de egna åkrarna men kanske inte så lämpligt ifråga om arrendemark. Billiga blir de säkert inte men det blir det inte med undermålig skörd som resultat av vattenbrist heller. Problemet är ändå att jag har för lite mark där det vore möjligt att odla grönsaker. Den 4-5-åriga växtföljden skulle innebära att jag utnyttjade den dyra bassängen alltför sällan och med största sannolikhet så skulle säkert det år jag har grönsaker på åkrarna runt bassängen bli ett fuktigt år med litet bevattningsbehov.

Långa ledningar antingen nedgrävda plaströr eller utlagda slangar typ dem som används vid rampspridning av sväm är ett annat alternativ men kostnader på tiotalet euro per meter slang avskräcker speciellt som det säkert skulle fordras flera kilometer slang.

Att byta ihop eller arrendera mark nära vattendrag med tillräcklig vattenföring är ett tredje alternativ men det är inte heller lätt att få till tillräckliga arealer på en och samma plats har jag på känn. Det är dessutom lite tunnsått med tillräckligt stora vattendrag i närområdet.

Bevattning av nyplanterad sallat. Det sista vattnet sattes till den nyplanterade sallaten för att få dem etablerade i det torra och heta vädret.

Markerna häromkring har ändå rätt hyffsad kapilaritet och vattenhållande förmåga men en 30 mm vatten per vecka borde nog tillföras om inte som regn så i form av bevattning. En som i mitt fall 15 hektars grönsaksodling skulle med andra ord kräva ca 4500m³ vatten i veckan eller i runda tal 18000m³ i månaden och kommer det som nu i år blott 17mm regn i juli så borde det tillföras ca 15000 m³ som bevattning om jag nu räknat rätt? En bassäng för 2 månaders behov skulle kanske behövas för att vara på säkrare sidan? Jag tar gärna emot synpunkter och förslag på hur detta kunde ordnas på bästa (läs billigaste) sätt.

Hästflugor och sallat.

Jag förundrade mig över vad folk äter nu i ett tidigare inlägg och hade mina aningar om att det var vädret som hade sitt finger i spelet. Verkar trots allt ligga nåt i mina funderingar för i takt med att temperaturen steg så pass att hästflugor och bromsar vaknade till liv, vilket dom brukar göra vidpass 22°C, så började telefonen vakna till liv. Det var likadant 2017 då det var svalt så blev det en del sallat att fräsa ner medan den gick bra åt i värmen ifjol. Hade redan i vintras lite på känn att jag borde ha minskat sallatsarealen något inför säsongen men då en hel del köpare som annars inte brukar höra av sig i vintras ringde och meddelade att de är intresserade av våra produkter så körde jag vidare med samma odlingsplan som tidigare. Vilket resulterade i att fräsen fick jobba igen.

Nu går det som sagt bättre åt men det är svårare att få fram förstklassig vara och framför allt kroppsligt tyngre att skörda i det varma vädret. Vi försöker börja före 6 om morgnarna och det går hyfsat framåt 8-tiden men arbete finns ju för hela dagen (och natten med).

Torrare än ifjol.

Många pratar fortfarande om torråret 2018 men faktum är att det regnat mindre i sommar än det gjorde i fjol. Däremot fick vi mera regn i maj i år än året innan då vi fick endast 5,5 mm regn i maj. Orkar just nu inte verifiera mina uppgifter men ett snabbt överslag ger vid handen att så är fallet. Det som räddat växtligheten så här långt är det svala vädret som medfört att växterna vuxit långsammare och inte behövt så mycket vatten som i fjolårets långvariga värmebölja.

Nu då värmen kom så blev det fart på grödorna och därmed ökade vattenbehovet drastiskt så det blev att börja bevattna så mycket man orkar igen. Vis av fjolåret så har jag i år grönsaksodlingarna bra samlade så flyttningen av bevattningsanläggningen är enklare än då när odlingarna fanns på 6 platser och med långa avstånd emellan. Men det gäller inte enbart att ha utrustning, det krävs vatten också. Jag dämde upp i bäcken när flödet minskade och har just och just klarat mig så här långt tack vare moderat vattenbehov, det är ju närmast det nyplanterade som vattnats. Nu går det större mängder åt och flödet är så gott som obefintligt. Hoppet står till att eventuella åskregn ska fylla på med nytt vatten. Dom är dock väldigt oberäkneliga och lokala så inte mycket att lita på.

