14 juni, 2017 av Nisse

Försommararbeten

Vårsådden är undan och det gick fort i år. Men så kommer försommarbrådskan. Allt skall ställas undan och så måste man ta itu med allt som skjutits upp i väntan på bättre tider. Det är en hel del byggarbeten men också arbeten kring åkrarnas dränering, vägar och diken. Och så förstås vedarbetet som jag skrev om tidigare.

I alla fall så har vi den här försommaren kunnat njuta av en explosiv äppelblomning. Päronträdet blommade för tidigt och de kalla nätterna med is på morgonen, hagelskurar och halv vinter tog antagligen kål på päronen i år. Men äppelträden blommade senare  då värmen hade återvänt och vilken blomning !

Äppelträden var alldeles vita för man såg inte mycket av de gröna bladen. De här gamla träden är från min barndom i det som vi kallar ”gamla trädgården” invid ”gamla bastun” som man bodde i år 1908 medan det stora huset  flyttades till sin nuvarande plats. Det är min farmors och farfars trädgård i motsats till den nuvarande trädgården som anlades av min mamma och pappa på 40-talet. Där fanns en massa äppelträd som min pappa ympat men tyvärr åt vattensorkarna upp alla deras rötter så de finns inte kvar.

Potatisen är satt och fräsen rengjord, smord och inoljad. Det är dags att se över värmesystemet. Man kan inte stänga av värmen på vintern så det är ett sommararbete. Det finns ännu flis kvar eftersom vintern var så varm men flismataren behöver få en ny grund – den gamla består av lösa tegelstenar och plankbitar. Dessutom måste jag troligen göra en större renovering av brännhuvudet som läcker luft eftersom plåtarna spruckit. Det var uppenbart redan i mars men med litet lappande har vi hankat oss fram till sommaren.

Det värsta är i alla fall att tömma ladan där vi måste bygga om golvet som satt sej och stockarna ruttnat. En ny cementbalk skall gjutas under mittstocken men det värsta är att tömma den. Man skulle inte tro att den var nästan tom i höstas. Det måste den vara för att man skall få ut tröskan. Orsaken är förstås att man bär in allt möjligt i ladan för att få undan det då det börjar regna och så skall man reda upp det ”senare”. Nå, ”senare” börjar bli nu …

 

I alla fall så är nu de nya hyllorna klara att ta emot rördelar som skall flyttas hit (i andra ändan där golvet tidigare är upplyft). I den här ändan skall golvet sänkas för att en nyare och större tröska skall rymmas in. Den här tröskan har en avbruten huvudaxel som sade upp kontraktet i höstas – till all tur först  då nästan allt var tröskat. Ladan är ett verkligen fint förvaringsutrymme på grund av trägolvet som gör att den är torr och ingenting rostar.

Försommaren är hos oss också födelsedagskalasens tid. Nästan hela släkten fyller år i maj eller juni så det går många dagar åt till att dricka kaffe och äta fylldkaku (tårta heter det visst på svenska). För att inte tala om den årliga hembygdsdagen på Kycklings som i år hade en parad med folkdräkter.

Försommaren är också en bråd tid i trädgården. I år skall en mängd äppelträd planteras ut och för första gången skall äppelodlingarna in i stödansökan (15 juni). Träden är ännu små men växer så det knakar.

 

 

29 maj, 2017 av Nisse

Tofsviporna försvann …

I går gick jag runt åkrarna och putsade täckdikningsbrunnarna. Det underliga var att det var alldeles tyst och vanligen hör man en massa tofsvipor. Men sorgligt nog försvann de efter vårsådden.

Vid vårsådden fanns det en mängd tofsvipor som plockade insekter i det sådda området. Med direktsådd och en massa halm så såg man inte alls deras bon så antagligen körde jag över dem. Vanligen bygger de nya bon för det har alltid hänt att man kört över dem eftersom de är så svåra att hitta också vid vanlig sådd. Jag sökte också i år efter deras bon för att märka ut och köra runt dem men hittade inga.

Nu undrar jag om de alls byggde bon. De vill ha öppen sikt och då det finns en hel del halmstubb så är sikten begränsad och rovdjur kan smyga sej nära dem. Det är i så fall en negativ sak med direktsådden för jag gillar viporna. I höst skall vi tröska med kort stubb så kanske det blir bättre nästa vår.

Jag hoppas det var tillfälliga svårigheter med väder och halm som hindrade tofsviporna från att bygga bon i år.

(P.S. Åtminstone ett par finns kvar ännu.)

