Ny mediaerfarenhet.

Under hösten har jag tagit till mig en ny form av media, nämligen att lyssna till podcasts eller poddar eller vad man nu ska kalla dem. Orsaken att jag kom att började lyssna till denna form är i huvudsak SLC´s serie “framtidsodlarna” där nu det sista för hösten eller 10:nde avsnittet publicerats.

Framtidsodlarna 1: Kristian Bengts (puff) - SLC/Montem | Podcast on Spotify

Jag tycker Jens Berg som bandade diskussionerna tagit upp intressanta teman och relevanta frågeställningar så jag har lyssnat till alla och några avsnitt till och med flera gånger. Jag brukar öppna podden och låta den snurra nonstop de gånger det inte är något hörvärt på radion, på så vis har man lite sällskap under tiden man jobbar. De flesta som figurerar i framtidsodlarna känner jag från tidigare så det är bekanta röster. Och joo, jag är också tillsammans med äldsta dottern med i ett avsnitt, likaså finns ett avsnitt med bondbloggskollegan Sonja och hennes man. Så om Ni inte lyssnat så ladda ner podden för att ta del av den breda verksamhet som vi bönder sysslar med.

Länk till avsnittet härifrån.

SLC | Framtidsodlarna 3: Finne Farm (puff)

Podden och det faktum att jag, antagligen på grund av uppmärksamheten som mitt blogginlägg om Eivor föranledde i vintras, hamnade i rampljuset och därmed kom att figurera i flertalet tidningar samt Johanna Ventus välskrivna artikel som med sina över 6000 noteringar har gett en synlighet jag inte förväntat mig. Man är ju trots allt blott en vanlig bondpojk från Solf.

Uppmärksamheten i övriga media har också bidragit till att jag inte varit så aktiv här på bondbloggen, det kan faktiskt bli lite väl mycket ibland. Men artiklarna har tydligen berört och intresserat för folk har tagit kontakt på alla möjliga vis. Nedan ytterligare några exempel på reportage härifrån, som synes så har man synts en hel del i olika sammanhang.

Jag som inte är speciellt religiös hade väl inte förväntats figurera i kyrkpressen, men Johanna Granlund som skrev artikeln har ju skrivit om oss tidigare i sin bok “av jord” så jag tackade ja när hon frågade. Hon menade att dom nog skriver om “vanligt” folk också. Så här efteråt får man ödmjukt konstatera att man hamnat i celebert sällskap.
Marthaförbundets matkulturmagasin 2020.

Aprilväder i januari.

Inledde det praktiska skogsarbetet idag. Hittils har “skogsarbetet” rört sig om att köra upp spår, söka julgranar och dylikt men idag blev det att “brumma” med motorsågen. Rågrannen har lite gallring på gång och råarna börjar bli lite svåra att skönja så med gemensamma krafter håller vi nu på och hugger upp dem. För att råarna bättre skall hållas öppna anlägger vi nu också drivningsstråk i dem. Så framledes borde det inte vara problem med att hitta rätt.

Snön har ju regnat bort ur träden så sikten är bättre men de är ändå fulla med vatten så man får bereda sig på en liten dusch för varje träd man fäller. Håller man god fart så är vätan inte något större problem men blir det någon längre paus blir man lätt kall och då borde man byta till torra kläder. Fick besök av en journalist från radio Vega i skogen så det blev en liten paus, passade på att dricka kaffe och byta till torr jacka efter att hon åkte. Vad vi pratade om får ni höra i radion i morgon. Hon tog en bild av den våta skogsarbetaren också så jag sätter inte in någon bild i detta inlägg ifall den läggs upp på Vegas sidor.

Vädret påminde nog mera om april än januari idag och de nya huggarbyxorna jag köpte efter att mina gamla brann är riktigt eländiga de suger i sig vatten som läskpapper. De vägde säkert 10kg mera i kväll än i morse och de torkar knappast upp innan arbetet tar vid i morgon. Det har utlovats torrare och kallare väder till i morgon så de fuktiga byxorna fryser väl till is om jag inte snabbt får upp värmen. Får väl nog lov att investera i ytterligare ett par byxor och växelanvända om vädret fortsätter på detta vis. Finns ju allehanda GOREtex kläder för fritidsbruk men vad gäller arbetskläder verkar det inte vara så noga med användarvänligheten, eller har någon av bloggföljarna tips på bra huggarbyxor till överkomligt pris?

Marcus på Kvanthopp brukar ju hålla reda på NAO index och dylikt och spådde i oktober en kall och tidig vinter. Vad gäller decembervädret stämde det väl ganska bra men nu ser det ut som om det kommit av sig lite, eller? För egen del så tror jag att vi har haft vår vinter för en tid i alla fall, jag tror på en mild januari med omväxlande tö och snöväder. Men det är bara min fingertoppskänsla, den baserar sig inte på några vetenskapliga utredningar 🙂

Strömsö.