Lite mera slang blev det att skaffa för att nå alla knutar och valet föll på några rullar brandslang som är lätta att flytta. Jag hade tänkt dra slangen genom trummor under vägen för att inte störa trafiken men det visade sig att de mindre gårdsvägstrummorna antingen var fulla med skräp eller ihopklämda av tung trafik/dålig läggning. Så det blev att dra över infarterna istället, bevattningen sker mest nattetid så det stör inte så mycket och det är ändå rätt temporärt. Grannarna är dessutom förstående så inget större problem såvitt inte det blir nån nödsituation.

Går det inte att dra slangen under vägen får man lov att gå över.

Den enkla temporära plankdammen lyckades bra i år. Småsprinklers igång i bakgrunden.

Tre gånger snabbare.

Spannmålen jag sådde häromveckan grodde på 6 dagar vilket är tre gånger snabbare än groningen på grannens åker som såddes i slutet av april. Det är ändå en klen tröst för en sen sådd för resten av utvecklingen lär inte gå tre gånger snabbare. Så det blir nog en sen skörd om det nu överhuvudtaget hinner bli färdigt, höstvädret utvisar den saken. Nå huvudsaken är väl att stödvillkoren uppfylls.

19.6.2019. 6 dygn efter sådd. Snabb groning så här mitt i sommaren.

Snabbt har också grönsakerna utvecklats, vi är nu igång med skörd av olika sallater, kålrot, kålrabbi, grönkål, vitkål och blomkål. Broccolin är inte heller långt borta.

19.6.2019. Kålrabbi så söt och mjäll att den smälter i munnen.

Kålväxter kan annars bli nästa trendgröda vilket naturligtvis gläder mig. Hörde ett radioinslag från Sverige här om dagen där den rättmätigt prisades för sina goda egenskaper. Rena rama hälsokosten! Mattrenderna kommer ju oftast västerifrån numera så jag hoppas att dom har rätt och visst har jag redan märkt av att efterfrågan på vissa kålväxter ökat under de senaste åren.

Även kumminet ser lovande ut och kumminmalens larver har jag rätt väl lyckats ta hand om.

Med många grödor på schemat lyckas man inte med allt men man får glädjas åt dem som utvecklas väl. Vädret har i alla fall så här långt samarbetat rätt hyfsat. Lite midsommarregn, 7,5mm senaste dygn, gjorde gott åt det som växer och gav mig lite tid för ett inlägg.

Vill med dessa rader önska bloggkollegor och Bondbloggsläsarna en trevlig midsommar.

Mellan hopp och förtvivlan under nådens år 2018.

Som det säkert framgått i de få inlägg jag gjort under sommaren så har prövningarna varit många och glädjeämnena få. Ska belysa några av dem i detta inlägg.

Hoppingivande prat.

Jag har under årens lopp via en del projekt och dylikt haft förmånen att träffa branschfolk från restaurangvärlden. Till min glädje så har de ofta lyft fram de fina egenskaper som våra produkter odlade i våra rena förhållanden under svala långa och ljusa dagar får. Två av dessa restaurangsidans profiler har i sommar haft sommarprat i radion.

Micke Björklunds personliga och berörande prat påminde mig om att likheterna mellan produktion och slutanvändning av grönsakerna är många dessutom påmindes jag om att vi har en ytterst tråkig livserfarenhet gemensamt och jag fällde en och annan tår medan jag lyssnade.

Paul Svenssons sommarprat hörde jag inte direkt eftersom det gick på P1 i Sverige, en kanal som jag sällan lyssnar till, men en Glad vän sände länk till programmet i en stund då jag behövde lite uppmuntran. Och visst gladdes jag åt pratet och om budskapet om hur viktig vår produktion är och hur många värderingar vi delar. Känns hoppingivande då personer med inflytande som dessutom representerar den urbana världen tar upp saker jag själv som producent omfattar. Vi bönder som tycker det känns lite motigt ibland kan nog gärna lyssna till inledningen i pratet, arbetet går nog lite lättare att utföra efteråt. Och det skadar nog inte att andra tar del av det heller …… 🙂

Ingen kompensation.

Det varma och torra vädret med dess följder för jordbruket har knappast undgått någon vid det här laget och både här hemma och i flertalet nordeuropeiska länder har man gått in för att på sätt eller annat kompensera bortfallet i skörd och intäkter för bonden. Ett stödpaket har också godkänts här men tyvärr utan stöd till grönsaksodlaren, liksom tidigare glöms oftast vår lilla sektor bort i förhandlingarna.