 

15 mars, 2017 av Nisse

Tallarna utkörda

Nu finns det snart hopp om att jag börjar skriva om annat än skogsarbete. I går körde jag ut de sista tallstockarna. Det finns ännu kvar massaved av tall, asp och björk men det kommer så småningom beroende på vädret. Och så skall vi inte glömma flisveden …

Stockarna ser inte så stora ut på bilden men det var riktigt problem att lyfta den största stocken som var 80 cm i roten och litet under 50 i toppen. Lilla Farma var egentligen för svag för dessa bålastockar. I dag räknade jag stockarna och det är omkring 365 +-40 för jag räknade bara slarvigt. De största stockarna var 1,5 kubikmeter och de minsta bara 0,15. Jag vågar inte tippa vad medeltalet är.

Det var ena kvistiga rackare och det värsta var att de hade tjocka torra kvistar och då godkänns de inte som stock. Så det blev en hel del massaved.

Det blev ju gallrat med detsamma även om det inte blev så stora luckor. Körvägar blev det i alla fall där man fällde en av dessa tallar. Det värsta var en stor tall uppe på en stenbacke. Det var omöjligt att komma nära med traktorn så jag måste dra ut nästan hela trädet. Vinschen orkar inte alls med så stora stockar som dessutom lätt fastnar bakom en sten.

I dag var det uselt väder – det regnade i natt – så jag hade en mellandag och pysslade med allt möjligt som blivit ogjort under det fina skogsvädret. Och man måste erkänna att det varit prima skogsväder i år trots ett par varmare dagar. Ingen snö att tala om och vägarna har hållit bra. Jag tror jag aldrig sågat så korta stubbar som i år. Även om det står vatten på åkern i dag så talar tiodygnsprognosen om kalla nätter nästa vecka. Då skall jag köra utt massaved och flisved.

Det märks kanske inte att vi huggit utom i vänstra kanten där skogen är litet glesare. Där tog vi bort stora granar för ett antal år sedan och nu de kvarvarande tallarna. Det fanns absolut ingen ungskog under de stora granarna men nu kommer det fin återväxt. En del toppskott är omkring 70 cm långa.

Björkarna skall nu bort härifrån och vi hugger asp och björk restan av den här vintern så länge föret håller.

Att våren kommer ser man på vårt svanpar som håller till på åkern jag kör över till hygget.

19 januari, 2017 av Nisse

Ett par bilder från kvällens körslor

Jag hämtade asp från åkerholmen och för första gången på länge så såg himlen litet ljusare ut.

Längst uppe på bilden litet till vänster om mitten syns Aftonstjärnan (Venus) som lyser klart ända fram till mars. Och i kväll lyste den riktigt starkt.

(Man kan klicka på bilderna för att få dem större)

27 maj, 2016 av Nisse

Omväxlande

Det har varit växlande väderlek men också landskap. Jag smet iväg till Sverige förra veckan fastän det är bästa byggtid just nu. Orsaken syns på bilden nedan.

DSCN5739

Vi var ute och slarvade med brorsan och Gilla. De köpte litet litteratur åt mej från Österbotten. Jag är ju en stor vän av Folkets Dagblad och Svenska Österbottens historia (del IV) handlar till stor del om bebyggelsen med fina gamla hus vilket jag också har pippi på. Vi firade med att flytta utedasset (sjiithuusi – eller huusi om man vill vara fin). Det är nu uppe på bergssluttningen och skall ännu byggas om så man får dörr i gaveln med fönster. Utsikten blir fin över åkern utanför. Och så skall taket få den rätta lutningen med tegel och väggarna kläs med sågad brädfodring så det blir rätt stil på huset.

DSCN5744

Jag har aldrig varit för det där med att fira. Det är mycket roligare att bygga och konstruera all sorters maskiner och system. I alla fall så tog vi på söndagen en turisttur till Hedemora för att titta på Bergslagen i södra Dalarna. Och det var värt resan. Först blev vi guidade kring Norns bruk litet söder om Hedemora av Bengt Wester som i 45 år arbetat som gruvingenjör. Bergslagen är ju fullt av små hyttor som var och varannan bonde byggt för att bryta järn. I Norns bruk bearbetades järnet till stångjärn som sedan exporterades. Sverige var Europas största järnproducent då det begav sej. Bruket är en nästan orörd miljö och har förklarats vara av riksintresse och är officiellt ett byggnadsminne. Nedan masugnen som var hjärtat i bruket tillsammans med smedjorna med stånghammare.

