Ordet i rubriken känns som en svordom i producentens ögon och jag håller med om det som Charlotta skrev i sitt senaste inlägg. Sen är det nog så att oberoende av vilka försäkringar om att sänkningarna tas ur handelns marginaler som ges så kommer nog i förlängningen en del att tas ur producentens fickor om inte annat så genom uteblivna prisförhöjningar. Att direkta krav på sänkningar av producentpriserna skett tillstods också efter att det påtalades av producentorganisationerna. Och för bland annat kålens del så skedde en prissänkning redan veckan innan kampanjen som också berör en hel del frilandsodlade grönsaker och rotfrukter.
Tillika så andas åtminstone jag lite optimism i all bedrövelse för följdverkningarna av oegentligheterna i kampanjen, som tacksamt nog noterades av riksmedia, visar att det finns ett stöd för den inhemska produktionen. Alla konsumenter gillar nog lägre priser i butikerna och även vi producenter i och med att ett lägre butikspris på inhemska grönsaker kunde medföra en större efterfrågan och en bättre konkurrenssituation gentemot importgrönsakerna. Men då gäller det nog att löftet om att prissänkningarna tas ur handelns marginaler infrias. Intressant var det att ta del av kommentarerna som till överväldigande del kritiserade kampanjen. Man gillar nog fortfarande inte att man “sparkar på den som redan ligger” eller att man genom falsk marknadsföring försöker skaffa sig “billiga poäng” och större marknadsandelar i det här landet.
Att oegentligheterna den här gången påtalades här i Österbotten trots att de nog också skett annorstädes kanske har att göra med den senaste tidens politiska beslut, vi är nog just nu lite extra finkänsliga här. Vi gillar inte att bli lurade och minnet är gott när så sker, många undviker fortfarande gödselmedel från det norska bolaget trots att det gått många år sen man genom att hota med prisförhöjningar fick producenter att köpa gödsel innan prissänkningen. “Normal” maximering av handelns förtjänst ingår ju i marknadsspelet men rena lögner godtas inte.
“Rätt ska va rätt” gäller fortfarande trots att många täcks försöka med annat.
Isbergssallaten har varit och är fortfarande en viktig gröda här på gården. Vi har odlat den sen starten 1988 och innan dess på 70-talet fanns den också med i mitt 4H-land. Då för 30 år sen var den ganska ny som odlingsväxt åtminstone i kommersiell bemärkelse, en del partiaffärer undrade vad det nu var för ett litet kålhuvud jag kom dragandes med. Och det var närmast några större hamburgerrestauranger som använde isbergssallaten i någon större omfattning. Isbergssallatsarealen i landet låg då på knappa 100ha och jag stod för i runda tal en procent av den arealen. Under 90-talet ökade populariteten på bekostnad av kinakålen och arealen tredubblades, det gjorde den även här på gården. Under 2000-talet har arealen hållits ganska konstant lite på 300ha för att nu på de senaste åren minska något.
Det här har fått mig att undra om isbergssallatens livscykel nu är på nedåtgående liksom för kinakålen då på 90-talet. Och vad kommer i stället?
Isbergssallaten är ingen lättodlad växt och omsättningen är snabb, när det är varmt har man bara några dagars respit vad gäller skörd av fräsch och lagom stor sallat. Fungerar inte marknaden då när skörden är klar är det inte mycket att göra åt saken då det här inte är någon lagergrönsak. Därför odlas sallaten i flera omgångar för att minska på riskerna och för att ha jämnt utbud. Om nu odlandet är utmanande så är handeln i ännu större grad knepig. I år till exempel fanns det rikligt med importsallat i butikerna när den inhemska skörden kom i gång på allvar innan midsommar, dessutom passade handeln på att hålla kampanj på växthusodlad kruksallat för att på allt sätt slå fötterna undan frilandsodlad sallat med låga priser som följd. Den tidiga produktionen är dyrbar då det fordras mera insatser i form av täckväv och arbetskraft.
Just den växthusodlade kruksallaten är kanske frilandsodlad isbergssallats största konkurrent och för att få isbergssallaten att stå sig i konkurrensen gäller det att producera för konsumenten begärlig vara. Hur sen en sådan skall se ut är frågan.
Här skall jag med hjälp av lite bilder försöka ge min syn på saken och det skulle vara trevligt om grönsaksätande bloggläsare också ger sin syn genom lite kommentarer.
Fräsch isbergssallat av lämplig storlek?
Storlek och pris.
Hushållen är inte stora numera och för att sallaten skall hålla sig fräsch borde den förbrukas på en eller ett par måltider. En dylik ca 400 grams sallat för 2,49 i butiken skulle med andra ord betinga ett pris på en euro styck. Det borde väl kunna anses gångbart? Och skulle med måttliga påslag av mellanhänderna även ge ett netto åt odlaren som det borde gå att leva med. Motsvarande kruksallat kostar väl normalt nästan det samma men är 3 till 3½ gånger lättare så frågan är om det är för mycket sallat för pengarna vad gäller isbergssallaten?
En dylik storlek skulle innebära att det gick 12 stycken i en 5 kg’s låda. Själv tycker jag att det ser snyggt ut så 🙂
Påsad sallat klar för vakuumkylning.
Hållbarheten.
Jag skrev inledningsvis att det inte är frågan om någon lagergrönsak och så är nog fallet vad gäller hanteringen via butiksledet. Här på gården har vi ändå oftast haft egen sallat skördad i oktober till julbordet men då skall det till att sallaten är frisk, lagom utvecklad och lagrad i konstant temperatur lämpligt skyddad för uttorkning. Men är isbergssallaten varsamt skördad i rätt stadium en tidig fuktig sval julimorgon och snabbt förpackad samt nerkyld i vakuumkyl så borde den hålla närmare 2 veckor också via butiksledet om den hanteras rätt även där. Och det borde väl kunna anses som acceptabel hållbarhet?
Här på gården har vi nu sen införskaffandet av vakuumkylen möjlighet att leverera dagsfärsk sallat skördad på morgonen och leveransklar efter förmiddagskaffet. I bästa fall finns den i butiken samma dags eftermiddag, där klår vi importsallaten med hästlängder. Men hur står vi oss i övrigt?
En pall vakuumkyld isbergssallat klar för partileverans.
Men som sagt för att nå dit skall allt klaffa, även vädret.
Om det nu är så att tiden sprungit ifrån isbergssallaten och att det inte går att med odlingstekniska och marknadsföringsmässiga konster och knep förlänga livscykeln så är det bara att konstatera faktum och försöka hitta någon ny sallatsgröda. Jag ha försökt mig på olika specialsallater och dom är populära i storköken samt vid direkthandel men väldigt svåra att få ut via matbutikerna trots att även de prismässigt står sig väl gentemot till exempel kruksallaten. Är det på grund av att frilandssallaten är årstidsberoende?