För TV-tittaren är väl detta program som skördat så många framgångar välbekant. För mig som sporadiskt sett endast nåt enstaka avsnitt var det med stor förväntan som jag bänkade mig framför morsans TV förra söndagen för att ta del av resultatet av “filmandet” i grönsakslanden här i Långmossen några veckor tidigare.

Jim ger Owe och Anne lite instruktioner inför skördandet.

Innan jag går vidare måste jag väl lite pinsamt, det är ju trots allt för YLE som jag bloggar,  erkänna att jag inte har någon riktig TV. Jag har ju under många år inte riktigt haft tid att titta på TV och då den förra apparaten gick sönder under Häkkinens sista formel1-lopp i Japan oktober 2001 blev jag så led att jag lämnade den oreparerad och ringde kommunikationsverket och sade upp min TV-licens. Har faktiskt återstoden av årslicensen innestående då återbetalningskostnaden av licensen var nästan lika stor som återstående licensavgift. Undrar om medlen förräntat sig så att de kan utgöra en grundplåt för mediaavgiften när det blir så dags 🙂

Men nu åter till Strömsö och soffan hos morsan dit jag åkte för att få uppleva programmet på TV, det är ju inte riktigt samma sak att se programmet via arenan på en 20″ dataskärm. Måste nog konstatera så här efteråt utan att ha desto mera referenser till tidigare avsnitt att resultatet av filmandet översteg förväntan. Kameramannen fick allt att se så bra ut, även om det påstås att kameran inte ljuger så såg nog allt mycket bättre ut än i verkligheten. Dylika progam om något borde väl få grönsakskonsumtionen att kliva upp till nya höjder? Att Strömsö-gänget är så pass jordnära som dom är gör ju definitivt inte saken sämre 🙂 Måste väl tillägga att trots att jag inte sett många avsnitt så är dom inte helt främmande för mig, som exempel så är Owe bekant från studietiden då vi var kurskamrater ett par år och Paul har jag träffat ett par gånger i samband med närmatsprojektet där han fungerat som “inspirationskälla”. Inspiration fick jag mig också till dels då jag under deras skördearbete av dessa experter på distans  kunde höra superlativen hagla över resultatet av årets odlarmödor . Det är ju lätt att för mig känna de dofter som Paul under tillredningen så gärna förmedlat tittarna dom är ju välbekanta även om jag också förknippar dem med hårt arbete, ett arbete som känns mycket lättare nu efter att ha hört Paul’s kommentarer. Jag vill också ge Owe fullt godkänt för hans användning av grönsakerna trots att jag brukar betona att man inte skall leka med maten 🙂

 

För dem som missade programmet i söndags går det att se reprisen i morgon lördag i Yle Fem kl 20.20 eller via arenan där den kan ses i ytterligare 25 dagar.

Talko.

Här på landsbygden och inom föreningslivet är talko ett välbekant begrepp, man har genom att utföra gratis dagsverken hjälpt varandra eller fört byns gemensamma intressen framåt. Jag vet inte hur pass vanligt det är eller har varit i tätorterna och visst har väl talkoandan sjunkit lite här ute på landsbygden också i takt med urbaniseringen. Man förväntar sig numera att kommun tar hand om sådana saker som man tidigare själv skötte på talko.

För att slå ett slag för talkoandan har Radio Vega Österbotten startat en programserie där någon av reportrarna  åker ut och ger ett handtag i gammal god talkoanda. Förra veckan ringde Mira Myllyniemi och frågade om hon kunde komma och hjälpa till med jobbet på måndag förmiddag och jag är väl inte den som tackar nej till gratis arbetskraft 🙂

Ines instruerar Mira i konsten att vika en låda, Evert skötte mikrofon och kamera  🙂

 

 

Påsningen av sallat gick bra det med  🙂

 

Det här med att skriva blogg för bondbloggen är ju också på sätt och vis en talkoinsats så kanske detta nu kunde räknas som en gentjänst från YLE:s sida? Hur som helst så var det riktigt roligt med lite talkohjälp i de dagliga arbetet. Ibland känns också arbetet vi utför här på gården som en enda stor talkoinsats då producentpriserna är så låga som dom är.

Lammet Hagge på promenad

Charlotta har filmat lammet Hagge (Hagbard) som är på uteträning:

 Så här skriver Charlotta själv om det hon filmat:

Det här är Hagbard som är på uteträning. Vi tränar honom lite var eller varannan dag, för att han skall ha så lätt som möjligt att hänga med de andra sen när det blir dags för betessläpp. Filmen visar lite hur Hagbard tar sig fram utan att se skapligt. I ett skede tappar han bort Mathias men när Mathias ropar på Hagge hittar han med detsamma. Om Hagge lämnas längre att tvinna runt utan att någon ropar på honom börjar han bräka, hör inget och hittar sen inte ur sin cirkel. Men så länge han får gå precis intill benen klarar han av både fart och fläng.