DSCN2098

För bönderna i trakten runtomkring var transporterna och kolandet viktiga inkomstkällor. Ett lass stångjärn vägde 800 kg och kunde alltså bara transporteras på vintern på släde eller med båt om sommaren. Många omlastningar behövdes innan  järnet kunde fraktas längre bort. Bruket dog då järnvägen kom – men inte till Norn utan till Vikmanshyttan i närheten. Dit flyttade alla smederna och kvar blev bara skogsarbetare och kolare. Det gick så snabbt att husen står kvar nästan orörda.

På tal om kolning så berättade vår granne Lars-Erik (som brukar åkern utanför vårt hus i Medåker) att det fanns sex kolmilor i närheten och att skogen var så gott som helt nerhuggen för 150 år sedan. All skog som finns nu är alltså ganska ny.

Vi var också i Stjärnsund där Polhemsmuseet finns. Christopher Polhem var en av de stora svenska uppfinnarna och sysslade med allting från urverk till stora maskiner i gruvorna. Han kallas också ”den svenska mekanikens fader”. I Stjärnsund startade han en manufaktur 1699. Han hade inte råd att gå i skolan men startade 16 år gammal en verkstad och fick latinundervisning av prästerna mot att han reparerade deras urverk. Sedan han inte bara reparerat Uppsala domkyrkas medeltida urverk utan också förbättrat det så skrevs han in vid universitetet och studerade fysik, matematik och mekanik. Gissa om det var intressant att beöka Stjärnsund för en gammal ingenjör …

Därefter återvände vi via Klosters bruk där Gustaf de Laval byggde första prototypen till separatorn. Men brukspatronen trodde inte på uppfinningen så de Laval flyttade till Stockholm där han grundade Separator AB – numera världsföretaget Alfa Laval. Han fick 93 patent på sina uppfinningar men var en äkta ingenjör och dog alltså utfattig 1913.

Vårsådden var mycket sen i Sverige. Vi är vana vid att de sår en månad tidigare än i Hindersby men nu då vi kom så var åkrarna svarta ännu först i går började man se grön brodd. Det har varit regnigt och kallt i Sverige i maj. Men ett intressant skifte var frodigt. Vi såg i höstas att man sådde raps direkt efter skördetröskan och nu stod rapsen i blom. Litet ojämn men växte bra. Bilden är tagen på tisdag i Garlinge (byn på åsen bakom åkern). Det är ytterst sällan man ser en svart åker i Medåker den här tiden på året. Vårsådden blev i år nästan en månad försenad.

DSCN5752

Det var ordentligt hett i början på veckan men blev kallt och regnigt i förrgår. Då vi kom hem till Hindersby så började solen titta fram men man såg att det hade regnat. Helt riktigt – mätaren visade på 40 mm. På åkrarna stod det vatten både här och där och en stor flock svanar hade slagit sej ner på en åker.

DSCN5756

Det direktsådda vetet hade grott ganska bra men det gillar säkert inte så mycket vatten. Svanarna däremot tyckte om det. Man borde ha anmält åkern som ”svanåker” :-). De var inte speciellt rädda för oss. Då vi stannade bilen för att fotografera så började de makligt vagga bort.

DSCN5755

 

 

 

 

29 mars, 2016 av Nisse

Tofsviporna kom

De första tofsviporna såg jag igår och idag då jag körde ut sista lasset över åkern så var det full rulle. Det är ännu snötäcke på åkern men i skogsbackarna är det barmark mot söder. Fastän det frös i natt så håller inte vintervägarna länge till för det är riktigt varmt i solen på eftermiddagarna.

Någon sorts rovfågel har jag hört flera dagar i rad men jag är en usel fågelskådare och vet inte vad det är frågan om. Några holkar för tornfalkar blir det inte här för jag gillar tofsviporna och sorkarna får föröka sej i lugn och ro – jag riskerar inte tofsviporna. För övrigt är det ett grymt kvitter tidigt på morgonen då jag går ut för att sätta på värmen till traktorn. Och koltrastarna har kommit. De plockade havtornsbär under busken vid garaget. Kalle koltrast dog tyvärr under köldperioden i januari så det är väl hans kusiner.

Solen skiner och det är egentligen för varmt för skogsarbete. Nu då processorn är ur bruk (egentligen är det lastaren som är sönder) så har jag kvistat och kapat för hand. Det tar tid och man blir genomsvettig i värmen. Det går åt mycket dricka nu.

Nu gäller det ännu att få ut asparna från Tallmosan. Upplagsplatsen ligger nämligen på sydsidan av ett skogsbryne och solen mjukar tidigt upp vägen. En mängd björk skall också köras ut men vägarna håller troligen ännu länge för den eftersom vägen är i skugga nästan hela dagen. Tiodygnsprognosen lovar minusgrader nästan alla nätter och då tar det tid innan skuggade vägar smälter.