Potatisen är i jorden

Vanligen sätter vi potatis varje år men i fjol blev det ett mellanår. Mest på grund av taklagandet som jag hade bråttom med medan det var torrväder. Torrt var det ganska länge i fjol men det visste man ju inte i början på juni då potatisen skulle sättas. Man tänkte att vi kan köpa potatis ett år. Det var ett stort misstag som vi ångrat hela året.

Det var problem att hitta bra sättpotatis eftersom vi inte hade egna. Ofta har vi satt tio olika sorter men i år fick vi sätta det som fanns att tillgå. Visst fick man köpa sättpotatis men inte riktigt de sorter vi ville ha. Vi har nästan hela vintern ätit två år gammal potatis som är riktigt god bara man skär bort de svarta fläckarna. Den är faktiskt godare än den potatis man får köpa i butikerna som ser bra ut men inte smakar nånting alls. Och potatis är min basföda. Det bästa jag vet är potatis med knaperstekt fläsk. Så länge vi har potatis och ved från skogen så klarar vi oss. Fast kaffe är nog en livsnödvändighet också :-).

Potatislandet år 2020

Det var torrt både i april och i maj. Då jag skulle fräsa potatislandet så var ytan så hård att den stora Zetorn hoppade omkring och brytbulten brast på fräsen. Men lustigt nog blev den frästa jorden riktigt fin och snygg utan kokor. Sedan blev det bråttom att sätta för det började regna. Enligt traditionen så sätter vi alltid potatis då det regnar och då den är satt så upphör regnet. Så också i år. Men till all tur så kom det mera regn på natten. Vi har nu fått 12 mm efter sättandet och i morgon och i början på nästa vecka skall det komma mera.

Regnet är inte så bra för takarbetet men det är mycket bra för brodden eftersom åkrarna är så torra efter den torra våren. Och så fick jag tid att göra en hel del regnvädersarbete som var ganska behövligt. Lilla Zetorn började få problem med kylningen så den hamnar in på verkstaden och jag har ännu inte bytt kylarslang på stora Zetorn. Fördelen med många (gamla) traktorer är att man kan byta då en går sönder. Nackdelen är att det sedan står tre dåliga traktorer i väntan på reparation.

Det blev åter en hel del beställningar av reservdelar. Vanligen blir det minst två beställningar för varje reparation för man märker snabbt att man glömt nån liten pryl som är absolut nödvändig. Just nu skall jag bygga om hydrauliken på MF165 och det är extra besvärligt för den har underliga gängor som det behövs speciella adaptrar för. Det finns färdiga satser med yttre hydraulik för MF165 men jag gillar dem inte eftersom de blir i vägen för mina stora stövlar. Så jag sätter en skild ventil på ena bakstänkskärmen i stället.

Skogsvagnen skall ha dubbelverkande hydraulik för styrningen medan släpvagnens kipp skall ha enkelverkande. Det går att fixa med en trevägsventil men jag tänker sätta in en snabbkoppling på returen som jag sedan kan koppla till det ena uttaget från ventilen. Då blir ventilen enkelverkande.

Vi är ju sena med direktsådden så det är ännu inte dags att “se på broddarna” fast grannarna har snygga och jämna broddar. Vetet verkar i alla fall gro ganska bra och i år finns det nästan inga halmhopar eftersom jag körde med hacken före sådd. Det lönade sej verkligen. Visst finns det halm på ytan men det är bara bra för den håller kvar fukten. På mulljordarna körde jag med hacken så lågt nere att den gjorde en grund jordbearbetning och myllade ner en hel del halm.

Direktsådd brodd på den halmhackade mulljorden

Torra försomrar räknar jag med att direktsådden är bra för markfukten eftersom den orörda marken har kvar kapillärfunktionen som ju bryts av då man plöjer. Fast våta försomrar så är det en fördel att ha plöjt så det är svårt att säja vad man borde ha gjort eftersom man aldrig vet i förväg hur vädret blir nästa sommar.

Men det är alldeles klart att efter köpet av Rapiden så har jag inte en gång haft sådana öknar som det ibland blev med den gamla Simultan. Den hade så dåligt tryck på billarna att de var mera i luften än i jorden om det fanns kokor. Och en torr sommar så grodde då inte utsädet. Rapiden har så stort tryck på billarna att de till och med i år efter den torra våren skar genom ytan.

Men det är vädret i sommar som avgör hur skörden ser ut i höst. Nu ser allt ännu hoppfullt ut och jag hoppas bara att det inte kommer något 50 millimeters regn som i fjol då vi hade en Svansjö på åkern. Där fanns inte ens ogräs i vår då jag sådde den svackan.

Snart börja syrenerna blomma – åtminstone efter tisdagen då värmen kommer tillbaka. Då fortsätter också takarbetet.

Siesta

I den här hettan måste man gå över till den spanska traditionen med en siesta mitt på dagen. Det gäller att göra utearbetet på morgonen så fort det blir ljust eller på kvällen då hettan börjar avta. Fast nu börjar myggorna komma då det äntligen blir litet drägligare temperatur.

Här läser man långtidprognoserna flera gånger per dag men inget regn utlovas – tvärtom blir det bara hetare till lördag-söndag. Sedan blir det nästan kallt nästa vecka. Men inget regn. Broddarna är ganska ojämna och fläckvis glesa. Den här långa torkan gör att risken för gröninblandning i säden ökar hela tiden då det blir så stor skillnad mellan det som redan grott och det som gror då det äntligen kommer regn.