Jag som anses som nån form av talesman för sektorn (jag sitter bland annat med i SLC’s trädgårdsutskott och är ordförande för frilandsodlarna här i Österbotten) har den senaste tiden fått samtal av upprörda odlare som inte förstår varför vi som kanske drabbats hårdast av vädret inte får någon kompensation alls. Ingen har väl direkt anklagat mig men visst känns det som om jag kanske borde engagerat mig lite mera i frågan. Problemet är dock att vår sektor är så diversifierad och att få till nåt förslag som tillfredsställer alla är inte lätt och att kräva stöd utan att ha förslag om hur det kunde fördelas ser jag som mer eller mindre lönlöst. Dessutom är det lite som i Mickes sommarprat att när man har händerna fullt upp i den egna degen så ser man inte eller hinner inte med allt som sker runtomkring. Jag är nu heller ingen stor vän av jordbruksstöd men dock helt ok med kompensation och ersättningar för påtvingade eller rekommenderade åtgärder i produktion.

Vår sektor har kanske det lägsta stödet, blott någon procent sett till omsättningen, och därför slår missväxten till extra hårt för vår del. Som jämförelse får spannmålsodlingen kring hälften av inkomsterna i form av stöd vilket redan i sig kan ses som en skördeskadeersättning eftersom det utbetalas oberoende av skörd. Ifjol beviljades en förhöjd accisåterbäring för att kompensera förhöjda torkningskostnader och en motsvarande åtgärd har diskuterats i år som i viss mån kompenserar de ökade bränsleutgifterna för bevattningen. Jag har också förstått att till exempel mjölkbönderna ska kompenseras för högre foderkostnader vilket kunde jämföras med förhöjda konstgödselpriser i grönsaksproduktion, någon sådan kompensation skulle knappast komma ifråga.

Det sägs att vi ska låta marknaden kompensera inkomstbortfallet och visst ser jag att priserna på en del drabbade produkter ligger högre nu än tidigare. Prishöjningarna har lyckats tack vare att hela Nordeuropa drabbats så att import av motsvarande inte är lika lätt som tidigare. Tyvärr är högre priser till ingen nytta för den som fått största delen av produktion förstörd och inte har nåt att marknadsföra. Rätt allmänt har jag fått rapporter om 75-80 procents skördebortfall för bland annat broccoli, blomkål och lök. Också jag själv har drabbats i motsvarande mån för dessa produkters del men med ett 40-tal olika grödor så undviker jag personligen en ekonomisk totalkollaps. Jag är också skuldfri och har satt undan lite sparskog för dylika år, men alla är inte i den situationen och vintern kommer att bli svår för många.

I stället för kompensation så förs till råga på allt fram förslag om en nedskärning av lagerstödet. Jag hoppas nu ministeriet tar sitt förnuft till fånga och låter det vara orört och eventuellt ger tilläggsanslag så att det kan utbetalas fullt ut på alla stödområden. Dagsläget ger vid handen att lagermängderna blir uppåt 30% mindre så allt för stora uppoffringar torde inte krävas. Stor del av heltidsgrönsaksodlarna håller också produkter i lager så fördelningen kommer de flesta till dels.

12.09.2018. Oj om de tidigare planteringarna av broccolin skulle ha sett ut på detta vis.

…. i stället för så här som det sett ut under större delen av sommaren.

En skör tråd.

Att livet är skört fick vår familj ytterligare en påminnelse om då frugan efter en veckas sjukhusvistelse diagnostiserades för hjärntumör. Hoppingivande är dock att den är liten, växer långsamt och ligger väl till för operation så det ser inte helt hopplöst ut och neurologen menade att 5-20 år till är helt normalt i dylika fall. Det fick mig i alla fall att åter fundera på pensionering, vilket jag torde ha möjlighet till. Påverkar kanske inte så mycket för egen del men om jag pensioneras så torde frugan kunna via vilande pensionering ha möjlighet till det om ett par år.

Det finns att fundera på. Och förargas över…. fick ett pensionsutdrag häromdagen och kunde där konstatera att man konfiskerat pensionsinbetalningarna från mina första 8 år i arbetslivet

De sista omgångarna isbergssallat, broccoli och blomkål ser i alla fall bra ut men stor del av säsongen har spolierats av vädret som vi sägs ska njuta av.