Efter vårsådden måste man ta itu med allt som skjutits upp. Flismataren gick sönder mitt i vårsådden men jag hade inte tid att reparera den då. Nu plockade jag bort den spräckta lagerskålen. Flisen hade matats in i pannan med stor kraft (grym utväxling) tills lagerskålen sprack och kedjans kugghjul flyttades bakåt så att kedjan kom av. Det är inte så länge sedan jag bytte lager så det gick ganska bra att dra av kugghjul och lager från axeln och byta till nytt lager. Man har ju lärt sej att ha extra lager hemma. Och får vara glad att det inte hände mitt i vintern. Men lustigt nog är det oftare problem då behovet av värme är litet – alltså på sommaren. Det är svårt att ställa in mataren på lågt värmebehov.

Nu gick det ännu att gräva diken men det är bråttom innan leran torkar och blir stenhård. Jag har förberett ladans golvlagande genom att gräva bort vattnet i vägdiket. Dessutom grävde jag ner täckdikningsrör i växthuset där det stått vatten på golvet vår och höst. Där var det svårare att gräva men det gick ännu. Det värsta var att få bort så mycket växter att jag kunde gräva. Växthuset är smockfullt – mest äppelträd – men det varma vädret gjorde att man kunde flytta ut en hel del.

Och så har vi satt potatisen i jorden. Vi sätter i bolag med en granne (Ingmar) och använder den heimlaga sättare som han och brorsan konstruerade för omkring 50 år sedan. Den har fungerat bra även om hjulet med koskälla som skulle plinga då det var dags att sätta en potatis i röret inte är kvar. Men vi funderade på att installera det på nytt :-).

Ovan är sättningen i full gång på Västergårds (Ingmars) åker. Ingmar kör sin gamla fina MF35 som vi använder för sättningen. Själva sättaren består av en balk med tre plogbillar och två rör för potatisen. Sitsarna är från två gamla slåttermaskiner tror jag.

Jordbearbetningen före sättandet är viktig. Jag körde vårt potatisland med fräsen på stora Zetorn och det blev bra men jorden var redan ganska hård så det var nödvändigt med en massa hästkrafter på traktorn. Man kan inte köra två gånger med fräsen utan måste ta till avsett djup genast. Andra gången vill nämligen den lösa jorden samlas framför fräsen och man måste lyfta den för att kunna köra.

Visserligen är det hett just nu men snart kommer järnnätterna i början på juni. Det kan hända att potatisen inte växer så bra i den här torkan så vi får se hur det går i år.

Nu börjar byggsäsongen och ladans golv är det viktigaste. Men först måste jag få ut allt som finns ovanpå golvet och det är inte litet … Det är en stor lada så allt ryms inte inomhus i andra utrymmen. Jag får väl placera det på åkern med presenning över vilket går bra om det torra vädret fortsätter. Men man vet aldrig med vädret. Det kan slå om och bli kallt och regnigt. Sommaren har inte ens börjat än fastän det är så hett.

 

Potatissommar

Nästan varje höst kommer det några dagar med sommarvärme och då passar man förstås på att ta upp potatis. I år var det ren sommar på söndag och solen brände på ryggen då man tog upp potatisen. Vadmalsjackan och stickasjoortån måste tas av – speciellt som det var vindstilla. Det var helt enkelt en av de bästa  höstdagarna. Och så gick det undan med upptagandet eftersom det yngre husbondefolket var med.

DSCN6205

Som av bilden synes så var det frågan om huruvida det var ett potatis- eller ogräsland … Den här sommaren har helt gått i äpplets tecken. Trädgårdsmästaren har haft bråttom att plantera ut så många som möjligt av de närmare 600 åppelträd som hon ympat. Det är inget litet jobb så potatislandet har fått sköta sej självt. Dessutom var det på fel ställe. Redan då vi satte potatisen så fastnade halm i sättplogen som måste lyftas titt och tätt. Och där fanns kvickrot som under sommaren växte ut till en tjock matta. Nästa år skall potatislandet flyttas till ett bättre ställe.

En bra sak har det i alla fall varit i år och det är att vildsvinen lyst med sin frånvaro. Tydligen gillade de inte vårt val av potatissorter eller så hittade de bättre ställen på annat håll. De har inte försvunnit helt för det fanns spår efter dem i Aaltjärri som är en skogsåker men de långa fåror som åkrarna var fulla av tidigare år har inte synts till i år.

Och nu är potatisen upptagen !

 

Ska man bli orolig?

Idag kröp kvicksilvret upp emot 8 grader och det blev onekligen lite varmt innanför skyddskläderna i skogen. Städade bort virket i dikesöverfarterna och hämtade hem traktorn för nu efter regnet är det nog färdigt med utkörningen av virke från mossen. Det som legat i vattnet i dikena var tungt så jag fick nöja mig med att köra halvfulla lass och även samla lite ris till de besvärligaste platserna.

Konstaterade också att värmen börjat locka växterna till att vegetera och det är det som oroar mig. Får vi nu en ordentlig köldknäpp, vilket är fullt möjligt, så är nog växterna ömtåliga och kan ta skada då de lockats ur vintervilan.

Björkens knoppar börjar visa färg.
Björkens knoppar börjar visa färg.

Att knopparna visar färg den här tiden är nog lite ovanligt det är ju inte fråga om något träd vid någon byggnads sydvägg utan mitt i skogen.

Vårbruk

Hörde att kollegerna i sydfinland har inlett vårbruket med potatissättning och även det är ovanligt tidigt och förstås förenat med stora risker. Men visst kan det vara värt ett försök ifall det skulle lyckas, antar att inhemska nypotäter till Valborg och Mors dag kan bli värdefulla 🙂